(V)inster i (v)ården

Idag kan vi läsa om att Vänsterpartiet i Örebro räknat fram att de lokala företagarna som driver framgångsrik äldreomsorg, gör vinster som sedan flyttas i skatteparadis.

Nej - riktig så skriver de inte. Men den bild vänsterpartisterna vill sätta är sådan.

Vänsterpartisterna är inte ensamma. Det pågår en skarp debatt inom socialdemokratin kring vinster i vården. Frågan är vad kongressen kommer att säga senare i vår. Sannolikt kommer Stefan Löfvens accepterande linje att vinna. Frågan är bara vilka hängslen och livremmar vänstersidan i partiet kommer att sätta på honom. Och hur det påverkar den förda politiken.

Annars har Vänsterpartiet en delvis enklare sits. De är emot alla privata initiativ i förskola, skola och äldreomsorg. De är emot en del andra privata företag också. Och partiet är enigt i denna motpolitik.

Socialdemokraterna är kluvna. Oavsett hur det går på kongressen kommer stora delar av partiet att vara förlorare. Om Stefan Löfven förlorar kan han inte sitta kvar. Han har investerat för mycket i sitt accepterande av vinster, med alla de förbehåll han gjort (och som kommer att göra det mer eller mindre omöjligt att driva företag inom välfärdsbranscherna). Därför kommer han att vinna (för partiet orkar inte med en partiledarstrid till) och vänsterfalangen kommer att förlora.

I Örebro är det oklart vad den socialdemokratiska ledningen vill. Lena Baastad säger ja till de bolag som nu driver skolor, förskolor och äldreomsorg. Men det är ett ja utan engagemang. Och det LOV-införande som det pratats om i år, flyttas allt längre fram. Det är uppenbart att vänsterfalangen inom socialdemokratin i Örebro fortfarande är stark.

Vänsterpartiets rapport hävdar att företagen i äldreomsorgen i Örebro gjort miljonvinster. Men det går inte att läsa ut om man gjort det, i så fall på vilka nivåer, och vad pengarna använts till. Det är antaganden, gissningar, generaliseringar.

Men även om företagen verkligen gjort dessa vinster, är det fel?

Det liberala svaret är självklart nej. Det är inte fel att göra vinst, vare sig för det byggbolag som bygger äldreboendet, eller för det vårdbolag som driver det. Det är inte fel att ett bolag tjänar pengar på maten som de gamla äter, att ett annat tjänar pengar på medicinerna, att ett tredje gör vinst på hjälpmedel och utrustning. Vinsten är inte det problem Vänsterpartiet gör det till.

I Örebro är det dessutom så att de privata företagarna klarat av att förbättra verksamhet som varit av låg kvalitet. Jag minns mycket väl ett besök på Sirishov för några år sedan, då i kommunal drift, där jag rätt skrämd vandrade därifrån. Hela verksamhetskulturen på det kommunalt drivna äldreboendet, var ovärdig de gamla. De gamla fanns inte som individer. Samarbete saknades mellan medarbetargrupper. Ledarskapet var katastrofalt.

När jag nyligen besökte boendet igen, var förändringen radikal. Det fungerade, det fanns en bejakande verksamhetskultur. Den privata företagaren hade skapat ett gott boende för de äldre, med personal som brydde sig och som visste vad de gjorde.

Det är självklart att det är den gamla människans behov av service och omsorg som ska styra våra politiska beslut. Det handlar inte om organisation. Det handlar om verksamhetskultur, kvalitet och om att se varje gammal människa som en unik, värdefull och ovärdelig individ. Det kan man göra i det offentliga. Det kan man göra som privat företagare.

Och är då vinst fel? Vänsterpartiet borde fundera en gång till. I år gjorde Örebro kommun en vinst på över 500 miljoner kronor på en omsättning på 6,5 miljarder. Det är 7,6 %, betydligt över snittet för de privata välfärdsföretagen. Och år efter år strävar Örebro kommun, liksom alla andra kommuner, att ha ett överskott, att göra en vinst, på ungefär 2% av omsättningen. Vi gör det för att vi ska klara av att investera i nya äldreboenden, skolor och förskolor. Vi gör det för att kunna brygga över konjunkturer utan att behöva säga upp medarbetare. Vi gör det för att kunna utvecklas och förnyas.

Det är en rätt stor skillnad mellan liberal politik a la Folkpartiet, och socialistisk politik a la Vänsterpartiet. Örebro skulle må bra av en betydligt liberalare syn på vem som ska driva välfärdstjänsterna. Det är kvaliteten i förskolan som spelar roll, inte vem som utför tjänsten. Det är kvaliteten i skolan som spelar roll, inte vem som äger den. Det är kvaliteten i äldreomsorgen som betyder något för de gamla, inte om det är kommunen eller Attendo som har sitt namn på entredörren.

Media: NA, SVT Tvärsnytt, SR Örebro

Övrigt: Svenskt Näringsliv

Vad vill sossarna med skolan?

Läser med häpnad Thomas Esbjörnssons blogg. Och inte bara bloggen utan även den debattartikel han och hans två koalitionsbröder, Anders Hagström (kd) och Per-Åke Sörman (c) levererar i dagens Nerikes Allehanda. Det verkar som om socialdemokraterna drabbats av panik när det börjar märkas vad deras besparingar på välfärden innebär. Tonläget är högt och personangreppen haglar. Idag drabbas Karolina Wallström (fp) av de tre herrarnas vrede för att hon påpekat det vi alla ser - barn med särskilda behov riskerar att bli utan det stöd de har laglig rätt att få när socialdemokraterna sparar på skolan.

Det är därför kanske inte så märkligt att Esbjörnsson tar i med storsläggan. I bloggen är det inte Karolina Wallström som är problemet. Istället är det utbildningsministern, Jan Björklund, jag och Folkpartiet som orsakar de problem som skolan står inför i Örebro.

Esbjörnsson skriver i sin blogg: Här i Örebro har vi bestämt oss för att sluta vänta på att Jan Björklund ska komma med någon mirakelmedicin för skolan. Den kommer inte att komma. Istället tar vi tag i arbetet med skolutveckling själva.

Visst låter det bra. Men vad innebär det i praktiken? Esbjörnsson nämner inte detta med ett enda ord i sin blogg. Inte ett enda ord om vad socialdemokraterna vill och gör med skolan i Örebro. INTE ETT ENDA ORD! Och jag förstår honom. För vad har de gjort (i avvaktan på Jan Björklunds mirakelmedicin)?

Folkpartiet och utbildningsministern reformerar skolan i snabb takt, en takt som är nödvändig efter årtionden av socialdemokratiskt skolförfall. En del tycker att det går för snabbt, att åtgärderna är för många, att det räcker nu. Men det krävs mer för att återta Sveriges position som kunskapsnation. Och Jan Björklund jobbar på. Det är bra.

På lokalplanet gör vi vad vi kan. Vi satsar mer pengar på förskola och skola. Vi ökar läraryrkets status och avsätter pengar till höjda lärarlöner. Vi fokuserar på kunskap och bildning, kräver bättre uppföljning och tydligare utvärderingar av skolorna. Vi ger makten över klassrummen till lärarna, och kräver att politikernas inflytande över lärarnas vardagsarbete ska minska. Vi tror på lärare och rektorer som de viktigaste krafterna för en bättre skola. Vi ökar samarbetet med universitetet och stärker Örebro som forskningsmiljö.

Och vad gör då Thomas Esbjörnsson och hans socialdemokrater för att kompensera för Jan Björklunds "misslyckande"?

Socialdemokraterna sparade på skolan 2012. Det innebar nödstopp, inköpsstopp, anställningsstopp och elevflyttar hit och dit.
Socialdemokraterna sparade så mycket så att många skolor inte klarade av sina uppdrag utan att spränga budgeten. Skola efter skola visar underskott 2012. Än vet vi inte hur stora underskotten är. Men Gymnasienämnden har flaggat för i storleksordningen 20 miljoner kronor, och Skolnämnd Sydost för 6 miljoner kronor.
Socialdemokraterna fortsätter besparingarna 2013. Förutom att spara in underskottet för 2012, saknas minst 25 miljoner kronor för att skolorna ska klara av sina uppdrag 2013. Skolområdet riskerar att behöva spara 50, 60, 70 miljoner kronor 2013 om de siffror som hittills presenterats inte förändras fram till bokslutet presenteras.
Socialdemokraternas vallöfte om att "rädda" Rudbecksskolan har inneburit omfattande skolflyttar, försämrad undervisning och stora kostnader. Vad slutnotan blir för investeringarna i Rudbecksskolan är ännu inte klart. Men utifrån min position i styrelsen för Örebro Porten AB (som äger skolan) finns det en risk att kostnaderna närmar sig 100 miljoner innan allt är klart. Pengar som kastats i sjön eftersom det fanns alternativ som inte kostade något...
Socialdemokraternas skolkommunalråd menar att han inte har något ansvar för lönebildningen för lärarna utan det bara är ett ansvar för SKL som arbetsgivarorganisation. Det är rätt märkligt... När lönerna till slut är färdigförhandlade lokalt får lärarna 4,4 %, men lönekompensationen beräknas bara på 4,2 %. Ytterligare besparingar blir följden.
Socialdemokraternas politik innebär att flera föräldrar med barn i behov av stöd berättar för oss folkpartister att de inte får det stöd deras barn behöver, eftersom skolledarna tvingas spara för att klara en för liten budgettilldelning istället för att följa skollagens oeftergivliga krav. Barn SKA få det stöd de behöver. Det kan man inte förhandla bort (om man inte är socialdemokrat, kristdemokrat eller centerpartist i Örebro, alltså...).

Thomas Esbjörnssons resonemang är märkligt. Först skyller han allt på Folkpartiet och på vår utbildningsminister. Sedan påstår han att han lokalt kompenserar för detta folkpartistiska misslyckande. Men hela hans politik har hittills gått ut på att spara ännu mer på skolorna. Snacka om "antikompensation"!

Thomas Esbjörnsson försöker sig sedan på något märkligt resonemang kring klasstorlekar för att försöka förklara varför lärartätheten sjunker så kraftigt under hans ledning. Jag gissar att det är fler än jag som har svårt att hänga med i vad hans slutsats är, annat än han nog talar sanning när han skriver: "Hur verkligheten i klassrummet ser ut bakom dessa siffror vet vi inte..."

Fakta talar annars sitt klara språk. Lärartätheten sjunker kraftigt, liksom antalet pedagogiskt utbildade per 100 elever, minus 6 % sedan 2010! Och det i en situation där elevantalet minskat eller legat stabilt. Det naturliga i en sådan situation vore annars att lärartätheten skulle öka när elevkullarna (på gymnasiet) minskar, eftersom det ofta är svårt att anpassa en organisation som behöver krympa. Men Thomas Esbjörnsson och socialdemokraterna i Örebro lyckas minska antalet lärare snabbare än  elevkullarnas förändring. Det är en tydlig effekt av hur de prioriterar. Betong och asfalt är socialdemokratisk politik. Barn och gamla får stå tillbaka.

Jag är säker på att Jan Björklund är en betydligt bättre utbildningsminister än vad Thomas Esbjörnsson är som utbildningskommunalråd. Och att Folkpartiets skolpolitik hänger ihop nationellt och lokalt är självklart.

Men när socialdemokrterna nationellt talar om alla möjliga skolsatsningar, visar Thomas Esbjörnsson och Lena Baastad med önskvärd tydlighet vad de fina orden betyder i verkligheten. När de får makten prioriteras skolan ner. Och de svagaste får stå för notan.

Media: SR

Skoltankar och lärarlöner

Läser en utmärkt debattartikel på DN om lärarlöner. Det är det folkpartistiska skolborgarrådet Lotta Edholm som skrivit det tillsammans med tre högre tjänstemän.

Under de senaste fyra åren har jag försökt genomföra delar av detta även i Örebro. Det handlar om lönespridning och att få chefer att våga sätta lön efter resultat. Det handlar om att skapa forskningsmöjligheter och inrätta lektorat i skolorna. Det handlar om att skapa bättre chefer som klarar av skolans utmaningar.

Problemet är att resultaten ofta uteblivit. När man har en organisation som är så fast i ett annat sätt att tänka, för mig det socialdemokratiska låtsasjämlika tänket, är det som att flytta på en supertanker.

Trots klara politiska besked om ökad lönespridning, minskade den i början ytterligare.
Trots klara politiska besked om lön efter resultat, hände mycket lite.
Trots klara politiska besked så har inte chefs/rektorsuppdraget förändrats tillräckligt.

Det tog koalitionen tre år att förändra synen på kunskap i skolan från den tidigare socialdemokratiska flumskolan och få resultaten att börja öka. Det tog lika lång tid att börja förändringen av lärarnas löner. Men vi har långt kvar.

Örebros skolor måste förändras mer och snabbare. Den tid, då Lena Baastad styrde skolan, måste få bli ett dåligt minne. Minskande kunskaper måste bli ökande kunskaper. Rädda chefer måste bli starka chefer. Otydliga prioriteringar måste bli tydliga prioriteringar. Underbetalda lärare måste bli välbetalda lärare. Luddiga krav måste bli tydliga krav, krav på rektorer, lärare, övrig skolpersonal - krav på att alla elever ska lära sig så mycket de kan och klarar av. Och de flesta klarar mer!

Men det krävs också bättre löner, bättre arbetsvillkor, bättre skolmiljöer, bättre ledarskap i och för skolan.

Folkpartiet vill redan i år satsa ytterligare 25 miljoner kronor på höjda lärarlöner, utifrån uppnådda resultat.

Folkpartiet vill redan i år ytterligare öka ut kompetenshöjningen i skolan.

Folkpartiet vill redan i år skapa fler forskartjänster för lärare som vill ha en teoretisk starkare grund för hur man skapar bättre förutsättningar för lärande.

Folkpartiet vill redan i år göra fler skolor självstyrande, med mindre politisk inblandning för bättre kunskaper och pedagogik.

Örebro var länge en utbildningsstad. Vi ska återta den positionen. Skolan är det redskap vartenda barn och varenda ungdom har för att bygga sig en stabil grund för sin egen utveckling och sitt eget deltagande i ett växande, föränderligt samhälle. Under socialdemokraternas tid försvagades den grunden. Alldeles för många barn och unga gick försvagade ut i vuxenlivet.

Den grunden vill Folkpartiet stärka. Det finns inga skäl för att Örebro inte åter ska bli utbildningsstaden framför andra. Den utmaningen har vi i Folkpartiet redan tagit till oss.

Därför Folkpartiet i Örebro

Dagens Samhälle, tidningen som ges ut av Sveriges Kommuner och Landsting, har idag två artiklar som visar på varför Folkpartiet behövs i Örebros kommunledning, och varför socialdemokraterna behöver ytterligare tid i opposition.

Den första artikeln handlar om friskolorna. Dagens Samhälle visar på hur mycket effektivare och bättre friskolorna blivit de senaste fem åren i jämförelse med de kommunala skolorna. Som i all statistik finns naturliga felkällor och alternativa förklaringsmodeller. Men det visar ändå på den viktiga roll friskolorna spelar. De kan agera komplement till de kommunala skolorna och visa oss hur man kan hantera både styrning, målsättningar, uppföljningar och ekonomi på bättre sätt än vad vi gör idag.

För oss i Folkpartiet har alltid friskolorna varit välkomna. Vi ser dem som goda komplement till den kommunala skolan, just utifrån att de kan agera annorlunda, hitta alternativa pedagogiska lösningar och visa på hur man kan styra verksamhet och ekonomi bättre än vad vi inom kommunerna hittills gjort.

Om socialdemokraterna fått styra i Örebro, hade det knappast funnits friskolor i Örebro. De har röstat mot i princip alla etableringar av friskolor under mycket lång tid.

Den andra artikeln handlar om regioner som växer. Här är Örebroregionen ytterligare ett gott exempel på hur en kommunledning med strategier och strukturerat arbete kan få både den egna kommunen, och regionen, att växa. Det är rapporten "Svenska Nav" från Västsvenska Industri- och handelskammaren som redovisas. De har mätt framgången inom åtta områden:
Befolkningstillväxt
Ålderssammansättning
Förvärvsintensitet
Nyföretagande
Andel näringslivsanställda
Lönenivå
Utbildningsnivå
Hälsa

Vi ser hur Folkpartiets och koalitionens arbete här burit frukt. Örebro växer som aldrig förr, befolkningstillväxten är rekordhög. Det är många unga som flyttar till Örebro vilket innebär att ålderssammansättningen blir gynnsammare. Vi har klarat av lågkonjunkturen bättre än väntat, men förvärvsintensiteten är fortfarande för låg. Nyföretagandet ökar kraftigt.

Men det finns också problem. Fortfarande är andelen offentliganställda för stor i förhållande till andelen näringslivsanställda. Lönenivåerna i Örebro är alldeles för låga. Utbildningsnivån stiger men från en alldeles för låg nivå. Hälsan är ojämlikt fördelad.

Inom alla de åtta områden som redovisats ovan har Folkpartiet agerat proaktivt. Vi har sökt vägar att stärka Örebro, genom att göra Örebro attraktivare, genom att samarbeta med universitetet, genom att öppna kommunen för fler aktörer, genom att arbeta för ett näringsliv med fler företag med högre krav på utbildning, kvalifikation och kompetens och därmed högre lönenivåer, genom ett strukturerat arbete för att få fler i arbete och därmed öka folkhälsan.

Inom koalitionen har vi inte haft speciellt stora problem att enas om hur vi ska hantera dessa frågor. Men alldeles för ofta har det skett med motstånd från socialdemokraterna. I vissa fall har de till och med motarbetat utvecklingen.

De har varit passiva i arbetet för att göra Örebro attraktivare, och i vissa fall motarbetat förnyelsen av city.
De har motarbetat, eller i bästa fall varit passiva, i arbetet med att öka möjligheterna för privata aktörer att komma in och få bli entreprenörer inom kommunal verksamhet som skola, äldreomsorg och social omsorg.
De har därmed också motarbetat framförallt kvinnligt nyföretagande.
De har aktivt varit emot att i den regionala utvecklingsstrategin skriva in att andelen näringslivsanställda ska öka. För dem har den offentliga sektorns storhet varit överordnad.
De har inte velat ha någon strategi för att få fler högavlönade till Örebro, snarare har deras näringslivsstrategi byggt på ännu fler enkla jobb.
De har inte haft någon tydlig arbetslinje. Bland annat har de motarbetat koalitionens arbete med att föra över försörjninsstödet till arbetsmarknadsenheten för att förenkla övergången från bidrag till arbete.
De har haft ringa eller inget intresse för samarbete med universitetet.

Nu vill vi i Folkpartiet gå vidare. Vi vill göra Örebro ännu attraktivare, för boende, studerande, arbetande, turistande. Vi vill ge ännu fler möjligheter att arbeta med kommunen, som entreprenörer, med RUT-arbeten och äldreservice, genom utmaningsrätter och minskad kommunal osund konkurrens. Vi vill öka samarbetet med universitetet ännu mer och skapa förutsättningar för fler kommunalt finansierade professurer. Vi vill ha hit högkvalificerade arbeten, ett mål är att tre börsnoterade företag ska ha sina huvudkontor i Örebro före 2015. Vi vill öka andelen anställda i näringslivet. Vi vill värna arbetslinjen för att minska utanförskap och öka folkhälsan.

I det arbetet känner vi stöd hos våra koalitionskollegor. Men alldeles för ofta motstånd från den socialdemokrati som mest verkar tycka att det var bättre förr.

Sveriges bästa skolor!

Örebro har inte Sveriges bästa skolor. Långt därifrån. Under den förra socialdemokratiska kommunledningen eroderade skoluppdraget totalt. När Skolverket besökte Örebro förra mandatperioden fick skolupplägget svidande kritik. Det saknades kunskapsfokus. Socialdemokraternas många lokala mål, gällande allt mellan himmel och jord, prioriterades högre än läroplanen. Uppföljning av kunskapsmålen var obefintlig. Kvaliteten på rektorerna var i alldeles för många fall undermålig, mycket beroende på att samma socialdemokrater inte sett och prioriterat chefskapet. Lärarna var en bortprioriterad grupp. Mats Sjöström, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande tydliggjorde detta i en intervju i tidningen Kommunaktuellt. Där sade han att han valt att ge lärarna lägre lönelyft för att ge Kommunals medlemmar mer. Lena Baastad, som ansvarig för skolorna, klarade inte av att vare sig ge skolorna rätt förutsättningar, eller klara ekonomin. Nödvändiga beslut om skolnedläggningar sköts på framtiden. Tomma lokaler drog resurser från undervisning. Allt detta medförde att skolornas resultat kontinuerligt sjönk.

När vi tillträdde 2007 valde vi att ändra på i princip allt. För oss är lärare viktigare än lokaler, så vi minskade antalet lokaler. För oss är lärarnas löner en viktig rekryteringsfaktor, så vi krävde att lärarna skulle prioriteras. Vi tog i princip bort de lokala målen och krävde istället att läroplanernas mål skulle klaras. Vi strukturerade om och började följa upp, utvärdera och återkoppla. För oss är kunskap åt eleverna den grundläggande uppgiften för skolan, och rätt krav på varje elev en förutsätting att nå kunskapsmålen, så vi började med att tydliggöra kunskapsmålen och att verkligen visa att vi tror på att varje elev kan lära utifrån sina förutsättningar.

Efter snart fyra år har det börjat ge resultat. Örebro förbättras, även om det är från en låg nivå.

Vad visar då detta? Framförallt att lokalt ledarskap spelar roll. I olika media, bland annat Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter redovisas olika funderingar kring vad som måste göras. Sannolikt är det inte mer av detsamma, utan bättre av annat som måste till. En av de viktigaste faktorerna är det lokala ledarskapet.

För mig är skolan den viktigaste lokala politiska frågan. Det finns massor av åtgärder som vi i Örebro måste göra för att vi ska komma vidare mot målet: Sveriges bästa skolor. För Sveriges bästa elever (var och en utifrån sina förutsättningar!). Låt mig peka på några:

Ge lärarna bättre betalt. Folkpartiet vill öka potten för lärarlöner med 25 miljoner redan 2011. Det kommer vi att strida för.
Prioritera rektorernas chefskap. Det är bra att vara chef. Chefen är den kanske enskilt viktigaste faktorn för en bra verksamhet. Därför ska vi fortsätta att stärka chefsrollen.
Satsa på vidareutbildning. Örebro är bland de bästa i landet på att använda statens fortbildningspengar. Men vi måste ha utrymme för att långsiktig planering. Då måste vår ekonomi klara av att ta alla kostnader själv. Där är vi inte nu, men om Folkpartiet får bestämma så är vi där redan 2012.
Låt alla skolor bli självstyrande. Ge rektorer och lärare makten över sin egen vardag. Ta bort den lokala politiska klåfingrigheten. Det räcker med en skolnämnd för all för- och grundskoleverksamhet.
Öka uppföljning, utvärdering och återkoppling. Var tydlig med kunskapsmålen och kräv åtgärder omedelbart då utvärderingen visar på fel utveckling. Rektorernas och lärarna har ansvaret för att ge eleverna kunskaper. Vi vill ge dem befogenheter, och kräva att de tar ansvaret.
Ställ rätt krav på eleverna. Alla elever kan lära. Alla elever kan prestera bättre, om rätt krav ställs, om rätt förutsättningar ges och om ordning och reda skapas.
Just ordning och reda är en av de viktigaste faktorerna för god inlärningsmiljö, främst för de sårbaraste eleverna.
Öka resurserna för elevhälsan. Kuratorer, skolsköterskor och skolläkare är nödvändiga och enormt viktiga för trygga elever med goda resultat.

Detta kommer att kosta pengar. Därför måste det också finnas en intäktssida. En minskad politisk organisation, som följs av effektiviseringar av administrationen där självstyrande enheter är en viktig del, kommer att spara tiotals miljoner per år. Fortsatta prioriteringar av skollokaler måste till. Örebro har fortfarande alldeles för många alldeles för små skolor med ineffektivt lokalutnyttjande. Men det kommer också att krävas att vi som politiker vågar prioritera.

För Folkpartiet är skolan alltid grunden för välfärdsuppdraget. Utan en bra skola inget växande näringsliv, sämre vård och omsorg och även en dålig demokrati. Därför kommer åren 2011 - 2014 att bli skolornas år för Folkpartiet i Örebro!

Skolan viktigast

Idag presenterade Ina Lindström och jag tre av våra förslag för att förbättra skolan. Du kan höra och se det på Radio Örebro och TV4 Nyhetskanalen Örebro. Det handlar om tre saker:

Högre löner för bättre lärare.
Vidareutbildning hela tiden.
Självstyrande skolor med mindre politisk styrning.

Vi tror att det är nödvändigt att höja lärarlönerna. Örebro kommun har låga lärarlöner om man jämför oss med landet. Det har varit en medveten politik från tidigare socialdemokratiska kommunledningar. De har prioriterat ner lärarna och upp andra grupper, främst Kommunals medlemmar. Mats Sjöström (s) redovisade detta helt öppet i en artikel i tidningen Kommunaktuellt för några år sedan. Det var en märklig upplevelse att läsa detta, eftersom ingen annan än (s) i kommunen hade en aning om att det fanns en sådan prioritering.

Nu vill vi istället öppet visa vad vi vill prioritera. De senaste fyra åren har kommunledningen tydligt pekat på att vi ska prioritera "kvinnodominerade yrken med eftergymnasial utbildning". Till stor del handlar det om lärare, sjuksköterskor och socionomer. Men det har inte gett tillräckligt genomslag. Istället vill vi nu avsätta 25 miljoner kronor för just lärarnas löner. Mycket schematiskt bör det innebära en löneökning på ca 500:- kronor i månaden i genomsnitt. Vi är dock tydliga i att peka på att ökningen ska ske då kommunens ekonomi klarar det, eller genom en effektivare kommunal administration.

För det andra handlar det om vidareutbildning. Örebro kommun är redan idag en av de bästa kommunerna att använda regeringens Lärarlyft och nu kommer också Förskollärarlyftet. Men vi menar att kommunen själv ska satsa 5 miljoner på kompetenshöjande åtgärder. I paketet ingår också att kommunen ska återskapa lektortjänster, det vill säga lärartjänster för lärare som doktorerat.

För det tredje handlar det om att låta skolorna styra sig själva i en betydligt större utsträckning än idag. I Örebro har politiker alltför länge varit inne och detaljstyrt skolan. Socialdemokraterna vill fortfarande göra det i stor utsträckning. Vi säger istället: Vi litar på lärarna. Vi litar på rektorerna och skolledningarna. Vi vill ge er frihet att genom er professionalitet hitta vägar att bättre uppfylla läroplanernas krav. Vi kommer att ställa stora krav på er, vi kommer att följa upp och utvärdera. Men ni är bäst att hitta vägarna att ge eleverna bättre kunskaper.

Vi ser redan idag att de självstyrande skolorna inom intraprenadförsöket klarar sig bättre än genomsnittet. Bättre kvalitet, bättre personalvård, bättre fortbildning, bättre ekonomiskt resultat. Vi tror att vi, genom att låta politiken sköta strukturerna och lärarna skolan, kan frigöra resurser som väl motsvarar de kostnader som löneökningar och fortbildningssatsningar kommer att kräva.

Örebros skolor ska bli de bästa i landet. Med de bästa lärarna. Med elever som kan räkna med att få de kunskaper man behöver för att klara sig i samhället.

Visst vinner jobben valet, men...

Läser bland annat på SVT.se att moderaterna gått om sossarna i jobbtrovärdighet. Det är inte förvånande, framförallt inte efter att ha läst dagens DN-debatt. Efter den socialdemokratiska härdsmältan är man beredd att instämma i den gamla slagdängan: "Erk du, Maja du, så ska vi ha't. Men vart ska vi ta't?"

Men samtidigt kan man på FB läsa om hur en annan partist, betydligt mer känd än både Reinfeldt och Sahlin, bedömer jobbfrågan. Barack Obama skriver så här på FB:
"Education is the economic issue of our time. Making sure we’ve got a world-class education system for everybody is a prerequisite for prosperity and an obligation that we have for the next generation."

Skolan är grunden till nästan allt här i samhället. Det är genom skolan vi kan lära oss värderingar som stöttar eller som sliter isär. Det är i skolan vi lär oss agera tillsammans med, eller emot, andra människor. Det är i skolan vi lägger grunden för hela vårt framtida liv och därmed också vilket samhälle vi bygger.

Under många och långa år med socialdemokratiskt styre reducerades skolans betydelse. Lärarstatusen sjönk, liksom lönerna i förhållande till andra löner. Kunskapsmålen tonades ner. Ordning och reda var inte så prioriterat. Skolmiljöerna tilläts försämras. Valfriheten var en styggelse. Och så vidare.

I Örebro har detta varit övertydligt. Skolan i Örebro har lidit av en socialdemokratisk ledning som gärna velat peta i detaljer i klassrummet, men som struntat i skolans huvudsakliga uppgift, att förmedla kunskaper.

Under fyra år har vi jobbat på att ändra det. Folkpartiet har varit drivande i kraven på att kunskapsmålen ska stärkas, att kunskapsförmedlingen, och inget annat, är grunden för alla elever i skolan. Det börjar nu få genomslag.

Men mycket återstår:
Kunskapsmålen måste hela tiden prioriteras.
Vi måste höja statusen på läraryrket.
Vi måste jobba mer med ordning och reda.
Vi måste arbeta mer med skolmiljöer.

Snart kommer vi i Folkpartiet att presentera en heltäckande åtgärdslista för hur vi vill arbeta för att Örebros skolor ska bli de bästa i hela Sverige? För precis som Barack Obama skriver, så klarar vi jobben bara om vi börjar i skolan.

Sd på Örebros skolor

Det finns skolor som tycker att Sd inte ska få komma till tals på skolornas område. I en DN artikel idag redovisas att flera gymnasieskolor väljer bort Sd. En del väljer därför helt bort möjligheten för alla partier att visa sig på skolorna. Det finns nämligen klart uttalat att man inte får särbehandla ett parti, antingen alla eller ingen.

För Örebros del hoppas jag att vi har en sådan tydlighet att alla partier som idag finns representerade i fullmäktige släpps in på våra gymnasieskolor. Jag kan tycka väldigt illa om stora delar av Sds politik, men det vore förödande för demokratin om vi skulle förneka dem rätten att framföra den. För vad skulle nästa steg bli?

Jag har i fullmäktige stått och samtalat med en vänsterpartist som var övertygad om att revolution var den enda riktiga vägen framåt. Diskvalificerar det vänsterpartiet från skolbesök? Knappast, det vore mycket illa om vi valde att hävda att bara de godkända ideologierna skulle få plats i det demokratiska samtalet. För vem ska bestämma vilken ideologi som ska anses godkänd?

Det finns en tydlig gräns. Det som är straffbart är inte acceptabelt. Du kan och ska inte få komma in på en skola om du hävdar att vissa människor är mindre värda och därför ska utrotas. Du kan inte kräva öppenhet för hets mot folkgrupp, eller andra lagstridiga krav. Men den gränsen är tydlig och måste hållas knivskarp.

Det öppna och demokratiska samhället förutsätter att också de med unkna åsikter ges rätt att delta i det demokratiska samtalet.

Läs mer: Svd, Politikerbloggen