Ska man ha rätt att dricka ett glas vin vid Ramsjön?

Idag har vi diskuterat flera frihetsfrågor på kommunfullmäktige. Det har handlat om kommunala bolag som inskränker demokrati och öppenhet. Det har handlat om ett bokslut som visar hundratals miljoner i överskott, men underskott för innehållet i välfärden.

Och så har vi behandlat en fråga som är liten, men ändå visar synen på frihet så tydligt. Det handlar om den lokala ordningsstadgan. I det mesta är vi överens. Ingen tycker att man ska ha rätt att dricka alkohol i Stadsparken eller på Stortorget. Där är intressekonflikterna mellan den personliga friheten och det gemensamma intresset tydligt. Och då får den personliga friheten backa.

Men ibland går det för långt. Socialdemokraterna tillsammans med sina stödpartier, Centerpartiet och Kristdemokraterna, har haft en intern grupp som jobbat med en översyn av den lokala ordningsstadgan. När den var klar, fanns fortfarande kravet att alla kommunala badplatser och motionsspår skulle vara en del av förbudsområdet. Och inte bara själva badplatsen eller motionsspåret. Utan också ett oklart område runt omkring.

Men är det rimligt? Är avvägningen rätt? Jag och Folkpartiet i Örebro tycker inte det.

Låt mig ta ett par exempel ur verkliga livet. Om några brott mot den lokala ordningsstadgan som jag sett:

Jag åker rätt ofta upp till Kilsbergen och badar, i vart fall på somrarna:-) Då har det hänt att jag sett familjer packa upp en picknickkorg där det både ingått kyckling, bröd och öl. Kanske till och med en flaska vin framåt kvällningen. Allt har gått städat till. Ingen har protesterat.

I socialdemokraternas Örebro är dessa familjer "brottslingar" eftersom de inte följer den lokala ordninggstadgan. Polisen kan komma och hälla ut deras öl eller vin. Är det rimligt?

Och det har hänt att jag, förr - när jag sprang mycket i några motionsspår i Örebros utkanter, såg örebroare som grillade korv (tror jag i alla fall) och drack öl bredvid spåren. Var det bara lättöl i burkarna? Tror inte det. Men "brottslingar" var de enligt den lokala ordningsstadgan. Är det rimligt?

Det finns en gräns för när staten, kommunen, det offentliga, har gått för långt. I all kommunal välvilja riskeras såväl den enskildes frihet som den enskildes ansvar att gå förlorad. Den gränsen passerades idag i kommunfullmäktige.

Vi har en personlig frihet att bruka. Vi ska göra det för både vår egen och våra medmänniskors bästa.
Vi har ett personligt ansvar att hantera. Vår solidaritet måste sträcka sig utanför vår egen mer eller mindre tillfälliga välmående.

Men som företrädare för den statliga makten så måste man också alltid fråga sig var gränsen för den offentliga makten går. I stora ärenden som i små.