I vanliga fall brukar jag säga att min 40-timmarsvecka slutar nån gång på onsdagskvällen. Jag gör det inte med stolthet, tror inte att många timmar är detsamma som bra timmar. Men livet är fullt av möten, möten, möten och sammanträden, sammanträden och sammanträden. Med de som jobbar i närheten av politiken på dagen, med fritidsengagerade - politiker och andra, på kvällarna.
Rätt ofta tror man att det man gör är det man måste göra.
Så förändras livet. De senaste veckorna har knappast ens varit 40-timmarsveckor - om man inte räknar med timmarna i soffan med datorn. Ändå fungerar allt.
Det är inte säkert att den ledare som lägger mest tid är den bästa ledaren. Det gäller att veta vad man ska göra, och inte bara springa på alla puckar. Flera ledarskapsböcker talar just om detta - att den ledare som styrs av vardagskraven, ofta glömmer att styra.
En brott i vardagslivet kan tydliggöra det.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar