Vad är en stad? (del 1)

Vad är Örebro för dig? För dig som är örebroare sedan barnsben? För dig som just flyttat hit? För dig som bara besökt staden? För dig som ännu inte hittat hit?

Jag är inte örebroare av födsel och ohejdad vana. Jag flyttade till Garphyttan som 12-åring och in till Örebro när jag fyllt 19. Såväl far, som farfar och farfarsfar hade rötterna i Garphyttan. När vi kom flyttande från Sandviken blev Närke nästan omedelbart mitt hem. Jag trivdes i Garphyttan. Skogarna och sjöarna i Kilsbergen blev mitt vardagsrum. Och besöken i storstaden Örebro rätt spännande.

När vi sedan flyttade in till staden fick den ett rum i mitt hjärta. Gymnasieåren på Karro. Löpturerna i Karlslundsspåret. Cykelturerna med kikaren till Tysslingen och Oset. Fikat på Hälls. Och engagemanget i Betel. Örebro blev då min hemort och har så förblivit. Även när jag läste juridik i Stockholm var hemmet Örebro.

När jag som vuxen engagerade mig i Folkpartiet var det för att jag ville skapa förutsättningar för en bättre natur och miljö. Miljövalet 1988 behövde Folkpartiet i Örebro någon med miljöprofil, och jag blev tillfrågad. Och sedan har det fortsatt. Mina snart 25 år i lokalpolitiken har inneburit både berg och dalar, både upp- och nergångar. Och fokus för min politiska gärning har förändrats. Den tro jag som yngre hade att jag kunde förändra världen är väl inte lika stark längre. Typ...

Men i alla år har jag, som de flesta andra lokalpolitiker, försökt hitta vägar att göra Örebro bättre. Vi kan ha olika fokus. Vi kan ha olika språk. Vi kan ha olika sätt att framföra vår politik. Men alla vill göra Örebro bättre.

Problemet är bara att ordet "bättre" är subjektivt. Vad är egentligen "bättre"? Förr, när alla partier hade någon form av ideologisk grund, var det kanske enklare. Vänsterpartiet ville att allt skulle vara offentligt och ägas av stat och kommun. Socialdemokraterna och facket gick hand i hand för att socialisera och se till så att i vart fall alla välfärdstjänster var privata och att det offentliga spelade huvudrollen. Moderaterna var det privata näringslivets tillskyndare i alla lägen. Och Centerpartiet var landsbygdsbefolkningens parti.

Dessa ideologiska rötter spelade roll för hur man också såg på staden. Örebro har länge varit en socialdemokratisk tummelplats. Staden är ett typexempel på socialdemokratisk stads- och samhällsbyggnad. I den staden var det offentliga norm, och politiken och facket (och övriga rörelseanknutna föreningar) gick hand i hand. Det innebar satsningar på offentlig sektor, på enklare jobb, på en stor allmännytta med låga hyror. Såväl kultur som stadskultur var underordnad. Det var bara att riva det som behövdes... Örebro var länge en tråkig stad där inget stack ut.

Fortfarande är det alldeles för få som inte bor i Örebro som sammankopplar Örebro med något överhuvudtaget. Kanske kex och skor. Kanske Svampen. Och det var länge sedan.

Det var inte förrän runt 1990 som saker började hända. Det är nog förmätet att ge den förra borgerliga kommunledningen äran av detta. Men under bland annat Birgitta Lindahls ledning förändrades staden. Allt blev inte perfekt, men Örebro tog de första stegen mot en mer spännande stad. Och sedan har saker och ting hänt. Både under socialdemokratisk ledning, men kanske framförallt under Koalitionens fyra år vid makten.

Man kan tycka det är små politiska frågor, men färdigställandet av Behrn Arena både sommar och vinter, torgens och gatornas ombyggnad, Open Art och Rådhuskalendern och allt annat, spelar roll. Kommunens satsning på universitetet har också betydelse. Staden förändras. Men till vad?

Sedan valet 2010 har förändringstakten tyvärr avtagit. Det är idag oklart vad kommunledningen vill med Örebro. Vad ska Örebro bli för slags stad? Vilken position ska vi ha? Var finns vår framtid?

I nästa blogg, den avslutande i serien fem lokala liberala, tecknar jag min bild av framtiden för Örebro, en bild byggd på en liberal grund.