I går kunde vi läsa att landstingsrådet (s) Jonas Karlsson ville investera 9 miljarder i nya tåg till Stockholm. Kostnaden per år skulle bli 400 miljoner kronor för de landsting som kanske skulle dela på denna kostnad. Och skälet? Att SJ bara kör lönsamma tåg och att landstinget därför måste ta ansvar för de olönsamma resorna.
Grunden för Karlssons resonemang är principiellt riktigt. Men han hamnar helt fel.
Sverige behöver mer kollektivtrafik för att fortsätta en långsiktigt hållbar utveckling och tillväxt. De riktigt stora städerna klarar inte av mer biltrafik. Framtiden där heter kollektivtrafik av olika slag, under överskådlig tid traditionellt spårbunden trafik, men i en framtid förhoppningsvis med nya, mer flexibla lösningar.
Om Örebro ska fortsätta med en bra utveckling för att ta plats bland tillväxtcentra i Sverige behövs enklare resor, framförallt till och från Stockholm. Vi ser att arbetsmarknaderna blir allt mer gemensamma mellan Mälardalens (inklusive Örebro) olika regioncentra. Vi ser också behoven av bättre kommunikationer för universitetets och spetsföretagens behov av hög kompetens.
En av de möjligheter som står till buds är därför att öka tågtrafiken. Men frågan är vem som har ansvaret? Och vem som ska betala.
Jonas Karlsson, som den socialistiske samhällsbyggare han är, tar det som självklart att han kan det bättre än staten. Därför ska landstinget ta över både ansvar och utgifter.
Om Jonas Karlsson ledde ett landsting med god ekonomi hade det väl varit enkelt att stötta honom. Men Jonas Karlsson är tillsammans med Marie-Louise Forsberg-Fransson huvudansvarig för att Örebro Läns Landsting idag går med 130 miljoner kronor i förlust. Det är hans ansvar att vårdpersonal, sjuksköterskor och undersköterskor, går på knäna. Det är hans ansvar att vårdcentraler står utan läkare och att läkare som har den kompetens USÖ behöver inte finns i tillräcklig omfattning.
Om Jonas Karlsson fick bestämma, skulle landstinget låna upp ytterligare några miljarder, och satsa hundratals miljoner per år på kollektivtrafik. Det låter bra. Men vem betalar? Det finns bara två alternativ. Antingen så tvingar han sjuksköterskor och vårdpersonal att jobba med ännu större press, eftersom deras kollegor fått gå från jobbet. Eller så höjer han skatten. När Karlsson berättar om sina stora planer, vore det också klädsamt om han berättade varifrån pengarna kom.
Jonas Karlsson har en kompis i Örebro. Björn Sundin och Jonas Karlsson har länge varit parhästar i socialdemokratin i Örebro. Nu basar de över samma områden, i kommun och landsting.
Björn Sundin är också en samhällsbyggare. Lika socialistiskt inriktad. Och även i Örebro rullar skattebetalarnas pengar. Det investeringprogram som nu ligger, designat av Björn Sundin, riskerar att föra Örebro in i en ny socialdemokratisk lånespiral. De pengar Folkpartiet sparade ihop under fyra år har socialdemokraterna satt sprätt på under två... Den kommunledning där Björn Sundin sannolikt är den som i verkligheten styr, har inte heller koll på ekonomin. Sparbetingen duggar tätt.
Men Björn Sundin nöjer sig inte med detta. Han vill också bygga tåg. I hans fall handlar det om att lägga tågtrafiken genom Örebro antingen i en tunnel eller ovanpå en bro. Kostnaderna är enorma. Minst fyra miljarder (4.000.000.000:-) kronor beräknade tjänstemännen det till för några år sedan. De årliga kostnaderna bara för räntor och amorteringar för Örebro kommun skulle bli ett par hundra miljoner om året (200.000.000:-) vid ett ränteläge på 4 % och en avskrivningstakt på 1 %. Det är lika mycket som en skattehöjning på knappt en krona. Eller lika mycket som 400 lärare eller 550 undersköterskor.
Men det berättar inte Björn Sundin. Lika lite som att Jonas Karlsson berättar om vad hans samhällsbyggnadsprojekt skulle kosta. Det är ju inte intressant. Det är ju inte medialt. Nej - det är de högtflygande (eller nedgrävande) planerna som är det intressanta. Det är ju enklare att visa en spännande bild på ett nytt tågset, eller en ny stadsdel ovanpå en nedgrävd järnväg, än att visa på en välfärd satt på undantag.
Jonas Karlsson och Björn Sundin agerar mot staten, SJ och Banverket, istället för att agera tillsammans med dem. Det naturliga är självklart att samarbeta med SJ för bättre tågförbindelser mellan Örebro och Stockholm. Det självklara är naturligtvis att samarbeta med Banverket för att om möjligt skapa en ny prioritering för investeringar i eller kring Örebro. Men för en socialistisk samhällsbyggare är det viktigare att bygga egna monument än att lära av och samarbeta med andra.
För oss i Folkpartiet är utveckling central. För Örebros möjligheter att växa och bli det regionala centrum vi borde bli, är bättre, miljövänligare och långsiktigt hållbara kommunikationer avgörande. Men de får inte byggas på ruinerna av den välfärd som kommunen och landstinget har huvudansvaret för.
Vi visade att det gick att värna välfärd och bygga för framtid när vi styrde. Och vi gjorde det med ansvar för ekonomi och långsiktighet. Vi kommer, när vi åter styr i Örebro, att fortsätta att ta ansvar för välfärd och ekonomi. Och vi kommer på en stark ekonomisk grund att tillsammans med staten bygga den infrastruktur som behövs för ett växande Örebro.
Media: Radio Örebro, Tvärsnytt, Radio Örebro2
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Kollektivtrafik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kollektivtrafik. Visa alla inlägg
2011-09-06
Mi(s)(s)lyckad kollektivtrafik
Det skulle bli så bra. Kompisarna Sundin och Karlsson hade upplägget klart för sig. Först skulle landstinget ta över all kollektivtrafik från kommunerna. Sen skulle Örebro kommun (olagligt?) kompensera de små länskommunerna och dessutom bygga ett nytt resecentrum. Och sen skulle de båda dela på ansvaret för flygplatsen. Så skulle örebroarna få betala mer igen, denna gång för flyget både genom kommunalskatten och landstingsskatten.
Men de hade glömt en sak. Demokrati förutsätter att man har antingen en tillräcklig majoritet, eller som i detta fall alla länets kommuner, med sig.
Landstingets socialdemokrater har aldrig behövt ta hänsyn till någon annan. De har styrt landstinget sedan demokratin infördes. Enbart detta faktum borde få många att fundera. Ibland blir det så övertydligt att det stora partiet tror sig kunna styra själv. Bara arbetarkommunen och länsorganisationen bestämt sig så blir det så. Men deras maktmonopol är på väg att brytas. Redan skakar det i grunderna. Kollektivtrafikfrågan är ytterligare ett tecken på detta.
Örebro kommuns socialdemokrater under ledning av Sundin och Baastad trodde uppenbarligen att de skulle kunna återuppta det styrsystem som fanns före 2006. Då var Örebro kommun en spegel av landstinget. Den lokala demokratin var mest ett irritationsmoment på vägen. När arbetarkommunen bestämt sig var ju allt klart. Många gånger klagade jag och andra på att besluten fattades utanför de officiella beslutsrummen, i korridoren på Rådhuset istället för i kommunstyrelsen, i slutna rum istället för i kommunfullmäktige. Nu är Björn Sundin på väg att göra samma sak igen. Åter stängs dörrarna. Åter härskar slutenhet. Åter tas besluten av kompisar, utan insyn av vare sig andra politiker eller örebroare.
Men Degerfors beslut visar också på något annat. Den visar på den svaga tilltron till Örebro Läns Landsting. Och den visar på den svaga tilltron till Örebro som regionhuvudstad.
Degerfors trodde inte på att landstinget skulle klara av att vara en regional kollektivtrafikmyndighet. Man var orolig för att man skulle få betala Örebros stadsbussar, utan att få något igen. Kanske var oron befogad. Men från Örebros håll fanns samma oro, fast motriktad. Min tilltro till den socialdemokratiska landstingsledningen är låg när det gäller regionalt samarbete. Jonas Karlsson utmärkte sig mest under sin tid som kommunalråd av att skapa konflikter mellan kommunerna i regionen, även när ledningarna kom från samma parti. Sedan, när han bytte bana till landstinget, verkade det mest som om han ville att Örebro skulle betala mer för allt. Med regeringens öppning för kommuner att köpa tilläggstrafik, fanns det i vart fall hos flera av oss i oppositionen en oro att landstinget bara skulle stå för en låg grundnivå för stadstrafiken och Örebro därefter skulle få betala resten dyrt. Örebroarna skulle alltså få betala två gånger.
Men Degerfors ifrågasättande av nyttan av Örebro som regionhuvudstad måste få många av oss att fundera. Under mina år som kommunstyrelseordförande försökte jag skapa goda relationer till övriga länskommuner. Det var inte helt enkelt. Politiska hänsyn kom emellan. Men det fanns undantag. Och arbetet gick framåt, även om det gick långsamt och inte tillräckligt långt. Men det finns en lång väg kvar att vandra. Vi måste kunna övertyga såväl Laxåbor som Hälleforsare, Lindesbergare och Degerforsare, att de tjänar på om Örebro går bra, växer och fungerar väl.
Kollektivtrafiken är en del av detta. Det som nu behövs är lyhörda politiker, såväl i landstinget som i kommunerna. som börjar om från början. Kan socialdemokraterna i landstinget övertyga oss såväl örebroare som degerforsare att de kommer att jobba för hela länets bästa, utan politiska förtecken och utan att låta någon betala för någon annan? Kommer de att kunna skapa förtroende för att de ska bygga en bättre, miljövänligare och mer tillväxtvänlig kollektivtrafik utan att slösa med skattebetalarnas pengar på egna profilprojekt? Det är knäckfrågorna som nu måste lösas. Då krävs mer demokrati, mer samtal och mindre uppgörelser mellan kompisar i slutna rum.
Media: SVT Tvärsnytt NA-ledare
Men de hade glömt en sak. Demokrati förutsätter att man har antingen en tillräcklig majoritet, eller som i detta fall alla länets kommuner, med sig.
Landstingets socialdemokrater har aldrig behövt ta hänsyn till någon annan. De har styrt landstinget sedan demokratin infördes. Enbart detta faktum borde få många att fundera. Ibland blir det så övertydligt att det stora partiet tror sig kunna styra själv. Bara arbetarkommunen och länsorganisationen bestämt sig så blir det så. Men deras maktmonopol är på väg att brytas. Redan skakar det i grunderna. Kollektivtrafikfrågan är ytterligare ett tecken på detta.
Örebro kommuns socialdemokrater under ledning av Sundin och Baastad trodde uppenbarligen att de skulle kunna återuppta det styrsystem som fanns före 2006. Då var Örebro kommun en spegel av landstinget. Den lokala demokratin var mest ett irritationsmoment på vägen. När arbetarkommunen bestämt sig var ju allt klart. Många gånger klagade jag och andra på att besluten fattades utanför de officiella beslutsrummen, i korridoren på Rådhuset istället för i kommunstyrelsen, i slutna rum istället för i kommunfullmäktige. Nu är Björn Sundin på väg att göra samma sak igen. Åter stängs dörrarna. Åter härskar slutenhet. Åter tas besluten av kompisar, utan insyn av vare sig andra politiker eller örebroare.
Men Degerfors beslut visar också på något annat. Den visar på den svaga tilltron till Örebro Läns Landsting. Och den visar på den svaga tilltron till Örebro som regionhuvudstad.
Degerfors trodde inte på att landstinget skulle klara av att vara en regional kollektivtrafikmyndighet. Man var orolig för att man skulle få betala Örebros stadsbussar, utan att få något igen. Kanske var oron befogad. Men från Örebros håll fanns samma oro, fast motriktad. Min tilltro till den socialdemokratiska landstingsledningen är låg när det gäller regionalt samarbete. Jonas Karlsson utmärkte sig mest under sin tid som kommunalråd av att skapa konflikter mellan kommunerna i regionen, även när ledningarna kom från samma parti. Sedan, när han bytte bana till landstinget, verkade det mest som om han ville att Örebro skulle betala mer för allt. Med regeringens öppning för kommuner att köpa tilläggstrafik, fanns det i vart fall hos flera av oss i oppositionen en oro att landstinget bara skulle stå för en låg grundnivå för stadstrafiken och Örebro därefter skulle få betala resten dyrt. Örebroarna skulle alltså få betala två gånger.
Men Degerfors ifrågasättande av nyttan av Örebro som regionhuvudstad måste få många av oss att fundera. Under mina år som kommunstyrelseordförande försökte jag skapa goda relationer till övriga länskommuner. Det var inte helt enkelt. Politiska hänsyn kom emellan. Men det fanns undantag. Och arbetet gick framåt, även om det gick långsamt och inte tillräckligt långt. Men det finns en lång väg kvar att vandra. Vi måste kunna övertyga såväl Laxåbor som Hälleforsare, Lindesbergare och Degerforsare, att de tjänar på om Örebro går bra, växer och fungerar väl.
Kollektivtrafiken är en del av detta. Det som nu behövs är lyhörda politiker, såväl i landstinget som i kommunerna. som börjar om från början. Kan socialdemokraterna i landstinget övertyga oss såväl örebroare som degerforsare att de kommer att jobba för hela länets bästa, utan politiska förtecken och utan att låta någon betala för någon annan? Kommer de att kunna skapa förtroende för att de ska bygga en bättre, miljövänligare och mer tillväxtvänlig kollektivtrafik utan att slösa med skattebetalarnas pengar på egna profilprojekt? Det är knäckfrågorna som nu måste lösas. Då krävs mer demokrati, mer samtal och mindre uppgörelser mellan kompisar i slutna rum.
Media: SVT Tvärsnytt NA-ledare
2011-08-30
Kollektivtrafikelände
Bloggens rubrik får väl de flesta att tänka på igensnöade tåg och bussar. De senaste åren har både SJ och Banverket haft en del att bevisa. Åratals av misskötsel av järnvägen har skapat en infrastruktur som inte tål några påfrestningar. Därför är det bra att Alliansregeringen idag lägger 5 miljarder på infrastruktur och låter drygt 2/3 av detta gå till järnvägen.
Ännu är det oklart var järnvägspengarna kommer att läggas. Men Folkpartiet och våra allianskollegor är ändå tydliga: Det är i storstadsregionerna underhållet måste öka mest. Och så är det. Det är människor från Örebro, Västerås, Eskilstuna och Katrineholm som fastnar i trafikeländet in till Stockholm och tvärs om. På samma sätt är det med människor kring Göteborg och Malmö.
Stockholm är det nav kring vilket även Örebro snurrar. Från ett Örebroperspektiv har vi blivit väl medvetna om att vi måste bejaka Stockholms utveckling istället för att försöka konkurrera med storstaden. Örebro kommer att kunna komplettera Stockholm med den mindre stadens fördelar, om vi spelar våra kort rätt. Men vi kommer allt mer att behöva en bra infrastruktur till och från Stockholm.
Det är därför bra att Alliansregeringen är så tydlig med budskapet: De nya underhållspengarna ska användas där de behövs bäst. Där tillväxten finns. Där människorna rör sig.
Det innebär inte att resten av landet glöms. Men politik handlar alltid om att prioritera.
Man önskar att det vore på samma sätt i Örebroregionen och Örebro Län. Men där är det snarare tvärsom (med något undantag - jag gillar verkligen Thomas Doxryd i Hallsberg och Henrik Hult i Lekeberg). När jag som kommunstyrelseordförande gick ut och hävdade att Örebro stad och kommun måste få vara det starka navet i Örebroregionen, och de kringliggande kommunerna bli starkare i sin kompletterande roll, blev ett antal sosseordföranden rasande. Kumla var (som så ofta) värst. Och när sossarna tidigare styrde i Örebro fanns ingen samordning alls. Det verkade mer som om det var striden inom partiet som var det viktiga. Örebro slogs mot alla och alla mot Örebro.
Inom Landstingen lever detta fortfarande kvar. För sossarna i landstingsledningen verkar det vara viktigare att Lindesberg är ett fullsortimentssjukhus än att USÖ får utvecklas. De verkar mindre bekymrade över hur de ska klara kompetensförsörjingen och kompetensutvecklingen på specialistenheterna på USÖ, än hur de ska få mer pengar till Karlskoga och Lindesberg.
Nu vill sossarna att Örebro läns landsting ska ta över kollektivtrafiken. I sig är det ett bra förslag. Om man kunde lite på att man hade en landstingsledning som insåg Örebros roll som motor i regionen. Men den tilliten saknas. Och skälen är uppenbara. Örebro läns landsting har inte en politisk ledning som klarar av de strukturella frågorna, som har strategier för att regionen ska växa, som inser Örebros betydelse för regionens utveckling.
Resan mot att landstinget ska ta över har inte varit lätt. Som alltid (när det handlar om sossarna och politik) har man köpt motståndarna med pengar. Ett landstingsövertagande innebär en skatteväxling. Det blir lite lägre kommunalskatt. Och det blir lite högre landstingsskatt. När man gjort en kalkyl över hur detta slår, ser man att Örebro de senaste åren betalat tiotals miljoner kronor för mycket. Örebro har, medvetet eller omedvetet, för över örebroarnas skattepengar till de andra länskommunerna. Det är illa.
Men än värre är att sossarna nu vill fortsätta med det i tre år till. Drygt 40 miljoner vill de ta från örebroarna för att föra över till de andra länskommunerna, som nu får betala sin rättmätiga andel av kollektivtrafiken. Är det rimligt? Är det lagligt? (När man läser Radio Örebros hemsida verkar det som om sossarna vill satsa 40 miljoner mer på bussarna. Men det är fel. Inte en spänn mer får bussarna. Men örebroarna får betala 40 miljoner mer för samma busstrafik som de hade innan!)
Och sedan vill de att landstinget ska köra vidare. Där ska samma parti, som inte klarat av regional utveckling tidigare, nu jobba med infrastrukturen för kollektivtrafik. Är det någon som tror att de kommer att satsa på en utbyggd och utvecklad stadstrafik i Örebro? Jag saknar i alla fall den tilliten. I de diskussioner jag förde före valet i september, verkade det viktigare med resecentrum i Hällefors än bra turtäthet till universitetet. Och det var alltid Örebro som skulle betala, även om investeringarna egentligen låg i andra länskommuner.
Risken är uppenbar att detta kommer att innebära att sossarnas företrädare i landstinget, oavsett om de heter Marie-Louise Forssberg-Fransson (från Lindesberg) eller Robert Mörk (från Degerfors) eller Jenny Steen (från Hallsberg), sätter de lokalpolitiska åtagandena framför regionens (och Örebros) bästa. Örebroarna får åter betala för resten av länet. Örebro blir fattigare. Och länets utveckling sämre.
För oss i Folkpartiet är detta oacceptabelt. Vi säger naturligtvis nej till att ge bort örebroarnas skattepengar till övriga länskommuner. Och vi säger nej till att ge det bakåtsträvande landstinget makt över våra stadsbussar. Istället säger vi ja till en snabb utredning kring hur Västerås har gjort när de brutit ut stadstrafiken från kollektivtrafikuppgörelsen. Då kan landstinget lägga sin kraft på länsbussarna. Och Örebro kommun kan kraftsamla kring en bättre stadstrafik.
På kommunstyrelsen idag bad vi att få en snabb utredning om detta "Västeråsspår". Men den nya "öppna" majoriteten - som hittills inte samtalat om något och stängt alla dörrar som kan stängas, valde naturligtvits att säga nej. Det är ett stort bekymmer, för Örebro, örebroarna och för regionens utveckling.
Media: DN, SVD, SR, Radio Örebro, SVT
Ännu är det oklart var järnvägspengarna kommer att läggas. Men Folkpartiet och våra allianskollegor är ändå tydliga: Det är i storstadsregionerna underhållet måste öka mest. Och så är det. Det är människor från Örebro, Västerås, Eskilstuna och Katrineholm som fastnar i trafikeländet in till Stockholm och tvärs om. På samma sätt är det med människor kring Göteborg och Malmö.
Stockholm är det nav kring vilket även Örebro snurrar. Från ett Örebroperspektiv har vi blivit väl medvetna om att vi måste bejaka Stockholms utveckling istället för att försöka konkurrera med storstaden. Örebro kommer att kunna komplettera Stockholm med den mindre stadens fördelar, om vi spelar våra kort rätt. Men vi kommer allt mer att behöva en bra infrastruktur till och från Stockholm.
Det är därför bra att Alliansregeringen är så tydlig med budskapet: De nya underhållspengarna ska användas där de behövs bäst. Där tillväxten finns. Där människorna rör sig.
Det innebär inte att resten av landet glöms. Men politik handlar alltid om att prioritera.
Man önskar att det vore på samma sätt i Örebroregionen och Örebro Län. Men där är det snarare tvärsom (med något undantag - jag gillar verkligen Thomas Doxryd i Hallsberg och Henrik Hult i Lekeberg). När jag som kommunstyrelseordförande gick ut och hävdade att Örebro stad och kommun måste få vara det starka navet i Örebroregionen, och de kringliggande kommunerna bli starkare i sin kompletterande roll, blev ett antal sosseordföranden rasande. Kumla var (som så ofta) värst. Och när sossarna tidigare styrde i Örebro fanns ingen samordning alls. Det verkade mer som om det var striden inom partiet som var det viktiga. Örebro slogs mot alla och alla mot Örebro.
Inom Landstingen lever detta fortfarande kvar. För sossarna i landstingsledningen verkar det vara viktigare att Lindesberg är ett fullsortimentssjukhus än att USÖ får utvecklas. De verkar mindre bekymrade över hur de ska klara kompetensförsörjingen och kompetensutvecklingen på specialistenheterna på USÖ, än hur de ska få mer pengar till Karlskoga och Lindesberg.
Nu vill sossarna att Örebro läns landsting ska ta över kollektivtrafiken. I sig är det ett bra förslag. Om man kunde lite på att man hade en landstingsledning som insåg Örebros roll som motor i regionen. Men den tilliten saknas. Och skälen är uppenbara. Örebro läns landsting har inte en politisk ledning som klarar av de strukturella frågorna, som har strategier för att regionen ska växa, som inser Örebros betydelse för regionens utveckling.
Resan mot att landstinget ska ta över har inte varit lätt. Som alltid (när det handlar om sossarna och politik) har man köpt motståndarna med pengar. Ett landstingsövertagande innebär en skatteväxling. Det blir lite lägre kommunalskatt. Och det blir lite högre landstingsskatt. När man gjort en kalkyl över hur detta slår, ser man att Örebro de senaste åren betalat tiotals miljoner kronor för mycket. Örebro har, medvetet eller omedvetet, för över örebroarnas skattepengar till de andra länskommunerna. Det är illa.
Men än värre är att sossarna nu vill fortsätta med det i tre år till. Drygt 40 miljoner vill de ta från örebroarna för att föra över till de andra länskommunerna, som nu får betala sin rättmätiga andel av kollektivtrafiken. Är det rimligt? Är det lagligt? (När man läser Radio Örebros hemsida verkar det som om sossarna vill satsa 40 miljoner mer på bussarna. Men det är fel. Inte en spänn mer får bussarna. Men örebroarna får betala 40 miljoner mer för samma busstrafik som de hade innan!)
Och sedan vill de att landstinget ska köra vidare. Där ska samma parti, som inte klarat av regional utveckling tidigare, nu jobba med infrastrukturen för kollektivtrafik. Är det någon som tror att de kommer att satsa på en utbyggd och utvecklad stadstrafik i Örebro? Jag saknar i alla fall den tilliten. I de diskussioner jag förde före valet i september, verkade det viktigare med resecentrum i Hällefors än bra turtäthet till universitetet. Och det var alltid Örebro som skulle betala, även om investeringarna egentligen låg i andra länskommuner.
Risken är uppenbar att detta kommer att innebära att sossarnas företrädare i landstinget, oavsett om de heter Marie-Louise Forssberg-Fransson (från Lindesberg) eller Robert Mörk (från Degerfors) eller Jenny Steen (från Hallsberg), sätter de lokalpolitiska åtagandena framför regionens (och Örebros) bästa. Örebroarna får åter betala för resten av länet. Örebro blir fattigare. Och länets utveckling sämre.
För oss i Folkpartiet är detta oacceptabelt. Vi säger naturligtvis nej till att ge bort örebroarnas skattepengar till övriga länskommuner. Och vi säger nej till att ge det bakåtsträvande landstinget makt över våra stadsbussar. Istället säger vi ja till en snabb utredning kring hur Västerås har gjort när de brutit ut stadstrafiken från kollektivtrafikuppgörelsen. Då kan landstinget lägga sin kraft på länsbussarna. Och Örebro kommun kan kraftsamla kring en bättre stadstrafik.
På kommunstyrelsen idag bad vi att få en snabb utredning om detta "Västeråsspår". Men den nya "öppna" majoriteten - som hittills inte samtalat om något och stängt alla dörrar som kan stängas, valde naturligtvits att säga nej. Det är ett stort bekymmer, för Örebro, örebroarna och för regionens utveckling.
Media: DN, SVD, SR, Radio Örebro, SVT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)