Kollektivtrafikelände

Bloggens rubrik får väl de flesta att tänka på igensnöade tåg och bussar. De senaste åren har både SJ och Banverket haft en del att bevisa. Åratals av misskötsel av järnvägen har skapat en infrastruktur som inte tål några påfrestningar. Därför är det bra att Alliansregeringen idag lägger 5 miljarder på infrastruktur och låter drygt 2/3 av detta gå till järnvägen.

Ännu är det oklart var järnvägspengarna kommer att läggas. Men Folkpartiet och våra allianskollegor är ändå tydliga: Det är i storstadsregionerna underhållet måste öka mest. Och så är det. Det är människor från Örebro, Västerås, Eskilstuna och Katrineholm som fastnar i trafikeländet in till Stockholm och tvärs om. På samma sätt är det med människor kring Göteborg och Malmö.

Stockholm är det nav kring vilket även Örebro snurrar. Från ett Örebroperspektiv har vi blivit väl medvetna om att vi måste bejaka Stockholms utveckling istället för att försöka konkurrera med storstaden. Örebro kommer att kunna komplettera Stockholm med den mindre stadens fördelar, om vi spelar våra kort rätt. Men vi kommer allt mer att behöva en bra infrastruktur till och från Stockholm.

Det är därför bra att Alliansregeringen är så tydlig med budskapet: De nya underhållspengarna ska användas där de behövs bäst. Där tillväxten finns. Där människorna rör sig.

Det innebär inte att resten av landet glöms. Men politik handlar alltid om att prioritera.

Man önskar att det vore på samma sätt i Örebroregionen och Örebro Län. Men där är det snarare tvärsom (med något undantag - jag gillar verkligen Thomas Doxryd i Hallsberg och Henrik Hult i Lekeberg). När jag som kommunstyrelseordförande gick ut och hävdade att Örebro stad och kommun måste få vara det starka navet i Örebroregionen, och de kringliggande kommunerna bli starkare i sin kompletterande roll, blev ett antal sosseordföranden rasande. Kumla var (som så ofta) värst. Och när sossarna tidigare styrde i Örebro fanns ingen samordning alls. Det verkade mer som om det var striden inom partiet som var det viktiga. Örebro slogs mot alla och alla mot Örebro.

Inom Landstingen lever detta fortfarande kvar. För sossarna i landstingsledningen verkar det vara viktigare att Lindesberg är ett fullsortimentssjukhus än att USÖ får utvecklas. De verkar mindre bekymrade över hur de ska klara kompetensförsörjingen och kompetensutvecklingen på specialistenheterna på USÖ, än hur de ska få mer pengar till Karlskoga och Lindesberg.

Nu vill sossarna att Örebro läns landsting ska ta över kollektivtrafiken. I sig är det ett bra förslag. Om man kunde lite på att man hade en landstingsledning som insåg Örebros roll som motor i regionen. Men den tilliten saknas. Och skälen är uppenbara. Örebro läns landsting har inte en politisk ledning som klarar av de strukturella frågorna, som har strategier för att regionen ska växa, som inser Örebros betydelse för regionens utveckling.

Resan mot att landstinget ska ta över har inte varit lätt. Som alltid (när det handlar om sossarna och politik) har man köpt motståndarna med pengar. Ett landstingsövertagande innebär en skatteväxling. Det blir lite lägre kommunalskatt. Och det blir lite högre landstingsskatt. När man gjort en kalkyl över hur detta slår, ser man att Örebro de senaste åren betalat tiotals miljoner kronor för mycket. Örebro har, medvetet eller omedvetet, för över örebroarnas skattepengar till de andra länskommunerna. Det är illa.

Men än värre är att sossarna nu vill fortsätta med det i tre år till. Drygt 40 miljoner vill de ta från örebroarna för att föra över till de andra länskommunerna, som nu får betala sin rättmätiga andel av kollektivtrafiken. Är det rimligt? Är det lagligt? (När man läser Radio Örebros hemsida verkar det som om sossarna vill satsa 40 miljoner mer på bussarna. Men det är fel. Inte en spänn mer får bussarna. Men örebroarna får betala 40 miljoner mer för samma busstrafik som de hade innan!)

Och sedan vill de att landstinget ska köra vidare. Där ska samma parti, som inte klarat av regional utveckling tidigare, nu jobba med infrastrukturen för kollektivtrafik. Är det någon som tror att de kommer att satsa på en utbyggd och utvecklad stadstrafik i Örebro? Jag saknar i alla fall den tilliten. I de diskussioner jag förde före valet i september, verkade det viktigare med resecentrum i Hällefors än bra turtäthet till universitetet. Och det var alltid Örebro som skulle betala, även om investeringarna egentligen låg i andra länskommuner.

Risken är uppenbar att detta kommer att innebära att sossarnas företrädare i landstinget, oavsett om de heter Marie-Louise Forssberg-Fransson (från Lindesberg) eller Robert Mörk (från Degerfors) eller Jenny Steen (från Hallsberg), sätter de lokalpolitiska åtagandena framför regionens (och Örebros) bästa. Örebroarna får åter betala för resten av länet. Örebro blir fattigare. Och länets utveckling sämre.

För oss i Folkpartiet är detta oacceptabelt. Vi säger naturligtvis nej till att ge bort örebroarnas skattepengar till övriga länskommuner. Och vi säger nej till att ge det bakåtsträvande landstinget makt över våra stadsbussar. Istället säger vi ja till en snabb utredning kring hur Västerås har gjort när de brutit ut stadstrafiken från kollektivtrafikuppgörelsen. Då kan landstinget lägga sin kraft på länsbussarna. Och Örebro kommun kan kraftsamla kring en bättre stadstrafik.

På kommunstyrelsen idag bad vi att få en snabb utredning om detta "Västeråsspår". Men den nya "öppna" majoriteten - som hittills inte samtalat om något och stängt alla dörrar som kan stängas, valde naturligtvits att säga nej. Det är ett stort bekymmer, för Örebro, örebroarna och för regionens utveckling.

Media: DN, SVD, SR, Radio Örebro, SVT

Näringslivsklimat

Så kommer då Svenskt Näringslivs stora näringslivsklimatsanalys. Åter kan vi se vilka som är i topp och vilka som är förlorare. Det kräver ett antal kommentarer från såväl tjänstemän som politiker. Så även från mig.

För Örebros del kan man se att vi ligger på samma nivå som tidigare. Är det bra, eller dåligt? Det beror på från vilken position man ser det. Självklart är det inte bra att ligga på en plats under 100. Oavsett vilken betydelse man lägger på undersökningen, spelar placeringen en roll för medvetenheten kring företagandet.

Samtidigt ska man veta att Örebro har ett antal utmaningar som måste vägas in i denna siffra:

Vi är en kommun som sedan länge kännetecknats av offentlig sektor där det privata företagandet varit svagt.
Vi har haft en kommun som inte haft en styrning av näringslivsarbetet på i det närmaste ett år. Sedan det blev klart att moderaterna bytte ledning, Inger Högström-Westerling lämnade, och fram till omvalet är klart och en ny regim på plats kommer det att ha tagit ett år.
Vi har inte en politisk samsyn kring många centrala näringslivsfrågor. Striden kring ÖBO, där de privata hyresvärdarna markerades ut som hemska av socialdemokraterna och vänsterpartiet, har spelat en större roll än man i förstone kan ana.

Detta måste vägas in i siffran. Samtidigt måste man fundera över vad man kan göra för att förbättra klimatet. Jag ser några konkreta, och några mer strategiska frågor:

De konkreta:
Servicegarantierna måste skärpas. Jag får fortfarande för många klagomål från företag och privata som inte tycker sig få svar i tid från kommunen, när det gäller tillstånd, marktillgång eller kompetensförsörjning.
Ökad öppenhet från kommunens sida. Vi måste få in fler entreprenader, fler entreprenörer inom såväl teknisk sektor som vård, skola och omsorg.
Minskad illojal konkurrens. Fortfarande driver kommunen såväl hotell som restauranger och nöjesbad. Det finns fler exempel där kommunen ligger nära, eller överträder gränsen. Vi måste våga retirera och låta privat företagande driva det som ska drivas privat.
Bättre upphandling. Vårt upphandlingskontor är professionella upphandlare, men deras uppdrag är för smalt. Det handlar om traditionell kvalitet och pris. Vi måste bli bättre på upphandlingar som gynnar ett rikt näringsliv, såväl lokalt som nationellt och internationellt.

De strategiska:

Vi måste försöka hitta en politisk samsyn kring företagandet. Vi kan inte ha strider om det är bra eller hemskt att Systemtruckar ligger i Kumla eller Örebro. Vi kan inte ha strider om det är bra med en kombiterminal i Hallsberg istället för i Örebro. Vi kan inte ha strider om stöd till universitetet. Vi kan inte ha strider om Örebro ska locka till sig fler företag med hög kompetens och höga lönelägen, eller företag med enkla arbeten och låga lönelägen. Vi kan inte ha strider om privata entreprenörer inom vården är bra eller dåliga. Vi kan inte ha strider om ÖBO ska kunna sälja för att finansiera nybyggnationer och underhåll. Vi måste kunna lösa dessa frågor gemensamt. Hittills har detta blockerats. Alla bär del i detta. Men jag hoppas att inte något parti i framtiden på kommunens bekostnad och i kommunens kuvert ska skicka nedlåtande brev om kommunens företagspolitik till företagarna.

Vi måste våga bli en regionhuvudstad. Vi måste våga ta ledningen i regionbildningen och samtidigt jobba med våra grannkommuner, såväl i Örebro län som Västmanland, Värmland, Södermanland och Dalarna. Vi måste glädja oss åt när jobb skapas i grannkommunerna, hjälpa till att hitta företag som vill etablera sig i regionen, inte nödvändigtvis i Örebro, utan i den kommun där förhållandena är bäst just för det företaget.

Vi måste våga bli en universitetsstad. Om vi gör det kommer Örebro att växa, kompetensnivån inom arbetsmarknaden att höjas, lönenivåerna att bli högre, och näringslivet att utvecklas. Men ett universitet kan inte utvecklas i ensamhet. Vi måste våga stötta, precis som vi gjort de senaste fyra åren, med resurser för att få fler forskare möjlighet att forska, fler företag att kunna starta under universitetets paraply, fler forskare och studenter att bli entreprenörer. Det kommer att kosta pengar när vi drar igång arbetet ordentligt. Men avkastningen kommer att bli så mycket större.

Om koalitionen vinner omvalet kommer de strategiska näringslivsfrågorna att ligga på mitt bord. Jag lovar att jag kommer att göra allt för att skapa ett bättre näringslivsklimat i Örebro kommun och i Örebroregionen.

Men det handlar absolut inte om att på olika sätt stötta företagande med kommunala skattepengar. Eller som en föredragshållare från en näringslivsorganisation sade tidigare i år: Näringslivsklimat handlar inte om att skapa jobb eller företag, det handlar om att skapa en mylla där företagen själva kan gro och växa.

Media: NA, SR Örebro, Tvärsnytt

Örebroregionen?

Sitter på ett möte som kallas "Regiondialog". Det är landstinget som inbjudit. De vill att flera av samhällets aktörer ska tycka till om vilka regioner som är möjliga för Örebro.

Under rätt lång tid har jag försökt diskutera regionfrågan ur ett Örebroperspektiv. Man kan inte påstå att intresset varit så stort. Men nu ställs vi snart inför fait accompli. Regionerna sätts, med eller utan vår medverkan. Örebro riskerar att bli en del av en region vi inte vill tillhöra.

Det går att rikta skarp kritik mot många i denna regionala fråga.

Regeringen borde ha satt ner fötterna först. Bildandet av regioner är inte en lokal fråga. Staten borde tagit ansvaret och pekat med hela handen. Det statliga myndighetssystemet skulle samordnats med landstingen och sedan hade det bara varit att köra. Vi lokalpolitiker skulle fått acceptera detta. Så gjorde man med kommunsammanslagningen i Danmark. Det blev gny först, men bara kortvarigt.

Tyvärr har moderaterna bromsat i regeringen. Och det är samma sak lokalt. Moderaterna i Örebro har inte ens velat diskutera. Det har lagt en död hand över hela regionfrågan. Det har gjort det omöjligt att driva frågan i Koalitionen, framförallt som även Miljöpartiet varit emot regionerna. Nu har de lokala moderaterna ändrat sig. Det är bra. Men det är sent...

Men även socialdemokraterna är värda kritik. Landstinget har inte klarat sin långsiktiga uppgift. De har vänt blickarna enbart mot den sjukvårdsregion som har sitt centrum i Uppsala. De har hållit på att sälja bort Örebros stora strategiska värde, som demografiskt centrum i Sverige. De har inte klarat av att diskutera öppet och förutsättningslöst med partners runt om oss.

Det finns plats för självkritik också. Folkpartiet har inte heller varit så pådrivande. Vi har säkert kunnat göra mer. Men det har varit svårt i ett läge där de två större partierna har så divergerande agendor.

Nu handlar det om att snabbare än någon annan skapa förutsättningarna för den framtida Örebroregionen och bilda nödvändiga allianser.

Jag ser egentligen bara två alternativ för Örebro.

Det första, och bästa, är en trestadsregion. Karlstad - Örebro - Västerås. Det är självklart att även Södermanland kan vara en del av detta. Men Södermanlands framtid är osäkrare än de andras. Det finns stora möjligheter att länet delas.

För Örebro kommun, och för landstinget, handlar det om att orka och vilja diskutera lösningar som skapar fördelar för alla tre landstingen, länen och länshuvudstäderna. Örebro har här många trumf på hand. Vi har det bästa universitetet. Vi har läkarutbildning. Vi har Universitetssjukhus. Vi har läget.

Men i en regiondialog kan man inte gå in och säga att Örebro ska vinna på allt. Knäckfrågan är hur vi delar på gracerna. Vilka starka områden ska Karlstad få utveckla? Och på vilket sätt ska Västerås växa? Hur skapar vi en stark region med tre regionala centrum som samverkar kring hela regionens utveckling?

Jag har funderingar kring detta. Regionerna handlar om utbildning, arbetsmarknader, tillväxt, infrastruktur, administration. Det handlar om att våga bestämma var centrum för vart och ett av dessa områden ska ligga. Västerås, med sin starka näringslivsprofil, får hantera arbetsmarknad och tekniktillväxtfrågor. Karlstad, med sin förankring i svensk basindustri, hanterarregional utveckling och industriella frågor. Örebro, med universitet och läge, hanterar utbildning och administration.

Detta är inte någon självklar fördelning. Och framförallt är den inte komplett. Den måste diskuteras. Men någon måste sätta ner foten och våga börja diskussionen.

Det andra alternativet är inte någon stor Svealand/Södranorrlandsregion. En sådan region vore förödande för Örebro. Istället handlar det då om att göra Örebro län så starkt att vi klarar oss själva. Länet kan säkerligen utvidgas så att såväl östra Värmland som västra Västmanland och Södermanland anknyter. Men det krävs i så fall mer.

En liten Örebroregion förutsätter öppenhet och förändringsvilja. Det kommer att påverka alla regionala aktörer. Landstinget måste sluta med sin socialistiska aversion mot att sälja vård och istället bli den bästa vårdförsäljaren. Universitetet måste säkra sin framtid genom internationella koalitioner. Näringslivet måste stötta infrastrukturarbetet på ett helt annat sätt än idag. Örebro kommun måste säkra möjligheter för en stark regional administration med såväl nationella som internationella kontakter.

Detta är en möjlighet. Den är inte optimal. Men den är bättre än att förtvina i en region styrd av Uppsala och Västerås.