Vad är en stad (del 2)

En reflektion kring Örebros liberala framtid får bli avslutningen på denna miniserie om de utmaningar som vi liberaler står för i den lokala politiken. Denna avslutning handlar om några pusselbitar i stadens själ. Om kultur. Om stadsbyggnad. Om civilsamhället. Om miljö.

Jag har just suttit och pratat saluhall, fiskaffär och Örebro-känsla vid kaffebordet. En av de närvarande är inte örebroare av vare sig födsel eller stadigt boende. Istället finns resonansbotten på andra håll. Hon beskriver sin bild av Örebro. Om en stad där Jante-lagen råder. Där man inte ska visa att man är någon eller något. Där man inte får visa sig vare sig duktig, bra eller rik.

Jag hävdar att detta är det socialdemokratiska arvet. Örebro, frontstaden för kommunsocialisterna, där alla är lika och där de som är chefer bara är främst bland likar... Där låglönejobben är normen och framgång inte får visas.

Detta ska vi bryta!

Örebro måste få en tillåtande kultur. Vi ska, som universitetet, sträva efter excellens inom alla områden utifrån vår unika position och våra prioriteringar. Det är inte fult att vara bäst, det är däråt vi ska sträva. Och det handlar om alla samhällssektorer som vi prioriterar.

Nägra exempel:
Vi ska vara den bästa handelsstaden utifrån både vår tradition och vårt läge. Då gäller det, som jag skrivit om i en blogg här, att också våga se hur vi får möjlighet till ökad tillväxt genom ökade lokala lönenivåer.
Vi ska ha det bästa mindre universitetet i Sverige, med de kraftfullaste forskningsmiljöerna som attraherar de bästa forskarna.
Vi ska vara en kulturstad som sticker ut. Där Svenska Kammarorkestern är en självklarhet därför att den skapar en del av staden själ, liksom Open Art och Rådhuskalendern.
Vi ska vara en stad där civilsamhället regerar. Där föreningar, nätverk, intresseorganisationer, enskilda, entreprenörer tillsammans bygger grunden för det goda samhället. Där ingen bowlar ensam och där körverksamheten skapar kontakter (båda dessa beskrivningar tar sin grund i Robert Putnams verk. Du kan läsa mer om Putnam på wiki här och sedan kan du gärna läsa hans böcker om Italien och Bowling alone)

En stads själ formas inte av politiker. Men politiken är på många områden en del av själva processen. Låt mig ta ytterligare några exempel:

Jag menar att vi måste bygga Sveriges intressantaste stad. Stadens utseende betyder mycket för vad staden är. Det borde inte få byggas ett enda ointressant hus i Örebro. Men bygglov till något nyskapande borde komma med vändande post.

Jag hävdar att vi måste väva in natur och miljö som en självklar del i framtidens stadsbyggnad. Inga idrottshallar i skyddsvärda skogar. Istället en stad som kombinerar naturen och miljön. Fler gröna microparker. Fler gröna hus. Fler träd i stadsmiljön. Mer synligt vatten i staden. Och alltid nära till ett naturområde för lek eller vila. Det är den lilla stadens möjligheter som ska tas tillvara.

Det synliga vi gör och skapar spelar roll. Men det är de osynliga sambanden som är viktigast. Är Örebro en stad dit man åker för att utvecklas, lyckas och nå framgång? Eller är Örebro en stad där du helst ska vara som alla andra, och låta någon annan ta ansvar för ditt liv?

För mig är svaret på frågan självklar. Örebro är en stad som man lever i för att man vill lyckas. Och det spelar ingen roll om du är undersköterska, professor eller företagsledare. Den miljö du befinner dig i stärker dig i din yrkesroll. Du vet att du hela tiden sporras till att göra bättre utifrån dina egna förutsättningar. Och detsamma gäller dig som elev, eller som pensionär. Det finns ett uppdrag. Det finns en plats för dig. Du kan, du vill, du får!

Om många örebroare känner sig burna av tron på sig själva, om förskola och skola skapar förutsättningarna, om kulturen, idrotten och föreningslivet skapar nätverken, om universitet och näringsliv strävar efter excellens, tillväxt och framgång, och om politiken skapar de stöttande miljöerna - då kan vi nå långt!

Örebro är fantastiskt!
Du har alla möjligheter!
Tillsammans skapar vi framtiden!