Som man känner sig själv känner man andra

En f d landshövding och facklig ledare, tillika socialdemokrat, skriver i tidningen om hur han tror att beslut fattas i Örebro kommun. Hans, och även andra socialdemokraters, syn på beslutsfattande säger mer om deras eget sätt att fatta beslut än något annat.

Socialdemokraterna har en lång tradition av att få bestämma själva. Även när de saknat egen majoritet har deras allianser varit byggda på att de ska bestämma och deras allianspartier ska lyda. Lydnaden har köpts antingen genom ekonomi eller i vissa fall ett mindre antal konkreta politiska beslut. Men makten har legat hos ett parti och framförallt hos en person i det partiet.

Detta sätt att hantera beslut fungerade väl när svensk politik karaktäriserades av partilydnad. De förtroendevalda följde slaviskt ordföranden. Men denna föråldrade modell fungerar allt sämre. Det visas allra tydligast genom den oordning och de majoritetssplittringar de två tidigare socialdemokratiska kommunledningarna fick försöka hantera. Men de misslyckades. Deras självbild och deras sätt att hantera makt klarade inte av den utmaningen.

Fempartikoalitionen som styr Örebro är starkare idag än när vi för två år sedan tog över makten. Skälet till detta är att vi har en stark tilltro till varandra, en ständig dialog med varandra, respekt för varandras likheter och olikheter, en samsyn om att makt, ansvar och befogenheter ska delegeras och därmed en gemensam syn på styrning och ledning.

Jag har en position som kännetecknas av stor makt och stort ansvar. Den makten kan man antingen använda att som dålig chef tvinga sina medarbetare att in i minsta detalj göra det man vill att de ska göra, eller som god ledare samla dem i ett arbete där man med glädje arbetar för samma mål och där mitt uppdrag mer handlar om att dra upp ett antal huvudlinjer. Jag hoppas och tror att det senare arbetssättet är det som karaktäriserar koalitionens olika ledare och ledarskap. Vår stabilitet är ett bevis på detta.