Jag strölyssnar på partiledardebatten. Den är som en spegling av de föregående, bara med ett annat tema. Om höstens debatter handlade om "de svenska värderingarna" så är det nu otryggheten som används som tematik. Ibland handlar det om den nationella otryggheten, ibland om den internationella.
Vi måste rusta för att omvärlden har förändrats. Gå med i NATO. Öka försvarskostnaderna. Militarisera Gotland. Ryssland är aggressivt och Trump är oberäknelig.
Gängen tar över förorterna. Polisen abdikerar. Kvinnorna är otryggare än på länge. Morden ökar i antal.
Och så spinner man på. Visst blir det utvikningar åt andra håll också, men när till och med Gustav Fridolin börjar prata otrygghet, brott och straff så har det gått långt.
Fast vaddå långt - långt åt vilket håll?
Man kan se partiledardebatter på olika sätt. Antingen kan man se dem som ett forum där ett antal duktiga politiker debatterar för att "vinna debatten" - komma ut bäst i media just den dagen, med de bästa one-linersen, de bästa citaten, de färsta misstagen. Så är det allt mer. Opinionssiffrorna efter framträdandena "Folket tyckte XX vann med 3,9 i betyg" bär syn för sägen.
Men är det så partiledardebatter ska vara? Formas politiken på rätt sätt genom dessa korta nedslag i det opinionsmässigt bästa debattdiket?
Sedan jag lämnade politiken har allt mer av mitt fokus hamnat i den frågan. Förr var det enklare att hoppas att den egna företrädaren gjorde bra ifrån sig. Ofta fungerade det också, Jan Björklund är en utmärkt debattör. Men nu känns det bara mer eller mindre meningslöst. Jag har försökt skriva om det i tidigare bloggar, till exempel här i ett inlägg från 2015.
Det är uppenbart att också andra skribenter är inne på samma funderingar. Med glädje läser jag DNs ledare dagen efter. Avslutningen förtjänar att citeras:
Vem erbjuder hopp, motbilder, politiska alternativ? Stefan Löfven
fortsätter att peka finger mot den gamla alliansregeringen, för att i
nästa andetag kräva att oppositionen samarbetar med honom.
Allianspartierna har helhjärtat gått in i rollen som
problemidentifierare men lyckas inte övertyga väljarna om sina
kvalifikationer.
En partiledardebatt borde vara en strid om vem som sätter agendan.
Med en given verklighetsbild tappar politiken blod. Spräng ramarna.
Vad vill politikerna? Vad är deras visioner om samhället? Det kan inte vara att militarisera Gotland, eller förstärka polismyndigheten? Även om Nato är viktigt, och att antalet uppklarade brott måste öka, så måste det finnas något mer.
Var är visionerna om det bättre samhället? På vilken grund ska det byggas och för vem ska det byggas? Förresten - vad är ett bättre samhälle? Är det mer av allt, eller är det annorlunda?
Samma dag - en annan artikel. Joel Halldorf skriver ledare i Dagen. Intressant. Halldorf beskriver ett samhälle som tappat sin moraliska kompass. Och om man inte har en moralisk kompass, har man då någon kompass överhuvudtaget?
Hur hänger de då ihop, Dagen och DN? Låt mig också citera Halldorfs avslutning:
Bristen på gemensamma etiska ideal gör att moral reduceras till tycke och smak, inte rätt och fel.
Givetvis
kan mångkultur leda till värderingskonflikter, och segregation och
ekonomiska klyftor till social oro. Men den stora kulturella
omvälvningen i väst i dag handlar inte om invandringen. Den stora
förändringen, och utmaningen, är sekulariseringen – den ateistiska
materialism som Pethrus varnade för
Den stora förändringen, och utmaningen, är sekulariseringen - den ateistiska materialism som Pethrus varnade för.
Pethrus var inte ensam. Waldemar Svensson var samma andas barn. Och för mig är det någonstans här vi hittar politikens tillkortakommanden idag.
Mitt eget parti, Liberalerna, är idag en av de tydligaste företrädarna för den ateistiska materialismen. Mer (pengar förståss) är alltid rätt. Det är inte fult att vara rik. Vi ska inte motverka rikedom, bara fattigdom. Allt handlar om pengar, det mätbara, resurserna som vi ser.
Liberalerna är inte ensamma. Inte ens det parti Pethrus grundade har klarat av att hålla sig utanför. Det är den råa materialismen som tar över. Och den tar över allt mer också av människans hittills oändliga och omätbara värde och värdighet.
Istället för ett gemensamt samhälle, blir samhället en tummelplats för egocentriker och egoister. Målet är att samhället ska uppfylla mina önskningar, det må gälla familj, barn, skolframgångar, jobb eller vård. Jag har rätt att få mina önskningar uppfyllda. Politikens roll blir att administrera fram dessa önskningar. Och när inte kompassen finns där, som pekar framåt mot ett mer långsiktigt mål, blir politiken allt kortsiktigare, allt mer styrd av den just nu upplevda opinionsvågen.
Ibland frågar jag mig om det finns en enda politiker idag som kan formulera en vision om det samhälle hon vill ha. Jag tror inte det. Men så funderar jag vidare. Finns det någon av oss andra som klarar det? Är politikernas visionslöshet grundad i en lika stor visionsbrist hos allmänheten, folket, människorna?
Vad vill vi med samhället, inte det där som bara påverkar dig, utan samhället som dina barn och barnbarn och barnbarnsbarnbarn (om vi nu ska bli så gamla som alla tror) ska leva i? Vilken värld vill vi skapa? Är det bara mer av allt, en fördjupning av den ateistiska materialism som styr dagens samhälle.
Jag tror inte det. Jag tror att demokratin måste återfyllas med kultur, filosofi, religion. Inte partierna, inte alla politiker. Men det demokratiska samtalet måste förändras.
Kanske ska jag försöka blogga lite om det de kommande veckorna, om jag klarar det. För det är den svåraste utmaningen jag kan ställa mig själv inför. Risken att bli patetiskt naiv är överhängande. Ändå måste det nog göras.
Vi har de politiker vi förtjänar, brukar man säga. Partiledardebatten är ett tydligt bevis härpå. Om vi ska få några andra politiker måste sannolikt förändringen komma underifrån.
Även i detta.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett polis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett polis. Visa alla inlägg
2017-01-13
2011-10-17
Dålig lag, dålig tillämpning
Läser att polisen i Stockholm ska börja med att ta ut avgifter av de fotbollsklubbar som bolagiserats för den bevakning de anser behövas inför matcher. Det är en galen tillämpning av en galen lag.
Det finns nämligen en gammal lag i botten. Det togs 1993 ett beslut om att polisen har rätt att ta betalt för bevakning av idrottsevenemang som anordnas av bolag med vinstintresse. Så här skriver lagen: ”Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning skall ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.” Ideella föreningar omfattas inte av denna bestämmelse, utan den rör bolag.
Det finns två principiella bekymmer med denna lagstiftning och denna tillämpning.
1) Det finns ingen anledning att göra skillnad på bolag och föreningar när det gäller elitidrott, som fotboll och hockey. Vinstintresset är sannolikt lika stort, och lika behövligt, hos båda organisationsslagen. Men lagstiftningen, som beslutades under en helt annan tid av svensk idrottshistoria, menar att det är skillnad bara för att organisationsformen är olika för olika elitklubbar. En sådan lagstiftning borde göras om omedelbart.
2) Den största problematiken är ändå frågan kring hur polisen ska finansieras och vad som ska ingå i det offentliga uppdraget. Ordningslagen gör skillnad på offentliga tillställningar som anordnas i vinstsyfte. Men det är inte rimligt. För hur drar man gränsen? Ska en pub som har ett band betala för polisens bevakning utanför på gatan, eller bara om polisen behöver gå in på puben? Och vilken tariff ska polisen ta ut? Ska det finnas en utryckningsavgift, och hur gör man om det visar sig om det inte behövs någon insats när man kommer fram?
I en rättsstat är polisens arbete ett av de allra viktigaste. Även de som brukar bekänna sig till olika nivåer av "nattväktarstater" menar att polisen, åklagarna och domstolarna ska vara offentligt finansierade. Det är en rimlig hållning. För om det blir plånboken som styr, riskerar statens våldsmonopol att bli en fråga om pengar. Det är inte rimligt!
För mig är det självklart att regeringen omedelbart borde se över den lag som gör detta tillåtet. Och det borde vara lika självklart att polisen fortsätter att tillämpa lagen som man gjorde de första 16 åren den fanns, d.v.s. valde att inte använda den.
Media: DN, SVD, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet2, SVT1 och SVT2, SR1 och SR2
Komplettering:
Idag, 19/10, tar DNs ledare upp just denna situation och argumenterar på ett likartat sätt som jag gjorde när denna blogg skrevs. Det är ett bra och riktigt ledarinlägg. Det vore välgörande om regeringen nu agerar skyndsamt!
Media: DN-ledare
Det finns nämligen en gammal lag i botten. Det togs 1993 ett beslut om att polisen har rätt att ta betalt för bevakning av idrottsevenemang som anordnas av bolag med vinstintresse. Så här skriver lagen: ”Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning skall ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.” Ideella föreningar omfattas inte av denna bestämmelse, utan den rör bolag.
Det finns två principiella bekymmer med denna lagstiftning och denna tillämpning.
1) Det finns ingen anledning att göra skillnad på bolag och föreningar när det gäller elitidrott, som fotboll och hockey. Vinstintresset är sannolikt lika stort, och lika behövligt, hos båda organisationsslagen. Men lagstiftningen, som beslutades under en helt annan tid av svensk idrottshistoria, menar att det är skillnad bara för att organisationsformen är olika för olika elitklubbar. En sådan lagstiftning borde göras om omedelbart.
2) Den största problematiken är ändå frågan kring hur polisen ska finansieras och vad som ska ingå i det offentliga uppdraget. Ordningslagen gör skillnad på offentliga tillställningar som anordnas i vinstsyfte. Men det är inte rimligt. För hur drar man gränsen? Ska en pub som har ett band betala för polisens bevakning utanför på gatan, eller bara om polisen behöver gå in på puben? Och vilken tariff ska polisen ta ut? Ska det finnas en utryckningsavgift, och hur gör man om det visar sig om det inte behövs någon insats när man kommer fram?
I en rättsstat är polisens arbete ett av de allra viktigaste. Även de som brukar bekänna sig till olika nivåer av "nattväktarstater" menar att polisen, åklagarna och domstolarna ska vara offentligt finansierade. Det är en rimlig hållning. För om det blir plånboken som styr, riskerar statens våldsmonopol att bli en fråga om pengar. Det är inte rimligt!
För mig är det självklart att regeringen omedelbart borde se över den lag som gör detta tillåtet. Och det borde vara lika självklart att polisen fortsätter att tillämpa lagen som man gjorde de första 16 åren den fanns, d.v.s. valde att inte använda den.
Media: DN, SVD, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet2, SVT1 och SVT2, SR1 och SR2
Komplettering:
Idag, 19/10, tar DNs ledare upp just denna situation och argumenterar på ett likartat sätt som jag gjorde när denna blogg skrevs. Det är ett bra och riktigt ledarinlägg. Det vore välgörande om regeringen nu agerar skyndsamt!
Media: DN-ledare
2011-08-23
Om varg, polis, lag och EU.
Läser med intresse dagens debattartikel i Nerikes Allehanda från Jägarförbundets länsordförande. Läser med intresse, och blir bekymrad och oroad.
Länsordföranden heter Göran Gunnarsson. Han är tidigare inte bara polis, utan också talesman och informationsansvarig på Örebropolisen. Den posten har han lämnat. Mer om detta senare.
Som länsordförande för Jägarförbundet är Gunnarsson arg på att regeringen följer EUs krav. Trots att den centerpartistiske miljöministern gjort allt som står honom till buds för att kringå det förbud mot jakt på en hotad art, som EUs lagar kräver, attackerar Gunnarsson regeringen som en, ja inte en varg, men arg är han.
Det är uppenbart att Gunnarsson inte har en aning om vad biologisk mångfald innebär. Han skriver om att regeringen ska skydda tjäder, orre och älg (alla tre jaktbara vilt) istället för vargen. Och han förstår inte varför det ska finnas varg utan ber någon förklara det för honom. När en länsförbundsordförande för Jägarförbundet visar en så total okunskap om biologisk mångfald måste man inte bara bli oroad, utan allvarligt oroad. Vilken natur vill Jägarförbundet ha? Är naturen bara till för jägarna? Och allt som inte passar - det kan skjutas bort? Illa, mycket illa!
Det är inte bara regeringen som får sig en släng av sleven. Alla vi "så kallade naturvänner" som inte lägger ut 100 ton potatis (till det jaktbara vildsvinet som förstör enormt mycket mer än vargen?) eller 60 ensilagebalar (till de lika jaktbara rådjuren och älgarna?) får oss också en släng av sleven.
De som har rätt i vargfrågan är de "jägare, fårbönder, fäbodbrukare, nötdjursbönder" som får stora olägenheter. De som vill ha bort vargen alltså...
Som fårbonde är jag inte riktigt med på det tåget. I och för sig lade jag bara ut två ensilagebalar till rådjuren och vildsvinen i vintras, så jag kanske inte räknas på rätt sätt för Jägarförbundet, men jag tar mig i alla fall friheten att tycka att vargen ska finnas.
Men det allvarligaste med artikeln är faktiskt att det är Göran Gunnarsson som skrivit den. Den före detta polisen.
Väldigt få jaktbrott leder till åtal i Sverige. Ska man tro de senaste forskarrapporterna om den stora omfattningen av tjuvjakt på varg, där tiotals djur dödas illegalt varje år, måste man fundera över varför inte fler leder till åtal och fällande dom. Är det bara för att det är svårutrett när brottet sker ute i skogen? Eller är den syn Gunnarsson nu ger uttryck för något som också finns inom polisen i övrigt? Hur många vargar har försvunnit oförklarligt i Örebro län de senaste åren? Hur många jaktbrott har utretts? Hur många fällande domar? Jag hoppas och tror att Gunnarsson är ett undantag som bekräftar regeln. Men jag är osäker på om han antingen förvärvat dessa synpunkter först efter sin polistid, eller att han kunnat undantränga dem som polis. Och bara det är illa.
Och det blir värre. Jägarförbundets ordförande är en uppenbar EU-skeptiker, för att vara mild. Nedlåtande skriver han om hur vi naturvänner gjort: "Att låta EU bestämma hur vi ska leva och förhålla oss i lilla Sverige." Burr. Det låter ungefär som hur en "redneck" skulle beskriva den hemska regeringen i Washington. De politiska undertonerna är uppenbara!
Men det blir faktiskt värre. På slutet av artikeln skriver Gunnarsson ordagrant: "Det är nu mycket beklagligt att kunna konstatera att Jägarförbundet inte längre kan medverka i förankringen av den svenska rovdjurspolitiken. Detta ör inte bra för någon varken vargen eller jägarna." För mig låter det som ett förtäckt hot. Nu kommer vi inte att lägga fingrarna emellan längre. Nu kommer vi att skjuta varg när det erbjuds en möjlighet. Och vi kommer inte att säga något åt någon av våra medlemmar att låta bli!"
Tolkar jag fel? Jag tror inte det. Det är en del av det språk som tyvärr alldeles för många jägare använder. Men i detta fall är det en länsordförande för Jägarförbundet, tillika tidgare polis, som i princip hotar med att strunta i svensk lag, strunta i EUs regler och domstolar, bara för att man tar sig själv rätt.
Den svenska vargen väcker uppenbarligen känslor. De flesta av dem är eländiga. Legala vargjägare som hotas av galna vargkramare. Illegala vargjägare som går fria. Politiker som förklarar sina kommuner för "vargfria". Och Jägarförbundsordföranden som skriver hotfulla artiklar.
Sverige är tyvärr inget föregångsland vad gäller naturvård och biologisk mångfald. Vi har snarare tur att vi är ett så stort land med så gles befolkning att djuren trots allt klarat sig. Gunnarssons artikel visar att det finns enormt mycket att göra vad gäller naturvård, biologisk mångfald, kunskap och acceptans.
Och vad tycker jag själv då om vargen, förutom att den ska få finnas? För mig är det rätt självklart. Släpp upp den till en numerär som är godkänd för genetikerna. Vad jag förstår handlar det om kanske 500 - 600 vargar. Släpp på förbudet att ha varg i norr, för att möjliggöra en naturlig in- och utvandring av vargar mellan Sverige och Ryssland via Finland. Och låt vargen vara ett lika jaktbart vilt som alla andra djur som finns i jaktbara populationer. Borde inte alla kunna komma överens om det?
Läs även Hanne Kjöller i DN om vargen.
Länsordföranden heter Göran Gunnarsson. Han är tidigare inte bara polis, utan också talesman och informationsansvarig på Örebropolisen. Den posten har han lämnat. Mer om detta senare.
Som länsordförande för Jägarförbundet är Gunnarsson arg på att regeringen följer EUs krav. Trots att den centerpartistiske miljöministern gjort allt som står honom till buds för att kringå det förbud mot jakt på en hotad art, som EUs lagar kräver, attackerar Gunnarsson regeringen som en, ja inte en varg, men arg är han.
Det är uppenbart att Gunnarsson inte har en aning om vad biologisk mångfald innebär. Han skriver om att regeringen ska skydda tjäder, orre och älg (alla tre jaktbara vilt) istället för vargen. Och han förstår inte varför det ska finnas varg utan ber någon förklara det för honom. När en länsförbundsordförande för Jägarförbundet visar en så total okunskap om biologisk mångfald måste man inte bara bli oroad, utan allvarligt oroad. Vilken natur vill Jägarförbundet ha? Är naturen bara till för jägarna? Och allt som inte passar - det kan skjutas bort? Illa, mycket illa!
Det är inte bara regeringen som får sig en släng av sleven. Alla vi "så kallade naturvänner" som inte lägger ut 100 ton potatis (till det jaktbara vildsvinet som förstör enormt mycket mer än vargen?) eller 60 ensilagebalar (till de lika jaktbara rådjuren och älgarna?) får oss också en släng av sleven.
De som har rätt i vargfrågan är de "jägare, fårbönder, fäbodbrukare, nötdjursbönder" som får stora olägenheter. De som vill ha bort vargen alltså...
Som fårbonde är jag inte riktigt med på det tåget. I och för sig lade jag bara ut två ensilagebalar till rådjuren och vildsvinen i vintras, så jag kanske inte räknas på rätt sätt för Jägarförbundet, men jag tar mig i alla fall friheten att tycka att vargen ska finnas.
Men det allvarligaste med artikeln är faktiskt att det är Göran Gunnarsson som skrivit den. Den före detta polisen.
Väldigt få jaktbrott leder till åtal i Sverige. Ska man tro de senaste forskarrapporterna om den stora omfattningen av tjuvjakt på varg, där tiotals djur dödas illegalt varje år, måste man fundera över varför inte fler leder till åtal och fällande dom. Är det bara för att det är svårutrett när brottet sker ute i skogen? Eller är den syn Gunnarsson nu ger uttryck för något som också finns inom polisen i övrigt? Hur många vargar har försvunnit oförklarligt i Örebro län de senaste åren? Hur många jaktbrott har utretts? Hur många fällande domar? Jag hoppas och tror att Gunnarsson är ett undantag som bekräftar regeln. Men jag är osäker på om han antingen förvärvat dessa synpunkter först efter sin polistid, eller att han kunnat undantränga dem som polis. Och bara det är illa.
Och det blir värre. Jägarförbundets ordförande är en uppenbar EU-skeptiker, för att vara mild. Nedlåtande skriver han om hur vi naturvänner gjort: "Att låta EU bestämma hur vi ska leva och förhålla oss i lilla Sverige." Burr. Det låter ungefär som hur en "redneck" skulle beskriva den hemska regeringen i Washington. De politiska undertonerna är uppenbara!
Men det blir faktiskt värre. På slutet av artikeln skriver Gunnarsson ordagrant: "Det är nu mycket beklagligt att kunna konstatera att Jägarförbundet inte längre kan medverka i förankringen av den svenska rovdjurspolitiken. Detta ör inte bra för någon varken vargen eller jägarna." För mig låter det som ett förtäckt hot. Nu kommer vi inte att lägga fingrarna emellan längre. Nu kommer vi att skjuta varg när det erbjuds en möjlighet. Och vi kommer inte att säga något åt någon av våra medlemmar att låta bli!"
Tolkar jag fel? Jag tror inte det. Det är en del av det språk som tyvärr alldeles för många jägare använder. Men i detta fall är det en länsordförande för Jägarförbundet, tillika tidgare polis, som i princip hotar med att strunta i svensk lag, strunta i EUs regler och domstolar, bara för att man tar sig själv rätt.
Den svenska vargen väcker uppenbarligen känslor. De flesta av dem är eländiga. Legala vargjägare som hotas av galna vargkramare. Illegala vargjägare som går fria. Politiker som förklarar sina kommuner för "vargfria". Och Jägarförbundsordföranden som skriver hotfulla artiklar.
Sverige är tyvärr inget föregångsland vad gäller naturvård och biologisk mångfald. Vi har snarare tur att vi är ett så stort land med så gles befolkning att djuren trots allt klarat sig. Gunnarssons artikel visar att det finns enormt mycket att göra vad gäller naturvård, biologisk mångfald, kunskap och acceptans.
Och vad tycker jag själv då om vargen, förutom att den ska få finnas? För mig är det rätt självklart. Släpp upp den till en numerär som är godkänd för genetikerna. Vad jag förstår handlar det om kanske 500 - 600 vargar. Släpp på förbudet att ha varg i norr, för att möjliggöra en naturlig in- och utvandring av vargar mellan Sverige och Ryssland via Finland. Och låt vargen vara ett lika jaktbart vilt som alla andra djur som finns i jaktbara populationer. Borde inte alla kunna komma överens om det?
Läs även Hanne Kjöller i DN om vargen.
2011-02-25
Sätt dit vandalerna!
Jag brukar ibland tala med Herr Herrman på Herrmans fisk på Engelbrektsgatan. Han har ofta mycket bra fisk. Vätternröding, krabbor av alla storlekar, vanlig vardagsfisk. Herrmans fisk är bland det roligaste som hänt Örebros affärsliv de senaste åren tycker jag (som inte är så mycket för mode eller annat sånt). Tillsammans med Örebro Ost, och den köttaffär som nu ska öppna på Rudbecksgatan, visar de på ett annat sätt att sälja mat. Istället för de enorma matbutikerna, där du ena stunden köper en köttbit, den andra tvättmedel och den tredje ett cykeldäck, så har du här en direkt relation med såväl produktion som produkt. Jag tror i vart fall att både kvalitetstänkandet och smaken blir bättre.
Men alldeles för ofta har vi inte pratat fisk i fiskaffären. Istället har vi pratat vandalism och skadegörelse. Djurens befrielsefront har flera gånger saboterat affären och inneburit att affärsinnehavaren belastats med stora kostnader. Det är så dumt. Det är så galet. Det är så - obeskrivligt meningslöst idiotiskt.
Jag kan bara fundera över vad de räknar med att åstadkomma. Att alla svenskar ska bli vegetarianer? Tvångsvegetarianer? Att ingen längre ska våga sälja kött, fisk eller ost? Är det någon med något vett innanför pannbenet som tror på detta?
Nej - dessa dåd är bara meningslös skadegörelse. Den är värre än många andra skadegörelser, eftersom den är satt i system, den är strukturerad och har enskilda människor och deras möjligheter att bedriva sina verksamheter som mål.
Man kan bli bekymrad över att det gång efter annan är möjligt för dessa grupper, dessa brottslingar, att få fortsätta med sina brott. Deras verksamheter är ett hot mot det öppna samhället, ett hot mot ett fritt näringsliv och ett hot mot det demokratiska samhället.
Brott och brottslingar av denna typ måste prioriteras av polis och åklagare. Vi kan inte tiga stilla för grupper som menar sig ha rätt att sätta sig över lagen, oavsett vilka de är. Sönderslagna fönster, klotter och annan skadegörelse satt i system måste stoppas. Djurens befrielsefront är inget annat än en människornas tvångsfront.
Media: NA, Tvärsnytt
Men alldeles för ofta har vi inte pratat fisk i fiskaffären. Istället har vi pratat vandalism och skadegörelse. Djurens befrielsefront har flera gånger saboterat affären och inneburit att affärsinnehavaren belastats med stora kostnader. Det är så dumt. Det är så galet. Det är så - obeskrivligt meningslöst idiotiskt.
Jag kan bara fundera över vad de räknar med att åstadkomma. Att alla svenskar ska bli vegetarianer? Tvångsvegetarianer? Att ingen längre ska våga sälja kött, fisk eller ost? Är det någon med något vett innanför pannbenet som tror på detta?
Nej - dessa dåd är bara meningslös skadegörelse. Den är värre än många andra skadegörelser, eftersom den är satt i system, den är strukturerad och har enskilda människor och deras möjligheter att bedriva sina verksamheter som mål.
Man kan bli bekymrad över att det gång efter annan är möjligt för dessa grupper, dessa brottslingar, att få fortsätta med sina brott. Deras verksamheter är ett hot mot det öppna samhället, ett hot mot ett fritt näringsliv och ett hot mot det demokratiska samhället.
Brott och brottslingar av denna typ måste prioriteras av polis och åklagare. Vi kan inte tiga stilla för grupper som menar sig ha rätt att sätta sig över lagen, oavsett vilka de är. Sönderslagna fönster, klotter och annan skadegörelse satt i system måste stoppas. Djurens befrielsefront är inget annat än en människornas tvångsfront.
Media: NA, Tvärsnytt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)