Skillnad

I tisdags redogjorde Kommunledningskontorets medarbetare för månadsrapporten för mars. Som vanligt är ekonomin i god hållning, även om det finns nämnder som verkar ha problem. Gymnasienämnden är den tydligaste, där kostnaderna verkar dragit iväg. Men djupare analyser krävs innan man kan säga om det beror på ökade kostnader, eller på grund av att kostnader bokförts olika.

Örebro har en stabil ekonomi, även i dessa dagar av kaos. Idag styr tjänstemännen Örebro. Det finns ingen politisk styrning. Det har inte heller funnits någon sådan, egentligen sedan valet. Efter valet var koalitionen en "lame duck" i avvaktan på en kommande regering. När omvalsbeslutet kom, och sedan den märkliga 7-partikonstellationen tillträdde, har det blivit än tydligare att det inte finns någon politisk kommunledning. Socialdemokraterna har dessutom en ledning som inte kan leda...

Trots detta är ekonomin i balans. Skälet till detta ligger flera år bakåt i tiden.

För några år sedan ingick Örebro kommun i ett arbete inom SKL där ekonomer från SKL gick igenom kommunens ekonomi. En av de tydligaste trenderna som de redovisade var kostnaderna under valåren. När socialdemokraterna styrde släppte de alla hämningar de år det var val. Inga beslut som kunde riskera en valseger togs. Socialdemokraternas agenda handlade i princip om att köpa väljarnas röster genom att inte fatta nödvändiga beslut. Istället tog man dem året efter valet. Det tydligaste exemplet var 2002, när Mats Sjöström före valet hade mantrat "Det går bra för Örebro" för att omedelbart efter att valet var vunnet börja planera för nedskärningar på 350 miljoner kronor, och uppsägningar av nästan 1000 medarbetare.

I koalitionen valde vi inte den strategin. För mig som folkpartist och ansvarig för ekonomin var det aldrig ett alternativ. Örebros välfärd och omsorgen om örebroarna vägde tyngre än populistiska valstrategier. Vi fattade ett antal tunga beslut även 2010. Kanske inverkade det på valresultatet. Men för Örebro, kommunens verksamheter, kommunens ekonomi, välfärden och framförallt örebroarnas väl och ve, var det bra.

Inom det socialdemokratiskt styrda landstinget har man inte lärt sig läxan. Där fattades inga tunga, men nödvändiga, beslut 2010. Där gömdes alla svåra beslut i avvaktan på att valet skulle vinnas. Resultatet låter inte heller vänta på sig. När landstingsstyrelsen nu får ta del av de första delårsrapporterna pekar ekonomin mot ett nollresultat, långt under de nödvändiga resultaten som krävs för att värna välfärden.

Det socialdemokratiska ekonomiska populismen är ett cyniskt spel med örebroarna och deras välfärd. Frågan nu är om Marie-Louise Forssberg-Fransson, som har lagt all makt i sina händer, kan luta sig mot att alliansregeringen klarar av sysselsättningen bättre än förväntat, eller när hon blir tvungen att börja spara.

För alla som tror på en långsiktigt hållbar välfärd lönar det sig att jämföra Örebro kommun under den Folkpartiledda Koalition Örebro med det socialdemokratiskt styrda landstinget. Där vi arbetat för hållbarhet, genomsynlighet och långsiktighet, har de arbetat kortsiktigt, i det fördolda och utan strategier. Det kommer sjukvåden och framförallt örebroarna som patienter att få betala för.