Låt föräldrarna bestämma

Idag ska Folkpartiet fatta beslut om föräldraförsäkringen ska bli tredelad. Liberala kvinnoförbundet har sedan ett antal år drivit frågan utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Senast i veckan fanns en artikel från både en nationell och en lokal företrädare.

Deras argumentation är enkel och förståelig. Män och kvinnor kommer aldrig att bli jämställda om vi inte delar mer lika på allt arbete, såväl i hemmet som på marknaden. Men argumentationen saknar enligt mitt tycke både djup och bredd. Det finns i huvudsak två argument som de liberala kvinnorna borde fundera mer över.

För det första måste man fråga sig hur den liberala visionen ser ut. Under hela liberalismens framväxt har frågan om statlig styrning kontra individens frihet varit central. Väldigt ofta har liberaler bestämt sig för att staten kan styra mer när det gäller marknader, men mindre när det gäller individer. Det enda reella undataget är väl egentligen sprit och droger, men argumenten där är att drogberoendet är en större inskränkning av individens frihet än friheten att få köpa droger var och när som helst.

Det finns annars många områden där politiska pekpinnar skulle komma i fråga. Är det rimligt att en rökare får samma kostnadsfria vård som en ickerökare för sin lungcancer? Eller ska livsstilen påverka? Ska egenvården påverka socialförsäkringen? Bättre arbete med egen hälsa ger högre sjukpeng? O.s.v.

Det finns nog knappast någon som tycker så. Jag är en absolut motståndare till det. Men man kan använda samma argumentation som förespråkarna för en tredelad föräldraförsäkring.

För det andra blir jag bekymrad över att man använder den svagaste samhällsgruppen som vapen. Ett annat argument är nämligen att föräldraförsäkringen ska vara individualiserad, en del till mannen och en del till kvinnan. Men försäkringen är redan individuell, sett ur ett barnperspektiv. Föräldraförsäkringens målgrupp är inte mammor eller pappor, utan barnen.

Vem frågar barnen hur de vill ha det? När jag lyssnar på alla de som förespråkar en enligt min mening mer oliberal hållning, finns sällan barnperspektivet med. Jämställdheten blir överordnad allt annat. Påtvingad jämställdhet blir bättre än frivilligt arbete. Piskan vinner över moroten. Ett sådant jämställdhetsarbete riskerar att få en motreaktion som innebär större risker för de vinster vi redan gjort ur ett jämställdhetsperspektiv.

Jag hoppas verkligen att landsmötet idag går barnens och liberalismens väg och säger ja till en föräldraförsäkring på barnens villkor och nej till tvånget och pekpinnarna.