Fi vill slopa äktenskapet och genomföra en ny typ av sammanboenderegler. Vare sig kön eller antal sammanboenden ska längre spela någon roll. Resonemanget verkar vara en logisk följd av den syn på äktenskapet som nu är rådande, bland annat i Sverige. Samkönade äktenskap innebär inte bara att man ger rätt till homosexuella att leva samman. Fokus förändras i fler fall.
Tillsammans med de förändringar som nu också sker vad gäller barnens ställning till vuxenvärlden ökarförändringstrycket. I och med rätten för homosexuella par att både adoptera och inseminera flyttas fokus än en gång.
Detta blir tydligt i och med Fi's krav på äktenskapets avskaffande. I detta för de ett logiskt resonemang och gör det ärligt. Förr var äktenskapet, utifrån en sekulär synvinkel, ett system som hanterade mannens och kvinnans ställning gentemot varandra, och barnens ställning gentemot föräldrarna. Man kan förenklat säga att möjligheten att få och ha barn skapade grunden för regelbyggandet.
När nu denna grund inte längre existerar måste en ny grund hittas. Men vilken är denna grund? Här svävar många fortfarande på målet. Varför ska tvåsamheten, oavsett hetero- eller homosexuell läggning, vara manifestet för ett partnerskap? Om inte längre de traditionella mans- och kvinnorollerna och inte heller barnalstrandet finns med - vilka nya gränser ska sättas?
Jag har uttryckt stor tveksamhet till vissa av de förändringar av framförallt adoptions- och inseminationsrättigheterna som genomförts. Min tveksamhet har sin grund i ett barnperspektiv. För när perspektivet i lagstiftningen som rör familjen flyttas från barnen till de vuxna, vilket det enligt min mening gjorts, ökar riskerna för ett samhälle där frågorna om vad barn är och vilka rättigheter de har trycks ner.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar