Äldre mår bättre

Det finns så många motstridiga tendenser i dagens samhälle. Heterogenitet är bara förnamnet. Frågan är vad det gemensamma samhällsbygget är på väg när alla individer bara har sin egen väg som såväl medel som mål.

Jag har lovat att blogga lite mer om detta, men mina dagar fylls mest av stängsel denna våta höst. Och jag är tacksam för det. Några hundra stängselstolpar ska ner i backen, och ju mjukare den är, desto lättare är det. Nu fattas bara 300 meter, eller runt 50 stolpar innan denna del av rovdjurssäkrandet är klart. Då blir det lite enklare att få tid med annat - som bloggen.

Men jag gör ändå ett mellanspel idag.

På flera mediasidor har det idag berättats om att unga mår allt sämre. Det är bekymmersamt. Frågan är varför. Man pekar på trycket från skola och arbetsmarknad, på att osäkerheten kring vilket jobb man ska ha är skrämmande. Det finns säkert sådana delar i förklaringsmodellen.

Själv tror jag på en annan faktor - normlösheten. Vi lever i ett samhälle där normer ska ifrågasättas. Inte ens det kön du fötts in i duger. Hela ditt jag ska ifrågasättas ifrån alla möjliga vinklar och sedan ska du komma ut som en hel människa.

Men det fungerar inte så för alla. Säkert klarar de starka en sådan process. Men för oss andra - vad finns kvar?

Normer kan vara kvävande, nedtryckande, konserverande. Men de är också de varptrådar som bär upp samhällsväven. Och speciellt viktiga är de för de människor som inte är säkra, starka, trygga. Det finns en trygghet i att luta sig tillbaka mot de andra tänkt, sagt och gjort. Det finns en trygghet i att veta att strukturer bär och stödjer. Normerna kan vara sådana. Och då handlar det inte bara om samhällsnormer, utan om normer för dig som individ, person.

En sak som talar för att denna analys har en viss bäring, är den andra delen av dagens nyhet kring hälsan. Den att äldre mår bättre.

Det finns rent fysiska skäl för att äldre mår bättre: Hälsoläget har förbättrats. Vi är antingen friskare för att vi levt hälsosammare. Eller så är vi kryare för att medicinvetenskapen har skapat förutsättningar att hålla oss krya.

Men medicinutvecklingen hjälper också de unga. Och den psykosociala pressen på äldre borde vara minst lika hög som hos yngre. Frågorna minst lika livsavgörande: Vad ska jag göra med resten av mitt liv? Räcker pensionen? Hur sjuk är jag egentligen? Varför diskrimineras jag bara för att jag blivit gammal? Tar jag tillräckligt ansvar för make, maka, barn, barnbarn och barnbarnsbarn? När kommer döden?

Ändå upplever sig äldre må bättre. Denna trend är inte ny. Tidigare i år kunde vi läsa om att 65+are mådde allt bättre. Kanske är det så att just denna tid är den bästa i livet.

Och varför är den det?

Kanske är det för att det normativa skedet i livet är genomgånget. Man har sina normer, man är trygg i sin normativitet. Man har sina rötter i ett samhälle där normer inte var något ont, utan ibland till och med något uppbyggeligt. Och man har haft ett liv där man kontinuerligt har kunnat pröva, ifrågasätta och bekräfta normer utifrån sin egen agenda, inte utifrån ett politiskt tryck.

Det finns mycket som talar för att den åldrande befolkningens inflytande på samhället både bör och kommer att öka. Det är bra. En 100-åring har vartenda år av sitt liv inom sig, kan se helheter och skeenden utifrån ett eget upplevelseperspektiv och har förhoppningsvis burit med sig kunskaper och erfarenheter som gjort henne visare. Är hon dessutom grundad i ett normativt förhållningssätt, med normer som både styr samhälle och människa mot humanitet, öppenhet, solidaritet och rättfärdighet - då kommer hon att kunna betyda mycket.

Men då måste vår syn på den gamla människan förändras. SPF visade i en undersökning i våras att i princip alla arbetsgivare, oavsett sektor, föredrar yngre medarbetare framför äldre. På samma sätt är det i politiken. Den synen måste förändras. Det måste handla om kompetens och personliga egenskaper, inte om år eller om håret är grått eller brunt för att man ska anses anställningsbar.

Därför kan man glädja sig åt en annan av dagens nyheter. Carl Bildt, Sveriges förre utrikesminister, har fått nytt jobb. Han är född 1949 och nybliven folkpensionär. Men utifrån sin unika kompetens ska han nu arbeta för att minimera riskerna för väpnade internationella kriser i stiftelsen Crisis Group.

Carl Bildt är unik, en fantastisk utrikesminister. Men vi är alla unika, med unika kompetenser inom just vårt område. Det är dags att inse att åldrandet skapar fördelar för fler.

Media: SR, DN2, EX

Omstart

I ett par månader har jag funderat över vad jag ska göra med denna blogg. Ska jag lägga ner den eller...

Skälet är enkelt: Av olika anledningar håller jag på att avsluta min lokalpolitiska gärning. 25 år i kommunfullmäktige (varav några månader som ordförande), 16 år som kommunalråd både i majoritet och opposition, kommunstyrelseordförande och oppositionsledare, ersättare, ledamot, 2;e vice ordförande, ordförande i nämnder och i kommunala bolag - jag tror jag haft alla poster man kan ha i en kommun förutom att ha varit med i den kommunala revisionen...

Även om inte resultatet av nomineringsmötet skulle blivit som det nu blev, hade jag inte stannat så länge i kommunpolitiken. Det finns lokalpolitiker som varit med i fullmäktige sedan 70-talet. Att så prenumerera på en plats i politiken är inget jag tror på.

Så vad händer nu?

Efter en del funderande fram och tillbaka har jag landat i att jag fortsätter att blogga. Men det blir inte lika ofta som förr. Och innehållet blir annorlunda.

I snart åtta år har jag varit ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings beredning för Primärvård och Äldreomsorg. Det betyder att jag haft förmånen att vara den som representerar alla Sveriges kommuner och landsting i dessa frågor när det kommer till ett nationellt perspektiv. Det kan handla om diskussioner med staten, om hur kommunerna och landstingen ska lösa generella problem och om hur vi ska möta framtidens utmaningar.

För mig har det framförallt handlat om äldreomsorgen och äldrepolitik. Det är ett förbisett område, framförallt den vidare äldrepolitiken, den politik som borde handla om människor mellan 65 och 100, eller när man nu blir så gammal att man behöver äldreomsorg.

Jag menar att det behövs en ny äldrepolitik, en politik som skapar förväntan, engagemang och intresse för den spännande tid som väntar. Jag är säker på att det finns ett enormt, vilande men spirande engagemang hos mängder av människor i olika åldrar om hur vi ska forma framtidens samhälle.

De politiska diskussionerna om äldre handlar alldeles för ofta bara om äldreomsorg, om problem och bekymmer, om vem som ska göra vad och vem som ska ha tillåtelse att styra över vem. Men äldrepolitiken är betydligt vidare än så. Den handlar om jobb och skatter, om utbildning och samhällsbyggnad, om kultur och värderingsfrågor. Och den handlar om några miljoner svenskar som alldeles för länge varit i skuggan, kollektiviserade i en grå massa som vi kallat för "pensionärer".

Men den tiden är ute. Morgondagens äldrepolitik handlar om att skapa mer egenmakt för de människor som vill förändra sin och världens morgondag, oavsett om man är 65, 85 eller 105 år gammal. Morgondagens äldrepolitik handlar om möjligheter och utmaningar.

Det tänkte jag skriva om i min blogg. Och min målsättning är inte blygsam. Jag vill förändra Sverige. Jag vill vara med och skapa framtiden för de människor som varit så lyckosamma att de fått uppleva sin 70, 80 eller 100-årsdag. En bättre framtid och en framtid som skapar hopp för fler.

Det är dags nu. Framtiden tillhör de gamla!

Ålderism

I går träffade jag några av SPFs medlemmar. Människor, äldre än jag, men med en enorm kunskapsmassa och ett enormt engagemang med sig. Vi talade om ålderism.

Jag gissar att de flesta inte har en aning om vad ålderism är. Det är ett nytt begrepp, som har en lång historia.

Ålderism är diskriminering på grund av ålder. Låt mig ta några exempel:

När du blir gammal så ökar risken att du blir sjuk. Du behöver medicineras. Men medicinerna är i alldeles för hög grad utprovade på unga män, medan de som mest behöver dem är gamla kvinnor. Det är ålderism.

Eller:

Du fyller 68. Trivs med jobbet och gör det bra. Men arbetsgivaren tycker att du har jobbat nog och ska gå från ditt jobb till att passa barnbarn och pyssla med penséerna. Det är ålderism.

Eller:

När Örebro kommun planerar för nya kollektivtrafiksträckningar så funderar man på hur unga och medelålders människor behöver röra sig. Från bostad till jobb eller skola. Men ingen har ens tänkt tanken på att en fjärdedel av örebroarna är över 65 och kanske har helt andra resemönster. Det är ålderism.

Vi lever i ett samhälle som ser ungdom som norm och ålder som det avvikande. Ju yngre desto bättre. Ålder är inget eftersträvansvärt, annat än som en individuell fördel. Trots att allt fler blir allt äldre och allt friskare, planerar vi samhället som om vi passerade livszenit vid 32...

Samtalet med SPF handlade om många olika saker. Det var ett intressant samtal som vi ska följa upp under våren. Och det gav mig ytterligare bevis på hur fel det är att mäta människans livsstatus i antalet levda år. Alldeles för ofta tycker jag mig möta unga människor som är så gamla i sin inställning till världen och livet, förstenade i sina synpunkter och hållningar. Och väldigt ofta tycker jag mig möta gamla människor som är så unga, omprövande, förändringsbenägna, vidsynta, engagerade.

Men framförallt möter jag individer. Unga människor med olika livshållning. Gamla människor med ännu mer olika livshållning. Det finns en förlegad syn (jag menar att den har en stor del av sin grund i den socialdemokratiska folkhemstraditionen) som kollektiviserade åldrandet och gjorde pensionären till en passiv mottagare. Den synen måste brytas. Det är dags för en liberal syn på ålder och åldrande.

Man kunde ändå hoppas att politiken insåg värdet med ålder. Tyvärr är det inte alltid så.

Visst bärs svensk demokrati i stort upp av äldre människor. Vi 50+are dominerar. Men de som är över 70 lyser alldeles för ofta med sin frånvaro.

Till riksdagen är i år bara en handfull pensionärer nominerade på valbar plats. Den liberala nestorn Barbro Westerholm, snart 81 år ung, är undantaget som bekräftar regeln. Men även inom Folkpartiet talar betydligt fler om hur viktigt det är att de unga ska ta plats, än om hur viktigt det är att de äldre får sina representanter med i politiken.

Jag tycker det är synd. Som 25-åring kan du kanske representera de som är ungefär i samma ålder som du. Men du kan knappast representera alla från 0 till 30. Sannolikt är föräldrarna till grundskolebarnen bättre representanter för sina barn än de som nyss lämnat gymnasiet. Men jag kan garantera - du har mycket liten erfarenhet av hur det är att vara gammal, om de fördelar, nackdelar och problem som kommer bara på grund av, eller tack vare din höga ålder. De erfarenheterna lever man sig bara till.

Jag tror att Sverige skulle se betydligt bättre ut om vi hade fler gamla människor engagerade i politiken. Jag tror att samhällsutvecklingen skulle vara bättre, att tillväxten skulle öka, att välfärden skulle vara tryggare, om fler gamla ville, fick och kunde engagera sig politiskt.

Men även i politiken är ålderismen en faktor att räkna med. Det är synd.

Var dags hjälte

Träffade en hjälte idag. En av mina absoluta favoriter. Kan kalla henne Maidie, eftersom hon heter så;) Tror hon är dryga 90. Vi satt hos henne i matsalen på Sofiagården och pratade om några förslag för bättre senior- och äldrepolitik som vi i Folkpartiet har. Bland annat handlar det om mat. Om att alla äldre ska kunna få välja mer och oftare var och vilken mat man vill äta. Jag tror på våra förslag.

Men jag tror också på Maidie. Vilken kvinna! Hon var bekymrad över att det inte var roligt att bli äldre. Hon hade märkt det för ett drygt år sedan, att hennes livsrum började krympa. Åter: Hon är dryga 90!!!

Hennes mantra är alltid att även en senior, en äldre, en gammal människa är en individ. Hon vill bort från den kollektivism som tidigare varit norm för den äldre människan. Hon vill kunna forma sitt liv även när hon är gammal. Hon kan. Hon vill. Hon gör.

Ett av hennes stora bekymmer är att så många andra i hennes närhet är så passiva och inaktiva. När hon vill ordna resor och fester så sitter de andra kvar i sina lägenheter. Det har blivit en vana att sitta still och långsamt stänga av hjärnan. Det vill inte Maidie. Hon vill!!!

Jag kopplade ihop henne med Örebro Ideella Utvecklingscenter för att se om de kunde koppla ihop henne med någon frivilligorganisation som kunde kanalisera hennes engagemang. Jag hoppas verkligen att hon hittar sina likar där. Gissar att de flesta nog är några årtionden yngre än hon. De flesta av dem har nog ändå svårt att hänga med.

Maidie är var dags hjälte. Hon är en av många bevis på att ålder inte främst sitter i åren eller i kroppen, utan bestäms av tanken, viljan, drivkrafterna. Jag brukar säga att jag inte har några idoler. Men Maidie kommer rätt nära!

Här är förresten våra punkter för en bättre senior- och äldrepolitik:
Folkpartiets sex förslag om en bättre äldrepolitik:


1) Bättre mat för seniorer!

Vi vill inrätta ett lokalt kupongsystem som gör det möjligt för alla över 75 år att äta god och vällagad mat tillsammans med andra seniorer på stadens vanliga lunchrestauranger.


2) Bättre mat på vård- och omsorgsboenden!

Vi vill att alla som bor på offentligt finansierade vård- och omsorgsboenden ska ha rätt till valfrihet mellan rätter, ha rätt till ett glas vin eller öl till maten, och att all mat ska lagas så lokalt som möjligt.


3) Planera för nya boendeformer med privata aktörer!

Vi vill planera för nya Trygghetsboenden, främst centralt i Örebro, aktivt söka kontakter med företag och organisationer som vill och kan bygga och driva framtidens Trygghetsboenden och ta fram en policy för vilken kommunal service som ska finnas på dessa boenden.


4) Samarbete med det civila samhället stärker de äldre!

Vi vill aktivt samverka med olika organisationer, föreningar och nätverk för att erbjuda en bättre omsorg för de äldre.
Vi vill förnya bidragssystemen inom fritidssektorn så att de anpassas till de äldres behov av rörelse för ökad hälsa.


5) Frisk luft-garanti

Vi vill att alla äldre på kommunens vård- och omsorgsboenden som vill komma ut också ska få komma ut när de så önskar, oavsett om det är en gång om dagen eller en gång i månaden, gärna i samverkan med civilsamhället.


6) Fler seniorer i arbete i kommunen

Vi vill att Örebro kommun som arbetsgivare redan idag börjar ett anpassningsarbete som gör det möjligt för fler medarbetare att arbeta, hel- eller deltid, åtminstone till dess man fyllt 69 år.