Dolda bidrag

Det verkar inte bli någon lagstiftning för att göra alla partibidrag offentliga. Det är inte bara dumt, det är dåligt och illa för demokratin. Tyvärr verkar moderaterna i regeringen kört ångvälten över de andra allianspartierna och ingen har vågat stå upp för den självklara principen: Alla ekonomiska bidrag, såväl i pengar som resurser, ska vara offentliga.

Socialdemokraterna har börjat svänga, men som jag förstår det innebär det bara att de vill att de pengamässiga bidragen ska vara offentliga. Deras största bidrag kommer från alla de fackliga förtroendevalda som gör extrajobb åt partiet. Folkpartiets Carl B Hamilton har beräknat att värdet av dessa tjänster uppgår till hundratals miljoner. Det vore självklart att dessa fackbidrag också skulle tydliggöras, eller än hellre, förbjudas.

Jag menar att det är oacceptabelt att pengar som ska gå till fackligt arbete på arbetsplatsen istället används för partipolitik. När det handlar om offentliga arbetsgivare innebär det att skattepengar oavkortat går till ett enda parti. Alla skattebetalare, oavsett vilket parti man stödjer, lägger alltså extraresurser till socialdemokraterna. Odemokratiskt - absolut.

Än värre blir det efter ett val som årets. Hur kan LO nu motivera att man använder pengar och resurser till att stötta bara ett parti? Socialdemokraterna är inte arbetarnas parti längre. Bara en dryg femtedel av de med jobb röstade på (s). Den ohälsosamma kopplingen mellan dessa två gigantiska maktcentra borde en gång för alla brytas. Det skulle sannolikt skynda på sotdöden av det mest konservativa av alla Sveriges partier, d.v.s. socialdemokraterna. Men det kan säkerligen också innebära nystarten av ett nytt parti som i sig bär med sig de goda delarna av den socialdemokrati som en gång stod för arbete, bildning och kultur.

Men moderaterna har i princip samma problem. Det är ofattbart att detta nya arbetarparti tar över det gamla arbetarpartiets usla hållning. Trovärdigheten för såväl statsministern som finansministern, som i alla andra sammanhang pratar om öppenhet och stabilitet, blir i detta läge noll. Vad har man att dölja? Vilka bidragsgivare riskerar man att mista? Vilka kopplingar vill man inte visa?

Folkpartiet har länge drivit frågan om total öppenhet i fråga om partibidrag. Nu viker sig mitt parti än en gång i frågan. Det är dåligt. Folkpartiet och Centerpartiet borde ta ett eget initiativ till en lagstiftning som kräver total öppenhet för alla bidrag och sedan söka ett brett parlamentariskt stöd för denna lagstiftning. Sedan får väl de två stora bidragstagarna redovisa om de verkligen står för öppenhet eller om Sverige även i fortsättningen får stå vid skampålen.

Örebro som regionalt centrum

Sedan jag tillträdde som kommunstyrelseordförande har jag arbetat för att Örebro ska bli det naturliga regionala centrumet, såväl för länet och arbetsmarknadsregionen som för den nya mellansvenska regionen. Jag har velat bryta med den tradition som tidigare kommunledningar arbetat med, en tradition där Örebro bara skulle vara starkt, bara skulle vara centrum och därmed alltid ha allt. Min vision är att Örebro ska vara ett starkt centrum, men ett vänligt och delande centrum.

Under fyra år har jag jobbat på det uppdraget. Det har varit svårt att få kommunen som administrativ enhet att acceptera det. Det finns också politiska skiljelinjer.

Inte förrän kommunen fick en ny chef, en som kom helt utifrån med nya ögon, så började visionen få fötter. Genom Staffan Isling har Örebro fått en enorm utveckling som regionalt centrum i länet. Han har till exempel numera kommundirektörsträffar med alla länskommuner.

Detta arbete vill jag fortsätta. Jag har bett kommundirektören analysera ett stort antal utvecklingsvägar som skulle stärka regionen, hela regionen. Det handlar om att hitta administrativa vägar som stöttar många kommuner. Upphandling, lönehantering, miljöskydd o.s.v. På många områden kan vi söka gemensamma lösningar. All verksamhet behöver inte heller ligga i Örebro. Kan vi stötta arbetsmarknaden i en kommun genom att lägga en verksamhet där, varför inte? Bara vi är kostnadseffektiva och kvalitetsskapande.

Det handlar också om näringslivet. Örebro måste stärkas som näringslivscentrum, men vi ska inte konkurrera med våra grannkommuner. Det spelar väldigt liten roll om ett nytt företag etablerar sig i Kumla, Hallsberg, Nora eller Lindesberg istället för i Örebro. Det är ändå väldigt sannolikt att de flesta hamnar här, att många bosätter sig här, handlar här och använder den större stadens kulturutbud.

Här finns en skarp skiljelinje mellan oss och socialdemokraterna. De har hittills i alla frågor drivit på att Örebro ska ha allt. Det har funnits en konkurrenssituation främst mellan Örebro, Kumla och Hallsberg. Detta måste brytas. Jag vill samarbeta med Kumla och Hallsberg, om kombiterminal och verksamhetsområden, om miljöteknik och vägar och järnvägar. På samma sätt vill jag att vi jobbar med våra andra länskommuner.

Och vi är på väg. De senaste kommunstyrelsesammanträdena har vi haft några små ärenden som är pusselbitar i ett större pussel. Det handlar om att stötta Karlskoga kring det så kallade X22 projektet. Det handlar om att stötta Kumla kring filmstudion. Det handlar om att stötta Hallsberg som järnvägsknutpunkt.

Mer finns att göra. Jag har varit i Nora och pratat järnväg. Jag har pratat risken för att ÖBO konkurrerar ut de andra kommunernas bostadsbolag med såväl centerpartister som sossar i många länskommuner. Jag har pratat gemensamma visioner kring pendling och boende med flera kommunföreträdare i våra grannkommuner. Visst finns det en sannolikhet att en professor på universitetet gärna skulle bo vid vackra Norasjön eller sköna Lindesjön om det fanns bra pendling.

Örebro har allt att vinna på att än mer bli ett vänligt regionalt centrum. Ett starkt centrum som ser möjligheterna med att samverka med, och ibland till och med stötta, grannkommunerna.

Överraskande Örebro. Överraskande starkt. Överraskande vänligt.

Kommunal representation

I en artikelserie i Nerikes Allehanda skriver tidningen om den kommunala representationen. Man redovisar dels den totala omfattningen av representation, både intern och extern, och ett antal felaktigheter.

Vad gäller felaktigheterna finns det inga skäl att inte stötta tidningen i frågan. Det måste hela tiden vara kvalitetsförbättringar när det gäller kommunens administrativa system. Representation är och ska vara genomskinlig och möjlig att följa upp och kontrollera.

Däremot kan man ifrågasätta de överord som vänsterpartisten Murad Artin tar till. Artin säger så här enligt tidningen:

– Det är förskräckliga siffror, menar Murad Artin, kommunalråd för vänsterpartiet.

Vad menar han egentligen med det? Att den externa representationen, knappt 2 mkr är för stor? Vad vill han i så fall dra in på?

Eller vill han dra in på den interna representationen? Inser han vad det innebär?

Örebro kommun har, lite beroende på hur man räknar, 11.000 anställda. Om vi vill ge den personal som gör ett så fantastiskt arbete en uppmuntran en gång om året, ett julbord till exempel, så skulle det kosta upp emot 3,8 miljoner kronor. Är det dessa pengar Artin vill åt? Vill han inte att det ska vara möjligt att uppmuntra personalen? Tycker han att vi gör för lite för att ge den personal som jobbar så hårt något bevis på att vi gillar deras jobb?

Nu är det inte så att alla i personalen får julbord. Men vi menar att det är viktigt att på olika sätt visa att vi tycker att personalen gör ett bra jobb. Representation kan vara något så enkelt som att man bjuder personalen på ett adventsfika, en midsommarlunch eller att kommunen tar kostnaderna för fikat efter ett utbildningstillfälle.

Murad Artin och Vänsterpartiet har under flera tillfällen de senaste åren visat sig förmögna till många och stora överord och överdrifter. Detta är ytterligare ett exempel. För mig, som har haft ansvaret för personalpolitiken de senaste åren, har det varit viktigt att skapa goda förutsättningar för en bra personalpolitik, en effektiv organisation, och en organisation som skapar kvalitet. Det har jag lyckats betydligt bättre med än den kommunledning som Artin tidigare var en del av.

Sett i det perspektivet har kanske den ökade interna representationen faktiskt lönat sig. För att skapa en effektivare organisation har det behövts massor av möten. Bra möten kan ha krävt såväl en kaffe med bulle som en salladslunch.

Men visst är det enklare att ropa: "Det är förskräckliga siffror!"

Populism...

Bränder i Vivalla

Ytterligare en brand har ägt rum i Vivalla. I en gymnastiksal igen denna gång. Det är oacceptabelt.

Trygghet handlar om många olika saker. Det kan handla om att barn kan gå till skolan utan att behöva vara rädda för mobbning, eller kränkande behandling. Det kan handla om att äldre känner trygghet och säkerhet om de bor hemma, eller på äldreboenden av olika former. Det kan handla om att kvinnor kan gå ensamma över stan en sen lördagskväll.

Men det handlar inte minst om att människor ska kunna känna sig trygga i sina hem och bostadsområden. När tryggheten eroderar i den omgivning som ligger en närmast, skapar vi ohållbara situationer.

Det är i det perspektivet man måste se de båda bränderna i Vivalla. Vivalla är sedan många år ett så kallat "utanförskapsområde". En del vill inte att man ska säga det. De tror det är bättre om man döljer det uppenbara bakom politiskt korrekta omskrivningar. Men sanning och öppenhet är alltid bättre när man arbetar med demokrati och politik. Vivalla, men tyvärr inte bara Vivalla, saknar många av de förutsättningar som andra bostadsområden har för att skapa innanförskap, integration. Det handlar om jobb - för få av de som bor i Vivalla har ett jobb att gå till. Det handlar om bidragsberoende - för många av de som bor i Vivalla är beroende av bidrag. Det handlar om samhällsengagemang - för få av de som bor i Vivalla är engagerade i föreningar, organisationer, nätverk - det civila samhället.

Det handlar också om trygghet. I Vivalla är tryggheten mindre och brottsligheten högre än i andra bostadsområden. De två skolbränderna är bara de senaste, övertydliga exemplen på detta.

Detta kan inte fortsätta. Vi måste både agera omedelbart och långsiktigt.

Omedelbart: Jag har idag bett kommunledningskontoret undersöka vilka åtgärder som vi ska genomföra för att se till så att riskerna för ytterligare bränder eller liknande brott minimeras. Vi måste gå igenom alla möjligheter för att öka den trygghet som nu alltför många berövas.

Långsiktigt: Koalitionens arbete med nya arbetsplatser i Vivalla måste få upp takten. Örebroportens och ÖBOs styrelser måste omelbart fatta de nödvändiga besluten som gör att den inriktning vi slagit fast i våra budgetar blir mer än ord. Grävskoporna måste igång!

ÖBOs arbete med att förändra Vivallas struktur måste igång NU! Stora, ensartade bostadsområden skapar i sig problem. Vivalla måste bli ett attraktivt bostadsområde med lägenheter, villor, bostadsrätter, affärer, kultur, sport och fritid.

Vi måste bygga ihop Örebro. Vivalla ligger alldeles för separerat från staden. Planeringen för att däcka över motorvägen och skapa kommunikation, bostäder och arbetsplatser mellan Vivalla och Baronbackarna måste prioriteras.

Örebro är en fantastisk stad. Men det är en stad med många utmaningar. De utmaningarna kommer inte jag att tveka att lyfta för att lösa!

Zlatan

Nyss hyllade Zlatan sitt Malmö på Fotbollsgalan. I går avgjorde han Milanoderbyt. Fantastisk livsresa den mannen gjort. Vilken framåtanda. Vilket entreprenörskap!

Det finns en enorm inneboende kraft i alla människor. Alldeles för ofta är det samhällets synliga eller dolda ramar som begränsar kraften. Alldeles för ofta är det politiska system som gör aktiva, kraftfulla invandrare till beroende inaktivister.

Men där sker nu en förändring. Med Erik Ullehag och Folkpartiet vid rodret kommer integrationspolitiken att förändras radikalt. Socialdemokraternas mångåriga arv att göra människor bidragsberoende, inaktiva och utanför kommer att brytas.

Det är på tiden.

Förtur

Såväl Nerikes Allehanda som Radio Örebro berättar om universitetets begäran om förtur i tomtkön för en nyckelperson för universitetet och den nya läkarutbildningen. Jag uttalar mig i båda media om det rätta i att ge förtur.

Min mening är dessutom att det i många fall är för svårt att få förtur i tomtkön i Örebro. Varför? Är det inte bara eliten som gynnas på de vanliga örebroarnas bekostnad? Om man reagerar med magen är det så. Men som politiker och ledare för ett Örebro i utveckling kan man inte göra det. Frågan är nämligen mer komplicerad än så.

Örebro växer, förändras och utvecklas som aldrig förr. Koalitionen som lett Örebro de senaste fyra åren har skapat enormt goda förutsättningar för Örebro och örebroarna. Tusentals nya örebroare flyttar hit för att Örebro blivit så bra. Företag växer i en utsträckning som tidigare inte skådats. Arbetslösheten minskar kraftigt. Ekonomin är urstark och skapar förutsättningar för ännu mer utveckling, fler och bättre jobb och ännu bättre välfärd.

Men utvecklingen kommer inte av sig själv. Kommunledningens strategiska arbete med förändring och utveckling spelar en viktig roll. Vårt samarbete med universitetet är unikt. Vårt arbete med nyföretagande och växande företag spelar roll. Det är i det sammanhanget ett arbete med att skapa bättre förtursregler måste sättas in.

Under de senaste fyra åren har jag rätt många gånger fått samtal från företagare och från universitetet som visar på problemen med att rekrytera toppkompetens till Örebro. Ibland flyttar dessa toppkrafter till det socialdemokratiskt styrda Kumla, med som det verkar betydligt generösare regler. Men oftare blir de kvar i Stockholmsområdet.

Det innebär att Örebro riskerar att tappa toppkompetens. Utvecklingen blir sämre för såväl företag, universitet som kommun. En sämre utveckling leder till färre jobb i framtiden. Med fler välavlönade i Örebro ökar handeln och skapar nya arbetstillfällen. Det gynnar alla örebroare men framförallt de som söker de enklare jobben inom handel och service. Fler toppkrafter inom universitet och företagande skapar bättre företags- och forskningsklimat och ger oss enorma möjligheter att utveckla staden, jobben och välfärden.

Alternativet, att som rätt många av de som skriver inlägg på na.se, att låtsas som om den enda rättvisan är att låta alla alltid stå i samma köer, innebär stagnation, sämre utveckling och på sikt färre jobb och sämre välfärd.

Socialdemokraternas bekymmer, Folkpartiets möjlighet

I en artikel på DN debatt den 17 oktober beskriver Anders Lindholm, Demoskop, grunden för det socialdemokratiska moras vi nu ser.

Andelen svenskar som ser sig som socialdemokratiska till ideologin är bara 23 %. Och andelen minskar. Samtidigt ser sig bara 67 % av de som röstar på socialdemokraterna som just socialdemokrater. Den sannolika kärnan av socialdemokrater är alltså ungefär 15 %. Det finns en stor möjlighet att partiet nu i rask takt är på väg ner mot dessa tal.

Tidigare har socialdemokraterna kunnat attrahera väljare som inte beskriver sig som ideologiska just därför man varit statsbärande. Men partiet är inte statsbärande längre. Och det kommer att bli allt mindre statsbärande i takt med att man fortsätter att vara oppositionsparti. Inför valet 2014 kommer det knappast att finnas någon i sossetoppen som kommer att ha ministererfarenhet, framförallt inte om SSU får bestämma.

Det är övertydligt att socialdemokraterna just nu både saknar politik och personer som kan personifiera den otydliga politiken. Om man åter går till DN och dagens ledare så pekar den på det problem som är partiets centrala bekymmer."Inom socialdemokratin finns en djup ovilja mot förändringar. Det kan kallas trygghet, men också konservatism." Problemet för socialdemokraterna är att om man ändrar denna partistruktur så är det ett helt annat parti som ser dagens ljus.

För Folkpartiet är utmaningen helt annorlunda. Vi har enorma möjligheter att växa, att attrahera de liberaler som finns inom alla andra partier. Genom en fortsatt målmedveten satsning på en politik för förändring, på att våga lyfta de svåra frågorna som behöver svar inför framtiden: integration, människovärde, det offentligas roll, människans växt och utveckling, internationalismens utmaningar och så vidare, så kommer vi att lyfta. Det är en politik som inte kommer att stryka alla medhårs. Men den kommer att som alltid med liberal politik och med liberala politiker att vara framåtsyftande och söka lösningar för framtiden.

Ett parti (s)om andra

Valet 2010 visade på hur heterogent det svenska politiska samhället är. De politiska skiljelinjerna går kors och tvärs över landet och förenar och skiljer människor och landsdelar. Det handlar om stad mot landsbygd. Det handlar om arbete och tillväxt mot bidrag och stillastående. Det handlar om internationalism mot nationalism. Och så vidare.

Socialdemokraterna har inte lyckats med att skapa en trovärdig politik för det Sverige som växer. Det var tydligt redan 2006 men blir övertydligt nu. Samma problem finns för broderpartierna runt om i Europa. Socialdemokratin är inte svaret på någon av dagens och morgondagens frågor.

Det ska bli intressant att följa den omprövning socialdemokraterna nu genomgår. Kommer de att lyckas? Jag har i tidigare bloggar skrivit om imploderande partier. Partier som varit statsbärande, men som inte lyckats formulera nya visioner och därmed i princip försvunnit. Jag tror socialdemokratin är på väg åt samma håll. Socialdemokratins 1900-talslösningar och starka kopplingar till olika cementerande samhällsfunktioner som LO kommer att snabba på utvecklingen. Partiet kommer att bli ett parti som andra. Toppa på kanske 25 - 30%, göra dåliga val och bara få 12%.

Socialdemokraterna är alltså ett parti som alla andra. Det märks också på den diskussion om framtiden som nu börjat. Den sker inför öppen ridå. Det hade aldrig hänt tidigare då allt skedde bakom stängda dörrar. Otaliga är de berättelser om hur arbetarkommuner och riksdagsgrupper blivit uppläxade av de starka männen (och ibland kvinnorna) ibland på sätt som är ofattbara för oss som är vana vid en annan partikultur. I det stora partiet kunde detta ändå hållas internt, hos oss andra hade det inneburit avhopp och mediala artiklar. Men även här blir nu socialdemokraterna ett parti som alla andra.

Denna utveckling är bra. Bra för Sverige. Bra för demokratin. Bra för utvecklingen. Nu återstår bland annat att bryta den koppling som fortfarande finns till den korporativistiska 1900-tals socialdemokratin. I huvudsak handlar det om att bryta den partimässiga kopplingen med facket och de risker för korrumperande system det handlar om. Förhoppningsvis sker den utvecklingen snabbt nu när det inte finns någon tydlig s-majoritet bland LOs medemmar, och där socialdemokraterna sannolikt knappast har en majoritetsställning hos medlemmarna i flera förbund.

Svenska Kammarorkestern!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

har inte bloggat på ett par månader. Beror på många saker. Tiden efter ett val kan användas till att fundera över många saker, både inom och utanför politiken.

Men ibland blir man tvungen.

Förra veckan hade vi styrelsemöte i Länsmusiken. Det var som de flesta styrelsemöten, inte speciellt spännande. Som avslutning fick vi en tidning "OPUS", nummer 31, och VD Sverker Gawell bad oss läsa de sidor som handlade om Svenska Kammarorkestern. Mötet slutade lite tidigare än vad jag väntat. Så jag tog en sväng runt Vasakonditoriet, satte mig med en espresso och läste.

Måste säga att jag blev rörd. Rörd över hur journalisten beskrev Svenska Kammarorkestern. Rörd över hur fantastisk orkestern, de enskilda musikerna, dirigenten, personalen kring orkestern egentligen är. Rörd över att vi i Örebro har denna fantastiska orkester alldeles inpå knutarna.

För några år sedan gjorde den dåvarande kommunstyrelseordföranden, Mats Sjöström, och jag upp om hyfsat långsiktiga villkor för orkestern. Nu är det snart dags att göra detsamma igen. Jag hoppas verkligen att det finns en partiöverskridande enighet om Svenska Kammarorkesterns värde. Visst kan det vara spännande att tala om nya konserthus. Som politiker är det enkelt att visa på handlingskraft genom byggnader. Men för orkesterns skull måste det finnas en ekonomisk bas, byggd på kommunala långsiktiga bidrag, som gör att kvaliteten kan bibehållas, breddas och spetsas. Här kommer jag och Folkpartiet alltid att göra allt för att vara garanten för en stark Svenska Kammarorkestern i Örebro.