Allians och partier

I går var jag med och bildade Allians för Örebro. Som ledare för Örebros näst största parti, och därmed också oppositionsledare, var det mitt självklara uppdrag. Likaväl som Sverige behöver maktväxling, behöver Örebro kommun det. Socialdemokraternas långvariga maktinnehav är skadligt, för demokratin, för organisationen, för utvecklingen, för oss som tror att opposition är vårt naturliga livsval, men också för socialdemokratin. Det är lätt att se socialdemokrater som tror att de representerar det naturliga maktpartiet, såväl som administrationen, istället för en idéburen rörelse.

Allians för Örebro är en nödvändighet idag. Örebro behöver en ny majoritet utan socialdemokrater vid rodret. Mitt huvudsakliga arbete den kommande tiden kommer att vara att stjälpa socialdemokraterna över ända och göra Folkpartiet till det största partiet i kommunens nya majoritet.

Men, och detta men är viktigt, detta betyder inte;

att vi nu går in i en period med ett tvåpartisystem. Folkpartiets ideologiska grund skiljer sig till stora delar minst lika mycket från både socialkonservatism, nyliberalism och ekohumanism som från socialdemokratism. De sociala liberalismens politiska hemvist är Folkpartiet och kommer så att vara. Svensk politik har alltid kretsat kring tre politiska centra, socialliberalism, demokratisk socialism och konservatism. Som tre hörn i en liksidig triangel bildar de grunden för svensk politik.

att alliansen kommer att cementera blockpolitiken för evigt. Idag är det nödvändigt med en förändring av Örebros politik. Socialdemokraternas maktinnehav måste brytas, inte minst för demokratins skull. Men hur läget är om fyra, åtta eller sexton år vet ingen. En maktfullkomlig konservatism är en lika allvarlig motkraft mot socialliberalismen som vilken socialdemokrat som helst.

Avslutningsvis. Alla allianser innebär en risk. Att det är makten i sig som är det intressanta. Inte ideologierna. Inte de idéer som en ideologisk medvetenhet föder. Mot detta kommer jag även i fortsättningen att rida spärr. Socialliberalismen är en rörelse där även svåra frågor måste hanteras och mötas med öppenhet. Alltför många av framtidens svåra frågor står idag inte bara obesvarade, utan ohanterade.