Vargen kommer...

Har du hört?

Det är helt säkert. Naturvårdverket var här förra året och släppte en varg lös. Jag vet det säkert.

Nej - jag var inte där. Men jag har en kompis som säger att han såg det. Helikoptern alltså. Och sedan fanns ju vargarna där...

För oss som har varit engagerade i vargens vara eller inte vara är ovanstående resonemang vardag. Bilden av staten som försöker gå bakom ryggen på medborgarna och plantera ut varg i hemlighet. Alla vet, alla har någon som sett, och så kommer vargarna.

Och följden? Visst ger det oss lite mer rätt att både skjuta, gräva och tiga? Om staten hemlighåller sina utplanteringar, så ger det oss rätt att skjuta i hemlighet...

Jag kan inte undgå att dra paralleller till det som nu sker inom flyktingområdet. När Migrationsverket bestämmer sig för att hemlighålla nya boenden skapas en grogrund för annat. Staten hemlighåller. Det ger oss rätt...

Det är enkelt att förstå bevekelsegrunderna för beslutet. Varenda brinnande flyktingförläggning är ett svek. Ett svek mot flyktingarna. Ett svek mot öppenhet och demokrati. Ett svek mot rättsstaten. Och
inte minst ett svek mot svenskheten - du vet - vi som hellre löser konflikter över en kopp kaffe i sammanträdesrummet än går ut på gatorna och slåss.

Men är hemlighållandet rätt väg att gå? Knappast. Risken är att det istället leder fel.

I DN idag finns två intressanta artiklar. Carl Johan von Seth skriver om riskerna med hemlighållandet, och den låga sannolikheten att det är verkningsfullt. Det är en bra ingångspunkt.

Men än intressantare är Nathan Shachars krönika om Sverige vid vägskälet. Om vi är på väg mot det vi en gång var, men som vi under 1900-talet allt mer lämnat. Om ett land som varit just ETT land, men som nu glider allt mer mot att åter bli ett delat land. Eller för att tala med Schachars ord: Ett antagonistiskt land.

Vi och dom. Folket mot överheten. Flyktingkramarna mot de invandrarfientliga. Höger mot vänster. Onda mot goda.

Det är bara att välja sida. Och när du gör det väljer du också bort nyanserna. Vi är goda. Dom andra är onda. Vi är folket, vi har rätt. Dom andra har fel, oavsett vilken överhet de tillhör. Svart och vitt. Tydligt. Enkelt.

Medierna både stärker och tappar sin makt. De gamla sanningarna gäller inte längre. "Alla" tittar inte på SVT och Aktuellt längre. "Alla" läser inte Nerikes Allehanda. Nyheterna fragmentiseras och fördelas olika. Du söker allt mer de nyheter som bekräftar din egen syn på saken, väljer bort det som problematiserar. Och du hittar nya vägar. Besöker de Facebookgrupper som är som du. Prenumererar på de inlägg på de sajter som du gillar. Stänger dörrarna till det andra. Det som oroar, berör på ett annat sätt. Problematiserar. Kanske kan få dig att tänka om.

Men nej - det är det enkla budskapet som gäller. Svart och vitt.

Visst har Gardell och Schyffert rätt. Alla andra är bara invandrarfientliga fascister som bara bryr sig om sig själva och inte människan.
Visst har Åkesson rätt. Alla andra är bara den röda PK-elitens lakejer som bara bryr sig om sig själva och inte folket.

Och Sverige slits itu.

Det finns en risk att Migrationsverkets beslut blir kontraproduktivt. Att det än mer bekräftar den världsbild som säger att staten inte längre är god, att staten inte längre står på din utan på någon annans sida. Och det ger dig rätt att göra sånt som du tidigare aldrig kunnat tänka dig göra.

Fram tills nu har vi trott på samtalet. Medborgardialogen. Sökandet efter det gemensamma bästa även i svåra frågor. Eller kanske ibland sökandet efter det gemensamma minst dåliga, i de allra svåraste frågorna. Det har aldrig varit enkelt. Det har aldrig gått smärtfritt. Men det har varit vår väg att fortsätta bygga den stabila rättsstaten. Involvera. Samtala. Låt också de som tycker olika komma till tals.

Migrationsverkets beslut är i sig litet. Men det är ännu ett tecken på att det Sverige vi trodde oss känna i går, inte längre existerar.

Har du hört? Jag har en kompis som säger att han såg en bil åka på vägen upp mot berget. Mörka rutor. Och när de klev ut hade de Naturvårdsverkets jackor. Han är helt säker på att de skulle släppa ut fler vargar.

Vad ska vi göra? Har du något förslag?

Det måste finnas en annan väg att gå. Vi måste värna det svenskaste av allt: Dialogen.

Insikten om att vi alla är en del av samma samhälle. 

Kalkbrott

I dagarna är frågan om kalkbrottet i Bunge riksnyheter. På norra Gotland vill Nordkalk bryta ett gigantiskt kalkbrott och förstöra natur för evärdeliga tider. Det är förvisso inte något nytt. Människan påverkar naturen överallt där vi finns. Vi bygger städer och vägar. Vi odlar mat och bryter jord. Vi spränger gruvor och schaktar berg.

Det som är speciellt med Bunge, Ojnare, är att området har så enorma naturvärden. Ändå har Miljööverdomstolen menat att lagstiftningen ger Nordkalk rätt att bryta mark som staten bara för något år sedan ville göra nationalpark av.

Det känns som något är fel redan här.

Än värre blir det när det verkar som om det inte är helt klart utrett om man kan bygga ett så gigantiskt brott utan att påverka den känsliga grundvattenbalansen. Om man misslyckas riskeras såväl de små sjöar och vätor som finns i området, likväl som vattenförsörjningen till de människor som bor i närheten. Och skadorna är sannolikt irreparabla.

Ändå menar Miljööverdomstolen att det är viktigare att 100 personer får jobb i 25 år än att unik natur bevaras och människors livsmiljö och vattentillgång värnas.

Det känns som något mer är fel.

Naturvårdsverket har överklagat till Högsta Domstolen. Man har dessutom begärt att arbetena inte ska få påbörjas. Enligt DN kommer Naturvårdsverket in med ytterligare en begäran om verkställighetsförbud. Och HD har gått Naturvårdsverket lite till mötes. Man kommer att snabba på beslutet om prövningstillstånd. Men om det inte går snabbare än så, riskerar ändå skogens alla värden att gå till spillo innan HD grunnat färdigt.

En statlig myndighet med ansvar för Naturvården menar att brottet är olagligt. En annan, domstolen, gör en annan tolkning. Frågan är vem som egentligen har mest sakkunskap. Domstolen ska också väga de andra samhällsekonomiska konsekvernserna mot naturvårdsvärden och risk för störningar av vattenförsörjning. Och det är sannolikt där den gordiska knuten sitter.

Sverige har fortfarande lagar som karaktäriseras av människans rätt att exploatera. Vi är ett land där bergen ska brytas, skogen huggas och vattnet tämjas. Nu, med vindkraftens inträde, är inte ens lufthavet fredat. Allt annat är mer eller mindre marginellt.

Inte minst visade Macej Zarembas artiklar i DN i våras, och som jag skrivit om här, hur svensk politik, och svenska politiker, alldeles för ofta inte ser till några andra värden än de som kan mätas i direkta ekonomiska vinster. Det är illa.

Folkpartiet har tagit frågan om skogspolitiken på allvar. Under hela vår aktiva tid har vi varit det parti som slagits för de omätbara värden som finns i alla de ekosystem som bär upp vår egen existens. Och forskarna visar nu allt tydligare att biologisk mångfald inte bara skapar en vackrare och mer hållbar värld, utan en värld som fungerar bättre rent ekonomiskt också. Mer mat. Bättre skogar. Hållbarare samhällen.

Men vår kamp sker mot mäktiga intressen. Vare sig socialdemokrater, moderater, centerpartister eller vänsterpartister har visat något större intresse för biologisk mångfald. De backas upp av den industri som ännu inte insett värdet av såväl social som ekologiskt hållbar produktion. Och lagarna, med rötter i den tid då naturens värde var noll och exploateringens värde allt, styr.

Förhoppningsvis kan Bunge och Ojnare räddas. Förhoppningsvis kan Naturvårdsverket få HD att besluta om verkställighetsförbud, besluta om att förbjuda brottet och sedan tillskapa en nationalpark.

Men när det är klart måste Folkpartiet driva igenom förädringar av lagstiftningen, med ett bättre skydd för biologisk mångfald, och exploateringslagar som tar hänsyn till en utveckling som är såväl ekonomiskt som ekologiskt och socialt hållbar.

Media: DN1, DN2, SR, SR2, SR3,
NA

Allemansrätt för Örebroarna

I går på kommunstyrelsen i Örebro beslutade majoriteten, i detta fall helt drivet av socialdemokraterna, att lämna ett svar på Naturvårdsverkets utredning om allemansrättens framtid. Det yttrandet öppnade för att allemansrätten skulle gå från att vara en bred rättighet med få lagstadgade begränsningar, till att allemansrätten istället blir en lista med vad som är tillåtet. Yttrandet sade inte det rakt ut, men öppnar för den utvecklingen.

Mot denna utveckling stred Folkpartiet, med stöd av alla andra oppositionspartier. Vårt förslag kan du läsa här nedan. Allemansrätten är en omistlig del av Sverige!

Den svenska allemansrätten är en omistlig del av såväl natur- som friluftsupplevelser för många svenskar, som en del av det svenska kulturarvet. Örebro kommun menar att det idag inte finns några skäl för att förändra grunderna för allemansrätten som den idag fungerar. Vi har följande kommentarer till Naturvårdsverkets utredning:

1) Allemansrättens karaktär av en rättighet som begränsas enbart av det som uttryckligen är förbjudet ska värnas. Örebro kommun ifrågasätter starkt de önskningar om olika former av ”listor” eller liknande som ska tydliggöra såväl rättigheter som skyldigheter. Sådana ”listor” riskerar att kraftigt begränsa allmänhetens möjligheter att fritt vistats i skog och mark av två skäl:

a) om en tidigare upplevd rättighet inte finns med i rättighetskatalogen/listan innebär det de facto att den kan anses falla utanför allemansrätten, och

b) en rättighetskatalog kan enkelt ändras och begränsas genom en snabb process i Sveriges riksdag. Sådana ändringar kan komma efter påtryckningar från olika organisationer eller intresseföreningar/nätverk.

2) Förslagen om att göra skillnad mellan fysiska och juridiska personers rätt till allemansrätt, eller snarare juridiska personers möjlighet att använda allemansrätten för sin verksamhet, kräver kontinuerliga avvägningar. Örebro kommun menar att gällande lagstiftning bör kunna användas för de rättighetsintrång som en markägare kan få kännas vid och som lokalt kan bli för omfattande. Örebro kommun menar inte att det är möjligt att göra skillnad på större eller mindre företag i bruket av allemansrätt.

3) Örebro kommun ifrågasätter starkt möjligheten att med olika former av skadeståndsfonder hantera intrång som faller utanför allemansrätten. Skälen för detta är:

a) Det synes ofta i princip omöjligt att kunna klarlägga om ett rättighetsintrång skett, och vem som bär ansvaret för skadan. Denna osäkerhet innebär omfattande problem och risker för en lika omfattande administration av fonden.

b) Frågan om vem som ska betala in till en sådan fond är sannolikt omöjlig att hantera. Även om man skulle begränsa inbetalningarna till juridiska personer blir det enormt svårhanterligt och innebär en enorm administration för att hantera systemet. Hur inbetalningar skulle ske, om användaren inte har svenskt medborgarskap eller är en juridisk person med annan hemvist än Sverige, är oklart.

c) Om en fond etableras, kan det också innebära en annan syn på hur vi brukar naturen. Den varsamhet som varit en grund för allemansrätten kan, genom att skador ersätts ur fonden, minska.

Avslutningsvis vill Örebro kommun åter understryka att den svenska allemansrätten är en omistlig del av svenskt friluftsliv, vårt förhållningssätt till natur och naturvård och även en del av vår kulturella tradition. Den nuvarande lagstiftningen, med de begränsningar som tydliggjorts genom särskild lagstiftning, synes fortfarande bäst anpassad för att värna allemansrätten idag och i framtiden. 

Allemansfel...

I går lyfte kommunalrådet Björn Sundin (s) ett yttrande om allemansrätten till kommunstyrelsen. Yttrandet, enligt tjänstemännen genomgånget och godkänt av kommunalrådet, är en intressant läsning. Inte bara för att det innehåller så många olika ståndpunkter som inte går att få ihop. Utan lika mycket för att det mest är en politisk pamflett, utan sakligt innehåll, men med många vänsterpolitiskt korrekta ord. Men läser man sammanhanget framträder en rätt skrämmande bild.

Så här skriver Sundin i början av yttrandet:
Allemansrätten är utan tvekan en strukturell förutsättning för att skapa hälsa.
Visst låter det fint. Men vad säger det egentligen? Att alla länder utan allemansrätt, det vill säga i princip alla andra länder i världen utanför Norden, inte har en strukturell förutsättning för att skapa hälsa? Herrejestanes vilket navelskåderi. Sverige, alla goda tings moder, framträder åter i all sin socialdemokratiska prakt. Folkhemmet utflyttat i skogen...

Sundin fortsätter:
Det ligger dock i kommunens intresse att både nyttjarens och markägarens rättigheter och skyldigheter när det gäller allemansrätten tydliggörs i lagstiftningen.
Mera svulstiga värdeord. Men det är just detta som vi som värnar allemansrätten slagits mot hela tiden. Skälet är enkelt. Idag är allemansrätten en rätt som, förenklat, definieras som att du har rätt att göra allt som inte är uttryckligen förbjudet. Det markägarna under lång tid velat göra är att ska just sådana listor som Sundin vill införa. För gör man det blir dels det som inte står i "rättighetslistan" förbjudet, dels blir det hela tiden möjligt att göra förändringar och minska antalet rättigheter. Så fast det låter som om Sundin vill värna allemansrätten, blir han en del av dess dödgrävare.

Skälet för att Sundin väljer detta angreppssätt blir tydligt i och med nästa stycke. Här handlar det om de onda storföretagen, med hundratals bärplockare, som dammsuger skogen på bär. Så här skriver Sundin:
Kommersiell bär- och svampplockning dock får inte medföra betydande skador för skogsägarna eller förta allemansrättens syften genom överutnyttjande. och Det är stor skillnad mellan företag med 100-tals bärplockare till en enmansföretagare som plockar bär och säljer på torget.


Jag skulle gärna vilja få en lista på de företag som har 100-tals bärplockare som går ut och dammsuger skogen på bär och därigenom förtar allemansrättens syften. Nej - det är inte det som Sundin vill åt. Sannolikt är han här inne på att genom att begränsa allemansrätten hantera frågan om de utländska bärplockare som varje år kommer till Sverige och alldeles för ofta får vända tomhänta hem. Men att begränsa allemansrätten för att komma åt arbetsrättsliga problem är som att skjuta mygg med kanon. Sannolikheten att man träffar rätt är noll. Sannolikheten att man åstadkommer stor skada är däremot hundraprocentig.

Till sist kan jag inte undanhålla er, kära läsare, från Sundins syn på vad kommunen ska göra. Så här skriver han:
De svenska skogarna innehåller tonvis med bär och svamp, som vi bör använda för vår matförsörjning i så stor utsträckning som möjligt.
Häpp. Hur ska detta gå till? Eftersom det inte får ske genom kommersiell bär- och svampplockning, innebär det väl att Sundin ser att vi alla går ut med svampkorg och bärplockare varje ledig stund. Örebro kommun önskar helt enkelt att örebroarna (och alla andra svenskar) går tillbaka mot det jägar- och samlarsamhälle som fanns för några tusen år sedan, eller?

För skälet är ju uppenbart. Sundin är, i vart fall när det gäller värdeord, en riktig klimatvän. Enligt hans yttrande så ska vi plocka bär och svamp för klimatets skull. För:
Alternativet är odlad eller importerad svamp, bär och frukt, vilket vi antar medför en mycket högre klimat- och miljöbelastning.
I förstone kan det verka rätt oförargligt, menlöst och till och med klimatansvarigt. Men synen denna mening implicerar är rätt illavarslande. Det huvudsakliga skälet till att miljoner människor kunnat lyftas ur fattigdom och svält runt om i världen, är att handeln skapat välstånd. Det är tack vare, inte trots, den internationella handeln som exempelvis kvinnorna i Kenya idag har skapat sig välstånd. Det är deras grönsaker som nu ligger på våra bord. Vi får bra mat. De får inkomster och välfärd.

Mot detta vänder sig Sundin. Nu ska vi ut i skogen och plocka svamp och bär, eftersom han antar att det medför en mycket högre klimat- och miljöbelastning att köpa internationellt. Han antar, han vet inte. Men det låter fint. Kanske har han rätt. Men är då lösningen att stänga gränserna för att vi ska ut i skogen och plocka svamp?

Ibland blir även små ärenden övertydliga i hur ett parti och dess företrädare ser på världen. Svensk socialdemokrati är ett parti som fortfarande ser Sverige som alla goda tings moder. Sverige är folkhemmet, som inget har att lära av andra, men som kan lära ut allt. Sverige är sig själv nock. I den traditionen har Örebros socialdemokrater tyvärr flera goda företrädare. Sundin är en av dem.

Länkar: Norran, Naturvårdsverket

Varg

Hör på radion att nästan hälften av alla kommunalråd i varglänen tycker att kommunerna ska få mer att säga till om i vargfrågan. Indirekt betyder det att de vill att vargen ska finnas nån annan stans, bara inte på min bakgård.

Det är ingen bra politik. Det är illa nog att länsstyrelserna nu fått ta över Naturvårdsverkets uppgift kring vargjakt och uppgifter kring de stora rovdjuren och jakten.

Jag har skrivit det förr, och kan göra det igen: Naturvårdspolitik är sällan en bra uppgift för det lokala. Det finns väldigt få ekosystem som är så lokala att bara ett kommunfullmäktige skulle kunna besluta om dem. Och det finns väldigt få arter som bara finns inom en kommun. Och det finns väldigt få kommuner som värderar biologisk mångfald högre än arbetstillfällen eller tillväxt i den egna kommunen.

Därför måste frågor om biologisk mångfald vara en nationell, eller internationell, fråga. Vargfrågan är och kommer aldrig att vara lokal. Den är en fråga för regering och riksdag. Det borde vara enkelt att hävda att vi ska ha en vargstam som uppfyller de grundläggande kraven på långsiktig hållbarhet bara därför att vargen har sin naturliga utbredning här och vi ska ta samma ansvar som andra länder för sina naturligt förekommande arter.

Men så är det inte. Regeringens begränsning till ungefär 210 varg-individer i landet är bara ett tyckande och har ingen vetenskaplig grund. Det borde finnas mer än det dubbla före vi ska känna oss trygga med att inavel inte behöver förekomma.

Och när man hör kommualråd på radion som säger ungefär så här: "Ja visst vill vi att det ska finnas varg i landet, men inte så tätt. Det är bättre att de är spridda över hela landet." då blir man bekymrad. Populationsekologi är inte så enkelt. Ungefär lika svårt som att få vargarna att finnas där kommunpolitikerna beslutar...

Media: SR, Radio Örebro