Uranbrytning i Närke?

Ska man kunna bryta uran i Sverige?

Hittills har frågan bara haft ett svar - nej.

Det har inte funnits något intresse från staten att hitta en positiv miljö för de företag som vill bryta uran. Och just för uran finns ett kommunalt veto. Om någon vill bryta uran i Örebro, kan kommunen stoppa och säga nej.

Men nu verkar en förändring vara på väg. Företag som söker uran, vill göra det på stora områden både i Öster- och Västernärke. Hur ska man hantera det?

Först till den principiella frågan. Ska uranbrytning överhuvudtaget vara tillåtet?

I dagsläget är det väl egentligen bara Folkpartiet och Miljöpartiet som har en relevant inställning till detta. Folkpartiet säger ja till kärnkraft. I ärlighetens namn säger vi då också ja till uranbrytning under förutsättning att den håller sig inom lagens råmärken.

Miljöpartiet säger nej både till kärnkraft och uranbrytning.

De andra partierna har alla varianter på temat "Det är väl OK med kärnkraft, men uranet köper vi från utlandet..." Det är en märklig hållning. Om man vill behålla eller utveckla kärnkraften, borde man i ärlighetens och solidaritetens namn också säga att vi får ta de eventuella negativa konsekvenserna av brytning även här i Sverige. Det är inte direkt konsekvent att säga att vi vill använda uran till våra reaktorer, men absolut inte det uran som finns här hemma.

Nu finns alltså intresse från företag som vill undersöka ett par fyndigheter. Dels en omkring Kvarntorp - Asker. Dels Latorp-Vintrosa-platån. Just nu handlar det bara om undersökningar. Sedan kan en förfrågan om att bryta skiffern där uranet (och en massa andra metaller också) komma.

Hur ska då kommunen ställa sig då?

Jag menar att vi måste hantera frågan om uranbrytning som brytning av alla andra mineraler. Håller man sig inom de tuffa miljökrav vi ställer, är det knappast vad vi bryter, utan hur vi bryter, som spelar roll. En grop är en grop, oavsett om det är järn, guld eller uran som tas upp. Gruvavfall är gruvavfall, oavsett om det är zink eller uran som sedan säljs.

Sverige ska ha tuffa miljökrav för all gruvverksamhet. Jag kan tycka att de idag är för svaga. Det gäller både att kunna bryta utan att förstöra, att ta hand om avfall och att återställa området så det blir bättre än vad det var innan brytningen.

Och det gäller också att markägarna har en rimlig utväxling på sitt markägande. Idag kostar intrånget från en gruva mycket lite. Och återställningskostnaderna riskerar att bäras av andra.

Om man redan idag gör en översiktlig bedömning, visar det sig att det knappast kan komma till stånd någon brytning av något material vare sig i Kvarntorp eller på Latorpsplatån. Det är för höga naturvärden. Det är för höga jordbruksvärden. Det stör för många människor.

Jag kan aldrig tänka mig att någon vill ha ett landskap som det som idag finns kring Kvarntorp i resten av området. Jag kan än mindre tänka mig att en gruva ens skulle finnas på någons ritbord där själva brytningen skulle ske i Latorp.

Vår uppfattning om omöjligheten av att tillåta brytning i Närke, delas sannolikt av alla andra partier. Så tron på att Närke skulle bli ett uran-Klondike, är och förblir nog bara en tro. Det kommer sannolikt aldrig att hända.

Media: SR