Regionfrågan igen

Jag fortsätter att driva regionfrågan. Dels för att jag tror den är viktig. Dels för att ingen annan gör det. Landstinget har i denna fråga, liksom i nästan alla andra, ingen struktur eller strategi för sitt arbete. Vad Örebro läns landstings socialdemokrater vill med landstinget, och hur de vill utveckla det, är höljt i dunkel.

För Örebro är regionfrågan central. Allt mer klarar läget kring hur staten vill hantera de framtida statliga myndigheternas regioner. Storstockholm kommer med största sannolikhet inte att sträcka sig till Västerås, vilket öppnar nya möjligheter för både Västerås och Karlstad, men framförallt för Örebro.

I den gamla Ansvarsutredningen lades grunderna fast för hur en region skulle formeras. Det handlar om att skapa arbetsmarknadsregioner, med inomregionspendling. Det handlar om att bygga en region kring ett universitet och det handlar om att bygga en region kring ett region- eller universitetssjukhus. I den blivande mellansvenska regionen är Örebro den självklara centralorten i ett sådant arrangemang.

Men det handlar om att vi måste sköta våra kort rätt. För något år sedan höll socialdemokraterna i landstinget att skjuta allt i sank, när de ville ha region med Dalarna, Gävleborg och Uppsala. I en sådan region hade knappast USÖ och definitivt inte Örebro Universitet överlevt. Vad de nu vill är som sagt höljt i dunkel.

Därför måste Örebro kommun träda fram. Örebro är den självklara centralorten för den nya regionen med Värmland, Västmanland och Sörmland. Vi har universitetet. Vi har USÖ. Vi har erfarenhet av förvaltning. Vi har läget.

Men alla dessa fördelar kan spelas oss ur händerna om vi inte jobbar strategiskt. Vi måste värna våra egna styrkor på samma gång som vi bygger allianser. I ett trenodssamarbete med Karlstad och Västerås handlar det om att finna en lösning där alla är vinnare. När vi i Örebro säger att vi ska vara centralorten i den nya regionen, måste vi samtidigt säga vilka styrkor Västerås har och vad de kan bidra med, och gynnas av i den nya regionen. På samma sätt är det med Karlstad.

En del gillar inte regionbildningen, inte partier, inte heller politiker. Den inställningen kan man ha. Men om man hårddrar den kommer den att innebära att man hamnar på mellanhand. Staten planerar en ny regionbildning för sina myndigheter. Det kommer att påverka kommuner och landsting. Antingen står man bredvid och reagerar först när allt är på plats. Eller så jobbar man och agerar för att skapa största möjliga nytta för sina medborgare.

Jag tror på att det senare är det riktiga. Det har jag jobbat för de senaste åren. För Örebros bästa. Det jobbet vill jag fortsätta.