Hemmapremiär

I morgon är det hemmapremiär för ÖSK. Vi lär bli några tusen som äntligen får sätta oss på Behrn Arena för att se ett av Sveriges bästa fotbollslag spela sin första hemmamatch för säsongen.

Det känns fantastiskt roligt.

Örebro har genomgått en enorm förändring de senaste fyra åren, när det gäller satsningar på idrotten. För rätt många år sedan skrev jag en motion "En plan för fler planer" som handlade om det som vi sedan genomfört. Motionen handlade om vilka behov idrotten hade utifrån den situation som många års socialdemokratiskt vanstyre orsakat. Jag gjorde en jämförelse med ett antal kommuner av någorlunda lika storlek. Örebro var nästan sämst på allt. I pressen kunde man läsa om Örebro som ett svart hål i Idrottssverige.

Men efter fyra år med koalitionen är det inte så längre. NU beskriver DN Örebro som "Sveriges lagidrottshuvudstad." Det är en rätt fantastisk resa idrotten i Örebro gjort. Det handlar inte bara om alla de anläggningar vi i koalitionen byggt eller hjälpt till att bygga, utan om en allmän inställning till idrott, föreningar och engagemang för civilsamhället.

Behrn Arena vinter och sommar.
Tybblelundshallen.
Rosta Gärde.
Eklunda.
Idrottshuset.
Trängen.
Karlslund.
Vivalla IP.
Pettersberg.
Grenadjärvallen.
Adolfsberg.

Jag kan fortsätta uppräkningen av alla de projekt vi genomfört eller planerat för idrottens, barnens och ungdomarnas, skull. Alla de miljoner vi lagt ner för folkhälsa, för gemenskap, för att skapa goda uppväxtmiljöer som på sikt sparar betydligt fler miljoner än de vi lagt ut.

Vi har varit tydliga i våra satsningar. Vi bygger för bredden, men gör det möjligt för de föreningar som så vill och kan, att bygga vidare med egna pengar för eliten. Det som händer med och på Behrn Arena är ett typexempel på detta. Vi har lagt resurser för att göra det möjligt för många flickor och pojkar att träna. ÖSK har fått möjligheter att bygga en av Sveriges bästa elitanläggningar.

Det finns en tydlig politisk skiljelinje kring idrotten. Folkpartiet har varit det parti som tydligast drivit det idrottspolitiska arbetet. Vi har också drivit arbetet med samverkan med det civila samhället, att föreningarna ska ha självständighet och utvecklas som de själva vill och kan. Mellan skål och vägg är det flera gamla sossar som ger mig och oss beröm för detta. Gamla sossar som minns tiden då socialdemokratin hade en koppling till idrotten.

Nu saknas denna koppling. Då brister också engagemanget för såväl idrott som föreningar. Jag minns fortfarande när Jonas Karlsson (s) för några år sedan hävdade att bandyn i Örebro bara berörde ett seniorlag, trots att flera hundra unga fanns i ungdomsbandyn. Jag mins väl alla de förslag från socialisterna om att kräva att idrottsföreningarna ska vara sociala inrättningar, ska ha samma policydokument som kommunen, inte får konkurrera med kommunala tjänser, för att de ska ha rätt att få kommunala bidrag. En sådan politik leder just till det som Örebro var under socialdemokraterna, ett svart (eller möjligtvis rött) hål.

Efter en omvalsvinst vill jag gå vidare med satsningarna på idrott i Örebro. Fortfarande saknar vi flera inomhushallar. Fortfarande behöver vi fler konstgräsplaner. Fortfarande behöver vi satsa på hästsporten. Fortfarande har vi alldeles för få isrinkar. Fortfarande finns behov inom så många idrotter att det inte ens räcker med denna mandatperiod för att klara det.

Då är det skönt att få koppla av med ett par timmars fotboll. Förhoppningsvis gör Andreas Haddad ett par mål också. Då ska jag med glädje läsa NA på lördag!