Handhälsning eller inte

Läser just i Aftonblade om Carl Hamilton som blivit upprörd över att han smyginspelats under en diskussion om handhälsande på muslimska kvinnor. Han vill hälsa på dem. De vill bli respekterade för att de inte vill hälsa. Vem har rätt?

Jag måste erkänna att jag själv en gång blivit satt i samma situation. Två elever från en gymnasieskola kom för att prata med mig. Den ena hade huvudduk. Hon ville inte handhälsa på mig. Jag blev förvånad och bestört men kom mig inte för att göra något annat än att sätta mig ner.

jag har länge funderat över den händelsen och vad som kommer att hända nästa gång någon inte vill ta i min hand för att jag är man. Jag skulle ha väldigt svårt att acceptera en sådan situation. För mig handlar det om så mycket. Det öppna och demokratiska samhället. Jämställdhet. Likheten mellan människor. Respekt för den man är.

Ickehandhälsandet bygger upp olikhet mellan kvinna och man. Det bygger på att mannen på något sätt inte är ren. Det bygger på att kvinnor inte kan och får göra samma saker som män. Det visar orespekt. Det bygger murar.

Var går gränsen för den gemensamma kulturbas som alla måste omfatta för att det mångkulturella samhället ska fungera? Hur viktig är demokrati, jämställdhet och likheten mellan människor oavsett kön, ras, social och etnisk bakgrund i förhållande till rätten att utöva religiösa dogmer?

Jag har sagt det förr och kan säga det igen: För att det mångkulturella samhället ska kunna existera krävs en gemensam kulturell bas som måste omfatta alla. Vi måste bli bättre på att diskutera och samtala om den utifrån olika utgångspunkter. Men vi måste också våga försvara den kulturella bas vi menar är central och viktig. Rätten att bli berörd oavsett om man är man eller kvinna är för mig en sten i denna bas.