Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2010-12-06

(S)lutenhet och rädsla

Under de senaste åren har sossarna i Örebro kommun anklagat oss för att vara slutna. En av de hårdaste kritikerna har varit Jonas Karlsson. Själv menar jag naturligtvis att dessa anklagelser är grundlösa. Vi har skapat ett politisk system där vi varit öppna, ända från de gemensamma omvärldsdagarna (vi har en i morgon) där vi gemensamt ser över vilka utmaningar vi står inför, över beredningen av budgetdirektiven i januari och februari och fram till beredningssammanträden för budgeten som normalt är i maj. Oppositionen har fått vårt material så snart det varit färdigt så att de haft tid att reagera fram till dess beslut ska fattas i kommunstyrelse och fullmäktige.

Nu har Jonas Karlsson bytt organisation. Nu jobbar han tillsammans med landstingsstyrelsens ordförande, Marie-Louise Forssberg-Fransson. Och plötsligt är kraven på öppenhet som bortblåsta. Nu är det (s)lutenhet som gäller!

I morgon ska Landstingsstyrelsen fatta beslut om budget för 2011. Fortfarande finns ingen handling tillgänglig. Oppositionen vet ingenting. Landstingsstyrelsens ordförande sitter i radio och säger att oppositionen får veta i morgon, eftersom man kallat till presskonferens.

Landstinget i Örebro kommun är en organisation som kännetecknas av toppstyrning, av slutenhet och av rädsla. Även när socialdemokraterna i princip styrt helt själva och inte behövt samordna flera partier, har slutenheten varit norm. Denna rädsla för öppenhet skadar landstinget och gör att landstingets verksamheter fungerar sämre än vad de borde kunna göra.

Undersökning efter undersökning visar nu på att Örebro Läns Landsting, under socialdemokratisk ledning, ligger i botten. Som ett av tre (3) landsting har man valt bort valfriheten vad gäller vårdcentraler och inte fått en enda nyetablering. Man ligger fjärd sist vad gäller antalet medborgare per vårdcentral och tredje sist vad gäller effektivitet.

Det hade varit bra om valet 2010 hade inneburit en storstädning i Landstinget där en ny regim hade kunnat skapa goda strukturer för en bättre vård. Nu får vi vänta tills 2014. Fram till dess riskerar örebroarna än mer av slutenhet, än mer av politiskt envälde med mindre valfrihet och en vård där små symbolfrågor får ta över de stora strukturella frågorna som borde hanteras.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vad betyder begreppet "effektivitet" i vården? Snabb genomströmning? "Vinst" i verksamheten? Färre personal per vårdenhet? Fler friska per hundralapp?
Inte helt glasklart begrepp.

Staffan Werme sa...

Finns en mätning som publicerats av SKL och jag tror att den kommer från socialstyrelsen. Det innebär som jag läst, kortfattat, mest kvalitet för pengarna. D.v.s. bäst vård. Rätt viktigt eller hur!

Anonym sa...

Det går att hitta en klubba för 1kr också, kanske inte så god bara!!!

Staffan Werme sa...

Samtidigt går det att hitta klubbor för en hundring som smakar pecka. Det är kvaliteten som är avgörande. Och en klubba som smakar smaskens och kostar 5 kr är faktiskt bättre än en som smakar likadant och kostar 50 kr. I alla fall när det handlar om att använda skattebetalarnas pengar!

Anonym sa...

Håller med helt,men av erfarenhet så vet jag att man BARA tittar på priset! Jag kan (hoppas)ha fel!

Staffan Werme sa...

Jag tror att du i alla fall inte har helt rätt. Det kan inte vara så att medborgarna i de 18 landsting som är bättre än Örebro har sämre vård. Det sannolika är att det även här beror otroligt mycket på ledningen och de strukturer de sätter. Här är Örebro och landstingsstyrelsens ordförandes arbete tyvärr ett avskräckande exempel.