I flera bloggar har jag beskrivit några av de liberala utmaningarna. Till skillnad från de två stora partierna, som på olika sätt jobbar för någon form av pragmatiskt allmänintresse där de ideologiska skillnaderna till viss del kraftigt minskas, måste vi liberaler bygga vår framtid på en ideologisk bas. Visst finns det klara inslag av pragmatism även inom liberalismen (det är inte för inte vi är arkitekter bakom såväl skatteuppgörelser som pensionsförslag) men liberalismen har alltid varit, är och kommer att bli en rörelse på liberalismens grund. Det handlar om individualism. Det handlar om frihet. Det handlar om egenmakt. Och det handlar om likvärdiga förutsättningar att forma sitt liv, från den första livsdagen till den sista.
Men det är svårt med liberalism. Tre inlägg i tre olika tidningar visar på det.
- Expressen tycker att Folkpartiet övergivit feminismen eftersom vi inte vill införa fler pappamånader.
- Svenska Dagbladet tycker att vi är för liberala när vi fortsätter att arbeta för en europeisk gemenskap med Euron som grund och där Sverige är fullvärdig medlem.
- Dagens Nyheter tycker att Folkpartiets skolpolitik nog i det mesta är bra, men att vi riskerar att bli en del av ett återkommande förändrande för förändringens skull.
De tre inläggen visar på de utmaningar vi liberaler står inför. Några kommentarer:
Expressen: Visst kan man hävda att jämställdheten just i detta läge står över den personliga friheten. Men frågan är hur man gör bedömningen i andra fall. Är det bara jämställdheten det gäller, när staten ska gå in och styra i våra personliga liv, eller finns det andra sakområden där staten också vet bäst? Och är det liberalt att använda vissa individer, i detta fall små barn utan egen talemöjlighet, som redskap för politik? Kommer detta i så fall att bli en likare för andra politiska beslut?
SVD: Är vårt arbete för ett fullt svenskt deltagande i EU en återvändsgata? Är det något som man enkelt kan överge? Eller är den en del av en liberal själ där internationalismen är grundläggande? Vilka andra frågor kan i så fall överges? Hur kommer det sig att ett vapenavtal som sossarna skrev med saudierna har större tyngd än ett gemensamt åtagande kring Europas ekonomi? Bara som exempel.
DN: För oss liberaler är utbildning och bildning grunden för all samhällsutveckling. Det är bara individer med kunskap och bildning som fullt ut kan göra alla relevanta bedömningar för sitt eget och för samhällets utveckling. När vi ser att svenska barn och ungdomar halkar efter i såväl kunskap som bildning är det nödvändigt att agera. Men samtidigt inser vi att ledtiderna är långa. De förändringar vi gör i år, kommer inte att få fullt genomslag förrän om 12 - 15 år då de första barnen gått igenom en förskola, grundskola och gymnasieskola som har liberala utbildningsideal som grund. Och ytterligare många år innan vår politik också påverkat universitetens utbildning och forskning.
Folkpartiets programarbete kommer inte att gillas av alla. Men liberalismen historia handlar väldigt ofta om att jobba i motvind, till dess de andra insett att våra lösningar varit de bästa. Så kommer det sannolikt också att bli denna gång.
För Sverige behöver mer liberalism. Fortfarande finns ofrihetens miljöer alldeles för ofta företrädda i vårt samhälle. Fortfarande är det alldeles för många som saknar egenmakt. Och fortfarande idag är det alldeles för ofta brist på kunskap, bildning och utbildning som styr såväl individernas som samhällets utveckling.
Den kampen är vår att ta. Den kampen är alltid liberalismens kärna.
Media: DN1, DN2, SVD1, SVD2, SVD3, EX1, EX2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar