Vad vill sossarna med skolan?

Läser med häpnad Thomas Esbjörnssons blogg. Och inte bara bloggen utan även den debattartikel han och hans två koalitionsbröder, Anders Hagström (kd) och Per-Åke Sörman (c) levererar i dagens Nerikes Allehanda. Det verkar som om socialdemokraterna drabbats av panik när det börjar märkas vad deras besparingar på välfärden innebär. Tonläget är högt och personangreppen haglar. Idag drabbas Karolina Wallström (fp) av de tre herrarnas vrede för att hon påpekat det vi alla ser - barn med särskilda behov riskerar att bli utan det stöd de har laglig rätt att få när socialdemokraterna sparar på skolan.

Det är därför kanske inte så märkligt att Esbjörnsson tar i med storsläggan. I bloggen är det inte Karolina Wallström som är problemet. Istället är det utbildningsministern, Jan Björklund, jag och Folkpartiet som orsakar de problem som skolan står inför i Örebro.

Esbjörnsson skriver i sin blogg: Här i Örebro har vi bestämt oss för att sluta vänta på att Jan Björklund ska komma med någon mirakelmedicin för skolan. Den kommer inte att komma. Istället tar vi tag i arbetet med skolutveckling själva.

Visst låter det bra. Men vad innebär det i praktiken? Esbjörnsson nämner inte detta med ett enda ord i sin blogg. Inte ett enda ord om vad socialdemokraterna vill och gör med skolan i Örebro. INTE ETT ENDA ORD! Och jag förstår honom. För vad har de gjort (i avvaktan på Jan Björklunds mirakelmedicin)?

Folkpartiet och utbildningsministern reformerar skolan i snabb takt, en takt som är nödvändig efter årtionden av socialdemokratiskt skolförfall. En del tycker att det går för snabbt, att åtgärderna är för många, att det räcker nu. Men det krävs mer för att återta Sveriges position som kunskapsnation. Och Jan Björklund jobbar på. Det är bra.

På lokalplanet gör vi vad vi kan. Vi satsar mer pengar på förskola och skola. Vi ökar läraryrkets status och avsätter pengar till höjda lärarlöner. Vi fokuserar på kunskap och bildning, kräver bättre uppföljning och tydligare utvärderingar av skolorna. Vi ger makten över klassrummen till lärarna, och kräver att politikernas inflytande över lärarnas vardagsarbete ska minska. Vi tror på lärare och rektorer som de viktigaste krafterna för en bättre skola. Vi ökar samarbetet med universitetet och stärker Örebro som forskningsmiljö.

Och vad gör då Thomas Esbjörnsson och hans socialdemokrater för att kompensera för Jan Björklunds "misslyckande"?

Socialdemokraterna sparade på skolan 2012. Det innebar nödstopp, inköpsstopp, anställningsstopp och elevflyttar hit och dit.
Socialdemokraterna sparade så mycket så att många skolor inte klarade av sina uppdrag utan att spränga budgeten. Skola efter skola visar underskott 2012. Än vet vi inte hur stora underskotten är. Men Gymnasienämnden har flaggat för i storleksordningen 20 miljoner kronor, och Skolnämnd Sydost för 6 miljoner kronor.
Socialdemokraterna fortsätter besparingarna 2013. Förutom att spara in underskottet för 2012, saknas minst 25 miljoner kronor för att skolorna ska klara av sina uppdrag 2013. Skolområdet riskerar att behöva spara 50, 60, 70 miljoner kronor 2013 om de siffror som hittills presenterats inte förändras fram till bokslutet presenteras.
Socialdemokraternas vallöfte om att "rädda" Rudbecksskolan har inneburit omfattande skolflyttar, försämrad undervisning och stora kostnader. Vad slutnotan blir för investeringarna i Rudbecksskolan är ännu inte klart. Men utifrån min position i styrelsen för Örebro Porten AB (som äger skolan) finns det en risk att kostnaderna närmar sig 100 miljoner innan allt är klart. Pengar som kastats i sjön eftersom det fanns alternativ som inte kostade något...
Socialdemokraternas skolkommunalråd menar att han inte har något ansvar för lönebildningen för lärarna utan det bara är ett ansvar för SKL som arbetsgivarorganisation. Det är rätt märkligt... När lönerna till slut är färdigförhandlade lokalt får lärarna 4,4 %, men lönekompensationen beräknas bara på 4,2 %. Ytterligare besparingar blir följden.
Socialdemokraternas politik innebär att flera föräldrar med barn i behov av stöd berättar för oss folkpartister att de inte får det stöd deras barn behöver, eftersom skolledarna tvingas spara för att klara en för liten budgettilldelning istället för att följa skollagens oeftergivliga krav. Barn SKA få det stöd de behöver. Det kan man inte förhandla bort (om man inte är socialdemokrat, kristdemokrat eller centerpartist i Örebro, alltså...).

Thomas Esbjörnssons resonemang är märkligt. Först skyller han allt på Folkpartiet och på vår utbildningsminister. Sedan påstår han att han lokalt kompenserar för detta folkpartistiska misslyckande. Men hela hans politik har hittills gått ut på att spara ännu mer på skolorna. Snacka om "antikompensation"!

Thomas Esbjörnsson försöker sig sedan på något märkligt resonemang kring klasstorlekar för att försöka förklara varför lärartätheten sjunker så kraftigt under hans ledning. Jag gissar att det är fler än jag som har svårt att hänga med i vad hans slutsats är, annat än han nog talar sanning när han skriver: "Hur verkligheten i klassrummet ser ut bakom dessa siffror vet vi inte..."

Fakta talar annars sitt klara språk. Lärartätheten sjunker kraftigt, liksom antalet pedagogiskt utbildade per 100 elever, minus 6 % sedan 2010! Och det i en situation där elevantalet minskat eller legat stabilt. Det naturliga i en sådan situation vore annars att lärartätheten skulle öka när elevkullarna (på gymnasiet) minskar, eftersom det ofta är svårt att anpassa en organisation som behöver krympa. Men Thomas Esbjörnsson och socialdemokraterna i Örebro lyckas minska antalet lärare snabbare än  elevkullarnas förändring. Det är en tydlig effekt av hur de prioriterar. Betong och asfalt är socialdemokratisk politik. Barn och gamla får stå tillbaka.

Jag är säker på att Jan Björklund är en betydligt bättre utbildningsminister än vad Thomas Esbjörnsson är som utbildningskommunalråd. Och att Folkpartiets skolpolitik hänger ihop nationellt och lokalt är självklart.

Men när socialdemokrterna nationellt talar om alla möjliga skolsatsningar, visar Thomas Esbjörnsson och Lena Baastad med önskvärd tydlighet vad de fina orden betyder i verkligheten. När de får makten prioriteras skolan ner. Och de svagaste får stå för notan.

Media: SR