Värna stränderna

Regeringen, tillsammans med intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, vill försämra strandskyddet. Det är inte bra. I dagens DN finns en debattartikel som visar på en kraftig opposition som tar ställning för ett bibehållet och stärkt strandskydd. Det är bra.

Strandskyddet infördes på 1950-talet genom ett initiativ med grund i Folkpartiet. Skälet var att värna stränderna mot exploatering och skapa en fortsatt tillgång till stränder från den allt större allmänhet som inte var markägare och som bodde i de allt större städerna. Friluftslivet var den viktigaste orsaken till strandskyddet då. Det har senare kompletterats med skydd av biologisk mångfald.

Strandskyddet har under åren urholkats allt mer. Stockholms skärgård, västkusten och de stora öarnas stränder är bebyggda i en utsträckning som inte borde varit möjlig. Skälet till att det ändå skett är att kommuner och länsstyrelser gett dispenser i en så stor utsträckning att en kontroll inte varit möjlig. Det har handlat om tusentals dispenser varje år. Det finns rapporter om bygglov till och med inne i naturreservat.

Jag tycker inte att strandskyddslagen ska ändras. Det finns få bärande skäl att kommunerna ska ha mer att säga till om detta riksintresse. Dispensmöjigheterna visar att det kanske istället skulle behövas en starkare strandskyddslag.

Förespråkarna för ett försämrat strandskydd hävdar att Sverige har 100.000 sjöar och några meter strand mindre spelar ingen roll. Örebro visar problemen med detta synsätt. Vi finns invid Sveriges fjärde största sjö. Men hur många meter strand är byggbara, eller ens möjliga för friluftsivet att komma fram till? Nästan inga. Och så ser det ut i hela landet. Merparten av stränderna kring de 100.000 sjöarna är sump, vass, myrar och så vidare. Varje fin strandbit som bebyggs är ett allvarligt ingrepp i det rörliga friluftslivet. Här borde staten istället ta ett större ansvar för att värna stränderna för alla svenskar, markägare eller ej, och för den biologiska mångfalden.