S och SD i samma (o)kyrkopolitiska båt

Så drar kyrkovalet igång igen. Till den forna svenska statskyrkan. Den kyrka som nu borde vara fri, men som fortfarande inte är det.

Läser på twitter sosse efter sosse som uppmanar sina partikamrater att gå och rösta. Kan se ut så här:

Veronica Palm:
Jag har inte rösträtt, men du som har gör din röst hörd, redan idag. Förtidsrösta. valloftet.se #sframtid

Går man till hemsidan vallofte.se ser man en bild på en leende partiledare där han påstår:

Det starkaste försvaret för den öppna folkkyrkan är ett högt valdeltagande bland oss socialdemokrater.

Förutom att det Löfven säger sannolikt är en osanning, så visar det med all tydlighet vad kyrkovalet egentligen handlar om för sossarna. Det handlar inte om hur kyrkan ska agera i frågor om tro, om kristna dogmer, om hur kyrkan ska utveckla sin andliga vägledning. Det handlar inte om mötet mellan Gud och människan.


Istället använder sossarna kyrkovalet som ytterligare en maktbas för det parti som under 100 år gjorde anspråk på att vara allt i Sverige. Det var socialdemokratin som skötte om oss, från födelsen till döden. Och naturligtvis var även Gud sosse.


I rätt många år förleddes alla andra partier att acceptera denna socialdemokratiska syn på kyrkan. Den partipolitiserade 1900-talskyrkan var en tragiskt uppvisning i hur tro och politik inte ska beblandas.


Men så befriades statskyrkan och blev Svenska kyrkan. Trodde alla. Och nog är kyrkan på väg. Men tyvärr finns det alldeles för många statskyrkliga rester kvar för att i vart fall jag ska vara bekväm med vad Svenska kyrkan är. Fortfarande är hela strukturen som styr kyrkan, och de miljardtillgångar som finns i den, en avbild av den politik som den borde ha fjärmat sig ifrån. Kyrkan är fortfarande en kopia av en politisk organisation, från den lokala församlingen och upp till kyrkomötet.


Denna fortsatta politisering av kyrkan syns på så många sätt. Man kan symbolisera det med Helle Klein (som jag respekterar djupt som person), som även i sin offentliga prästgärning verkar vara mer socialdemokratisk politiker än andlig vägledare. Men hon är inte ensam. Och det är ett bekymmer.


Tron är inte opolitisk. Min tro påverkar allt jag gör i livet, även min politiska gärning. Men det vore mig främmande att hävda att vare sig Gud, Jesus, Den helige Ande eller kyrkan som organisation ligger närmare liberalismen än socialdemokratin eller konservatismen. Ändå är det just det som sossarna gör.


Och deras tydliga mål handlar inte om kyrkans väl och ve, utan om partiets väl, ve och makt.


Det finns bara ett parti som agerar liknande. Och det är Sverigedemokraterna. Också det partiet ser kyrkovalet som en språngbräda mot makt och politiskt inflytande. På samma sätt som sossarna agerar de för att göra kyrkovalet till en fråga om samhällspolitik, istället för en fråga om kyrkans framtid som kristen församling.


S och SD har olika politik för vad de vill att Svenska Kyrkan ska vara. Men de bygger sitt engagemang i kyrkopolitiken på samma grund - en rest från den tid då statskyrkan var en del av den partipolitiska sfären, en maktbas bland andra för att berättiga ett parti till en unik maktposition i ett land.


Så istället för att bli ett positivt val, ett val kring vad kyrkan är och borde vara, ett val kring kristen tro, kristna dogmer, kristet liv och en kyrka för människan, blir det ett negativt val. Löfvens skäl till att man ska rösta är för att annars riskerar de mörka krafterna (från SD...) att ta över.


Men det han borde funderat över är vad som hänt om kyrkan befriats från såväl sossepolitik som SD-politik. Om kyrkan verkligen hade fått bli fri. Om kyrkan hade fått ta sitt ansvar på riktigt, och inte tvingats fortsätta att bli en partipolitisk megafon.



I den sommarpredikan jag höll i somras skrev jag så här:

Eller så blir han ett sätt att legitimera just min politiska ideologi. Gud är vänster – han är ju för solidaritet. Gud är grön – hans skapade ju varenda art i sin godhet. Gud är konservativ – inte en prick av lagen ska ju förgås. Gud är liberal – han gav ju varenda människa makten och friheten att bestämma över sina egna val, att till och med kunna välja livet eller döden.

Och jag tror att Gud suckar över att de politiska månglarna tagit över templet.


Media: DN