De blå timmarnas tid

De blå timmarnas tid
Tidig vårkväll. Ljuset återvänder.

2012-04-10

Brysselblogg

Sitter med 20 gröna liberaler på parlamentet i Bryssel. Lyssnar just nu på Marit Paulsen, parlamentariker för Folkpartiet i Europaparlamentet och en av Europas ledande gröna liberaler.

Vi är här på ett studiebesök och ska möta såväl parlamentariker som kommissionstjänstemän och en lobbyorganisation med bättre miljö som mål. Det är intressant att träffa kunniga politiker och tjänstemän för att lyssna på och diskutera med. Men denna resa är intressantare än så.

Gröna liberaler, Folkpartiets nätverk för oss som är intresserade av natur och miljö, har funnits i olika former i ungefär 20 år. Nätverket har jobbat med att ta fram Folkpartiets partiprogram kring natur och miljö, motionera om miljöfrågor och jobba med seminarier och träffar kring miljöpolitik. De senaste tio åren har nätverket letts av Sverker Thorén, kommunstyrelseledamot från Västervik. Hans arbete har ofta skett i det tysta, men har lagt grunden till det som nu sker. Sverker är med på resan, men han lämnade över ordförandeskapet till Karin Karlsbro för ett par månader sedan.

Det som nu sker i Folkpartiet är intressant. Det verkar som om Sverkers trägna arbete börjar bära frukt. I år har miljöpolitiken i Folkpartiet legat för fäfot. Trots en rätt stolt historia, där liberaler varit drivande när det gäller nationalparker, strandskydd, naturvårdslagar, nationalälvar och biologisk mångfald, har det varit märkvärdigt tyst kring många av de stora miljöfrågorna från det svenska liberala partiet de senaste 20 åren. Vi har haft fantastiska miljöprogram, men få har talat om dem. Och partiledningarna har inte haft starka, offentliga talespersoner. Till och med inom klimatpolitiken, där vår internationalism borde vara bärande, har politiken reducerats till ett svar, mer kärnkraft...

Men det senaste året har något alltså hänt. Miljöutmaningarna har blivit en fråga där såväl partiledare som partiledning och partistyrelse nu engagerar sig. När tidningen Nu, den liberala rörelsens partiorgan i Sverige, ställde frågan om vilka liberala hjärtefrågor som stod för störst utmaningar de kommande åren, kom miljöfrågorna på första plats. Det är ett tecken i tiden.

Just nu jobbar vi med ett nytt partiprogram där också miljöfrågorna kommer att lyftas. Den information som hittills diskuterats i partistyrelsen pekat mot många nya intressanta alternativ och problemlösningsförslag. Det finns en möjlighet för en nystart för den gröna liberala politiken.

Marit Paulsen pratar med oss om behoven av helhetssyn inom miljöpolitiken. Vi kan inte prata klimat ena stunden, matproduktion den andra, havsmiljö den tredje och biologisk mångfald den fjärde. Klimatet hör ihop med mat. Maten hör ihop med havsmiljön. Och den biologiska mångfalden hör ihop med allt...

Som exempel:
Den mat vi producerar kan innebära utsläpp av koldioxid när vi kör med traktorn, metan när vi rötar och lustgas när kvävegödseln omvandlas. Eftersom vi bara tillgodogör oss 3% av den mat vi producerar kommer resten att på något sätt att hamna i naturen, exempelvis i Östersjön där matens kväve, fosfor och giftinnehåll hamnar i vattnet som övergöds. Och en övergödd Östersjö klarar inte biologisk mångfald. Det gör inte heller en matproduktion som drivs industriellt, där man inte tar tillräcklig hänsyn till kantzoner, eller där tekniken för gödsling och sprutning är för dålig och där marken plöjs och ligger bar under lång tid och där koldioxid går upp i atmosfären och kväve och fosfor ut i vattnet...

Är då miljöfrågorna lokala, nationella eller internationella? Marit Paulsen svarar: EU har ett uppdrag. Det handlar främst om forskningsstöd och framtagande av ny teknik som inte är lönsam idag men nödvändig i framtiden. (Frågan är vart EUs jordbrukspolitik nu går. Mindre resurser till forskning och bibehållna subventioner, eller? Och vilken roll Sverige kan spela - vi som är ett land som egentligen inte vill vara med...) Och nationellt måste vi jobba med både lagstiftning och ekonomiska styrmedel, även om Marit blir bekymrad över den övertro på alla olika sorters märkningar av alla möjliga varor. Snart är de så många att de inte för någon styreffekt... Men ingen av oss lever globalt. Ingen av oss lever ens europeiskt. Vi lever alla i ett lokalt samhälle. Det är där vi måste starta förändringen. Vi har ett individuellt ansvar, vi har ett ansvar i det lokala sammanhang vi befinn oss i. Det gäller mig som politiker Örebro. Men det gäller också oss andra, var och en har ett individuellt ansvar.


- Posted using BlogPress from my iPad

Inga kommentarer: