Vägval 2

På Folkpartiets välbesökta medlemsmöte i kväll enades vi om följande uttalande:

Politik handlar om både pragmatism och ideologi. Väldigt ofta beskylls vi som är politiskt aktiva att inte vara tillräckligt ideologiska. Skillnaderna mellan partierna är för små och otydliga. För oss i Folkpartiet är inte detta en sann bild av verkligheten. Det finns partier som valt bort sin ideologi för maktens och storlekens skull. För dem är det alltid viktigare att söka lösningar som kortsiktigt attraherar flest medborgare än att söka långsiktigt, ideologiskt grundade, hållbara lösningar.

Men liberalismen är just en sådan långsiktig, hållbar, ideologi. Den står i skarp kontrast till andra ideologier. Ett par av dessa är nazism och kommunism. Det är alltid liberaler som hållit rågången öppen mot dessa mörka ideologier. Det är alltid liberaler som valt sida, även när det varit obekvämt.

Idag i Örebro är det politiska läget oklart. Det finns ingen hållbar majoritet som kan bilda en kommunledning. Koalitionen fick, trots betydligt fler röster än vänsterblocket, färre mandat i kommunfullmäktige. Socialdemokraterna har inte den trovärdighet som skulle kunnat attrahera något eller några partier för att skapa en majoritet, annat än Vänsterpartiet.

I det läget har Folkpartiet varit villigt att bilda en blocköverskridande kommunledning i avvaktan på det omval vi alla anser oundvikligt. Vi har velat bygga denna kommunledning på de sex traditionellt demokratiska partierna vi har i kommunfullmäktige. Vi har sträckt ut en hand och sökt en bred lösning.

Denna hand har inte accepterats av Socialdemokraterna. Ett ultimativt krav från deras sida har varit att Vänsterpartiet ska ingå som fullvärdigt kommunledningsparti och erhålla ordförandeposter i samma utsträckning som andra partier.

Detta skapar två problem. För det första innebär det att den ideologiska gräns, som även socialdemokrater i alla år hållit mot Vänsterpartiet, eroderar. För det andra innebär det att det demokratiska systemet undergrävs, när ett parti, Sverigedemokraterna, ställs utanför. Ett samlingsstyre innebär de facto samlingsstyre, det vill säga att alla partier i kommunfullmäktige ingår i samlingsstyret. Allt annat kan ifrågasättas demokratiskt.

Vi kan alla känna att den ideologiska bas som Sverigedemokraterna kommer från, och den sakpolitik de för inom bland annat invandringsområdet där människa ställs mot människa, är oacceptabel. Men samma sak gäller för Vänsterpartiet. Det är inte tio år sedan partiet leddes av en uttalad kommunist. Det finns idag starka krafter att partiet ska bli mer ideologiskt, något som vi inte kan uttolka på annat sätt än att öka det kommunistiska inslaget i partiets politik.

Samtidigt innebär ett nej till den uppgörelse som de fem övriga traditionellt demokratiska partierna accepterat att Örebro kommun riskerar att stå utan en hållbar kommunledning den första januari. Det är också oacceptabelt. Sveriges sjunde största kommun måste ha en politisk ledning.

För Folkpartiet har Koalition Örebro de senaste fyra åren varit ett överordnat mål. Sammanhållningen mellan partierna, och formandet av en gemensam politik, har varit vår uppgift och vårt mål. Det finns ett självändamål att långsiktigt bryta det socialdemokratiska maktinnehavet i Örebro, att bryta den konservatism, stagnation, utvecklingsfientlighet och rädsla, som det långvariga maktbruket från detta parti lett kommunen in i. Vi ser ett omval, delvis baserat på hur Socialdemokraterna arbetade i valkampanjen, som oundvikligt. När vi vunnit detta omval vill vi fortsätta vara en stark eker i det lättrullade koalitionshjulet.

Sett i det perspektivet har vi valt att inte motsätta oss den överenskommelse som fattats. Genom detta skapas långsiktiga möjligheter för ett fortsatt koalitionsstyre i Örebro, något som är till fromma för örebroarna, Örebros utveckling och det demokratiska systemet.