I går kunde vi läsa att landstingsrådet (s) Jonas Karlsson ville investera 9 miljarder i nya tåg till Stockholm. Kostnaden per år skulle bli 400 miljoner kronor för de landsting som kanske skulle dela på denna kostnad. Och skälet? Att SJ bara kör lönsamma tåg och att landstinget därför måste ta ansvar för de olönsamma resorna.
Grunden för Karlssons resonemang är principiellt riktigt. Men han hamnar helt fel.
Sverige behöver mer kollektivtrafik för att fortsätta en långsiktigt hållbar utveckling och tillväxt. De riktigt stora städerna klarar inte av mer biltrafik. Framtiden där heter kollektivtrafik av olika slag, under överskådlig tid traditionellt spårbunden trafik, men i en framtid förhoppningsvis med nya, mer flexibla lösningar.
Om Örebro ska fortsätta med en bra utveckling för att ta plats bland tillväxtcentra i Sverige behövs enklare resor, framförallt till och från Stockholm. Vi ser att arbetsmarknaderna blir allt mer gemensamma mellan Mälardalens (inklusive Örebro) olika regioncentra. Vi ser också behoven av bättre kommunikationer för universitetets och spetsföretagens behov av hög kompetens.
En av de möjligheter som står till buds är därför att öka tågtrafiken. Men frågan är vem som har ansvaret? Och vem som ska betala.
Jonas Karlsson, som den socialistiske samhällsbyggare han är, tar det som självklart att han kan det bättre än staten. Därför ska landstinget ta över både ansvar och utgifter.
Om Jonas Karlsson ledde ett landsting med god ekonomi hade det väl varit enkelt att stötta honom. Men Jonas Karlsson är tillsammans med Marie-Louise Forsberg-Fransson huvudansvarig för att Örebro Läns Landsting idag går med 130 miljoner kronor i förlust. Det är hans ansvar att vårdpersonal, sjuksköterskor och undersköterskor, går på knäna. Det är hans ansvar att vårdcentraler står utan läkare och att läkare som har den kompetens USÖ behöver inte finns i tillräcklig omfattning.
Om Jonas Karlsson fick bestämma, skulle landstinget låna upp ytterligare några miljarder, och satsa hundratals miljoner per år på kollektivtrafik. Det låter bra. Men vem betalar? Det finns bara två alternativ. Antingen så tvingar han sjuksköterskor och vårdpersonal att jobba med ännu större press, eftersom deras kollegor fått gå från jobbet. Eller så höjer han skatten. När Karlsson berättar om sina stora planer, vore det också klädsamt om han berättade varifrån pengarna kom.
Jonas Karlsson har en kompis i Örebro. Björn Sundin och Jonas Karlsson har länge varit parhästar i socialdemokratin i Örebro. Nu basar de över samma områden, i kommun och landsting.
Björn Sundin är också en samhällsbyggare. Lika socialistiskt inriktad. Och även i Örebro rullar skattebetalarnas pengar. Det investeringprogram som nu ligger, designat av Björn Sundin, riskerar att föra Örebro in i en ny socialdemokratisk lånespiral. De pengar Folkpartiet sparade ihop under fyra år har socialdemokraterna satt sprätt på under två... Den kommunledning där Björn Sundin sannolikt är den som i verkligheten styr, har inte heller koll på ekonomin. Sparbetingen duggar tätt.
Men Björn Sundin nöjer sig inte med detta. Han vill också bygga tåg. I hans fall handlar det om att lägga tågtrafiken genom Örebro antingen i en tunnel eller ovanpå en bro. Kostnaderna är enorma. Minst fyra miljarder (4.000.000.000:-) kronor beräknade tjänstemännen det till för några år sedan. De årliga kostnaderna bara för räntor och amorteringar för Örebro kommun skulle bli ett par hundra miljoner om året (200.000.000:-) vid ett ränteläge på 4 % och en avskrivningstakt på 1 %. Det är lika mycket som en skattehöjning på knappt en krona. Eller lika mycket som 400 lärare eller 550 undersköterskor.
Men det berättar inte Björn Sundin. Lika lite som att Jonas Karlsson berättar om vad hans samhällsbyggnadsprojekt skulle kosta. Det är ju inte intressant. Det är ju inte medialt. Nej - det är de högtflygande (eller nedgrävande) planerna som är det intressanta. Det är ju enklare att visa en spännande bild på ett nytt tågset, eller en ny stadsdel ovanpå en nedgrävd järnväg, än att visa på en välfärd satt på undantag.
Jonas Karlsson och Björn Sundin agerar mot staten, SJ och Banverket, istället för att agera tillsammans med dem. Det naturliga är självklart att samarbeta med SJ för bättre tågförbindelser mellan Örebro och Stockholm. Det självklara är naturligtvis att samarbeta med Banverket för att om möjligt skapa en ny prioritering för investeringar i eller kring Örebro. Men för en socialistisk samhällsbyggare är det viktigare att bygga egna monument än att lära av och samarbeta med andra.
För oss i Folkpartiet är utveckling central. För Örebros möjligheter att växa och bli det regionala centrum vi borde bli, är bättre, miljövänligare och långsiktigt hållbara kommunikationer avgörande. Men de får inte byggas på ruinerna av den välfärd som kommunen och landstinget har huvudansvaret för.
Vi visade att det gick att värna välfärd och bygga för framtid när vi styrde. Och vi gjorde det med ansvar för ekonomi och långsiktighet. Vi kommer, när vi åter styr i Örebro, att fortsätta att ta ansvar för välfärd och ekonomi. Och vi kommer på en stark ekonomisk grund att tillsammans med staten bygga den infrastruktur som behövs för ett växande Örebro.
Media: Radio Örebro, Tvärsnytt, Radio Örebro2
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Jonas Karlsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jonas Karlsson. Visa alla inlägg
2012-01-24
Tid för liberalism?
Ingen kan väl ha undgått att följa den grekiska tragedien kring Håkan Juholts uppgång och fall. På tio månader har han bildlikt företrätt den svenska socialdemokratins tio gånger så långa historia. En uppgång med stora ord och många löften och ett slut där politiken inte längre finns.
Det är inte heller svårt att se att det fattas något när man analyserar vad skälen till avgången egentligen var. Bristen på ideologi och politik är uppenbar. Läser man exempelvis vad några av de som lokalt hållit i yxan sagt och skrivit blir det övertydlig. Vare sig Björn Sundin eller Jonas Karlsson har några om ens någon egentlig politisk grund för sin publika aversion mot sin numera avgångne partiledare. Istället handlar det om "många olika saker" om "framtoning" och om "misstag". Ur ett Örebro-perspektiv är det förståeligt. Socialdemokraterna i Örebro gjorde fantastiska resultat både i det ordinarie valet 2010 och i omvalet 2011. Men resultaten byggdes inte på ideologi och politik, utan på framtoning och yta. Och de löften som gavs före valet för att skapa en vacker framtoning är noll värda när valet väl är vunnet.
Detta sätt att låta en partiledare gå på plankan blir rätt bekymmersamt för efterträdaren av två skäl. Dels för att det blir uppenbart att den kommande partiledaren måste vara mer eller mindre perfekt, ofelbar. Dels för att Juholts många politiska misstag sannolikt beror på att det inte finns någon politisk färdriktning för partiet. Denna grundläggande problematik blir synlig i stort som smått. Till och med hur man ska utse en efterträdare blir en stridsfråga. Gårdagens Studio Ett med bland annat Thomas Bodström och Lena Hjelm-Wallén gjorde saken övertydlig. Bodström ville i vart fall öppna och erkänna partiets stora problem som bland annat yttrar sig i en extrem toppstyrning. Hjelm-Wallén ville inte ens erkänna att någon problematik fanns...
Nu fylls media av förståsigpåare som ger råd hur socialdemokratin ska återta sin roll i svensk politik. Det handlar ofta om att bli mer mainstreamad. Om att bli pragmatisk. Om att ta tillvara allmänitresset. Helt enkelt om att än mer lämna ideologin bakom sig och försöka bli ett parti för de många som helst vill att världen ska rulla på som vanligt, bara lite bättre i morgon än idag.
På flera håll kan jag läsa om att det inte fungerar om socialdemokraterna ska vända sig inåt, mot sin kärna, och bli mer ideologiskt socialistdemokratisk. Ett ideologiskt parti kan, som jag förstår det, inte räkna med att bli ett stort parti.
I Folkpartiet jobbar vi som bäst med att ta fram ett nytt partiprogram. Det ska upp till behandling på ett landsmöte 2013 och vara vår bas när vi går till val både till Europaparlamentet på försommaren och till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige den andra söndagen i september 2014.
Hur ska det programmet formas? Vilken är liberalismens roll i svensk politik 2014 och de kommande åren? Hur ser vår självbild ut? Vilket parti är vi och vilket parti vill vi vara?
Finns det helt enkelt en tid och en plats för liberalism a la Folkpartiet i svensk politik?
Som folkpartistisk partistyrelseledamot är väl det självklara svaret ett rungande JA. Men att svara så skulle vara lika illa mot liberalismen som det som nu pågår inom socialdemokratin. Liberalism har inte ett enda svar på samhällsutmaningarna. Liberalismen har alltid varit inriktad på att lösa dagens problem för dagens människor utifrån ett individuellt perspektiv. Om inte ett parti uppfyller de kraven har det inte heller någon roll att spela i politiken.
Jag menar att det kommande partiprogramarbetet är avgörande för Folkpartiets framtid och därmed också för hemvisten för svensk liberalism. Vi måste både hitta de frågor som människor idag ställer och de svar med liberal nyans som behövs. Och vi måste våga prioritera. En del av de frågor som ställs har inte, och ska inte ha, en politisk lösning. Det är sannolikt så att också en del av de svar vi idag ger, och de verksamheter vi driver i offentlig regi och med offentlig finansiering, i en liberalare framtid inte är vare sig offentligt drivna eller kanske inte ens offentligt finansierade.
Ibland säger vi liberaler att kristdemokraterna måste överge sina moralpolitiska frågor för att kunna växa. Jag skulle vilja påstå att vi liberaler har en liknande utmaning. De individualistiska perspektiven har vunnit de flesta moraliska strider man givit sig in i. Visst finns mycket värderingsarbete kvar att göra, men det offentliga uppdraget är numera relativt begränsat.
Den framtida liberalismen måste våga fundera i andra banor. Hur ser ekonomisk ekonomisk politik med individen i centrum ut de kommande åren? Hur ser en liberal rättspolitik ut där individen sätts i centrum? Hur ser en liberal, individcentrerad arbetsmarknadspolitik ut? Och hur bygger man ett liberalare samhälle, både med investeringar i reella tillgångar och i socialt kapital?
Och till dessa liberala frågor, läggs som ett extra perspektiv de frisinnade tankarna. Synen på människans värde. Insikten om att alla människor inte alltid klarar av att vara starka individer. Generationsperspektiven både bakåt, med oändliga värden, och framåt, där miljö och natur är självklara politiska utmaningar.
Så finns det tid för liberalism i Sverige idag? Svaret blir att det ligger i våra egna händer.
Media: SvD, SvD, DN, DN, Expr, Expr, Expr, AB, AB,
Bloggar: Björn Sundin, Kent
Det är inte heller svårt att se att det fattas något när man analyserar vad skälen till avgången egentligen var. Bristen på ideologi och politik är uppenbar. Läser man exempelvis vad några av de som lokalt hållit i yxan sagt och skrivit blir det övertydlig. Vare sig Björn Sundin eller Jonas Karlsson har några om ens någon egentlig politisk grund för sin publika aversion mot sin numera avgångne partiledare. Istället handlar det om "många olika saker" om "framtoning" och om "misstag". Ur ett Örebro-perspektiv är det förståeligt. Socialdemokraterna i Örebro gjorde fantastiska resultat både i det ordinarie valet 2010 och i omvalet 2011. Men resultaten byggdes inte på ideologi och politik, utan på framtoning och yta. Och de löften som gavs före valet för att skapa en vacker framtoning är noll värda när valet väl är vunnet.
Detta sätt att låta en partiledare gå på plankan blir rätt bekymmersamt för efterträdaren av två skäl. Dels för att det blir uppenbart att den kommande partiledaren måste vara mer eller mindre perfekt, ofelbar. Dels för att Juholts många politiska misstag sannolikt beror på att det inte finns någon politisk färdriktning för partiet. Denna grundläggande problematik blir synlig i stort som smått. Till och med hur man ska utse en efterträdare blir en stridsfråga. Gårdagens Studio Ett med bland annat Thomas Bodström och Lena Hjelm-Wallén gjorde saken övertydlig. Bodström ville i vart fall öppna och erkänna partiets stora problem som bland annat yttrar sig i en extrem toppstyrning. Hjelm-Wallén ville inte ens erkänna att någon problematik fanns...
Nu fylls media av förståsigpåare som ger råd hur socialdemokratin ska återta sin roll i svensk politik. Det handlar ofta om att bli mer mainstreamad. Om att bli pragmatisk. Om att ta tillvara allmänitresset. Helt enkelt om att än mer lämna ideologin bakom sig och försöka bli ett parti för de många som helst vill att världen ska rulla på som vanligt, bara lite bättre i morgon än idag.
På flera håll kan jag läsa om att det inte fungerar om socialdemokraterna ska vända sig inåt, mot sin kärna, och bli mer ideologiskt socialistdemokratisk. Ett ideologiskt parti kan, som jag förstår det, inte räkna med att bli ett stort parti.
I Folkpartiet jobbar vi som bäst med att ta fram ett nytt partiprogram. Det ska upp till behandling på ett landsmöte 2013 och vara vår bas när vi går till val både till Europaparlamentet på försommaren och till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige den andra söndagen i september 2014.
Hur ska det programmet formas? Vilken är liberalismens roll i svensk politik 2014 och de kommande åren? Hur ser vår självbild ut? Vilket parti är vi och vilket parti vill vi vara?
Finns det helt enkelt en tid och en plats för liberalism a la Folkpartiet i svensk politik?
Som folkpartistisk partistyrelseledamot är väl det självklara svaret ett rungande JA. Men att svara så skulle vara lika illa mot liberalismen som det som nu pågår inom socialdemokratin. Liberalism har inte ett enda svar på samhällsutmaningarna. Liberalismen har alltid varit inriktad på att lösa dagens problem för dagens människor utifrån ett individuellt perspektiv. Om inte ett parti uppfyller de kraven har det inte heller någon roll att spela i politiken.
Jag menar att det kommande partiprogramarbetet är avgörande för Folkpartiets framtid och därmed också för hemvisten för svensk liberalism. Vi måste både hitta de frågor som människor idag ställer och de svar med liberal nyans som behövs. Och vi måste våga prioritera. En del av de frågor som ställs har inte, och ska inte ha, en politisk lösning. Det är sannolikt så att också en del av de svar vi idag ger, och de verksamheter vi driver i offentlig regi och med offentlig finansiering, i en liberalare framtid inte är vare sig offentligt drivna eller kanske inte ens offentligt finansierade.
Ibland säger vi liberaler att kristdemokraterna måste överge sina moralpolitiska frågor för att kunna växa. Jag skulle vilja påstå att vi liberaler har en liknande utmaning. De individualistiska perspektiven har vunnit de flesta moraliska strider man givit sig in i. Visst finns mycket värderingsarbete kvar att göra, men det offentliga uppdraget är numera relativt begränsat.
Den framtida liberalismen måste våga fundera i andra banor. Hur ser ekonomisk ekonomisk politik med individen i centrum ut de kommande åren? Hur ser en liberal rättspolitik ut där individen sätts i centrum? Hur ser en liberal, individcentrerad arbetsmarknadspolitik ut? Och hur bygger man ett liberalare samhälle, både med investeringar i reella tillgångar och i socialt kapital?
Och till dessa liberala frågor, läggs som ett extra perspektiv de frisinnade tankarna. Synen på människans värde. Insikten om att alla människor inte alltid klarar av att vara starka individer. Generationsperspektiven både bakåt, med oändliga värden, och framåt, där miljö och natur är självklara politiska utmaningar.
Så finns det tid för liberalism i Sverige idag? Svaret blir att det ligger i våra egna händer.
Media: SvD, SvD, DN, DN, Expr, Expr, Expr, AB, AB,
Bloggar: Björn Sundin, Kent
2011-09-06
Mi(s)(s)lyckad kollektivtrafik
Det skulle bli så bra. Kompisarna Sundin och Karlsson hade upplägget klart för sig. Först skulle landstinget ta över all kollektivtrafik från kommunerna. Sen skulle Örebro kommun (olagligt?) kompensera de små länskommunerna och dessutom bygga ett nytt resecentrum. Och sen skulle de båda dela på ansvaret för flygplatsen. Så skulle örebroarna få betala mer igen, denna gång för flyget både genom kommunalskatten och landstingsskatten.
Men de hade glömt en sak. Demokrati förutsätter att man har antingen en tillräcklig majoritet, eller som i detta fall alla länets kommuner, med sig.
Landstingets socialdemokrater har aldrig behövt ta hänsyn till någon annan. De har styrt landstinget sedan demokratin infördes. Enbart detta faktum borde få många att fundera. Ibland blir det så övertydligt att det stora partiet tror sig kunna styra själv. Bara arbetarkommunen och länsorganisationen bestämt sig så blir det så. Men deras maktmonopol är på väg att brytas. Redan skakar det i grunderna. Kollektivtrafikfrågan är ytterligare ett tecken på detta.
Örebro kommuns socialdemokrater under ledning av Sundin och Baastad trodde uppenbarligen att de skulle kunna återuppta det styrsystem som fanns före 2006. Då var Örebro kommun en spegel av landstinget. Den lokala demokratin var mest ett irritationsmoment på vägen. När arbetarkommunen bestämt sig var ju allt klart. Många gånger klagade jag och andra på att besluten fattades utanför de officiella beslutsrummen, i korridoren på Rådhuset istället för i kommunstyrelsen, i slutna rum istället för i kommunfullmäktige. Nu är Björn Sundin på väg att göra samma sak igen. Åter stängs dörrarna. Åter härskar slutenhet. Åter tas besluten av kompisar, utan insyn av vare sig andra politiker eller örebroare.
Men Degerfors beslut visar också på något annat. Den visar på den svaga tilltron till Örebro Läns Landsting. Och den visar på den svaga tilltron till Örebro som regionhuvudstad.
Degerfors trodde inte på att landstinget skulle klara av att vara en regional kollektivtrafikmyndighet. Man var orolig för att man skulle få betala Örebros stadsbussar, utan att få något igen. Kanske var oron befogad. Men från Örebros håll fanns samma oro, fast motriktad. Min tilltro till den socialdemokratiska landstingsledningen är låg när det gäller regionalt samarbete. Jonas Karlsson utmärkte sig mest under sin tid som kommunalråd av att skapa konflikter mellan kommunerna i regionen, även när ledningarna kom från samma parti. Sedan, när han bytte bana till landstinget, verkade det mest som om han ville att Örebro skulle betala mer för allt. Med regeringens öppning för kommuner att köpa tilläggstrafik, fanns det i vart fall hos flera av oss i oppositionen en oro att landstinget bara skulle stå för en låg grundnivå för stadstrafiken och Örebro därefter skulle få betala resten dyrt. Örebroarna skulle alltså få betala två gånger.
Men Degerfors ifrågasättande av nyttan av Örebro som regionhuvudstad måste få många av oss att fundera. Under mina år som kommunstyrelseordförande försökte jag skapa goda relationer till övriga länskommuner. Det var inte helt enkelt. Politiska hänsyn kom emellan. Men det fanns undantag. Och arbetet gick framåt, även om det gick långsamt och inte tillräckligt långt. Men det finns en lång väg kvar att vandra. Vi måste kunna övertyga såväl Laxåbor som Hälleforsare, Lindesbergare och Degerforsare, att de tjänar på om Örebro går bra, växer och fungerar väl.
Kollektivtrafiken är en del av detta. Det som nu behövs är lyhörda politiker, såväl i landstinget som i kommunerna. som börjar om från början. Kan socialdemokraterna i landstinget övertyga oss såväl örebroare som degerforsare att de kommer att jobba för hela länets bästa, utan politiska förtecken och utan att låta någon betala för någon annan? Kommer de att kunna skapa förtroende för att de ska bygga en bättre, miljövänligare och mer tillväxtvänlig kollektivtrafik utan att slösa med skattebetalarnas pengar på egna profilprojekt? Det är knäckfrågorna som nu måste lösas. Då krävs mer demokrati, mer samtal och mindre uppgörelser mellan kompisar i slutna rum.
Media: SVT Tvärsnytt NA-ledare
Men de hade glömt en sak. Demokrati förutsätter att man har antingen en tillräcklig majoritet, eller som i detta fall alla länets kommuner, med sig.
Landstingets socialdemokrater har aldrig behövt ta hänsyn till någon annan. De har styrt landstinget sedan demokratin infördes. Enbart detta faktum borde få många att fundera. Ibland blir det så övertydligt att det stora partiet tror sig kunna styra själv. Bara arbetarkommunen och länsorganisationen bestämt sig så blir det så. Men deras maktmonopol är på väg att brytas. Redan skakar det i grunderna. Kollektivtrafikfrågan är ytterligare ett tecken på detta.
Örebro kommuns socialdemokrater under ledning av Sundin och Baastad trodde uppenbarligen att de skulle kunna återuppta det styrsystem som fanns före 2006. Då var Örebro kommun en spegel av landstinget. Den lokala demokratin var mest ett irritationsmoment på vägen. När arbetarkommunen bestämt sig var ju allt klart. Många gånger klagade jag och andra på att besluten fattades utanför de officiella beslutsrummen, i korridoren på Rådhuset istället för i kommunstyrelsen, i slutna rum istället för i kommunfullmäktige. Nu är Björn Sundin på väg att göra samma sak igen. Åter stängs dörrarna. Åter härskar slutenhet. Åter tas besluten av kompisar, utan insyn av vare sig andra politiker eller örebroare.
Men Degerfors beslut visar också på något annat. Den visar på den svaga tilltron till Örebro Läns Landsting. Och den visar på den svaga tilltron till Örebro som regionhuvudstad.
Degerfors trodde inte på att landstinget skulle klara av att vara en regional kollektivtrafikmyndighet. Man var orolig för att man skulle få betala Örebros stadsbussar, utan att få något igen. Kanske var oron befogad. Men från Örebros håll fanns samma oro, fast motriktad. Min tilltro till den socialdemokratiska landstingsledningen är låg när det gäller regionalt samarbete. Jonas Karlsson utmärkte sig mest under sin tid som kommunalråd av att skapa konflikter mellan kommunerna i regionen, även när ledningarna kom från samma parti. Sedan, när han bytte bana till landstinget, verkade det mest som om han ville att Örebro skulle betala mer för allt. Med regeringens öppning för kommuner att köpa tilläggstrafik, fanns det i vart fall hos flera av oss i oppositionen en oro att landstinget bara skulle stå för en låg grundnivå för stadstrafiken och Örebro därefter skulle få betala resten dyrt. Örebroarna skulle alltså få betala två gånger.
Men Degerfors ifrågasättande av nyttan av Örebro som regionhuvudstad måste få många av oss att fundera. Under mina år som kommunstyrelseordförande försökte jag skapa goda relationer till övriga länskommuner. Det var inte helt enkelt. Politiska hänsyn kom emellan. Men det fanns undantag. Och arbetet gick framåt, även om det gick långsamt och inte tillräckligt långt. Men det finns en lång väg kvar att vandra. Vi måste kunna övertyga såväl Laxåbor som Hälleforsare, Lindesbergare och Degerforsare, att de tjänar på om Örebro går bra, växer och fungerar väl.
Kollektivtrafiken är en del av detta. Det som nu behövs är lyhörda politiker, såväl i landstinget som i kommunerna. som börjar om från början. Kan socialdemokraterna i landstinget övertyga oss såväl örebroare som degerforsare att de kommer att jobba för hela länets bästa, utan politiska förtecken och utan att låta någon betala för någon annan? Kommer de att kunna skapa förtroende för att de ska bygga en bättre, miljövänligare och mer tillväxtvänlig kollektivtrafik utan att slösa med skattebetalarnas pengar på egna profilprojekt? Det är knäckfrågorna som nu måste lösas. Då krävs mer demokrati, mer samtal och mindre uppgörelser mellan kompisar i slutna rum.
Media: SVT Tvärsnytt NA-ledare
2011-07-13
(S)krämmande politiker
Idag har jag skickat följande pressmeddelande kring de socialdemokratiska turerna om resecentrum. Som vanligt verkar det som om Baastad, Sundin och Karlsson tror att de äger kommunen och kan använda kommunens resurser för sitt partis egenintressen. Det räcker inte med de många miljoner de får i riktigt stöd utan de tar ständigt av kommunens resurser utan lov...
Allvarliga problem med socialdemokraternas resecentrum!
Det är glädjande att kollektivtrafiken ökar. Det är nödvändigt att än fler kan åka kollektivt. En stark Örebro-region behöver en bra kollektivtrafik för arbets- studie och privat-pendling. Där finns en bred samsyn mellan de flesta partier. Men när landstingsrådet Jonas Karlsson på måndagen presenterade den socialdemokratiska visionen av ett nytt resecentrum i Örebro skapades sannolikt fler problem än vad som löstes.
-För det första ställer landstingsrådet, och den ansvariga för länets kollektivtrafik, krav på Örebro kommun. Det är en orimlighet. Staten har det sista året gjort det ännu tydligare att det är landstingets ansvar att hantera kollektivtrafikfrågor. Då ska inte ett landstingsråd komma och kräva att Örebro kommun tar ett ansvar för landstingets frågor, säger Staffan Werme, kommunalråd för Folkpartiet.
-Men det är inte förvånande. Örebro läns socialdemokrater har länge velat straffbeskatta örebroarna för länets kollektivtrafik. I många år har Örebro betalat alldeles för mycket för länstrafiken. När det nu genom den nya lagstiftningen rättas till, kallar länets socialdemokrater det för att övriga länskommuner får betala för Örebros trafik. Det verkliga är att örebroarna stöttat länskommunerna med upp emot 50 miljoner kronor (den senaste årssiffran som nu rättas till).
-Jonas Karlsson, och hans partikompis Björn Sundin, kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, är inne på samma linje. De leker med örebroarnas pengar som om de skulle vara deras egna. Men Örebro vare sig får, kan eller ska leka stat och försöka utjämna skillnader mellan olika kommuner. Vi som politiker i Örebro ska värna örebroarnas skattepengar. Det är en djup skillnad mellan en ansvarsfull liberal politik och en socialdemokratisk skatteslösarpolitik. Vi har sett det förr. Vi ser det igen. Vägen mot underskott är rak och snabb…
-Men det värsta med detta utspel är sättet det skett på. Enligt obekräftade uppgifter tidigare i vår, har landstingsrådet Jonas Karlsson krävt att det kommunalägda bolaget Örebroporten AB skulle göra skisser över det nya resecentrumet. Frågan kom oförberett upp på ett styrelsemöte, där VD vägrade föredra frågan och ordföranden Roger Andersson (s) fick föredra frågan själv. Senare stoppades ärendet eftersom det inte var förberett inom sju-partistyret. Nu presenteras dessa skisser som ett socialdemokratisk partiutspel!
-Dels är det skrämmande att ett landstingsråd kan gå in och styra över ett kommunalt bolag, oavsett om det sker genom bolagets styrelseordförande eller ej. Dels är det skrämmande att socialdemokraterna i Örebro län använder ett kommunalt bolag, och därmed också kommunala skattepengar, för att göra partiutspel.
-För många år sedan hade Nerikes Allehanda en artikelserie som hette ”Oss bröder emellan” och handlade om de oheliga socialdemokratiska allianserna mellan kommuner och landsting. Två månader efter omvalet ser vi samma sak igen. Bröderna, kompisarna Sundin och Karlsson, använder skattebetalarnas pengar som de själva tycker.
-Detta agerande ställer många frågor på sin spets. Jag kommer att be kommunens revisorer granska affären, såväl vad gäller Björn Sundins som Roger Anderssons agerande. Om det framkommer att det varit ett landstingsråd som använt kommunen och ett kommunalt bolag för socialdemokratisk partipropaganda, kommer jag att kräva att såväl Björn Sundin som Roger Andersson ställer sina platser till förfogande. Man får under inga förhållanden använda kommunen som en kassakista för partiärenden. Men tyvärr är det inte första gången socialdemokraterna i Örebro agerar på detta sätt. Gränsen mellan det socialdemokratiska partiet och Örebro kommun har under Baastads, Sundins och Karlssons tid suddats ut. Det är en allvarlig utveckling vars följder knappast kan överblickas, avslutar Staffan Werme.
Media: NA, Tvärsnytt
Allvarliga problem med socialdemokraternas resecentrum!
Det är glädjande att kollektivtrafiken ökar. Det är nödvändigt att än fler kan åka kollektivt. En stark Örebro-region behöver en bra kollektivtrafik för arbets- studie och privat-pendling. Där finns en bred samsyn mellan de flesta partier. Men när landstingsrådet Jonas Karlsson på måndagen presenterade den socialdemokratiska visionen av ett nytt resecentrum i Örebro skapades sannolikt fler problem än vad som löstes.
-För det första ställer landstingsrådet, och den ansvariga för länets kollektivtrafik, krav på Örebro kommun. Det är en orimlighet. Staten har det sista året gjort det ännu tydligare att det är landstingets ansvar att hantera kollektivtrafikfrågor. Då ska inte ett landstingsråd komma och kräva att Örebro kommun tar ett ansvar för landstingets frågor, säger Staffan Werme, kommunalråd för Folkpartiet.
-Men det är inte förvånande. Örebro läns socialdemokrater har länge velat straffbeskatta örebroarna för länets kollektivtrafik. I många år har Örebro betalat alldeles för mycket för länstrafiken. När det nu genom den nya lagstiftningen rättas till, kallar länets socialdemokrater det för att övriga länskommuner får betala för Örebros trafik. Det verkliga är att örebroarna stöttat länskommunerna med upp emot 50 miljoner kronor (den senaste årssiffran som nu rättas till).
-Jonas Karlsson, och hans partikompis Björn Sundin, kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor, är inne på samma linje. De leker med örebroarnas pengar som om de skulle vara deras egna. Men Örebro vare sig får, kan eller ska leka stat och försöka utjämna skillnader mellan olika kommuner. Vi som politiker i Örebro ska värna örebroarnas skattepengar. Det är en djup skillnad mellan en ansvarsfull liberal politik och en socialdemokratisk skatteslösarpolitik. Vi har sett det förr. Vi ser det igen. Vägen mot underskott är rak och snabb…
-Men det värsta med detta utspel är sättet det skett på. Enligt obekräftade uppgifter tidigare i vår, har landstingsrådet Jonas Karlsson krävt att det kommunalägda bolaget Örebroporten AB skulle göra skisser över det nya resecentrumet. Frågan kom oförberett upp på ett styrelsemöte, där VD vägrade föredra frågan och ordföranden Roger Andersson (s) fick föredra frågan själv. Senare stoppades ärendet eftersom det inte var förberett inom sju-partistyret. Nu presenteras dessa skisser som ett socialdemokratisk partiutspel!
-Dels är det skrämmande att ett landstingsråd kan gå in och styra över ett kommunalt bolag, oavsett om det sker genom bolagets styrelseordförande eller ej. Dels är det skrämmande att socialdemokraterna i Örebro län använder ett kommunalt bolag, och därmed också kommunala skattepengar, för att göra partiutspel.
-För många år sedan hade Nerikes Allehanda en artikelserie som hette ”Oss bröder emellan” och handlade om de oheliga socialdemokratiska allianserna mellan kommuner och landsting. Två månader efter omvalet ser vi samma sak igen. Bröderna, kompisarna Sundin och Karlsson, använder skattebetalarnas pengar som de själva tycker.
-Detta agerande ställer många frågor på sin spets. Jag kommer att be kommunens revisorer granska affären, såväl vad gäller Björn Sundins som Roger Anderssons agerande. Om det framkommer att det varit ett landstingsråd som använt kommunen och ett kommunalt bolag för socialdemokratisk partipropaganda, kommer jag att kräva att såväl Björn Sundin som Roger Andersson ställer sina platser till förfogande. Man får under inga förhållanden använda kommunen som en kassakista för partiärenden. Men tyvärr är det inte första gången socialdemokraterna i Örebro agerar på detta sätt. Gränsen mellan det socialdemokratiska partiet och Örebro kommun har under Baastads, Sundins och Karlssons tid suddats ut. Det är en allvarlig utveckling vars följder knappast kan överblickas, avslutar Staffan Werme.
Media: NA, Tvärsnytt
2011-02-03
Kollektivtrafikfinansiering
I dagens Radio Örebro går två socialdemokrater ut och menar att resten av länet betalar för Örebros stadsbussar. De talar om en omvänd Robin Hood-skatt. Inget kunde vara mer felaktigt. Sanningen är att örebroarna betalat en extra länsskatt för bussarna på idag upp emot 50 miljoner kronor per år. Skälet är att den fördelningsnyckel som beslutades 2002 lade för stort ekonomiskt ansvar på Örebro. Nu ska den nyckeln, skatteutjämningssystemet, göras om. Det kommer att innebära en rättelse, så att Örebro och örebroarna får en rättvis fördelning av kostnaderna.
Då var det Jonas Karlsson kommunalråd och styrde Örebro. Kollektivtrafiken var hans ansvarsområde. Antingen var han medveten om att han pålade örebroarna en extra länsskatt, vilket är illa, eller så var han okunnig, vilket är än värre.
Nu är Jonas Karlsson landstingsråd och styr landstinget. Då går han ut med uppenbart felaktiga siffror kring vem som betalat vad. Det känns som om den interna socialdemokratiska länspolitiken, kraven på att hålla ihop socialdemokraternas länsorganisation, är viktigare än sanningshalten i påståendena. Inför de diskussioner som kommer om att Örebro behöver betala mindre, och landstinget och övriga kommuner mer, måste socialdemokratiska kommunalråd i de mindre kommunerna hållas lugna. Den gemensamma fienden blir då Örebro kommun. Det är illa, mycket illa.
Örebro kommun och Örebro län behöver en bättre kollektivtrafik. Vi behöver öka arbetspendlingen, och utbildningspendlingen, i länet och gentemot angränsande län. Ska vi bli den nya regionhuvudstaden i den kommande regionen Örebro-Västmanland-Värmland, så måste vi se till så att vi har en än bättre fungerande kollektivtrafik. Men arbetet ska ske med öppna kort. Vi måste ha politiker som kan ställas till svars för de kostnader, och den kvalitet, trafiken har. Det får inte ske genom dolda uttaxeringar.
Då var det Jonas Karlsson kommunalråd och styrde Örebro. Kollektivtrafiken var hans ansvarsområde. Antingen var han medveten om att han pålade örebroarna en extra länsskatt, vilket är illa, eller så var han okunnig, vilket är än värre.
Nu är Jonas Karlsson landstingsråd och styr landstinget. Då går han ut med uppenbart felaktiga siffror kring vem som betalat vad. Det känns som om den interna socialdemokratiska länspolitiken, kraven på att hålla ihop socialdemokraternas länsorganisation, är viktigare än sanningshalten i påståendena. Inför de diskussioner som kommer om att Örebro behöver betala mindre, och landstinget och övriga kommuner mer, måste socialdemokratiska kommunalråd i de mindre kommunerna hållas lugna. Den gemensamma fienden blir då Örebro kommun. Det är illa, mycket illa.
Örebro kommun och Örebro län behöver en bättre kollektivtrafik. Vi behöver öka arbetspendlingen, och utbildningspendlingen, i länet och gentemot angränsande län. Ska vi bli den nya regionhuvudstaden i den kommande regionen Örebro-Västmanland-Värmland, så måste vi se till så att vi har en än bättre fungerande kollektivtrafik. Men arbetet ska ske med öppna kort. Vi måste ha politiker som kan ställas till svars för de kostnader, och den kvalitet, trafiken har. Det får inte ske genom dolda uttaxeringar.
2010-09-21
Valanalys: Koalitionen leder, socialdemokratisk smutskastning
Snart kan vi summera årets kommunalval. De två huvudtema som finns är;
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)