Ändra forskningsproppen!

Jag stödjer helhjärtat Örebro Universitets arbete för mer pengar till forskning. Forskningspropositionen måste kompletteras och förändras för att inte skapa stagnation.

Jag har tidigare sagt att det är bra att Örebro universitet får mer pengar till sin forskning. Men efter en djupare genomläsning av hela propositionen blir bilden mer splittrad och tveksamheterna kring vad forskningsministern egentligen vill större.

De knappa 14 miljoner som staten ger till ny forskning vid Örebro universitet är en droppe i havet sett till den totala forskningssatsningen. Örebro kommuns satsning på forskarskolan är nästan dubbelt så stor! Kommunens framtida planer kommer att överträffa statens med många miljoner.

Proppen skapar två problem. Det första handlar om traditionalism kontra nyskapande. Tyvärr är det så att det bara är de etablerade universiteten som har haft forskningsministerns öra. Ett enda av de stora universiteten får mer i ökade bidrag än alla de nyare universiteten.

Man säger att man genom detta vill skapa spjutspetsforskning på ett fåtal universitet. Men det finns två systemfel i detta. Det ena är problemet med vad man gör med de andra universiteten. Om forskningsministern menar att bara de stora universiteten har god forskning, borde man ta konsekvenserna av detta. Det innebär i princip en uppdelning i universitet med forskning, och universitet och högskolor enbart med utbildning. Men en sådan uppdelning görs inte. Delvis beror det säkert på att även forskningsministern tror att grundutbildande lärosäten behöver forskning. Men utifrån grundtankarna i propositionen är det att kasta pengar i sjön.

Det andra systemfelet handlar om att man gör universitetsområdet statiskt och därmed riskerar stagnation. Om bara de stora, gamla universiteten alltid hade fått mest och de nya aldrig kunnat komma till tals, hade väl Sverige fortfarande bara haft universitet i Uppsala och Lund…

Nya universitet, utan den ibland tyngande traditionen och med önskan om att skapa nya forskningsstrukturer kan skapa nya förutsättningar för bra forskning. Universitetsväsendet skulle må bra av en större intern konkurrens.

Det andra stora problemet med propositionen är hur regeringen valt att fördela övriga resurser. Den enkla mätbarhet kring publiceringar som nu gäller har säkert sina fördelar. Men fokus ligger enbart på de gamla, traditionella forskningsområdena, företrädesvis med teknisk/naturvetenskaplig bakgrund.

Inom medicinen får inte omsorgsforskning några stora medel, utan det är det naturvetenskapligt medicinska området som premieras. Humaniora finns överhuvudtaget inte med, trots att skolans mantra; läsa, skriva, räkna, just bygger på den humanistiska grundsynen. Det dubblade värdet av humaniorapubliceringar väger lätt i förhållande till de fokusområden som så klart pekas ut.

Västra Mälardalen behöver ett starkt universitet med starka forskarmiljöer. Örebro är det naturliga valet som centralort för ett sådant universitet. Samarbetet med de övriga lärosätena måste förstärkas. Samtidigt måste man kräva att fördelningen av forskningsmedel kraftigt förändras.

I min roll som kommunstyrelseordförande pekar jag oupphörligen på att universitetet är den enskilt viktigaste faktorn för ett framtidsinriktat Örebro. Universitetet som motor för allt från den hållbara stadsutvecklingen över jämställdhet och offentlig förvaltning till företagande och näringsliv inom olika sektorer är ojämförbar. Jag avser att fördjupa och bredda kommunens engagemang i Örebro universitet i den takt kommunen själv förmår förändra sin egen organisation för att kunna ta emot de resultat en strategisk allians kring FoU-frågor med Örebro Universitet kommer att innebära. Målsättningen måste vara betydligt högre än de nålpengar forskningsministern nu vill ge.