Kan man sälja nåt man inte äger?

I går presenterade kommunledningen förslaget om att slå ihop försäljningen av Ånnabodaanläggningen (Kilsbergen Konferens och Lodge KKL) med Storstenshöjden. Det var inte oväntat. Sannolikt har det varit på gång länge, en del av den hemliga plan som Björn Sundin hade redan förra sommaren (då han skickade tillbaka de pengar som Storstenshöjden AB betalat in för att få köpa Stortstenhöjden. Det spel han spelat under hösten har varit en illa skött hantering av ett avtal och av en privat näringsidkare.

Det som nu ska ske är alltså att Sundin slår samman försäljningen av Storstenshöjden med KKL. Meningen är att de båda ska stärka varandra, vilket är en rätt naturlig tanke. Men det finns rätt många frågetecken. Låt mig lista några:

Björn Sundin har hittat på att man ska sockra budet på Ånnaboda genom att lägga in mer kommunal mark i området. Den marken ska sedan kunna bebyggas. Förra perioden, när vi ville sälja KKL, var sossarna emot. Inga privata intressenter skulle få komma in. De riskerade att stänga området för allmänheten. Men nu kan Sundin till och med tänka sig att stänga ännu mer genom att ge privata företagare mer byggbar mark, mark som idag är natur, öppen för alla. (Om det är lagligt, eller otillåtet företagsstöd, är osäkert)

Skjutfältet har utökat sitt skyddsområde för buller. Hela Ånnaboda är i princip obebyggbart. Men det gäller permanentboende. Sannolikt kan man få bygga olika former av boenden där man bara bor tillfälligt, hotell, lägenheter eller stugbyar. Men är det rimligt att försöka sälja något där man inte har en aning om vad man kan få göra med området?

Men framförallt har något annat hänt. Storstenshöjden AB har stämt Örebro kommun. Man vill att kommunen ska tvingas sälja i enlighet med det kommunfullmäktigebeslut som fattades 2009. Örebro kommun har beslutat att sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB. Pengarna har betalats. Men kommunen har inte uppfyllt sitt åtagande.

Så länge det tvistemål pågår som skapats av Björn Sundins agerande vet inte kommunen om man äger Storstenshöjden. Det kan vara så att Örebro tingsrätt om något år kommer fram till att Örebro kommun ska sälja till Storstenshöjden AB. Då kan ju inte Örebro kommun ha sålt anläggningen till någon annan. I så fall riskerar Björn Sundin att ha orsakat kommunen skadestånd på tiotals miljoner.

Och hur ska företagare kunna lita på Björn Sundin, Lena Baastad och Örebro kommun? När de två viktigaste kommunalråden kan tänka sig att sälja saker som de inte har en aning om ifall de äger eller inte - kan man då lita på dem i andra avtalsprocesser?

Örebro kommun förfaller på område efter omräde under Baastads och Sundins ledning. Nu försöker de sälja saker som de inte vet om de äger. I andra sammanhang skulle det beskrivas som något betydligt allvarligare än vad som hittills gjorts.

Om jag får gissa så har Björn Sundin redan bestämt vem som ska köpa KKL och Storstenshöjden. Det blir något av de kommunala bolagen, och kanske specifikt Gustavsviks Resorts AB (som det nu heter). Avslöjande i detta var vad Lena Baastad sa i kommunstyrelsen när namnbytet var uppe. Fredrik Persson frågade varför det hette Resorts (plural) och inte Resort (singular). Baastad svarade: Man kan ju lägga in andra anläggningar... innan hon abrupt avslutade mitt i meningen när hon insåg vad hon sade.

Men frågan är: Kommer verkligen Lena Baastad och Björn Sundin undan med att sälja något de inte vet om de äger? Och vad säger kommunens revisorer? Är det verkligen så att man kan föreslå ansvarsfrihet för kommunalråd som agerar så här?