Stark budget

Idag redovisar vi att sju partier är överens om en ny budget för Örebro. Det är en stark budget som har lagts på den grund koalitionen jobbat med i fyra år. Vi har skapat en ekonomi som är bland de starkaste i landet. Vi har haft överskott i alla de år vi jobbat. Vi har värnat välfärden, och samtidigt klarat av att hålla ekonomin i balans.

Den budget som nu läggs är i huvudsak en tjänstemannaprodukt. Den är i princip en fortsättning av vad det vi gjort 2010, utan nya politiska prioriteringar. Men den är med all önskvärd tydlighet en fortsättning på koalitionens arbete. Något annat hade varit oacceptabelt.

Det har funnits bekymmer med hur oppositionen under denna mandatperiod hanterat ekonomin. Jag har många gånger varit bekymrad över bristen på ekonomisk kompetens hos de ledande socialdemokraterna. När vi var försiktiga i början lanserade Björn Sundin slagordet: "De sparar för att de vill, inte för att de måste!" som senare upprepades av Baastad, Karlsson, Johansson med flera.

När det visade sig att detta sparande var rätt, så blev det tystnad.

När vi jobbat strategiskt för ökade investeringar, var de fel. "Inte så mycket nu, men kanske sen", var då beskedet. Men när torgen och gatorna nu ligger färdiga och det också visar sig hur bra Örebro gått jämförelsevis mot andra även när det gäller arbetslöshet under den djupaste ekonomiska krisen sen världskrigen, är Baastad, Sundin och Karlsson tysta.

När vi jobbat strategiskt och strukturellt med ökade medel för arbetsmarknadsåtgärder, har Baastad och Sundin ropat: "Mer! Tidigare!" Men varifrån pengarna skulle tas var alltid oklart.
När det nu visar sig att arbetslösheten sjunker och att vi ofta gått bättre än rikssnittet så är de tysta.

Det finns enorma risker när sju partier nu ska samarbeta. Det finns en sannolikhet att det inte blir de strategiska och strukturella beslut som vi i koalitionen varit så bra på att hantera. Det finns en risk att det kan bli mellanting mellan ekonomisk kompetens och värnandet av skattebetalarnas resurser å ena sidan, och lö(s)släppt icke-kompetens å den andra. Den avvägningen riskerar ständigt att hamna för långt åt det lö(s)släppta hållet. På kort sikt spelar det inte så stor roll. Men den stabilitet vi arbetat i fyra år för att grundlägga, kan snabbt raseras.

Detta kommer vare sig jag eller någon annan folkpartist att acceptera. Vi vet att en stabil ekonomisk grund är den enskilt viktigaste förutsättningen för att värna välfärden i kommunen. Motsatsen har år efter år visats av tidigare socialdemokratiska kommunledningar. Hittills har inget visat att Lena Baastad på något sätt skulle ha en annan inriktning än Mats Sjöström. Snarare tvärsom. Det skrämmer. Men det sporrar också till fortsatt liberalt ansvarstagande.