Statliga tjänstemän firar utvisningar med champagne. Chefer och ministrar menar att det är oacceptabelt. Men vems är ansvaret?
Det finns dåliga tjänstemän som inte inser vilket arbete de har. Men tjänstemännen på Migrationsverket har inte bara missat detta. De har också missat själva grundtanken i all offentlig verksamhet. Den sker inte i ett vacuum. De är en central del i samhällsbyggandet.
Men de värderingar dessa tjänstemän gett uttryck för är en del av en större utveckling. Dels handlar den om nedvärderingen av det mänskliga, att humanism ersätts av ekonomism och människans ovärdeliga status av en rationell nyttokalkyl. Om detta i kommande bloggar.
Dels handlar den om den förändrade synen på invandring och flyktingskap. Sverige är inte längre en fristad för flyktingar och ett öppet invandrarland. Allt mer slutna gränser skapar andra värderingar. Mer och mer karaktäriseras detta av ett "vi och dom-tänkande". Vi är goda. Dom är onda. Dom ska inte komma och ta vår välfärd. Vi ska inte betala för dom där.
Ansvaret för dessa värderingsförändringar ligger i stor grad hos de politiker som valt att gå främlingsskeptiska krafter till mötes. Här spelar socialdemokraterna, tillsammans med moderaterna, i högsta ligan. Det är den socialdemokratiska politiken sedan mitten på 1990-talet som lagt grunden för dessa förändrade värderingar, värderingar som nu tar sig uttryck i champagne-firanden av utvisningar. Det är socialdemokratiska regeringsföreträdare, som inte kraftfullt agerar för ett öppnare Sverige för människor med olika bakgrund, som bär huvudansvaret. Därför kan inte ansvariga ministrar nu svära sig fria och överlämna ansvaret till dåliga tjänstemän. Det är deras ansvar. Politik är samhällsförändring. Politik är att genom ord och handling förändra människors sätt att vara, tänka och agera.
Socialdemokraterna bär detta tunga ansvar. Moderaterna delar det. Men även mitt parti, Folkpartiet, bör fundera över hur olika frågor förs fram. Det är alltid lyssnaren som hör rätt. Många frågor kräver större utrymme och djupare analyser än både TV-intervjuer, pressmeddelanden eller DN-artiklar ger utrymme för.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
3 kommentarer:
Ja, det var ju bättre på den tiden folkpartistiska ministrar sjöng We shall overcome istället. Det är ju barockt att beskylla en enskild tjänstemans fel och brister på någon annan än just henne.
Eller när folkpartistiska ministrar dömde ut kosovoalbaner som snattare ("kanske av tradition eller så"). Snacka om att kasta sten i glashus.
Det är bara att konstatera att migrationspolitiken blivit mycket hårdare under regimen Persson än vad den var tidigare, både under den borgerliga regeringen och under Palme-eran.
Problemet med den nuvarande regeringen är att den i sak företräder en mycket hård migrationslinje, men försöker dölja det genom en del fina fraser.
Den stora skillnaden mellan den välmenande Friggebo eller ett och annat märkligt uttalande av andra Folkpartister är att det ändå fanns en underliggande ström av internationell solidaritet. Den saknas tyvärr i dagens regeringspolitik, och detta strömmar genom hela organisationen, långt in i Migrationsverkets enskilda tjänsterum.
Skicka en kommentar