Björklund

Satte mig vid TVn 20 över 8 och fick till min förvåning se partiledaren. Hade helt missat att han skulle utfrågas i SVT.

Man kan, milt säga, att han skötte det bra. Lugn, trovärdig, avslappnad, säker. Lite humor också faktiskt. Det borde fler politiker visa mer av.

Jag och Björklund delar inte åsikter i allt. För att göra det enormt förenklat: Jag tycker att det är för mycket krav och för lite humanism i framtoningen av partiets budskap.

Men samtidigt måste man ge Björklund en eloge för att han vågar. Han vågar stå upp för skolan i alla möjliga former. Han vågar ta integrationsfrågan upp till debatt. Han vågar stå för både kärnkraft och internationella militära insatser. Det är faktiskt bra. Bättre med en ledare som vågar, än en som är en vindflöjel och som inte vet vart hon ska.

Med tydliga ledare kan man ta debatt, diskutera och bryta åsikter, om de vågar lyfta upp även svåra frågor och öppna för diskussion i partiet. Folkpartiet har faktiskt blivit ett öppnare parti under Björklund. Tydligare, ibland kontroversiellare, men öppnare.

Det går bra!

Det går bra för Örebro. Enligt den senaste skatteprognosen ökar kommunens intäkter med 77 miljoner kronor. Det skapar möjligheter för kommunledningen att efter valet göra prioriteringar på ett helt annat sätt än vad vi tidigare kunnat se som möjligt.

Under Koalition Örebros ledning har Örebro utvecklats på ett helt annat sätt än tidigare. Genom en av de djupaste ekonomiska kriserna världen genomgått de senaste årtiondena har Örebro kommun visat styrka, både vad gäller ekonomi och verksamhet. Vi ser nu följderna av det konsekventa handlande som koalitionens arbete inneburit.

Några nedslag:

Enligt Sveriges Kommuner och Landstings nya prognos som presenterades den 17 augusti kommer skatteintäkterna att öka med 2 miljarder 2010 och 4 miljarder 2011. Kommunledningskontoret har nu gjort beräkningar vad detta kommer att innebära för kommunen.

Som grund för den betydligt mer positiva bedömning vi nu kan göra ligger flera faktorer:

Lokalt:

* Örebro kommun ökar sin befolkning kraftigt. En ökad befolkning innebär ökade skatteintäkter, framförallt på längre sikt.

* Konjunkturen vänder. Fler får jobb. Antalet arbetade timmar stiger.

* Socialbidragskostnaderna verkar nu plana ut, för att förhoppningsvis börja minska under hösten när arbetslösheten fortsätter att minska.

* Verksamheterna följer i huvudsak budget, även om vissa avvikelser kan anas.

* Flera engångseffekter, bland annat ökade värden på våra tillgångar, ger oss ett bättre resultat 2010 än budgeten räknat med.

Nationellt:

* Konjunkturläget är bättre än beräknat.

* Antalet arbetade timmar, såväl 2009, 2010 som 2011 blir högre än tidigare beräknat.

* Statens inkomster ökar.

Sammantaget innebär detta att kommunens intäkter ökar 77 miljoner kronor mer än tidigare beräknat. Det ger oss möjligheter att göra avvägningar mellan olika alternativ.

* Vi kan radikalt minska effektiviseringarna 2011 och plana ut 2012.

* Vi kan bibehålla en effektiviseringsnivå 2011 och ligga i fas 2012 utan nya kostnadsreduceringsförslag.

* Vi kan omprioritera och fortsätta att effektivisera och reducera kostnader inom vissa sektorer, men kraftfullt satsa inom andra.

Koalitionens strategiska arbete med en effektiv kommunal administration och verksamheter inriktade på kvalitet, uppföljning och utvärdering ger fortsatta tydliga genomslag. Handlingsfriheten inför kommande utmaningar ökar. Välfärden bevaras och förstärks.

Svenska Kammarorkestern

I tisdags gjorde Svenska Kammarorkestern, Örebros stolthet nummer ett, en bejublad konsert i London, på Royal Albert Hall, en så kallad Proms-konsert. Du kan se lite om den på bland annat Tvärsnytts hemsida.

Hur gick det då?

Man kan bara citera slutet av "The Guardians" kritiker: "Dausgaard probed its erratic structure and jolting mood swings with psychotherapeutic understanding, and the Swedish CO's sound, clear yet grainy, precluded any thought of self-conscious sentimentality or comfort. Excellent."

Bara att få spela på en Proms-konsert är stort. Det är tyvärr alldeles för få Örebroare som inser hur bra Svenska Kammarorkestern är. Trots det är nästan alla konserter för hemmapubliken fyllda. Men ännu fler borde få möjlighet att lyssna till denna världsklass. Deras musik är folkhälsa. Den är välbefinnande. Den bygger broar mellan människor, mellan kulturer, mellan åldrar. Den är, och kan framförallt bli, en del i byggandet av ett nytt Örebro, ett Örebro som är Skandinaviens attraktivaste stad.

Det finns få saker i Örebro som är av högsta internationella klass. Svenska Kammarorkestern är en av dem. Det är oss förunnat att ha dem här, i Örebro. Med fantastiska musiker och en fantastisk dirigent.

Det är bara att bocka och tacka. Varenda krona kommunen lägger i Svenska Kammarorkestern är rätt!

Skolan viktigast

Idag presenterade Ina Lindström och jag tre av våra förslag för att förbättra skolan. Du kan höra och se det på Radio Örebro och TV4 Nyhetskanalen Örebro. Det handlar om tre saker:

Högre löner för bättre lärare.
Vidareutbildning hela tiden.
Självstyrande skolor med mindre politisk styrning.

Vi tror att det är nödvändigt att höja lärarlönerna. Örebro kommun har låga lärarlöner om man jämför oss med landet. Det har varit en medveten politik från tidigare socialdemokratiska kommunledningar. De har prioriterat ner lärarna och upp andra grupper, främst Kommunals medlemmar. Mats Sjöström (s) redovisade detta helt öppet i en artikel i tidningen Kommunaktuellt för några år sedan. Det var en märklig upplevelse att läsa detta, eftersom ingen annan än (s) i kommunen hade en aning om att det fanns en sådan prioritering.

Nu vill vi istället öppet visa vad vi vill prioritera. De senaste fyra åren har kommunledningen tydligt pekat på att vi ska prioritera "kvinnodominerade yrken med eftergymnasial utbildning". Till stor del handlar det om lärare, sjuksköterskor och socionomer. Men det har inte gett tillräckligt genomslag. Istället vill vi nu avsätta 25 miljoner kronor för just lärarnas löner. Mycket schematiskt bör det innebära en löneökning på ca 500:- kronor i månaden i genomsnitt. Vi är dock tydliga i att peka på att ökningen ska ske då kommunens ekonomi klarar det, eller genom en effektivare kommunal administration.

För det andra handlar det om vidareutbildning. Örebro kommun är redan idag en av de bästa kommunerna att använda regeringens Lärarlyft och nu kommer också Förskollärarlyftet. Men vi menar att kommunen själv ska satsa 5 miljoner på kompetenshöjande åtgärder. I paketet ingår också att kommunen ska återskapa lektortjänster, det vill säga lärartjänster för lärare som doktorerat.

För det tredje handlar det om att låta skolorna styra sig själva i en betydligt större utsträckning än idag. I Örebro har politiker alltför länge varit inne och detaljstyrt skolan. Socialdemokraterna vill fortfarande göra det i stor utsträckning. Vi säger istället: Vi litar på lärarna. Vi litar på rektorerna och skolledningarna. Vi vill ge er frihet att genom er professionalitet hitta vägar att bättre uppfylla läroplanernas krav. Vi kommer att ställa stora krav på er, vi kommer att följa upp och utvärdera. Men ni är bäst att hitta vägarna att ge eleverna bättre kunskaper.

Vi ser redan idag att de självstyrande skolorna inom intraprenadförsöket klarar sig bättre än genomsnittet. Bättre kvalitet, bättre personalvård, bättre fortbildning, bättre ekonomiskt resultat. Vi tror att vi, genom att låta politiken sköta strukturerna och lärarna skolan, kan frigöra resurser som väl motsvarar de kostnader som löneökningar och fortbildningssatsningar kommer att kräva.

Örebros skolor ska bli de bästa i landet. Med de bästa lärarna. Med elever som kan räkna med att få de kunskaper man behöver för att klara sig i samhället.

Bioreklam

Reklam kan aldrig vinna ett val. Det är budskapet, politiken och personen som i slutänden ändå fäller avgörandet. Reklam kan bara förstärka en trend. Som jag skrev i går är Folkpartiet just nu inne i en positiv trend. För fjärde mätningen i rad ökar partiet. Det är kul.

Det är också roligt att medverka i bra reklam. Jag tycker att våra lokala affischer är jättebra. Jag tycker att vår annonsering hittills varit bäst. Flygbladen är jättefina och jag vet att radioreklamen kommer att låta tala om sig.

Och sedan har man fått vara med och spela in en film också. Den går just nu på SFs biograf Filmstaden i Örebro. Jag tycker den är bra. Både budskapet och själva filmen. Inte för att jag är speciellt vacker, men filmen som sådan är snygg.

Eller hur! Det är bara att kolla själv: Folkpartifilmen

Det går uppåt

I de senaste tre opinionsundersökningarna har Folkpartiet gått uppåt. Mer i någon, lite mindre i någon annan. Men trenden är tydlig. Fortfarande är vi på rätt låga nivåer, men det är en positiv utveckling.

När det gäller Alliansen är det mer varierande. Den senaste SIFOn var ju behaglig läsning, men bara några dagar tidigare fanns en betydligt jämnare från Temo. Ändå har Allianspartierna just nu ett övertag på oppositionen, eller kanske tydligare, flera övertag.

Alliansens politik är trovärdigare.
Alliansens ministrar överflyglar oppositionens kandidater.
Alliansens utspel fungerar utan överord.
Alliansen har klarat hem Sverige under en period av allvarlig internationell kris.

Är det då bara att lugnt luta sig tillbaka i soffan och vänta in valdagen?

Knappast.

I våras sade en professor (ska inte nämna hans namn) att Alliansen var körd. Det fanns ingen chans att hämta in oppositionens försprång. Nu är det gjort och mer därtill. Men denna valrörelse följer inga vanliga utvecklingstendenser. Den lever sitt eget liv. Än kan mycket hända.

Men hittills har oppositionens politik mest handlat om konstiga utspel, oenighet och kandidater som inte fungerar. De negativa kampanjer man drar igång fungerar inte heller.

Så nu är det bara att inte snöra av sig skorna, utan att fortsätta jobba den knappa månad som är kvar. Ett socialliberalare Sverige är ett bättre Sverige, för fler.

Skattehöjd

Hur stor skatt är rätt skatt? Hanne Kjöller skriver en bra krönika om det i DN idag.

I Örebro har det varit en sanning att skatten ska vara 21:22. Tjugoen kronor och tjugotvå öre per intjänad hundralapp är solidariskt. Möjligtvis är det OK att höja skatten. Men lägre skatt är osolidariskt.

Det finns uppenbara problem med det synsättet. Kommunalskatten skiljer sig i riket. Grannkommunen Västerås har en krona lägre skatt. Märkligt nog lyser misären och den osolidariska kommunandan med sin frånvaro även där. Lika märkligt är det nog att skatten var lägre även när det var (s) som styrde kommunen. Det finns kommuner liknande Örebro som har högre skatt. Men är det säkert att de är mer solidariska?

Eller är det så att högre skatt innebär högre kvalitet. Icke! En av de tydligaste lärdomarna av Sveriges Kommuner och Landstings "Öppna jämförelser" är att skattenivå och kvalitet inte hänger ihop. Hög skatt kan lika gärna innebära låg kvalitet och låg skatt hög kvalitet, som tvärsom.

Tyvärr är det så att i fallet Örebro har vi alldeles för många fall av hög skatt och låg kvalitet. Innebär det att vi i så fall måste ta in ännu mer skatt för att höja kvaliteten? Eller kan man se det på ett annat sätt: Vi måste fortsätta att förändra system och strukturer så vi får ut mer kvalitet per vartenda öre örebroarna lägger i skatt?

Jag tror på det senare alternativet. Kvaliteten i Örebros skolor, för de äldre på äldreboenden och med hemtjänst, på all möjlig kommunal service, kan fortsätta att förbättras utan att vi behöver ta in mer i skatt. Jag tror faktiskt att det är så att vi till och med kan minska på skatteuttaget och ändå öka kvaliteten, både för örebroarna och för de anställda.

Men det gäller att veta vad man gör och att våga befinna sig i ständig förändring. Kommunala strukturer är inte satta för evigt. Politiska än mindre. Men varje förändring av dessa strukturer leder till ett defensivt försvar för det rådande systemet. Organisationsförändringar är, och kommer än mer att bli, en del av vardagen. Tryggheten ligger aldrig i det oföränderliga, eftersom det oföränderliga aldrig finns. Tryggheten måste ligga i att kunna hantera den ständiga förändringen, för de anställda, för örebroarna, för politikerna.

Först då kan vi finna vägar som gör det möjligt att få mest möjliga kvalitet för de skattepengar vi betalar.

Valupptakt

För över 150 år sedan kom min farfars farfar invandrande till Närke. Värmlänning som han var, sökte han jobb och framtid inom den framväxande industrin. Först vid Dylta bruk och därefter vid bruket i Garphyttan. Min släkts historiska band till Garphyttan slutade mer än hundra år därefter, när min far blev VD för bruket. Då var det en av ädelstenarna, liten men naggande god, i familjen Wallenbergs imperium. Nu är det sålt till ett japanskt multinationellt bolag.

Denna historia visar på tre saker, saker som är självklara för en liberal:

För det första: Människor har en fantastisk förmåga att vilja och kunna skapa sig sin egen framtid. Den resa min farfars farfar gjorde är en struntsak idag, men var livsavgörande då. Han ville förändra framtiden för sig själv och sin familj, och han och hans barn gjorde det.

Ibland vill vi politiker i Sverige lägga oss i människors liv alldeles för mycket. Vi vill lägga livet till rätta för medborgarna, svenskarna, örebroarna. Det ska vara både hängslen och livrem. Det politiska uppdraget blir att ordna bildning och kunskap, att ordna jobb, att ordna trygghet och framtid. Det är ofta vare sig möjligt eller liberalt.

Vi politiker kan aldrig ordna bildning och kunskap.
Vi politiker kan aldrig ordna jobb, annat än inom kommunen – om ekonomin är i ordning.
Vi politiker kan aldrig ordna trygghet.
Vi politiker kan aldrig ordna framtiden.

Så vad kan vi då göra?

Vi kan skapa förutsättningar!

Vi kan skapa skolor som förmedlar kunskap och bildning. Vi kan ge förutsättningar för elever att ta emot kunskap och skaffa sig bildning. Ordning och reda ger alla elever bättre möjlighet att lära. Goda lärare skapar intressanta möten mellan kunskap och lust att lära. Fria skolor bygger intressanta pedagogiska lösningar.

Vi kan skapa förutsättningar för fler jobb. Kommunala servicegarantier ger företag snabb och effektiv service, oavsett om det gäller bygglov, alkoholtillstånd eller miljöprövning. En kommun, öppen för alternativ och entreprenörskap inom den kommunala servicesektorn, ger kvinnor och män större möjligheter att starta och driva företag.

Vi kan skapa en stad som ger människor möjlighet att skapa trygghet, för sig själva och för andra. Vetskap om att du kan åldras i trygghet. Bra skolor som kan ge alla god bildning. Vackra hus och områden på människornas villkor. Blandad bebyggelse där arbetsplatser, bostäder och handel finns sida vid sida. God social service, oav-sett vem du är och var du bor. Bra samarbete mellan skola, socialtjänst, polis och arbetsförmedling för att fylla i där skyddsnätet är svagt.

Vi kan ge förutsättningar för en stark framtidstro i Örebro. Vi kan samarbeta med universitet och näringsliv för att lägga grunden till en stad som växer både i storlek och kompetens. Vi kan samarbeta med det civila samhället för att lägga grunden till en stad där människor bryr sig om varandra och om framtiden. Vi kan bygga en stad där det är möjligt att leva klimat- och miljövänligt.

Men det är alltid de enskilda individerna som har nycklarna till utvecklingen.

Det är varje elev som måste ta huvudansvaret för sina studier.
Det är varje företagare och arbetstagare som måste ta huvudansvaret för sitt företags utveckling och sitt nuvarande och kommande arbete.
Det är varje människas livsval att bli en del av ett samhälle där trygghet är norm.
Det är varje människas möjlighet att skapa sin egen framtid och därmed bli en del av även sina närmastes och samhällets framtid.

Som liberaler vill vi ge alla människor rätt redskap och material. Men det är individen som måste klara av att bygga huset.

För det andra: Världen utvecklas alltid. Det går aldrig att backa bandet, att gå tillbaka till något som varit. Valet att stå vid sidan och titta på existerar inte.

För 150 år sedan var Sverige ett fattigt land på väg från jordbrukssamhället in i industrisamhället. Nu är vi på väg in i ett nytt skifte. Från industrisamhället till något annat. Kanske informationssamhället. Kanske handelssamhället. Kanske upplevelsesamhället. Kanske klimatutmaningssamhället. Det enda vi vet är att morgondagen inte blir som gårdagen.

Det finns partier som önskar att tiden stod still. Att allt var som det var en gång, 1968 kanske, eller 1918. Det finns partier som önskar att utvecklingen kunde stannas, att man kunde beordra människor att inte förändra och förändras.

Vi tillhör inte dem. För en liberal är själva förändringen motorn i det politiska engagemanget. Vi vill förändra, skapa bättre förutsättningar för fler att forma sina liv.

För det tredje: Världen krymper. För 150 år sedan ägdes Garphytte bruk av den lokala patronen. Nu sitter ägarbolaget i Japan, men aktieägarna finns över hela jorden.

Det finns faktiskt partier som inte tycker om internationaliseringen. En del ser Idealsverige som den röda stugan under den blå himlen där mamma och pappa vinkar till barnen som skuttar på grusgången.

Andra ser sitt Idealsverige som en god ö i en annars ond värld. Vi ska handla så lite som möjligt med de andra länderna. Vi ska resa mindre. Det är ju ändå vi i Sverige som har de bästa lösningarna, den bästa välfärden, den bästa framtiden.

För en liberal är ingen av dessa bilder något önskvärt. Vi är internationalister. Vi säger jag såväl till internationell handel som internationell solidaritet. Vi säger ja till fler kontakter mellan människor, inte färre. Vi säger ja till att lära oss av andra människor i andra länder som kan bättre än vi.

Vad har då detta att göra med kommunvalet i Örebro?

Allt, säger jag. Örebro står inför ett av de viktigaste skiften staden och kommunen varit med om. Och det är vi som är mitt inne i den förändringen, som ofta är motorn i den, som tänker, visionerar, driver och genomför.

Örebro måste gå från en syn där kommunen kan och ska göra allt till en kommun som möjliggör och stöttar. Från en kommun som visste bäst, till en som alltid kan lära. Från en ensam ö till en myllrande stad.

Under den långa socialdemokratiska regeringstiden var Örebro kommun ofta ett socialistiskt experiment. Här har alltid ett ”nej” varit det vanligaste svaret. Nej till friskolor. Nej till valfrihet inom äldreomsorg. Nej till privata alternativ. Nej. Nej. Nej.

Politikerna har alltid vetat bäst. Var dina barn ska gå i förskola och skola. Var din mamma ska få plats på äldreboende. Vem som ska få bygga lägenheter här eller där. Nästan alltid var svaret: Kommunen kan. Kommunen ska.

Under de senaste fyra åren har vi börjat bygga grunden för ett annat Örebro. Ett Örebro som bejakar människan, hennes vilja och skaparkraft, hennes förmåga att ta ansvar för sig själv och andra. Vi vill se ett Örebro där friheten för örebroaren växer, friheten att forma sitt eget liv. Valfriheten är en del av denna förändring. Det ska vara självklart att du får välja den förskola och skola du vill att du eller dina barn ska gå i. Det ska vara självklart att du får välja det boende du eller din mamma ska bo på. Det är självklart att du ska få välja vem som ska ge dig omsorgen hemma.

Samtidigt har Örebro under folkpartistisk ledning gjort en fantastisk resa:

Från en kommun med svag ekonomi till ett ekonomiskt föredöme.
Från en kommun som inte styrts politisk till en med tydlig styrning.
Från en kommun med svag tillväxt till en som växer med rekordfart.

Vi är en bit på väg. Men det återstår massor att göra. Därför skulle jag nu vilja se ytterligare ett par steg på vägen mot ökad frihet för den enskilde.

För det första:

Örebros ekonomi är urstark. Under vår period har vi varje år visat stora överskott. Vi har gjort det utan att tumma på kraven på kvalitet i kommunens service.

Det finns inget självändamål för en kommun att göra stora vinster. Vi måste inse att det inte är politikernas pengar vi hanterar, utan skattebetalarnas. Vi måste också inse att kommunalskatten är den skatt som slår hårdast mot de med lägst inkomster.

För rättvisans och frihetens skull är det därför dags att Örebro planerar för skattesänkningar under nästa mandatperiod. Västerås har en skattesats som är nästan en krona lägre än Örebros. På lång sikt kan den nivån vara ett mål. Men redan under 2011 borde skatten kunna börja sänkas med 20 öre. Det kommer att minska kommunens intäkter med 50 miljoner kronor. Det kommer att ge örebroarna en ökad frihet att själva använda sina pengar.

Hur ska då detta finansieras?

Kommunens resultat de senaste åren visar på styrkan i ekonomin, både kortsiktigt och långsiktigt. Genom den tillväxt som idag syns i Sverige kommer skatteintäkterna att öka snabbare än tidigare beräknat. Kommunens resultat kan klara av de minskade intäkterna. Precis innan jag kom hit fick jag Sveriges Kommuner och Landstings senaste skatteprognos. Den visar att Örebro kommun kan räkna med ökade intäkter i år på 20 miljoner kronor och 40 miljoner kronor nästa år. Det stärker ekonomin ytterligare.

Samtidigt måste kommunens administrationskostnader fortsätta att minska. Vi vill att alla enheter ska bli självstyrande. Det innebär mindre överbyggnad och lägre kostnader, färre centrala tjänstemän och ökad kvalitet längst ute i organisationen. Vi vill öka antalet entreprenader.

Men vi borde också gå vidare och förändra hela den politiska organisationen.

Därför; för det andra, måste Örebro kommuns hela politiska organisation förändras och moderniseras. Antalet politiker borde minska betydligt. Samtidigt som de direktvalda till fullmäktige kan ökas till 75, bör antalet nämnder minska kraftigt. Vi behöver inte fyra skolnämnder, två socialnämnder, två vård och omsorgsnämnder, för att ta de tydligaste exemplen.

Varför krävs färre lokala politiker? Blir inte demokratin svagare då? Snarare tvärs om, menar jag.

Lokala beslut fattas idag allt oftare av örebroarna själva. Valfriheten har ökat enormt, framförallt under de senaste åren. Man behöver inte längre politiker som gör valen.

På samma sätt påverkar staten och EU oss allt mer. 60 – 70 % av alla beslut är beroende av EU.

Lokalt beslutsfattande minskar alltså både på grund av tryck underifrån som ovanifrån. Det är bra. Egenmakten ökar. Internationalismen bygger broar mellan människor och länder.

Så istället för att främst vara en organisation där partierna är rekryteringsorgan för politiker, där de finansieras av kommunen och är beroende av kommunen, kan partierna åter bli de opinionsbildare de en gång var. Alltid på medborgarnas sida, ibland till och med emot kommunen.

En ny politisk organisation skulle klara sig med 250 förtroendevalda. Som en bieffekt av detta skulle den centrala förvaltningen minska. Centrala tjänstemän skulle inte behöva göra nästan samma arbete för fyra nämnder, utan kunna koncentrera sig på att göra det bästa för en. Det handlar om att vi kan minska kostnaderna med titals miljoner kronor per år.

Så mina vänner:

Valet 2010 verkar vara ett val där man allt mer ser partier som blir spegelbilder av varandra. Då är det dags för Folkpartiet att visa att det finns vägval för framtiden. Vårt vägval är att öka friheten för den enskilde, och att slå vakt om välfärden för de sårbaraste. Vi gör det för att vi tror på människan. Vi gör det för hela Örebros framtid.

Större Örebro!

Örebro växer. Med rekordfart. Som vanligt när koalitionen och Folkpartiet regerar. Dagens siffror är extra roliga om man tittar på dem i förhållande till våra jämförelsekommuner. Jag har klippt ur SCBs statistik:


Västerås har 136 532 innevånare och ökar med 596.
Karlstad har 84 939 och ökar med 203
Helsingborg har 128 686 och ökar med 327
Jönköping har 126 649 och ökar med 318
Norrköping har 129 566 och ökar med 312
Linköping har 144 767 och ökar med 77
Eskilstuna har 95 942 och ökar med 365
Gävle har 94 556 och ökar med 204
Umeå har 113 734 och minskar (!) med 341
Örebro 2009 hade 132 933 och ökade med656
Örebro 2010 har 134 725 och ökar mest, med 719

Det går bra för Örebro. Allt fler upptäcker det. Fler flyttar hit. Fler får jobb. Kommunen går som tåget. Kvaliteten ökar.

Örebro håller på att bli det självklara alternativet som regionalt centrum i västra Mälardalen. Det är en bra utveckling. Örebro är den självklara kopplingspunkten mellan Stockholm och Oslo. Örebro är centrum i en region som borde sträcka sig från Västerås i öster till norska gränsen i väster. Människorna, företagen, kommunikationerna, historiken, erfarenheterna, kompetensen, universitetet och sjukhuset - allt talar för att Örebro under rätt politisk ledning har en lysande framtid. En politisk ledning som vågar förändra istället för att stänga omkring sig. En politisk ledning som ser människor istället för system. En politisk ledning som vågar leda, istället för att räddhågset gömma sig bakom en låtsad trygghet i det oföränderliga.

I morgon på Folkpartiets valupptakt tänkte jag berätta om vad vi ska göra för att göra Örebro ännu mer attraktivt för ännu fler.

"Riggade" kommunalval i Örebro

Sveriges Radio berättar på P1 morgon om riggade kommunalval. Ordet "riggade" är väl kanske att ta i, men visst förekommer det att både valkretsar och antalet fullmäktigemandat används för att sätta gränser och hitta egna fördelar, även i Örebro.

Under rätt lång tid har jag själv slagits mot detta system. Jag förstår inte varför vi måste ha valkretsar överhuvudtaget, men enligt lagen måste en kommun av Örebros storlek ha minst två. Vi har fyra.

Det enda skälet till att vi har fyra istället för två är att gränsen för när ett litet parti kommer in blir högre. Jag skulle gissa att vår lokala gräns ligger på drygt 4 %. Man kan fråga sig varför det ska vara svårare (proportionellt sett) för ett parti att komma in i kommunfullmäktige i Örebro än i Sveriges riksdag...

Sedan har vi också relativt få ledamöter i fullmäktige. Det skapar också en gräns för hur stor man måste vara för att komma in. Jag har länge tyckt att vi kunde ha färre politiker totalt, men fler direktvalda i fullmäktige.

För ett litet parti idag gäller det att fundera över hur man ska komma in i fullmäktige. Bäst är att satsa alla krafter på den valkrets man är starkast i och strunta i de andra. Men det kan innebära att ett parti som är ungefär lika starkt i alla fyra valkretsar kan bli utan mandat, medan ett som är starkt i en blir representerat, trots att det parti som blir utan kan vara fyra gånger större!

Det har funnits en politisk vilja att ha det så här. Tidigare socialdemokratiska kommunledningar har velat det (med benäget biträde från andra). Det finns ännu ingen större vilja att förändra det. Men nu har vi gemensamt kommit överens om att utreda hur vi ska ha det från valet 2014. Det är bra.

Men bäst vore om riksdagen beslutade att även de lokala valen skulle se ut som riksdagsvalet, med fasta mandat och utjämningsmandat och med en klar nedre gräns för rätt till representation. Då blev rättvisan störst.

De nya moderaterna

Jag är en av dem som verkligen gillat omdaningen av de gamla moderaterna. Under Reinfelds, Borgs och Schlingmans ledning har partiet lämnat rätt mycket av det gammelkonservativa tankegodset och blivit ett brett parti som förmått att hantera både akuta och långsiktiga utmaningar. Partiet har också som det första partiet i modern tid kunnat bli en reell utmanare till den socialdemokratiska tankehegemoni som dominerat svensk politik under större delen av det senaste århundradet.

Men allt kan gå för långt. När jag idag läser DN-debatt och ser hur partisekreteraren uttrycker sig blir jag fundersam. Här handlar det inte längre om att från en ideologisk grund förändra samhället i en önskad riktning. Istället handlar det om att på ett teknokratiskt sätt administrera ett rådande system. Istället för att vinna människor med visioner, handlar det om att ta röster från ett annat parti genom att vara bäst på att adressera aktuella utmaningar.

Det är väldigt likt det som socialdemokraterna gjorde under efterkrigstiden. Det fanns en väldigt tydlig agenda där partiet ville göra alla till arbetarklass, för att vinna dem från främst Folkpartiet men även från andra partier. De gamla traditionella medelklassyrkena med akademisk bakgrund som t.ex. lärare och sjuksköterska, blev arbetarefierade. Skälet var att bredda väljarbasen för det egna partiet. Sedan fortsatte det. Istället för att jobba med visioner, skapade socialdemokraterna vid varje val nya administrativt lagda löften som skulle köpa tillräckligt många röster. Maxtaxan på dagis är väl det tydligaste sena exemplet. Men så kom man till vägs ände, där inte idéerna räckte till och där utmaningarna var annorlunda än vad man varit van vid. Samhället förändrades för snabbt för att den tungfotade socialdemokratin skulle hänga med.

I detta skede kom de nya moderaterna som en blixt från klar himmel. Rätt taktik, rätt politik, rätt framtoning, rätt politiker. Det var och är bra. Eftertänksamheten och viljan att göra rätt, och förmågan att våga göra om, är bra. Vem trodde för fyra år sedan till exempel att moderaterna skulle prata klimat på ett sätt som de idag gör?

Men det kan som sagt gå för långt. Samhällsstyrning i allmänhet är mer än administration. Politik och demokrati är det i synnerhet. Politiken kan inte reduceras till att tro att det bara finns ett sätt att hantera uppkommande utmaningar. I så fall behövs inte politiker, eller partier. I så fall är vi inne i en teknokrati, där goda administratörer klarar av att administrera landet.

Det finns en risk att de nya moderaterna kommer att gå i samma fälla som de gamla socialdemokraterna (som knappast hunnit förnya sig...). När politiken mest blir att administrera och styra ett land, och utmaningen mest ligger i att vinna de andra partiernas väljarskaror, vittrar partiet så småningom sönder inifrån.

Visst vinner jobben valet, men...

Läser bland annat på SVT.se att moderaterna gått om sossarna i jobbtrovärdighet. Det är inte förvånande, framförallt inte efter att ha läst dagens DN-debatt. Efter den socialdemokratiska härdsmältan är man beredd att instämma i den gamla slagdängan: "Erk du, Maja du, så ska vi ha't. Men vart ska vi ta't?"

Men samtidigt kan man på FB läsa om hur en annan partist, betydligt mer känd än både Reinfeldt och Sahlin, bedömer jobbfrågan. Barack Obama skriver så här på FB:
"Education is the economic issue of our time. Making sure we’ve got a world-class education system for everybody is a prerequisite for prosperity and an obligation that we have for the next generation."

Skolan är grunden till nästan allt här i samhället. Det är genom skolan vi kan lära oss värderingar som stöttar eller som sliter isär. Det är i skolan vi lär oss agera tillsammans med, eller emot, andra människor. Det är i skolan vi lägger grunden för hela vårt framtida liv och därmed också vilket samhälle vi bygger.

Under många och långa år med socialdemokratiskt styre reducerades skolans betydelse. Lärarstatusen sjönk, liksom lönerna i förhållande till andra löner. Kunskapsmålen tonades ner. Ordning och reda var inte så prioriterat. Skolmiljöerna tilläts försämras. Valfriheten var en styggelse. Och så vidare.

I Örebro har detta varit övertydligt. Skolan i Örebro har lidit av en socialdemokratisk ledning som gärna velat peta i detaljer i klassrummet, men som struntat i skolans huvudsakliga uppgift, att förmedla kunskaper.

Under fyra år har vi jobbat på att ändra det. Folkpartiet har varit drivande i kraven på att kunskapsmålen ska stärkas, att kunskapsförmedlingen, och inget annat, är grunden för alla elever i skolan. Det börjar nu få genomslag.

Men mycket återstår:
Kunskapsmålen måste hela tiden prioriteras.
Vi måste höja statusen på läraryrket.
Vi måste jobba mer med ordning och reda.
Vi måste arbeta mer med skolmiljöer.

Snart kommer vi i Folkpartiet att presentera en heltäckande åtgärdslista för hur vi vill arbeta för att Örebros skolor ska bli de bästa i hela Sverige? För precis som Barack Obama skriver, så klarar vi jobben bara om vi börjar i skolan.