Så hoppar då SEBs chefer av sina bonusar. Det är bra.
AMF-pensions ledning verkar vara mer splittrad. Det är inte bra, framförallt borde styrelsen som skapat ett bonussystem som ger ledningen mer pengar och pensionärerna mindre slippa få förnyat förtroende.
Åter kan jag peka på min syn på bonusar överhuvudtaget. De är en styggelse för bolagen, för ägarna, men inte minst för samhället. Bonusarna till ledningen har ibland samma betydelse som fortidens kungliga förläningar. Det är makthavarnas sätt att se till så att vissa undersåtar kommer upp i samma kategorier som man själv.
På det sättet är, eller borde, SEBs beslut vara ett steg i rätt riktning. Man tar bort bonusar och ser till så att det bara är den fasta lönen som bestäms. Det är bra. Och det spelar egentligen inte så stor roll om chefen tjänar 7 eller 9 mille. Men det är provocerande att öka lönen så mycket när alla konjunkturer viker.
Jag tycker regeringen, och finansministern, håller en rätt bra profil i denna fråga. Men man borde verkligen fundera över om det inte genom skattesystemet kunde gå att få bort bonusar överhuvudtaget.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2009-03-14
2009-03-09
Västergruppen
I förra veckan lämnade oppositionen den så kallade Västergruppen. Gruppen har som uppdrag att ta fram förslag för att utveckla västra Örebro stad i ett läge när merparten av utvecklingen automatiskt ligger på öster.
Det har funnits ett förslag där alla partier varit eniga om att kommunen ska arbeta för olika former av förnyelse av väster. Enigheten har inte varit total. Det finns skillnader kring tankar kring exempelvis Varbergaskogen eller bussgatan mellan Varberga och Oxhagen. Men i huvudsak har man varit överens.
Nu väljer plötsligt oppositionen att lämna samarbetet. Varför? För att det kommit ett antal idéer som man inte ställer upp på? För att gruppen blivit partipolitisk? För att man inte velat göra något.
Så är det inte.
Istället är den stora skillnaden att kommunledningen vill arbeta enligt de antagna demokratiska och genomsynliga riktlinjer som borde gälla allt kommunalt arbete. Skillnaden kan enkelt uttryckas som att vi vill arbeta tillsammans med och genom alla kommunala nämnder och ge deras ledamöter möjlighet att vara med och påverka och därmed också ge örebroarna möjlighet att vara med. Oppositionen vill gå utanför detta. De vill att gruppen (eller ett kommunalråd...) ska kunna peka med hela handen och tvinga igenom gruppens förslag direkt i förvaltningarna, utan att nämnder och medborgare ska få vara med och tycka.
När vi tillträdde pekade vi på att vi ville arbeta öppet, ärligt och tydligt. Just tydligheten i skillnaden mellan vår öppenhet och oppositionens slutenhet har sällan varit mer tydlig än efter västeravhoppet.
Det har funnits ett förslag där alla partier varit eniga om att kommunen ska arbeta för olika former av förnyelse av väster. Enigheten har inte varit total. Det finns skillnader kring tankar kring exempelvis Varbergaskogen eller bussgatan mellan Varberga och Oxhagen. Men i huvudsak har man varit överens.
Nu väljer plötsligt oppositionen att lämna samarbetet. Varför? För att det kommit ett antal idéer som man inte ställer upp på? För att gruppen blivit partipolitisk? För att man inte velat göra något.
Så är det inte.
Istället är den stora skillnaden att kommunledningen vill arbeta enligt de antagna demokratiska och genomsynliga riktlinjer som borde gälla allt kommunalt arbete. Skillnaden kan enkelt uttryckas som att vi vill arbeta tillsammans med och genom alla kommunala nämnder och ge deras ledamöter möjlighet att vara med och påverka och därmed också ge örebroarna möjlighet att vara med. Oppositionen vill gå utanför detta. De vill att gruppen (eller ett kommunalråd...) ska kunna peka med hela handen och tvinga igenom gruppens förslag direkt i förvaltningarna, utan att nämnder och medborgare ska få vara med och tycka.
När vi tillträdde pekade vi på att vi ville arbeta öppet, ärligt och tydligt. Just tydligheten i skillnaden mellan vår öppenhet och oppositionens slutenhet har sällan varit mer tydlig än efter västeravhoppet.
2009-03-02
Nytt läge
På riksplanet skiljer det nu mycket lite mellan blocken. Socialdemokraterna tappar kontinuerligt i stöd och är snart nere på samma nivåer som förra valet. Förhoppningsvis fortsätter den utvecklingen.
De två stora partiernas ledare har tidigare haft ungefär samma stöd. Nu har Fredrik Reinfeldt ryckt ifrån Mona Sahlin. Många fler inser idag att Reinfeldt är en bättre ledare än Sahlin.
Vad innebär detta för Örebro? Allt talar idag för att den fempartikoalition som styr kommer att få förnyat förtroende. Följer man rikssiffrorna är det inget tal om att det kommer att bli fallet. Men i Örebro är flera av koalitionens partier starkare än nationellt. Det innebär ett än starkare läge.
Ytterligare en mandatperiod med koalitionen skulle innebära en styrka för demokratin och en möjlighet för Örebro. De förändringar som skett, med ett ökat medborgarfokus, med en tydlighet i kommunens uppdrag och mål och med en majoritet som vet vad den vill och gör det man fått uppdrag för, behöver ytterligare ett antal år på sig för att sätta sig. Demokratin vinner på om det visar sig att ett parti inte kan abonnera på makten, och att administrationen därmed blir mindre uppfostrad i ett sätt att tänka, d.v.s. mer neutralt demokratiskt.
För demokratin och örebroarna vore detta det bästa.
De två stora partiernas ledare har tidigare haft ungefär samma stöd. Nu har Fredrik Reinfeldt ryckt ifrån Mona Sahlin. Många fler inser idag att Reinfeldt är en bättre ledare än Sahlin.
Vad innebär detta för Örebro? Allt talar idag för att den fempartikoalition som styr kommer att få förnyat förtroende. Följer man rikssiffrorna är det inget tal om att det kommer att bli fallet. Men i Örebro är flera av koalitionens partier starkare än nationellt. Det innebär ett än starkare läge.
Ytterligare en mandatperiod med koalitionen skulle innebära en styrka för demokratin och en möjlighet för Örebro. De förändringar som skett, med ett ökat medborgarfokus, med en tydlighet i kommunens uppdrag och mål och med en majoritet som vet vad den vill och gör det man fått uppdrag för, behöver ytterligare ett antal år på sig för att sätta sig. Demokratin vinner på om det visar sig att ett parti inte kan abonnera på makten, och att administrationen därmed blir mindre uppfostrad i ett sätt att tänka, d.v.s. mer neutralt demokratiskt.
För demokratin och örebroarna vore detta det bästa.
2009-02-27
Många nya örebroare
SCB kom med sina siffror på inflyttningen till Örebro i veckan. Visar sig att vi ökar mer än 1800 personer. Det är bra för Örebro men ännu bättre för länet. Hade inte Örebro ökat så mycket så hade länet totalt sett minskat sin befolkning. Hade Örebro ökat lika lite(...) som Västerås hade det varit ett bekymmer för länet.
Men Örebro ökar mycket. Både genom inflyttning från resten av Sverige, genom inflyttning från andra läner, genom inflyttning från resten av länet och genom födslar. Det är bra.
Det visar också att den bild som allmänheten har av Örebro blir allt mer positiv. Örebro är en bra stad och en bra kommun. Här finns jobb, en vacker stad, idrott i Sverigeelit och med stor bredd. En fantastisk kultur, en natur som är unik. Här finns handel och mötesplatser. Här finns ett av Sveriges intressantaste universitet.
Och här finns en kommun som ger förutsättningar för fler att förverkliga sina liv. De senaste två åren har det hänt massor i Örebro. 2009 kommer det, trots konjunkturnedgång och internationell dysterhet, att hända än mer positivt för oss örebroare och alla andra som vill flytta hit, turista här, konferera och mötas eller bara har vägarna förbi.
Örebro är ändå rätt fantastiskt. Det är lätt att vara stolt örebroare!
Men Örebro ökar mycket. Både genom inflyttning från resten av Sverige, genom inflyttning från andra läner, genom inflyttning från resten av länet och genom födslar. Det är bra.
Det visar också att den bild som allmänheten har av Örebro blir allt mer positiv. Örebro är en bra stad och en bra kommun. Här finns jobb, en vacker stad, idrott i Sverigeelit och med stor bredd. En fantastisk kultur, en natur som är unik. Här finns handel och mötesplatser. Här finns ett av Sveriges intressantaste universitet.
Och här finns en kommun som ger förutsättningar för fler att förverkliga sina liv. De senaste två åren har det hänt massor i Örebro. 2009 kommer det, trots konjunkturnedgång och internationell dysterhet, att hända än mer positivt för oss örebroare och alla andra som vill flytta hit, turista här, konferera och mötas eller bara har vägarna förbi.
Örebro är ändå rätt fantastiskt. Det är lätt att vara stolt örebroare!
2009-02-25
Gnäll från Stoppalliansen
Idag har oppositionen begärt att återremittera programmet om stadens torg. Varför? Det officiella skälet är ekonomin. Men den har aldrig varit intressant förut. För två månader sedan beslutade samma partier att göra om sin budget och lägga ut hundratals ofinansierade investeringsmiljoner för att, som de sade, värna jobben. Nu gäller inte det. Nu menar de istället att frågan om hur många miljoner som fastighetsägarna kommer att lägga är avgörande, är det tre eller fem miljoner? Man kan fråga sig varför det i ena stunden är enkelt att finansiera 500 miljoner, och i nästa omöjligt att finansiera fem? Man kan fråga sig om varför det inte duger med att såväl ansvarigt kommunalråd som programchefs uppgifter duger?
Svaret är naturligtvis politik.
Vänsterpartierna vill inte acceptera att det finns en kommunledning som kan och vill driva en offensiv politik för en stadsförnyelse.
Stoppalliansen vill för allt i världen stoppa, stanna och förstöra för örebroarna. Partipolitikens egenintressen tar över värnet av örebroarnas angelägenheter.
Gnäll- och stoppolitikens enda mål är att sätta käppar i hjulet för kommunledningen och den politik vi vill föra. De använder möjligheterna till minoritetsåterremisser flitigt.
Det är synd för Örebro och örebroarna.
Svaret är naturligtvis politik.
Vänsterpartierna vill inte acceptera att det finns en kommunledning som kan och vill driva en offensiv politik för en stadsförnyelse.
Stoppalliansen vill för allt i världen stoppa, stanna och förstöra för örebroarna. Partipolitikens egenintressen tar över värnet av örebroarnas angelägenheter.
Gnäll- och stoppolitikens enda mål är att sätta käppar i hjulet för kommunledningen och den politik vi vill föra. De använder möjligheterna till minoritetsåterremisser flitigt.
Det är synd för Örebro och örebroarna.
2009-02-23
Tvär(s)nytt bekänner färg
(S)VT (den oberoende TVn...) bekänner färg. Till och med högste chefen klarar inte av att skilja mellan den objektiva journalistiken och den påverkade. Först valde en journalist att följa vänsterpartiernas namnsättning av koalition Örebro, och menade att vi var en "högerallians". Sedan tog chefen ställning för att miljöpartiet var medlem i alliansen.
Båda dessa uttalanden pekar på det bekymmer som jag redan tidigare redovisat. Den mediala kanal som borde vara objektiv är ofta den mest subjektiva. Om det beror på födsel, ohejdad vana eller att de politiska rötterna hos journalisterna finns till vänster och man därmed har lättare att lyssna med vänsterörat låter jag vara osagt.
Det finns en möjlighet till. Det är att Örebro är så genomsocialdemokratiserat att även journalisterna "tänker" socialdemokratiskt. (S) har tolkningsföreträde. Den risken är uppenbar. Även vi politiker oavsett politisk färg tänker mer socialdemokratiskt än i många andra kommuner.
Men det blir ett allvarligt bekymmer för både samhället och demokratin om membranet mellan ren partipolitik och statligt finansierad journalistik blir för tunt.
Båda dessa uttalanden pekar på det bekymmer som jag redan tidigare redovisat. Den mediala kanal som borde vara objektiv är ofta den mest subjektiva. Om det beror på födsel, ohejdad vana eller att de politiska rötterna hos journalisterna finns till vänster och man därmed har lättare att lyssna med vänsterörat låter jag vara osagt.
Det finns en möjlighet till. Det är att Örebro är så genomsocialdemokratiserat att även journalisterna "tänker" socialdemokratiskt. (S) har tolkningsföreträde. Den risken är uppenbar. Även vi politiker oavsett politisk färg tänker mer socialdemokratiskt än i många andra kommuner.
Men det blir ett allvarligt bekymmer för både samhället och demokratin om membranet mellan ren partipolitik och statligt finansierad journalistik blir för tunt.
2009-02-22
Trist partipolitik i lågkonjunkturens spår
Regionrådet i Örebro går in i raden av lokala företrädare som kräver att regeringen ska ge extrapengar till kommunerna för att vi ska klara lågkonjunkturen. Man kan ha förståelse för det. Men det finns för många tecken på att det nu håller på att bli mer partipolitik och mindre realpolitik av detta.
Örebro kommun kommer att få jobba för att få budgeten att gå ihop 2010 om inget mycket positivt sker när det gäller konjunkturläget. Men de knapppa två procenten som detta gäller är något som vi egentligen ändå borde göra. Vi måste kunna hantera både upp- och nergångar i konjunkturer men framförallt vad gäller behovsförändringar.
Antalet elever i skolan minskar, såväl i grund- som gymnasieskolan. Det måste synas i kostnadsläget.
Antalet äldre i behov av kommunal omsorg ligger still eller minskar svagt. Det måste också synas.
Den som läser Sveriges Kommuner och Landstings lilla skrift "Välfärdsmysteriet" (och det borde fler göra innan man begär extra pengar) kan se att kommunernas i princip kostnader ökar vare sig behoven minskar eller ökar. Det är ett stort bekymmer. Vi måste bli bättre att hantera behovsförändringar både uppåt och nedåt.
Det staten borde göra, istället för tillfälliga bidrag som bara riskerar att stoppa förändringstrycket, är att bestämma vad som är statens och kommunernas roll. Jag kommer att upprepa detta envist till dess det gör resultat.
Men om det blir partipolitik av detta riskeras allt. Det borde även en regeringssamordnare tänka på.
Örebro kommun kommer att få jobba för att få budgeten att gå ihop 2010 om inget mycket positivt sker när det gäller konjunkturläget. Men de knapppa två procenten som detta gäller är något som vi egentligen ändå borde göra. Vi måste kunna hantera både upp- och nergångar i konjunkturer men framförallt vad gäller behovsförändringar.
Antalet elever i skolan minskar, såväl i grund- som gymnasieskolan. Det måste synas i kostnadsläget.
Antalet äldre i behov av kommunal omsorg ligger still eller minskar svagt. Det måste också synas.
Den som läser Sveriges Kommuner och Landstings lilla skrift "Välfärdsmysteriet" (och det borde fler göra innan man begär extra pengar) kan se att kommunernas i princip kostnader ökar vare sig behoven minskar eller ökar. Det är ett stort bekymmer. Vi måste bli bättre att hantera behovsförändringar både uppåt och nedåt.
Det staten borde göra, istället för tillfälliga bidrag som bara riskerar att stoppa förändringstrycket, är att bestämma vad som är statens och kommunernas roll. Jag kommer att upprepa detta envist till dess det gör resultat.
Men om det blir partipolitik av detta riskeras allt. Det borde även en regeringssamordnare tänka på.
2009-02-19
Ökande ekonomiska utmaningar
I tisdags förberedde kommunstyrelsen ärendet om förändrad budget 2009 och budgetförutsättningar för åren 2010 - 2012. Vi visade på att Örebro kommun har en stabil ekonomisk bas och att de förändringar som nu krävs är inom rimlighetens ram.
Samtidigt valde vi att för budgetförutsättningarna ha en än mer negativ syn på verkligheten än vad Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hade i sin prognos i december. Vi reserverade ytterligare 20 miljoner kronor som buffert för än större försvagningar.
Idag kom SKLs senaste prognos. Den är än mer dyster än de tidigare. Man skriver ner skatteprognoserna ytterligare. 2009 blir mer besvärligt, men framförallt 2010 blir det mörka året i denna konjunkturcykel. En snabb genomräkning visar att detta kan komma att innebära ytterligare 100 miljoner kronor i omvandlingskrav för kommunen.
Är det en katastrof? Är detta den djupaste krisen sedan 1930-talet? SKL är tydlig i sin analys. Svaret är nej. Denna svacka är för Sveriges del inte djupare än krisen i början på 1990-talet. Det finns andra länder som har större problem, och för världen är denna totala konjunkturnedgång unik. Men det har funnits liknande kriser tidigare.
Det finns både mörka och ljusare sidor i en kris. När intäktsökningen avtar ser allt mörkt ut. Men samtidigt innebär en lägre ränta, lägre prisökningar och lägre löneökningar lindring.
Det gäller att i dagsläget hålla huvudet kallt, och agera med eftertänksamhet, vishet och förstånd för att försvara välfärden och bruka skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Idag, som alltid.
Samtidigt valde vi att för budgetförutsättningarna ha en än mer negativ syn på verkligheten än vad Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hade i sin prognos i december. Vi reserverade ytterligare 20 miljoner kronor som buffert för än större försvagningar.
Idag kom SKLs senaste prognos. Den är än mer dyster än de tidigare. Man skriver ner skatteprognoserna ytterligare. 2009 blir mer besvärligt, men framförallt 2010 blir det mörka året i denna konjunkturcykel. En snabb genomräkning visar att detta kan komma att innebära ytterligare 100 miljoner kronor i omvandlingskrav för kommunen.
Är det en katastrof? Är detta den djupaste krisen sedan 1930-talet? SKL är tydlig i sin analys. Svaret är nej. Denna svacka är för Sveriges del inte djupare än krisen i början på 1990-talet. Det finns andra länder som har större problem, och för världen är denna totala konjunkturnedgång unik. Men det har funnits liknande kriser tidigare.
Det finns både mörka och ljusare sidor i en kris. När intäktsökningen avtar ser allt mörkt ut. Men samtidigt innebär en lägre ränta, lägre prisökningar och lägre löneökningar lindring.
Det gäller att i dagsläget hålla huvudet kallt, och agera med eftertänksamhet, vishet och förstånd för att försvara välfärden och bruka skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Idag, som alltid.
Stötta inte amerikanska bolag
Socialdemokraterna försöker nu få svenska staten att gå in med miljardbelopp för att stötta SAAB. De undviker nogsamt att prata om att ett sådant stöd egentligen går till ett av de största multinationella bolagen som har sitt säte i USA.
De undviker också att prata om vad pengarna skulle användas till och hur länge de skulle räcka. SAAB går enligt uppgift med 500 miljoner i förlust i månaden. 5.000.000.000 kronor räcker ett knappt år. Till detta kommer utökade kostnader för slutframtagande av de nya bilmodeller som ligger i pipelinen.
SAAB har gått back de senaste 18 åren. Finns det någon som tror att svenska staten skulle vara bättre att ta fram och sälja bilar än GM? Knappast. De pengar som staten i så fall skulle satsa kommer att vara borta fortare än kvickt. Och när de är slut står staten i alla fall med alla avvecklingskostnader och alla arbetslöshetskostnader.
Det finns många skäl för staten att tänka över sitt uppdrag och vad det innebär att värna skattebetalarnas pengar. Det borde även oppositionen göra.
De undviker också att prata om vad pengarna skulle användas till och hur länge de skulle räcka. SAAB går enligt uppgift med 500 miljoner i förlust i månaden. 5.000.000.000 kronor räcker ett knappt år. Till detta kommer utökade kostnader för slutframtagande av de nya bilmodeller som ligger i pipelinen.
SAAB har gått back de senaste 18 åren. Finns det någon som tror att svenska staten skulle vara bättre att ta fram och sälja bilar än GM? Knappast. De pengar som staten i så fall skulle satsa kommer att vara borta fortare än kvickt. Och när de är slut står staten i alla fall med alla avvecklingskostnader och alla arbetslöshetskostnader.
Det finns många skäl för staten att tänka över sitt uppdrag och vad det innebär att värna skattebetalarnas pengar. Det borde även oppositionen göra.
2009-02-18
Saknad
Har inte varit aktiv på bloggen på ett tag. Det finns orsaker till detta. Kan uttryckas som följer:
Saknad
Saknad
2009-02-05
kärnkraftsuppgörelse
Så har de fyra allianspartierna träffat en överenskommelse kring kärnkraften. Rätt salomonisk må man säga. Inte fler reaktorer, ingen ersättning för Barsebäck. Men möjlighet att förnya de som redan finns och bygga nya när de nuvarande blir för gamla.
Det finns väl få som kramar kärnkraft. Riskerna för attentat och problemen med slutlagring finns fortfarande. Problemen med produktion av material till kärnvapen finns också ständigt närvarande.
Men klimatkrisen måste få oss alla att tänka om. I min prioriteringsordning kring vilka energislag som först måste fasas ut ligger inte kärnkraften först. Kol, olja och fossilgas - i den ordningen - ligger före kärnkraften.
Kärnkraftsutbyggnaden får inte heller påverka de andra alternativen. Besparingspotentialen är enorm. Ny teknik inom sol, vind och vågor skapar förhoppningar. De måste ha nödvändigt stöd. Men än är vi inte där.
Därför välkomnar jag uppgörelsen. Min största oro är att de sista strömmande vattnen därigenom tystnar. Än mer elcertifikat utan undantag för vattenkraft kan komma att innebära dödsstöten för den biologiska mångfalden i de få kvarvarande fria bäckarna, åarna och älvarna. Vattenkraftsutbyggnadens tid måste vara över.
Det finns väl få som kramar kärnkraft. Riskerna för attentat och problemen med slutlagring finns fortfarande. Problemen med produktion av material till kärnvapen finns också ständigt närvarande.
Men klimatkrisen måste få oss alla att tänka om. I min prioriteringsordning kring vilka energislag som först måste fasas ut ligger inte kärnkraften först. Kol, olja och fossilgas - i den ordningen - ligger före kärnkraften.
Kärnkraftsutbyggnaden får inte heller påverka de andra alternativen. Besparingspotentialen är enorm. Ny teknik inom sol, vind och vågor skapar förhoppningar. De måste ha nödvändigt stöd. Men än är vi inte där.
Därför välkomnar jag uppgörelsen. Min största oro är att de sista strömmande vattnen därigenom tystnar. Än mer elcertifikat utan undantag för vattenkraft kan komma att innebära dödsstöten för den biologiska mångfalden i de få kvarvarande fria bäckarna, åarna och älvarna. Vattenkraftsutbyggnadens tid måste vara över.
2009-02-03
Bankakut
Staten har beslutat att stötta bankerna med ytterligare 50 miljarder för att få igång utlåningen. Eftersom bankerna har ett kapitaltäckningskrav så innebär det att bankernas lånemöjligheter utökas med 500 miljarder. Det är bra.
Ett av de största problemen med ekonomin nu är just lånemöjligheterna. Även om det finns behov och finns intjänandeförmåga så erbjuder bankerna antingen för dåliga villkor, eller inga lån alls. Förhoppningsvis innebär detta att hjulen börjar snurra.
Ett annat, långsiktigare, problem är vad denna kris egentligen säger om bankerna och bankernas ledningar. Har de senaste årens storvinster byggts på stabila grunder, där goda bankmän gjort goda avvägningar och därmed fått goda ersättningar? Eller har de byggts på luftslott, övervärderade papper och fastigheter och på spekulationsbubblor?
Bankernas centrala roll i samhället bör säkerligen utvärderas under de kommande åren. Kanske det är dags för en "Sparbanksrevival" där vi får en bank som är mer av en kooperation (kanske Swedbank återgår från att vara ett aktiebolag som vilket som helst, till ett bolag där spararnas och låntagarnas intressen sätts i centrum - omöjligt men en intressant tanke) - som en motvikt till de andra bankerna som både kan och ska väga andra intressen tyngre.
Ett av de största problemen med ekonomin nu är just lånemöjligheterna. Även om det finns behov och finns intjänandeförmåga så erbjuder bankerna antingen för dåliga villkor, eller inga lån alls. Förhoppningsvis innebär detta att hjulen börjar snurra.
Ett annat, långsiktigare, problem är vad denna kris egentligen säger om bankerna och bankernas ledningar. Har de senaste årens storvinster byggts på stabila grunder, där goda bankmän gjort goda avvägningar och därmed fått goda ersättningar? Eller har de byggts på luftslott, övervärderade papper och fastigheter och på spekulationsbubblor?
Bankernas centrala roll i samhället bör säkerligen utvärderas under de kommande åren. Kanske det är dags för en "Sparbanksrevival" där vi får en bank som är mer av en kooperation (kanske Swedbank återgår från att vara ett aktiebolag som vilket som helst, till ett bolag där spararnas och låntagarnas intressen sätts i centrum - omöjligt men en intressant tanke) - som en motvikt till de andra bankerna som både kan och ska väga andra intressen tyngre.
2009-02-02
Örebro Hockey
Örebro Hockey vann i går. Knappar in på Tingsryd i toppen.
Jag hade tippat förlust i tippakampen mot ordföranden Falander. Varför då? Hockeyhatare?
Jag måste erkänna att mitt hjärtelag i hockey är Brynäs ända sedan jag som kolt sprang runt i Sandviken. Jag måste också erkänna att jag tycker att hockeyn tyvärr allt mer blivit kamp och allt mindre spel. Det gamla Sovjetunionen med Michajlov, Krutom och Makarov är i detta perspektiv tyvärr bara ett minne.
Men det är mycket bra att Örebro Hockey vinner och vinner mycket. Framförallt för att det sporrar barn och ungdomar till engagemang. Bra för bilden av Örebro. Roligt för alla tusentals supportrar.
Men det är ju inte roligt om vi tippar lika varje gång. Nån får ta på sig spridningen...
Så grattis till denna seger, Örebro Hockey, och lycka till på vägen mot alla andra!
Jag hade tippat förlust i tippakampen mot ordföranden Falander. Varför då? Hockeyhatare?
Jag måste erkänna att mitt hjärtelag i hockey är Brynäs ända sedan jag som kolt sprang runt i Sandviken. Jag måste också erkänna att jag tycker att hockeyn tyvärr allt mer blivit kamp och allt mindre spel. Det gamla Sovjetunionen med Michajlov, Krutom och Makarov är i detta perspektiv tyvärr bara ett minne.
Men det är mycket bra att Örebro Hockey vinner och vinner mycket. Framförallt för att det sporrar barn och ungdomar till engagemang. Bra för bilden av Örebro. Roligt för alla tusentals supportrar.
Men det är ju inte roligt om vi tippar lika varje gång. Nån får ta på sig spridningen...
Så grattis till denna seger, Örebro Hockey, och lycka till på vägen mot alla andra!
2009-01-30
Bonusar i USA
President Obama ryter till mot bonushysterin. Det är bra. Jag har själv på denna blogg under en längre tid skrivit kring bonusar. Men det som stör extra just nu är ju att bonusarna betalas ut även när hela sektorer krisar.
Jag tror på att goda insatser ska belönas. Höga löner är inte fel. Det är inte mer fel att bli rik på att kunna leda ett företag, än att leda ett fotbollslag, snarare tvärsom.
Men ersättningarna måste vara motiverbara. Miljonlöner är OK. Men när ersättningen dels inte hänger samman med någon form av värdering av arbetet, dels kan tas ut även när bolaget går dåligt, då är något allvarligt fel. Det vore bättre om man kunde utforma skattesystem på sådana sätt som gör bonusar ointressanta ur en skattemässig synvinkel.
Det har president Obama gjort. Men även finansminister Borg i diskussionerna kring bankerna. Det är bra.
Jag tror på att goda insatser ska belönas. Höga löner är inte fel. Det är inte mer fel att bli rik på att kunna leda ett företag, än att leda ett fotbollslag, snarare tvärsom.
Men ersättningarna måste vara motiverbara. Miljonlöner är OK. Men när ersättningen dels inte hänger samman med någon form av värdering av arbetet, dels kan tas ut även när bolaget går dåligt, då är något allvarligt fel. Det vore bättre om man kunde utforma skattesystem på sådana sätt som gör bonusar ointressanta ur en skattemässig synvinkel.
Det har president Obama gjort. Men även finansminister Borg i diskussionerna kring bankerna. Det är bra.
2009-01-29
Är politik bara ett (s)pel?
På gårdagens kommunfullmäktigemöte handlade det mesta om en diskussion kring en interpellation. Interpellationen kom från oppositionens största parti och handlade om hur vi som kommunledning ska hantera jobbkrisen (som ännu inte finns men som tyvärr troligen kommer). I diskussionen förde oppositionsföreträdare gång efter gång fram behovet av samsyn och att det inte handlade om partipolitik utan en gemensam syn för örebroarnas bästa.
Jag delar den synen. I ett allvarligt läge är det viktigt att vi i så många frågor som möjligt hittar gemensamma lösningar. Det kan handla om hur vi omfördelar resurser inom kommunen, från en viss typ av investeringar till en annan, eller från ett verksamhetsområde till ett annat, eller hur vi hanterar behoven av effektiviseringar och rationaliseringar. Detta påpekades också av både mig och andra koalitionsföreträdare under debatten.
Tyvärr verkar sökandet efter samförstånd från (s) bara vara just ett (s)pel. Samtidigt som man i fullmäktigesalen talar om samförstånd, skickar man ut brev till de lokala företagen, där det inte alls talas om samförstånd, utan snarare om konflikt. Det är två helt olika agendor, två helt olika sorters politik, två helt olika förhållningssätt till krishantering.
För mig blir det respektlöst mot demokratin, om högtidsorden i fullmäktigesalen inte har bäring i den konkreta politiken.
För mig blir det också respektlöst mot kommuninnevånarna, om det bara är låtsaspolitik som bedrivs i fullmäktige och kommunstyrelse där oppositionens enda vilja är att hitta konfliktpunkter.
För mig blir det också respektlöst mot de andra partierna i Örebro när man i offentlig debatt säger en sak, och i det fördolda gör något annat.
Jag tror ändå på att vi i detta läge behöver öppenhet och fortsatta samtal. Därför kommer vi även i fortsättningen att bjuda in till överläggningar kring dessa allvarliga frågor. Men tron på att oppositionen verkligen vill bidra, har fått sig en törn.
Jag delar den synen. I ett allvarligt läge är det viktigt att vi i så många frågor som möjligt hittar gemensamma lösningar. Det kan handla om hur vi omfördelar resurser inom kommunen, från en viss typ av investeringar till en annan, eller från ett verksamhetsområde till ett annat, eller hur vi hanterar behoven av effektiviseringar och rationaliseringar. Detta påpekades också av både mig och andra koalitionsföreträdare under debatten.
Tyvärr verkar sökandet efter samförstånd från (s) bara vara just ett (s)pel. Samtidigt som man i fullmäktigesalen talar om samförstånd, skickar man ut brev till de lokala företagen, där det inte alls talas om samförstånd, utan snarare om konflikt. Det är två helt olika agendor, två helt olika sorters politik, två helt olika förhållningssätt till krishantering.
För mig blir det respektlöst mot demokratin, om högtidsorden i fullmäktigesalen inte har bäring i den konkreta politiken.
För mig blir det också respektlöst mot kommuninnevånarna, om det bara är låtsaspolitik som bedrivs i fullmäktige och kommunstyrelse där oppositionens enda vilja är att hitta konfliktpunkter.
För mig blir det också respektlöst mot de andra partierna i Örebro när man i offentlig debatt säger en sak, och i det fördolda gör något annat.
Jag tror ändå på att vi i detta läge behöver öppenhet och fortsatta samtal. Därför kommer vi även i fortsättningen att bjuda in till överläggningar kring dessa allvarliga frågor. Men tron på att oppositionen verkligen vill bidra, har fått sig en törn.
ÖSK - Mexico 1-0
I nattens match mot Mexico fick de två ÖSKarna spela. Naturligtvis vann Sverige denna kamp. Alvbåge höll nollan med Anttonens både stjälp och hjälp. I första höll Anttonen på att bidra till ett Mexicomål men i andra räddade han på mållinjen.
ÖSK går en intressant vår till mötes. På lördag är det första testmatchen. Ser fram emot året!!!
ÖSK går en intressant vår till mötes. På lördag är det första testmatchen. Ser fram emot året!!!
2009-01-28
Avslut på en lång debatt
Nu har vi avslutat debatten om hur kommunen ska hantera den kommande arbetslösheten. I mitt avslutande inlägg sa jag ungefär så här:
Vi som är politiker har två olika uppdrag.
Ett är att se och förmedla den ofta besvärliga sanningen: Finanskrisen och dess följder. Lågkonjunkturen och hur den påverkar oss alla. Arbetslöheten och det viktiga att se varje enskild människa bakom arbetslöshetsstatistiken. Den lägre tillväxten som ger kommunen mindre pengar de kommande åren än vad vi räknat med.
Ett annat är att inte förmörka, utan att ge hopp: Örebro har ett gott utgångsläge. Vi har en stabil ekonomi som ger oss förutsättningar att hantera kommande utmaningar. Vi har en handlingsberedskap för att möta dessa utmaningar i god tid. Vi vet att vändningen kommer. Vi kan förändra, tillsammans.
Jag skulle vilja citera Barack Obamas installationstal, något förändrat:
Våra utmaningar må vara nya. Verktygen vi har för att bemöta dem må vara nya. Men de värderingar som vår framgång vilar på - ärlighet och hårt arbete, mod och rent spel, tolerans och nyfikenhet, lojalitet och stolthet över vårt lokala samhälle - de är gamla. De är sanna. De har utgjort den tysta framgångskraften genom vår historia. Vad som alltså krävs är en återgång till dessa sanningar. Vad som krävs av oss nu är en ny och ansvarsfull era - att varje örebroare erkänner att vi har skyldigheter gentemot oss själva, vårt samhälle och världen, skyldigheter som vi inte motsträvigt accepterar utan snarare gladeligen antar, trygga i förvissningen om att det inte finns någonting som är så tillfredsställande för själen, eller så utmärkande för vår karaktär, som att ge allt för att lösa en svår uppgift.
Jag är stolt över att vara ledamot i Örebro kommunfullmäktige. Stolt över att vara ledare för en kommun som ärligt kan säga till örebroarna: Vi kommer att klara av den här krisen tillsammans, vi kommer att göra allt som står i vår makt för att försäkra oss om att krisen blir så lindrig som möjlig. Stolt över att vi här i fullmäktige någon gång kan samlas över blockgränserna för ett gemensamt mål.
Vi kommer att klara av detta, vi förtroendevalda, tillsammans med örebroarna!
Vi som är politiker har två olika uppdrag.
Ett är att se och förmedla den ofta besvärliga sanningen: Finanskrisen och dess följder. Lågkonjunkturen och hur den påverkar oss alla. Arbetslöheten och det viktiga att se varje enskild människa bakom arbetslöshetsstatistiken. Den lägre tillväxten som ger kommunen mindre pengar de kommande åren än vad vi räknat med.
Ett annat är att inte förmörka, utan att ge hopp: Örebro har ett gott utgångsläge. Vi har en stabil ekonomi som ger oss förutsättningar att hantera kommande utmaningar. Vi har en handlingsberedskap för att möta dessa utmaningar i god tid. Vi vet att vändningen kommer. Vi kan förändra, tillsammans.
Jag skulle vilja citera Barack Obamas installationstal, något förändrat:
Våra utmaningar må vara nya. Verktygen vi har för att bemöta dem må vara nya. Men de värderingar som vår framgång vilar på - ärlighet och hårt arbete, mod och rent spel, tolerans och nyfikenhet, lojalitet och stolthet över vårt lokala samhälle - de är gamla. De är sanna. De har utgjort den tysta framgångskraften genom vår historia. Vad som alltså krävs är en återgång till dessa sanningar. Vad som krävs av oss nu är en ny och ansvarsfull era - att varje örebroare erkänner att vi har skyldigheter gentemot oss själva, vårt samhälle och världen, skyldigheter som vi inte motsträvigt accepterar utan snarare gladeligen antar, trygga i förvissningen om att det inte finns någonting som är så tillfredsställande för själen, eller så utmärkande för vår karaktär, som att ge allt för att lösa en svår uppgift.
Jag är stolt över att vara ledamot i Örebro kommunfullmäktige. Stolt över att vara ledare för en kommun som ärligt kan säga till örebroarna: Vi kommer att klara av den här krisen tillsammans, vi kommer att göra allt som står i vår makt för att försäkra oss om att krisen blir så lindrig som möjlig. Stolt över att vi här i fullmäktige någon gång kan samlas över blockgränserna för ett gemensamt mål.
Vi kommer att klara av detta, vi förtroendevalda, tillsammans med örebroarna!
Inga regioner
Regeringen har beslutat att ta det lugnt i regionfrågan. Förutom Halland och Gotland ska inga nya regioner bildas förrän efter 2014. Det är bra. Jag fascineras så mycket över de många lokala politiker som lägger ner enorma arbetsmängder på regionfrågan. Till vilken nytta? Varför?
Är det för att väljarna kräver det? Knappast. Jag har inte hört en enda säga att det är en viktig fråga.
Är det för att behoven måste lösas av regioner? Möjligtvis när det gäller sjukvård. Men det kommer i så fall att innebära att det lokala beslutsfattandet över till exempel lokala lasarett försvinner. När Örebro går in i ett regionsamarbete så stänger man också Lindesbergs lasarett och minskar Karlskoga. Det borde landstinget redan gjort men inte orkat.
Och infrastrukturen? Jag menar att infrastruktur är ett statligt uppdrag. Men frågorna ska hanteras på så låg nivå som möjligt. Stadstrafiken av kommunen. Länstrafiken - eller egentligen arbetsregionstrafiken - av länet eller regionen och resten av staten. Det behövs egentligen inga nya regioner för detta.
Arbetsmarknaden? Är ett i huvudsak statligt uppdrag och borde bli än mer statligt när staten bestämmer att man ska söka jobb i hela landet.
Universiteten? Det visar sig att universiteten (även de framtida ihopslagna) inte stämmer överens med de nu föreslagna regionerna och då kan man fråga om det är ett bekymmer eller inte.
Men: Det viktigaste är att staten borde sätta ner fötterna när det gäller Stockholms framtid. Får Stockholm bilda region med någon annan eller ska staden vara en region för sig? Jag tror att det sistnämnda kommer att gälla och i så fall förändras resten av den mellansvenska regionindelningen.
Förresten är Sverige i ett europeiskt perspektiv stort som en normal europeisk region...
Är det för att väljarna kräver det? Knappast. Jag har inte hört en enda säga att det är en viktig fråga.
Är det för att behoven måste lösas av regioner? Möjligtvis när det gäller sjukvård. Men det kommer i så fall att innebära att det lokala beslutsfattandet över till exempel lokala lasarett försvinner. När Örebro går in i ett regionsamarbete så stänger man också Lindesbergs lasarett och minskar Karlskoga. Det borde landstinget redan gjort men inte orkat.
Och infrastrukturen? Jag menar att infrastruktur är ett statligt uppdrag. Men frågorna ska hanteras på så låg nivå som möjligt. Stadstrafiken av kommunen. Länstrafiken - eller egentligen arbetsregionstrafiken - av länet eller regionen och resten av staten. Det behövs egentligen inga nya regioner för detta.
Arbetsmarknaden? Är ett i huvudsak statligt uppdrag och borde bli än mer statligt när staten bestämmer att man ska söka jobb i hela landet.
Universiteten? Det visar sig att universiteten (även de framtida ihopslagna) inte stämmer överens med de nu föreslagna regionerna och då kan man fråga om det är ett bekymmer eller inte.
Men: Det viktigaste är att staten borde sätta ner fötterna när det gäller Stockholms framtid. Får Stockholm bilda region med någon annan eller ska staden vara en region för sig? Jag tror att det sistnämnda kommer att gälla och i så fall förändras resten av den mellansvenska regionindelningen.
Förresten är Sverige i ett europeiskt perspektiv stort som en normal europeisk region...
2009-01-26
Kvalitetsgarantier
Nerikes Allehanda gör en bred uppföljning kring beslutet om kvalitetsgarantier. Hittills har upplägget varit att de inte kan garanteras, att om man inte når garantin så blir det inga påföljder, att politikerna inte begriper och att det bara är mer resurser som kan hjälpa problemen.
Samtliga påståenden måste kommenteras.
Påståendet: Kvalitetsgarantierna är ingenting eftersom de inte är garantier och bara beskriver det vi ändå måste göra enligt lagar och regler (ungefär som oppositionen menar).
Svar: Ett av de största problemen under Örebro kommuns tidigare ledning var att ingen följde upp vad som gjordes. Målen var många men uppföljningen saknades. Det som vi som kommunledning gör nu är att vrida hela den kommunala organisationen från oppföljda mål till uppföljning, utvärdering och återkoppling. Kvalitetsgarantierna är en del av detta enorma arbete. När oppositionen, liksom Nerikes Allehanda hittills, menar att garantierna bara är en beskrivning av vad som ändå måste göras, har de glömt det som varit. Är det någon som kan beskriva kunskapsuppföljningen i skolan före 2006? Eller kvaliteten i äldreomsorgen? Vet någon om hur ofta de äldre fick gå ut 2004? Hur lång tid bygglovet tog 2003? Kvalitetsgarantiernas viktigaste uppgift är att tydliggöra ansvaret för verksamhetens kvalitet.
Dessutom tydliggör de medborgarperspektivet. Den tidigare kommunledningen hade ett mycket tydligt organisationsperspektiv. Deras huvuduppgift var att se till så att organisationen Örebro kommun fungerade. Hur kvaliteten på de levererade tjänsterna var blev en nedprioriterad fråga. Vi har ändrat på det. Medborgaren är central i allt det kommunen gör. Organisationen får anpassa sig efter medborgarens behov, inte tvärsom.
Påståendet: Det blir inga påföljder.
Svar: Det är i och för sig riktigt. Det är olagligt och därför omöjligt att ge individuella ersättningar när kommunen sviker. Men när garantierna redovisas och det blir tydligt vilka som lyckas och vilka som inte klarar av att ens komma upp i den nödvändiga kvalieten är det troligen en än viktigare förbättringsåtgärd än en individuell ersättning. Men jag är inte ovillig att införa individuella ersättningar när kommunen sviker givna löften och det inte finns hållbara skäl för löftesbrottet.
Påståendet: Politikerna har bara satt mål tagna ur luften och begriper inte hur det är på golvet.
Svar: Garantierna har varit ute på en bred remiss. Politiker och tjänstemän ute i organisationen har fått tycka och lämna förslag. Systemet har provkörts under ett år. Det är få beslut som har denna enormt ambitiösa genomgång innan igånsättning.
Påståendet: Bara vi får mer resurser så klarar vi vårt jobb, men det är mer resurser som är lösningen.
Svar: I dagens tidning redovisas ett äldreboende och bekymren där. Är detta boende representativt för alla kommunens äldreboenden? Tillåt mig tveka. Jag har varit runt till de flesta kommunala verksamheter. En del fungerar bättre, en del sämre. Det finns flera skäl till detta. Resurstilldelningen är inte ett sådant skäl eftersom resurserna fördelas efter en likartad mall. Istället handlar det mycket om hur ledningen fungerar, och hur denna ledning lyckas kommunicera med personalen kring de viktigaste sakerna i uppdraget. En av de tydligaste skillnaderna är verksamheter där ledningen säger ungefär så här: "Visst kunde vi behöva mer pengar, men nu har vi det här och gör vårt bästa med det" och de som säger: "Bara vi får mer pengar så löser sig allt. Men nu går det inte." De förra klarar sig bättre och har ofta en god verksamhet. De senare har ofta klara kvalitetsbrister.
Pengar är inte allt, ibland inte ens det viktigaste, för att förbättra kvaliteten. Om vi återgår till vården om de äldre, kostar den i Örebro mer än genomsnittet. Men är kvaliteten för det bättre? Kostnaderna per omsorgstagare ökar årligen, men ökar kvaliteten?
Kvalitetsgarantierna är en av de viktigaste enskilda åtgärderna för att klara av kommunens långsiktiga välfärdsarbete.
Samtliga påståenden måste kommenteras.
Påståendet: Kvalitetsgarantierna är ingenting eftersom de inte är garantier och bara beskriver det vi ändå måste göra enligt lagar och regler (ungefär som oppositionen menar).
Svar: Ett av de största problemen under Örebro kommuns tidigare ledning var att ingen följde upp vad som gjordes. Målen var många men uppföljningen saknades. Det som vi som kommunledning gör nu är att vrida hela den kommunala organisationen från oppföljda mål till uppföljning, utvärdering och återkoppling. Kvalitetsgarantierna är en del av detta enorma arbete. När oppositionen, liksom Nerikes Allehanda hittills, menar att garantierna bara är en beskrivning av vad som ändå måste göras, har de glömt det som varit. Är det någon som kan beskriva kunskapsuppföljningen i skolan före 2006? Eller kvaliteten i äldreomsorgen? Vet någon om hur ofta de äldre fick gå ut 2004? Hur lång tid bygglovet tog 2003? Kvalitetsgarantiernas viktigaste uppgift är att tydliggöra ansvaret för verksamhetens kvalitet.
Dessutom tydliggör de medborgarperspektivet. Den tidigare kommunledningen hade ett mycket tydligt organisationsperspektiv. Deras huvuduppgift var att se till så att organisationen Örebro kommun fungerade. Hur kvaliteten på de levererade tjänsterna var blev en nedprioriterad fråga. Vi har ändrat på det. Medborgaren är central i allt det kommunen gör. Organisationen får anpassa sig efter medborgarens behov, inte tvärsom.
Påståendet: Det blir inga påföljder.
Svar: Det är i och för sig riktigt. Det är olagligt och därför omöjligt att ge individuella ersättningar när kommunen sviker. Men när garantierna redovisas och det blir tydligt vilka som lyckas och vilka som inte klarar av att ens komma upp i den nödvändiga kvalieten är det troligen en än viktigare förbättringsåtgärd än en individuell ersättning. Men jag är inte ovillig att införa individuella ersättningar när kommunen sviker givna löften och det inte finns hållbara skäl för löftesbrottet.
Påståendet: Politikerna har bara satt mål tagna ur luften och begriper inte hur det är på golvet.
Svar: Garantierna har varit ute på en bred remiss. Politiker och tjänstemän ute i organisationen har fått tycka och lämna förslag. Systemet har provkörts under ett år. Det är få beslut som har denna enormt ambitiösa genomgång innan igånsättning.
Påståendet: Bara vi får mer resurser så klarar vi vårt jobb, men det är mer resurser som är lösningen.
Svar: I dagens tidning redovisas ett äldreboende och bekymren där. Är detta boende representativt för alla kommunens äldreboenden? Tillåt mig tveka. Jag har varit runt till de flesta kommunala verksamheter. En del fungerar bättre, en del sämre. Det finns flera skäl till detta. Resurstilldelningen är inte ett sådant skäl eftersom resurserna fördelas efter en likartad mall. Istället handlar det mycket om hur ledningen fungerar, och hur denna ledning lyckas kommunicera med personalen kring de viktigaste sakerna i uppdraget. En av de tydligaste skillnaderna är verksamheter där ledningen säger ungefär så här: "Visst kunde vi behöva mer pengar, men nu har vi det här och gör vårt bästa med det" och de som säger: "Bara vi får mer pengar så löser sig allt. Men nu går det inte." De förra klarar sig bättre och har ofta en god verksamhet. De senare har ofta klara kvalitetsbrister.
Pengar är inte allt, ibland inte ens det viktigaste, för att förbättra kvaliteten. Om vi återgår till vården om de äldre, kostar den i Örebro mer än genomsnittet. Men är kvaliteten för det bättre? Kostnaderna per omsorgstagare ökar årligen, men ökar kvaliteten?
Kvalitetsgarantierna är en av de viktigaste enskilda åtgärderna för att klara av kommunens långsiktiga välfärdsarbete.
2009-01-23
Talgoxen
I morse när jag var ute och fordrade får och hästar sjöng talgoxen för första gången. Morgonen var mulen men ljuset nytt. Gråheten förändras, himlen lyfts allt högre över trädtopparna.
Åkte till Stockholm i onsdags kväll. Sprang som vanligt mellan möten hela dagen. Dagen avslutades med kommunstyrelse, presskonferens och snabbpromenad till centralen.
På perrongen fanns människor som som vanligt oftast såg nedåt. Järnvägsspåren låg där de alltid legat. Gruset på perrongisen såg vintergrått ut.
Om man vände blicken uppåt blev det något annat. Den klara himlen hade fortfarande en underbart havsblå nyans. Vårens första anlöpare berättade ordlöst att det är en annan tid i antågande.
Och talgoxen!
Åkte till Stockholm i onsdags kväll. Sprang som vanligt mellan möten hela dagen. Dagen avslutades med kommunstyrelse, presskonferens och snabbpromenad till centralen.
På perrongen fanns människor som som vanligt oftast såg nedåt. Järnvägsspåren låg där de alltid legat. Gruset på perrongisen såg vintergrått ut.
Om man vände blicken uppåt blev det något annat. Den klara himlen hade fortfarande en underbart havsblå nyans. Vårens första anlöpare berättade ordlöst att det är en annan tid i antågande.
Och talgoxen!
2009-01-22
Sjukvårdsavtal igen
Vänsterpartierna fortsätter att göra sak av att jag tagit ansvar som "arbetsledare" för alla kommunalråd. Det har man all rätt att göra. Båda partierna har en principiell hållning där man menar att ingen ska kunna använda annan primärvård än den som landstingen ger. Förutom detta måste även de fundera över följande:
Under 2007 hade 2/3 av kommunalråden problem med hälsan som kan relateras till arbetet. På vilken annan arbetsplats skulle en sådan arbetssituation accepteras utan åtgärder? Den som menar att man som politiker ska ha precis samma situation som alla andra anställda kan ju fundera på hur de som arbetsgivare skulle hantera en chef som inte vidtog åtgärder om mer än hälften av de anställda hade hälsoproblem relaterade till jobbet. Chefen skulle knappast få förtroende för sitt arbete.
Men framförallt för vänsterpartiet är demokratisynen grumlig. De tror att demokratin värnas genom att politiker ska ha samma villkor som "vanligt folk". De tar varje möjlighet att slå mot politiker när det gäller arvoden eller andra förmåner. Jag menar att detta undergräver hela den representativa demokratin. Deras politik leder inte till mer demokrati utan mindre. Istället för att fler engagerar sig i politiken, kommer den att leda till ett lägre engagemang. Istället för makt till de förtroendevalda, kommer den att leda till ökad tjänstemannamakt, demokratin ersätts av teknokrati.
Om vi kunde skriva ett sjukvårdsavtal för alla kommunens anställda, som jag tycker att vi i vart fall kunde utreda, kanske de korta sjukskrivningarna skulle minska med 10 %. Det innebär både att nästan 100 personer om dagen kunde arbeta istället för att vara sjukskrivna. Det innebär också att kommunen på längre sikt kunde spara pengar på att ha folk i arbete istället för i sjuksängen. Då är frågan om principerna är viktigare än att folk ska få vara friska. Den frågan borde vänsterpartierna få svara på - offentligt.
Under 2007 hade 2/3 av kommunalråden problem med hälsan som kan relateras till arbetet. På vilken annan arbetsplats skulle en sådan arbetssituation accepteras utan åtgärder? Den som menar att man som politiker ska ha precis samma situation som alla andra anställda kan ju fundera på hur de som arbetsgivare skulle hantera en chef som inte vidtog åtgärder om mer än hälften av de anställda hade hälsoproblem relaterade till jobbet. Chefen skulle knappast få förtroende för sitt arbete.
Men framförallt för vänsterpartiet är demokratisynen grumlig. De tror att demokratin värnas genom att politiker ska ha samma villkor som "vanligt folk". De tar varje möjlighet att slå mot politiker när det gäller arvoden eller andra förmåner. Jag menar att detta undergräver hela den representativa demokratin. Deras politik leder inte till mer demokrati utan mindre. Istället för att fler engagerar sig i politiken, kommer den att leda till ett lägre engagemang. Istället för makt till de förtroendevalda, kommer den att leda till ökad tjänstemannamakt, demokratin ersätts av teknokrati.
Om vi kunde skriva ett sjukvårdsavtal för alla kommunens anställda, som jag tycker att vi i vart fall kunde utreda, kanske de korta sjukskrivningarna skulle minska med 10 %. Det innebär både att nästan 100 personer om dagen kunde arbeta istället för att vara sjukskrivna. Det innebär också att kommunen på längre sikt kunde spara pengar på att ha folk i arbete istället för i sjuksängen. Då är frågan om principerna är viktigare än att folk ska få vara friska. Den frågan borde vänsterpartierna få svara på - offentligt.
2009-01-21
Stödpaket
Det finns rätt många som menar att staten ska ge stödpaket till kommunerna. Sveriges Kommuner och Landsting har skrivit brev till regeringen. Ett antal socialdemokratiska oppositionsråd och kommunalråd likaså.
Det finns rätt många problem med ett sådant synsätt. Varför ska kommuner som fortfarande går med överskott (de flesta) få pengar? Varför ska misskötta kommuner som går med underskott få pengar? Vem vill egentligen ha tillfälliga pengar - innebär det inte bara att vi står med alldeles för höga kostnader antingen när konjunkturen inte vänder, och därför måste ha nya "tillfälliga" bidrag från staten, eller när den vänder och vi måste säga upp folk trots att det går bra för kommunerna.
Det vore bättre om staten ställde i ordning spelreglerna för kommunerna så att vi fick långsiktighet och tydlighet om vem som ska göra vad.
Några exempel:
1) Kör över LSS-utredningens undermåliga arbete och förstatliga hela LSS.
2) Skrota medfinansieringen av nationella investeringar och återför de pengarna till kommunsektorn.
3) Återförstatliga arbetsmarknadsåtgärderna.
4) Skrota sanktionssystemet inom äldreomsorgen, rättsosäkert, odemokratiskt och ineffektivt.
5) Fortsätt att sänka arbetsgivaravgifterna över hela arbetsmarknaden.
Det vore bättre för alla.
Det finns rätt många problem med ett sådant synsätt. Varför ska kommuner som fortfarande går med överskott (de flesta) få pengar? Varför ska misskötta kommuner som går med underskott få pengar? Vem vill egentligen ha tillfälliga pengar - innebär det inte bara att vi står med alldeles för höga kostnader antingen när konjunkturen inte vänder, och därför måste ha nya "tillfälliga" bidrag från staten, eller när den vänder och vi måste säga upp folk trots att det går bra för kommunerna.
Det vore bättre om staten ställde i ordning spelreglerna för kommunerna så att vi fick långsiktighet och tydlighet om vem som ska göra vad.
Några exempel:
1) Kör över LSS-utredningens undermåliga arbete och förstatliga hela LSS.
2) Skrota medfinansieringen av nationella investeringar och återför de pengarna till kommunsektorn.
3) Återförstatliga arbetsmarknadsåtgärderna.
4) Skrota sanktionssystemet inom äldreomsorgen, rättsosäkert, odemokratiskt och ineffektivt.
5) Fortsätt att sänka arbetsgivaravgifterna över hela arbetsmarknaden.
Det vore bättre för alla.
2009-01-20
OBAMA
Jag undrar hur många miljoner bloggare som kommer att skriva något om Barack Obama idag. Jag lär inte vara ensam.
jag lär inte heller vara ensam om att tycka att hans installationstal var fantastiskt. Några korta kommentarer och lärdomar:
Obama talar till starka, självständiga amerikaner, stolta över sitt land och över sin historia. Han talar till människor som vet att de kan. Han talar till människor som inte behöver statens hjälp med annat än att ge alla samma förutsättningar att lyckas med sina egna livsval.
Obama talar utan att försöka dölja fakta. Det är tuffa ord (inga bortklemade har byggt USA, typ) och hårda tag. USA byggs av de som arbetar, de som arbetar mycket och som sätter en ära i att vara bäst, störst och vackrast. Arbetet sätts i centrum, arbetet för nationens ära och för att mångas gemensamma arbete blir större än de enskilda delarna.
Obama talar om att vara ödmjuk i kontakterna med andra. Men ödmjukheten bygger på en visshet om den egna styrkan och de egna förutsättningarna. Förhandlingar bygger på att man vet vad man står för och på, och också vad man vill uppnå. Men handen är nu uträckt till resten av världen.
Obama talade om förändring. Både stat och marknad måste ständigt ses över. Marknaden måste ha statens öga ständigt på sig. Och staten måste hela tiden förändras så att bara det som fungerar finns kvar.
Obama talade om hopp. Vi ska visa våra barnbarn att vi inte vek när världen stod inför svåra prövningar.
Obama talade om nåd. Som kristen tycker jag det är fascinerande att den kristna tron, etiken och moralen får ta en sån stor plats i installationen. Det är bra!
På alla dessa punkter har vi i Örebro rätt mycket att lära. Vi måste bli stoltare över vår stad, vår kommun och framförallt över oss själva och våra möjligheter att själva skapa vår framtid. I detta är USA och Barack Obama ett föredöme.
jag lär inte heller vara ensam om att tycka att hans installationstal var fantastiskt. Några korta kommentarer och lärdomar:
Obama talar till starka, självständiga amerikaner, stolta över sitt land och över sin historia. Han talar till människor som vet att de kan. Han talar till människor som inte behöver statens hjälp med annat än att ge alla samma förutsättningar att lyckas med sina egna livsval.
Obama talar utan att försöka dölja fakta. Det är tuffa ord (inga bortklemade har byggt USA, typ) och hårda tag. USA byggs av de som arbetar, de som arbetar mycket och som sätter en ära i att vara bäst, störst och vackrast. Arbetet sätts i centrum, arbetet för nationens ära och för att mångas gemensamma arbete blir större än de enskilda delarna.
Obama talar om att vara ödmjuk i kontakterna med andra. Men ödmjukheten bygger på en visshet om den egna styrkan och de egna förutsättningarna. Förhandlingar bygger på att man vet vad man står för och på, och också vad man vill uppnå. Men handen är nu uträckt till resten av världen.
Obama talade om förändring. Både stat och marknad måste ständigt ses över. Marknaden måste ha statens öga ständigt på sig. Och staten måste hela tiden förändras så att bara det som fungerar finns kvar.
Obama talade om hopp. Vi ska visa våra barnbarn att vi inte vek när världen stod inför svåra prövningar.
Obama talade om nåd. Som kristen tycker jag det är fascinerande att den kristna tron, etiken och moralen får ta en sån stor plats i installationen. Det är bra!
På alla dessa punkter har vi i Örebro rätt mycket att lära. Vi måste bli stoltare över vår stad, vår kommun och framförallt över oss själva och våra möjligheter att själva skapa vår framtid. I detta är USA och Barack Obama ett föredöme.
På väg mot höger
Folkpartiet på riks blir allt tydligare Sveriges högerparti. Partiledaren går nu i spetsen för ökad rustning. Det är långt från de gamla socialliberala idealen. Jag har fortfarande valaffischen "Kanonen eller plogen?" på näthinnan där de frisinnade väljer plogen.
Rikspartiets högersväng denna gång motiveras av att Ryssland är opålitligt. Är det något nytt? Och är det någon som tror att ökad rustning skapar en fredligare värld?
Bakläxa Björklund.
Rikspartiets högersväng denna gång motiveras av att Ryssland är opålitligt. Är det något nytt? Och är det någon som tror att ökad rustning skapar en fredligare värld?
Bakläxa Björklund.
2009-01-19
Ekonomisk kris
Såg i går en intressant dokumentär om USAs ekonomiska bekymmer. Statsskulden är ofattbara 8 700 000 000 000 dollar. En ofattbar summa, byggd under många är med små eller större budgetunderskott.
Det intressanta med programmet var tillbakablickarna kring varför budgetunderskottet uppkommit. En del beror på minskade inkomster. Det är framförallt de republikanska presidenterna som sänkt skatter.
En del beror på ökade utgifter. Olika krig har kostat pengar. Men även privat konsumtion byggd på offentliga krediter och offentlig konsumtion har överstigit budgetutrymmet.
En del beror på ökade statliga utgifter utan täckning i inkomstökningar. Under bland annat krisperioder har staten gått in och ökat sina utgifter för att klara konjunkturen.
Vad har då detta lett till? Som synes - ett gigantiskt underskott. För att klara underskottet skulle USA behöva dubbla skatteuttaget, från ca 20 till ca 40 %. Vem tror på det? Eftersom det inte kommer att ske kommer underskottet att växa till dess det blir ohanterligt och det blir en gigantisk finanssmäll
Vad lär man sig då av detta?
Risken är stor att vi i dagsläget tror att vi genom att öka de offentliga utgifterna kan klara av den ekonomiska krisen. Men lärdomen är att det kanske blir bra på kort sikt men att man på lång sikt binder ris åt egen rygg.
Det socialdemokraterna nu försöker få människor att tro på liknar rätt mycket det republikanska sättet att styra USA. Öka kostnaderna på kort sikt utan att veta vad som händer nästa år... Jag tror mer på att hålla koll på både inkomster och utgifter.
Det intressanta med programmet var tillbakablickarna kring varför budgetunderskottet uppkommit. En del beror på minskade inkomster. Det är framförallt de republikanska presidenterna som sänkt skatter.
En del beror på ökade utgifter. Olika krig har kostat pengar. Men även privat konsumtion byggd på offentliga krediter och offentlig konsumtion har överstigit budgetutrymmet.
En del beror på ökade statliga utgifter utan täckning i inkomstökningar. Under bland annat krisperioder har staten gått in och ökat sina utgifter för att klara konjunkturen.
Vad har då detta lett till? Som synes - ett gigantiskt underskott. För att klara underskottet skulle USA behöva dubbla skatteuttaget, från ca 20 till ca 40 %. Vem tror på det? Eftersom det inte kommer att ske kommer underskottet att växa till dess det blir ohanterligt och det blir en gigantisk finanssmäll
Vad lär man sig då av detta?
Risken är stor att vi i dagsläget tror att vi genom att öka de offentliga utgifterna kan klara av den ekonomiska krisen. Men lärdomen är att det kanske blir bra på kort sikt men att man på lång sikt binder ris åt egen rygg.
Det socialdemokraterna nu försöker få människor att tro på liknar rätt mycket det republikanska sättet att styra USA. Öka kostnaderna på kort sikt utan att veta vad som händer nästa år... Jag tror mer på att hålla koll på både inkomster och utgifter.
2009-01-16
Gräddfil
Nerikes Allehanda och Tvärsnytt menar att det avtal som tecknats med läkargruppen om tillgång till akut hjälp via telefon, är en gräddfil till vården. Så kan det säkert uppfattas. Samma gräddfil omfattar tusentals andra människor. Ensamföretagare (vet om en enkel frisör), småföretagare och större företag har alla tillgång till samma service.
Man kan anse att vi politiker inte ska gå utanför den offentliga servicen som landstinget ger, att vi politiker ska städa framför egen dörr först. Den synen ska respekteras, men jag delar den inte. Kommunen kan inte ta ansvar för landstingets problem. Vi har att hantera den situation som vi befinner oss i.
Man kan också mena att vi politiker inte ska ha andra förmåner än andra anställda. Problemet med det är att vi inte ens har samma förmåner. Alla kommunens anställda har någon form av avtal kring friskvård och förebyggande hälsovård. Det skiljer mycket mellan olika förvaltningar men alla omfattas. Kommunalråden omfattas inte av detta.
Man kan mena att politiker ska ha det som människor har mest. Men även det är svårt att hålla med om. Vilka människor ska vi ha det som? Ska en politiker inte få tjäna mer än den lägst avlönade, eller ett genomsnitt av de anställda? Ska politiker därmed gå utanför den gängse uppfattningen om att lönen (eller arvodet) hänger ihop med ansvar, befogenheter och makt? Vilken påverkan på demokratins spelregler får ett sådant synsätt? Tror förespråkarna för detta att politiken och demokratin blir starkare när ledande tjänstemän har helt andra förutsättningar än de som borde vara deras chefer, d.v.s. politikerna?
Jag har varit politiskt aktiv i 20 år precis. Jag har sett förändringarna i hur offentlig en politiker är, hur mycket mer personbunden media blivit och hur allt mer kretsar kring person och konflikt och allt mindre kring långa och djupare politiska resonemang. Trycket på den enskilda politikern blir allt större. Priset för ett politiskt engagemang allt högre.
Frågan är vilka som i framtiden, om denna trend håller i sig, kommer att vilja ta politiska uppdrag. Jag är allvarligt oroad.
Man kan anse att vi politiker inte ska gå utanför den offentliga servicen som landstinget ger, att vi politiker ska städa framför egen dörr först. Den synen ska respekteras, men jag delar den inte. Kommunen kan inte ta ansvar för landstingets problem. Vi har att hantera den situation som vi befinner oss i.
Man kan också mena att vi politiker inte ska ha andra förmåner än andra anställda. Problemet med det är att vi inte ens har samma förmåner. Alla kommunens anställda har någon form av avtal kring friskvård och förebyggande hälsovård. Det skiljer mycket mellan olika förvaltningar men alla omfattas. Kommunalråden omfattas inte av detta.
Man kan mena att politiker ska ha det som människor har mest. Men även det är svårt att hålla med om. Vilka människor ska vi ha det som? Ska en politiker inte få tjäna mer än den lägst avlönade, eller ett genomsnitt av de anställda? Ska politiker därmed gå utanför den gängse uppfattningen om att lönen (eller arvodet) hänger ihop med ansvar, befogenheter och makt? Vilken påverkan på demokratins spelregler får ett sådant synsätt? Tror förespråkarna för detta att politiken och demokratin blir starkare när ledande tjänstemän har helt andra förutsättningar än de som borde vara deras chefer, d.v.s. politikerna?
Jag har varit politiskt aktiv i 20 år precis. Jag har sett förändringarna i hur offentlig en politiker är, hur mycket mer personbunden media blivit och hur allt mer kretsar kring person och konflikt och allt mindre kring långa och djupare politiska resonemang. Trycket på den enskilda politikern blir allt större. Priset för ett politiskt engagemang allt högre.
Frågan är vilka som i framtiden, om denna trend håller i sig, kommer att vilja ta politiska uppdrag. Jag är allvarligt oroad.
2009-01-15
Strandskydd
Regeringens beslut om strandskyddet markerar ytterligare en vändpunkt för en svensk tradition av att värna natur och biologisk mångfald. Tyvärr markerar den också ytterligare ett folkpartistiskt svek mot en del av den politik som varit vägledande för partiet sedan det grundades för 105 år sedan. Det var liberaler som i början av 1900-taletvar med och grundade Svenska Naturskyddsföreningen. Det var liberaler som samtidigt drev fram besluten om de första nationalparkerna. Det var liberaler som på 1950-talet drev frågan om strandskydd. Det var liberaler som på 1960-talet drev fram Naturvårdslagen och som startade arbetet för den svenska miljöskyddslagstiftningen. Det var liberaler som drev fram beslutet om nationalälvarna. Det var den liberala regeringen Ullsten som startade det moderna naturskyddet.
Regeringen Reinfeldt har många fördelar. Men naturvården har ständigt hamnat i strykklass. Anslagen för köp av områden som behöver naturskydd har minskats. Skogslagstiftningen har gjorts om till en exploateringslag. Vargen är snart fredlös igen. Och nu försvinner strandskyddet.
Jag är kommunpolitiker. Då borde väl jag, som Stig Fredriksson (v) i Fagersta, slåss för att det är vi i kommunen som ska bestämma var man ska få bygga, oavsett om det är vid vatten eller på berg. Men det gör jag inte.
Det finns frågor som ska avgöras lokalt. Men det finns också frågor som absolut inte ska avgöras lokalt. Strandskyddet är ett sådant. Strandskyddet är en både nationell och internationell angelägenhet. Nationell, därför att såväl biologiskt mångfald, som allemansrätt och friluftsliv är frågor som är större än kommunen. Internationell, därför att även klimatfrågan kommer att påverka strandskyddet.
Som f.d. forskarstuderande inom miljörättsområdet med inriktning på hur man med en nationell lagstiftning bevarar den biologiska mångfalden kan jag med eftertryck säga att kommunen i 999 fall av 1000 är en för liten plats för att värna den biologiska mångfalden. Arternas möjlighet att överleva är nästa alltid beroende av system som är gränsöverskridande. Det gäller inte minst vatten.
Tyvärr är markägarintressena i regeringen alldeles för starkt företrädda. Den ideella naturvårdens intressen hade tidigare en förespråkare i Folkpartiet i alliansen, liksom miljöpartiet hade samma roll bland de rödgröna. Men Folkpartiet har svikit alltför många gånger. Vi gröna liberaler har ett stort jobb att göra, internt i partiet och ut mot medborgarna.
Regeringen Reinfeldt har många fördelar. Men naturvården har ständigt hamnat i strykklass. Anslagen för köp av områden som behöver naturskydd har minskats. Skogslagstiftningen har gjorts om till en exploateringslag. Vargen är snart fredlös igen. Och nu försvinner strandskyddet.
Jag är kommunpolitiker. Då borde väl jag, som Stig Fredriksson (v) i Fagersta, slåss för att det är vi i kommunen som ska bestämma var man ska få bygga, oavsett om det är vid vatten eller på berg. Men det gör jag inte.
Det finns frågor som ska avgöras lokalt. Men det finns också frågor som absolut inte ska avgöras lokalt. Strandskyddet är ett sådant. Strandskyddet är en både nationell och internationell angelägenhet. Nationell, därför att såväl biologiskt mångfald, som allemansrätt och friluftsliv är frågor som är större än kommunen. Internationell, därför att även klimatfrågan kommer att påverka strandskyddet.
Som f.d. forskarstuderande inom miljörättsområdet med inriktning på hur man med en nationell lagstiftning bevarar den biologiska mångfalden kan jag med eftertryck säga att kommunen i 999 fall av 1000 är en för liten plats för att värna den biologiska mångfalden. Arternas möjlighet att överleva är nästa alltid beroende av system som är gränsöverskridande. Det gäller inte minst vatten.
Tyvärr är markägarintressena i regeringen alldeles för starkt företrädda. Den ideella naturvårdens intressen hade tidigare en förespråkare i Folkpartiet i alliansen, liksom miljöpartiet hade samma roll bland de rödgröna. Men Folkpartiet har svikit alltför många gånger. Vi gröna liberaler har ett stort jobb att göra, internt i partiet och ut mot medborgarna.
2008-12-17
Det gick (inte (s)peciellt) bra för Örebro
Idag har kommunfullmäktige beslutat ge Örebroporten AB rätt att köpa aktierna i det bolag som äger Conventumfastigheterna för nästan 300 miljoner kronor. Det är bra. Kommunkoncernen kommer att tjäna tiotals miljoner kronor på detta trots att det kostar nästan 30 miljoner kronor i förtidslösenavgift.
Det som är mindre bra är att detta egentligen är en helt onödig avgift. Conventumbygget användes av socialdemokraterna i valkampanjen 2002 som en del i målandet av bilden "Det går bra för Örebro". Men den bilden har krackelerat totalt. Förljugenheten var total. Kommunens ekonomi katastrofal.
För att ändå ha råd att bygga Conventum valde den politiska kommunledningen att finansiera bygget utanför kommunens kassa. Det var dyrt, som det alltid är. Nu visar det sig att socialdemokraterna i princip använde 30 miljoner av örebroarnas skattepengar till att driva valkampanjen "Det går bra..." Hade vi inte löst frågan nu hade kostnaderna blivit tiotals miljoner kronor till.
Majoriteten i en kommun kan alltid använda kommunens medel till att driva den politik som man tror ska göra att man vinner kommande val. Ser man historiskt på kostnadsutvecklingen för Örebro kommun visar det sig att kostnaderna vart fjärde år ökat kraftigt. Det är rätt tydligt att resurserna används till att "förbättra" bilden av kommunen för att göra det möjligt för sittande majoritet att sitta kvar.
Men det som gör detta ärende speciellt är att här har dåvarande kommunledning försökt dölja kostnaderna. Om man gjort som man brukat hade investeringsbudgeten spräckts och det blivit övertydligt att de kommunala kostnaderna blivit mycket stora. Nu valde de att dölja detta.
Ytterligare ett problem var att de lyckades. Vi som då satt i kommunstyrelse och fullmäktige gick på hanteringen. Det var bara en som insåg problemet och det var Erik Johansson (m) som reserverade sig. Det var bra för honom men det var mindre bra att inte fler insåg det.
Ganska kort efter beslutet insåg jag att det hade blivit dyrt. Snart efter maktövertagandet talade jag därför med kommunens ekonomikontor om att lösa lånen. Då fanns inga möjligheter. Men i och med finanskrisen har det skapats möjligheter. Därför löser nu kommunkoncernen ett problem som egentligen skapades av en socialdemokratisk valrörelse.
Det som är mindre bra är att detta egentligen är en helt onödig avgift. Conventumbygget användes av socialdemokraterna i valkampanjen 2002 som en del i målandet av bilden "Det går bra för Örebro". Men den bilden har krackelerat totalt. Förljugenheten var total. Kommunens ekonomi katastrofal.
För att ändå ha råd att bygga Conventum valde den politiska kommunledningen att finansiera bygget utanför kommunens kassa. Det var dyrt, som det alltid är. Nu visar det sig att socialdemokraterna i princip använde 30 miljoner av örebroarnas skattepengar till att driva valkampanjen "Det går bra..." Hade vi inte löst frågan nu hade kostnaderna blivit tiotals miljoner kronor till.
Majoriteten i en kommun kan alltid använda kommunens medel till att driva den politik som man tror ska göra att man vinner kommande val. Ser man historiskt på kostnadsutvecklingen för Örebro kommun visar det sig att kostnaderna vart fjärde år ökat kraftigt. Det är rätt tydligt att resurserna används till att "förbättra" bilden av kommunen för att göra det möjligt för sittande majoritet att sitta kvar.
Men det som gör detta ärende speciellt är att här har dåvarande kommunledning försökt dölja kostnaderna. Om man gjort som man brukat hade investeringsbudgeten spräckts och det blivit övertydligt att de kommunala kostnaderna blivit mycket stora. Nu valde de att dölja detta.
Ytterligare ett problem var att de lyckades. Vi som då satt i kommunstyrelse och fullmäktige gick på hanteringen. Det var bara en som insåg problemet och det var Erik Johansson (m) som reserverade sig. Det var bra för honom men det var mindre bra att inte fler insåg det.
Ganska kort efter beslutet insåg jag att det hade blivit dyrt. Snart efter maktövertagandet talade jag därför med kommunens ekonomikontor om att lösa lånen. Då fanns inga möjligheter. Men i och med finanskrisen har det skapats möjligheter. Därför löser nu kommunkoncernen ett problem som egentligen skapades av en socialdemokratisk valrörelse.
Könsneutrala äktenskap
Så är det då ett faktum. Alliansen kommer inte överens om frågan om könsneutrala äktenskap. Tre går ihop och en lämnas utanför.
Jag har tidigare bloggat om frågan om äktenskap och könsneutralitet. För mig handlar det om att vi nu tar ytterligare ett steg bort från den etiska grund som hittills byggt grunden för det västerländska samhället.
Den förenklade diskussionen kring könsneutrala äktenskap handlar om att staten inte ska lägga sig i enskilda människors kärlek. Men den diskussionen är så förtvivlat förenklad och meningslös. Den skapar fler frågor än vad den besvarar.
Den största frågan blir vilken kärlek som ändå staten lägger sig i. Den som är för könsneutrala äktenskap utifrån en argumentation om kärleksfrågan måste i så fall principiellt acceptera all form av kärleksmanifestation. Varför ska staten lägga sig i om tre eller fler älskar varandra och vill gifta sig? Varför ska tvåsamheten vara grund för kärlek? Är det en politisk fråga? Kan en människa enbart älska en annan?
Den frågan kommer inte att besvaras i någon av de motioner som nu läggs. Den frågan får nämligen ett antal andra konsekvenser som inte någon vill lyfta idag. Den största gäller barnen och människans värde.
Om man principiellt accepterar äktenskap mellan flera individer blir barnens roll i ett sådant äktenskap grumlig. Vem är pappa och vem är mamma? Är det bara biologin som styr? (Nej-det har vi ju redan tagit bort i och med olika rättigheter för enkönade par att bli föräldrar) Vem ska då vara förälder och vårdnadshavare? Vems blir barnen? Det finns risker för att det alla har ansvar för kommer ingen att ha ansvar för. Så vem för barnens talan?
Det andra handlar om en mycket större fråga kring människans värde. Förr var äktenskapet livslångt. Rätt ofta var det uselt och bara en schimär. Man höll ihop av ekonomiska skäl, kanske för att man kände skuld för barnen, eller av andra praktiska skäl. I en del fall fanns säkert värre skäl.
Nu är samhället helt annorlunda. Istället för livslånga partnerskap handlar det om partnerbyte. De ekonomiska skälen, främst för kvinnorna, för att hålla ihop finns inte längre. Synen på barnen är annorlunda. Det finns inte så många praktiska skäl. Även synen på kärlek har förändrats.
Den enskilda människan blir i allt större utsträckning en utbytbar faktor i livsvalen. Det handlar om många förändringar, från arbetsliv till kärleksliv. Men om utbytbarheten blir norm måste man fråga sig hur synen på människans värde förändras. Om min närmaste inte är närmare än att jag när som helst kan byta ut henne, hur påverkas då mina relationer till dem som inte står nära?
Det finns ett stort värde i att inte diskriminera olika grupper. En könsneutral äktenskapsbalk kan vara ett sådant steg under förutsättning att det inte leder till att andra grupper diskrimineras. Men man får inte blunda för de frågor som den väcker.
Jag har tidigare bloggat om frågan om äktenskap och könsneutralitet. För mig handlar det om att vi nu tar ytterligare ett steg bort från den etiska grund som hittills byggt grunden för det västerländska samhället.
Den förenklade diskussionen kring könsneutrala äktenskap handlar om att staten inte ska lägga sig i enskilda människors kärlek. Men den diskussionen är så förtvivlat förenklad och meningslös. Den skapar fler frågor än vad den besvarar.
Den största frågan blir vilken kärlek som ändå staten lägger sig i. Den som är för könsneutrala äktenskap utifrån en argumentation om kärleksfrågan måste i så fall principiellt acceptera all form av kärleksmanifestation. Varför ska staten lägga sig i om tre eller fler älskar varandra och vill gifta sig? Varför ska tvåsamheten vara grund för kärlek? Är det en politisk fråga? Kan en människa enbart älska en annan?
Den frågan kommer inte att besvaras i någon av de motioner som nu läggs. Den frågan får nämligen ett antal andra konsekvenser som inte någon vill lyfta idag. Den största gäller barnen och människans värde.
Om man principiellt accepterar äktenskap mellan flera individer blir barnens roll i ett sådant äktenskap grumlig. Vem är pappa och vem är mamma? Är det bara biologin som styr? (Nej-det har vi ju redan tagit bort i och med olika rättigheter för enkönade par att bli föräldrar) Vem ska då vara förälder och vårdnadshavare? Vems blir barnen? Det finns risker för att det alla har ansvar för kommer ingen att ha ansvar för. Så vem för barnens talan?
Det andra handlar om en mycket större fråga kring människans värde. Förr var äktenskapet livslångt. Rätt ofta var det uselt och bara en schimär. Man höll ihop av ekonomiska skäl, kanske för att man kände skuld för barnen, eller av andra praktiska skäl. I en del fall fanns säkert värre skäl.
Nu är samhället helt annorlunda. Istället för livslånga partnerskap handlar det om partnerbyte. De ekonomiska skälen, främst för kvinnorna, för att hålla ihop finns inte längre. Synen på barnen är annorlunda. Det finns inte så många praktiska skäl. Även synen på kärlek har förändrats.
Den enskilda människan blir i allt större utsträckning en utbytbar faktor i livsvalen. Det handlar om många förändringar, från arbetsliv till kärleksliv. Men om utbytbarheten blir norm måste man fråga sig hur synen på människans värde förändras. Om min närmaste inte är närmare än att jag när som helst kan byta ut henne, hur påverkas då mina relationer till dem som inte står nära?
Det finns ett stort värde i att inte diskriminera olika grupper. En könsneutral äktenskapsbalk kan vara ett sådant steg under förutsättning att det inte leder till att andra grupper diskrimineras. Men man får inte blunda för de frågor som den väcker.
2008-12-16
(S)anslöst oansvarigt!
Idag har socialdemokraterna gjort av med 600 miljoner kronor av örebroarnas skattepengar. 500 miljoner kronor valde man att använda till att köpa 5 % av ÖBOs aktier från Örebro Rådhus AB för att lösa bolagets skuld. Det innebär att man tar av alla skattebetalares pengar för att lösa ett problem som uppkommit genom att ÖBO under 12 år fått tillbaka pengar per automatik på bland annat betalning av ett lån man har till kommunen. Rent faktiskt innebär det till exempel att en familj med låga inkomster i ett hus i Kilsmo får betala höginkomsttagarens hyror i lyxkvarteren Måsen och Ulla. Varenda skattebetalare i Örebro får genom detta betala för den skatteplanering som socialdemokraterna ägnade sig åt under 10-års tid när man dels försökte gå förbi statens krav på skatt från bolagen, dels försökte att få ut pengar från ÖBO utan att den egna systerorganisationen Hyresgästföreningen skulle märka något.
Förutom att kommunens skuld genom detta ökar, drabbas skattebetalarna årligen av ökade kostnader i storleksordningen 20 miljoner kronor. Hur socialdemokraterna ska hantera det, vilka skolor de vill lägga ner, vilka äldreboenden som ska stängas, vilka investeringar som ska skjutas på framtiden, är oklart.
Istället låtsas de som om de har ännu mer pengar. Idag har de presenterat ett "åtgärdsprogram" för att lösa krisen. Nu finns plötsligen 100 miljoner kronor till för mer investeringar. De 20 miljonerna som kommunen nu ska betala i räntor glöms snabbt och istället finns pengar till satsningar. Man gör en del låtsasbesparingar på att minska antalet politiker i Rådhuset (fast man hela tiden tidigare sagt att man inte är intresserad av några förändringar i den politiska strukturen och inte vill ta bort den minsta nämnd) och på olika former av konsulttjänster (som ju då måste innebära att att ett antal konsulter blir arbetslösa...).
Dessutom är deras budget för 2009 underbalanserad med minst 80 miljoner. Tillsammans innebär detta att med socialdemokraternas (och vänsterpartiets) förslag så måste kommunen nästa år börja spara kraftigt. 100 miljoner kronor innebär minst 300 tjänster som de i så fall måste tydliggöra var de ska tas bort.
Det måste finnas en grundläggande syn på att den politik man företräder ska gå ihop sig. Ekonomiska utfästelser utan grund skapar bara bekymmer. Alla minns de krispaket som tidigare socialdemokratiska kommunledningar fått ägna sig åt för att de inte hållit koll på kommunens ekonomi. Det är mycket tydligt att örebroarna fått räkna med att hamna i samma situation igenom om oppositionen fått bestämma.
Men nu är det inte så.
Förutom att kommunens skuld genom detta ökar, drabbas skattebetalarna årligen av ökade kostnader i storleksordningen 20 miljoner kronor. Hur socialdemokraterna ska hantera det, vilka skolor de vill lägga ner, vilka äldreboenden som ska stängas, vilka investeringar som ska skjutas på framtiden, är oklart.
Istället låtsas de som om de har ännu mer pengar. Idag har de presenterat ett "åtgärdsprogram" för att lösa krisen. Nu finns plötsligen 100 miljoner kronor till för mer investeringar. De 20 miljonerna som kommunen nu ska betala i räntor glöms snabbt och istället finns pengar till satsningar. Man gör en del låtsasbesparingar på att minska antalet politiker i Rådhuset (fast man hela tiden tidigare sagt att man inte är intresserad av några förändringar i den politiska strukturen och inte vill ta bort den minsta nämnd) och på olika former av konsulttjänster (som ju då måste innebära att att ett antal konsulter blir arbetslösa...).
Dessutom är deras budget för 2009 underbalanserad med minst 80 miljoner. Tillsammans innebär detta att med socialdemokraternas (och vänsterpartiets) förslag så måste kommunen nästa år börja spara kraftigt. 100 miljoner kronor innebär minst 300 tjänster som de i så fall måste tydliggöra var de ska tas bort.
Det måste finnas en grundläggande syn på att den politik man företräder ska gå ihop sig. Ekonomiska utfästelser utan grund skapar bara bekymmer. Alla minns de krispaket som tidigare socialdemokratiska kommunledningar fått ägna sig åt för att de inte hållit koll på kommunens ekonomi. Det är mycket tydligt att örebroarna fått räkna med att hamna i samma situation igenom om oppositionen fått bestämma.
Men nu är det inte så.
2008-12-15
Vinter
Lucia och vinterväder. Rätt länge sedan. Söndagen var mer normal 2000-talsdecember med snögubbeväder.
Glad att minsta sonen får se snö. Vem vet hur länge det finns sådan kvar på dessa breddgrader.
Glad att minsta sonen får se snö. Vem vet hur länge det finns sådan kvar på dessa breddgrader.
2008-12-11
SJ måste ha konkurrens!
Idag har jag suttit två timmar extra på ett tåg från Stockholm. Det avgick 17.07 och första stoppet kom efter cirka 10 meter. Nästa stopp kom 100 meter senare. Därefter hankade vi oss fram till Sundbyberg. När vi skulle starta från Sumpan kom vi kanske 100 meter till. Sedan blev det stopp. Totalstopp. Det tog väl en timme att få dit ett nytt lok för det var loket som krånglade. Det hade det gjort ända från början. För att göra en alldeles för lång historia kort så landade tåget i Örebro ungefär 21.30 istället för 19.04.
Hur kan man ens få för sig att starta med ett lok som inte fungerar? Hur kan det ta två timmar att få ett nytt lok från Stockholm till Sundbyberg?
För oss som åker hyfsat ofta till Stockholm kan man också fundera över hur man kan åka med vagnar där stolarna knappt håller ihop, vad skillnaden är på första och andra klass i de nya dubbeldäckarna, var man ska ha packning i de nya tågseten o.s.v.
Jag lider rätt ofta med tågpersonalen. De får ta emot mycket stryk för något som inte är deras fel. Ett av felen är att kapaciteten inte byggts ut. Under tiotals år har inget hänt med spårbyggnationen. Det kommer att ta mycket lång tid att bygga ikapp. Ett annat fel är att man inte investerat i ny teknik. Ett tredje att man haft olika avkastningsmodeller och vinstkrav.
Men det finns ytterligare ett fel. Det är bristen på konkurrens. Om jag vill åka från Örebro till Stockholm med tåg, som jag alltid gör för att vara så miljövänlig jag kan, har jag bara SJ att välja på. SJ sätter själv ribban för service och kvalitet. Jag kan klaga, men som monopolföretag vet man att det egentligen inte spelar någon roll. Nästa vecka sitter jag åter på ett SJ-tåg till Stockholm.
Det enda sättet att i vart fall försöka skapa bättre service och kvalitet är att ge bolaget konkurrens. Inte förrän jag kan välja att ta 08.25 med Tågkompaniet istället för 08.10 med SJ finns de rätta incitamenten för att skapa kvalitet.
Hur kan man ens få för sig att starta med ett lok som inte fungerar? Hur kan det ta två timmar att få ett nytt lok från Stockholm till Sundbyberg?
För oss som åker hyfsat ofta till Stockholm kan man också fundera över hur man kan åka med vagnar där stolarna knappt håller ihop, vad skillnaden är på första och andra klass i de nya dubbeldäckarna, var man ska ha packning i de nya tågseten o.s.v.
Jag lider rätt ofta med tågpersonalen. De får ta emot mycket stryk för något som inte är deras fel. Ett av felen är att kapaciteten inte byggts ut. Under tiotals år har inget hänt med spårbyggnationen. Det kommer att ta mycket lång tid att bygga ikapp. Ett annat fel är att man inte investerat i ny teknik. Ett tredje att man haft olika avkastningsmodeller och vinstkrav.
Men det finns ytterligare ett fel. Det är bristen på konkurrens. Om jag vill åka från Örebro till Stockholm med tåg, som jag alltid gör för att vara så miljövänlig jag kan, har jag bara SJ att välja på. SJ sätter själv ribban för service och kvalitet. Jag kan klaga, men som monopolföretag vet man att det egentligen inte spelar någon roll. Nästa vecka sitter jag åter på ett SJ-tåg till Stockholm.
Det enda sättet att i vart fall försöka skapa bättre service och kvalitet är att ge bolaget konkurrens. Inte förrän jag kan välja att ta 08.25 med Tågkompaniet istället för 08.10 med SJ finns de rätta incitamenten för att skapa kvalitet.
Stockholm torsdag
Scandic Sjöfartshotellet. Frukosten avklarad. Vaknade 06.20 efter en som vanligt dålig sömn på hotell. Spelar inte så stor roll vilket hotell eller vilken stad.
I går tillbringades kvällen dels med ett par möten, dels med genomläsning av 100 sidor skrift kring samverkan mellan kommuner inför ett möte om just denna skrift kl 8 (om tio minuter).
Efter denna inledning till det egentliga ärendet. En av gårdagens föredragande är ekonom hos SEB. Han gick igenom varför det gått som det gått i världens ekonomier och vad vi kan förvänta oss. Rätt intressant. Bara en pusselbit: Det finns hus så det räcker till ett års husköp ute på USAs marknad, utan köpare. Innan den marknaden kommer igång är riskerna stora för att det finansiella systemet i USA inte återstartar. Hur lång tid tar det???
Ekonomens beskrivning stämmer väl överens med andra beskrivningar. Det har funnits en lång tid av uppblåsning av en bubbla som skapats med pengar som egentligen inte funnits. Man har kunnat låna på övervärden och konsumerat eller investerat utan tanke på att värdena en gång kanske minskar. När sedan detta otänkbara ändå händer blir konsekvenserna oöverblickbara. I en globaliserad värld blir de också globala (förståss).
Vad händer då nu? Det är väl den intressantaste frågan. Kommer de mångtusenmiljardersprogram som nu sjösätts att få upp konsumtionen? Kommer banksystemet att återhämta sig? Kommer råvaruprisfallet att få igång efterfrågan och tillverkning igen? Hur mycket måste banker och företag "downsizas" för att bli hållbara?
Det finns mycket som talar för att vi i dagsläget går in i en ny lågränteperiod. Men det är inte säkert. Om banksystemet inte återhämtar sig, och om staterna måste gå in med stora program för att hålla ekonomierna igång, kommer det att bli brist på krediter. Nya obligationslån måste ges ut med högre avkastning. Risken för ökade räntor ganska snart, och kanske ökad inflation, är inte försumbar.
För Örebro då? Vi måste se över hur vi blir en del av krislösningsplanen. Men vi ska inte göra det i panik och utan att fundera över de långsiktiga förändringarna. Örebro kommun har bra på fötter när det gäller ekonomin. Vi har en stabil ekonomi som klarar en del smällar. Men att satsa pengar utan att ha dem kommer att riskera också vår ekonomi.
Det finns partier som vill satsa blint, och som dessutom gjort det under de gångna åren. Men det är dålig och kortsiktig politik. Ordning och reda på ekonomin är bra, både i bra och dåliga tider.
I går tillbringades kvällen dels med ett par möten, dels med genomläsning av 100 sidor skrift kring samverkan mellan kommuner inför ett möte om just denna skrift kl 8 (om tio minuter).
Efter denna inledning till det egentliga ärendet. En av gårdagens föredragande är ekonom hos SEB. Han gick igenom varför det gått som det gått i världens ekonomier och vad vi kan förvänta oss. Rätt intressant. Bara en pusselbit: Det finns hus så det räcker till ett års husköp ute på USAs marknad, utan köpare. Innan den marknaden kommer igång är riskerna stora för att det finansiella systemet i USA inte återstartar. Hur lång tid tar det???
Ekonomens beskrivning stämmer väl överens med andra beskrivningar. Det har funnits en lång tid av uppblåsning av en bubbla som skapats med pengar som egentligen inte funnits. Man har kunnat låna på övervärden och konsumerat eller investerat utan tanke på att värdena en gång kanske minskar. När sedan detta otänkbara ändå händer blir konsekvenserna oöverblickbara. I en globaliserad värld blir de också globala (förståss).
Vad händer då nu? Det är väl den intressantaste frågan. Kommer de mångtusenmiljardersprogram som nu sjösätts att få upp konsumtionen? Kommer banksystemet att återhämta sig? Kommer råvaruprisfallet att få igång efterfrågan och tillverkning igen? Hur mycket måste banker och företag "downsizas" för att bli hållbara?
Det finns mycket som talar för att vi i dagsläget går in i en ny lågränteperiod. Men det är inte säkert. Om banksystemet inte återhämtar sig, och om staterna måste gå in med stora program för att hålla ekonomierna igång, kommer det att bli brist på krediter. Nya obligationslån måste ges ut med högre avkastning. Risken för ökade räntor ganska snart, och kanske ökad inflation, är inte försumbar.
För Örebro då? Vi måste se över hur vi blir en del av krislösningsplanen. Men vi ska inte göra det i panik och utan att fundera över de långsiktiga förändringarna. Örebro kommun har bra på fötter när det gäller ekonomin. Vi har en stabil ekonomi som klarar en del smällar. Men att satsa pengar utan att ha dem kommer att riskera också vår ekonomi.
Det finns partier som vill satsa blint, och som dessutom gjort det under de gångna åren. Men det är dålig och kortsiktig politik. Ordning och reda på ekonomin är bra, både i bra och dåliga tider.
2008-12-10
FRAM
Under dagen har jag haft ett antal samtal från media kring FRAM-projektet, det projekt som ursprungligen skulle flytta 150 miljoner kronor från oklar administration till medborgarnära styrning och verksamhet. Resultatet blev inte det förväntade. Varför?
När projektet inleddes ansåg man att det skulle omfatta drygt 1500 medarbetare. Men mycket snabbt insåg man att det skulle påverka den politiska strukturen. Men någon majoritet att förändra den politiska strukturen fanns och finns inte. Bara efter ett par månader hade antalet medarbetare därför mer än halverats. Beräkningarna låg i detta läge på knappt 700 och landade till slut på knappt 600. Det innebar att de möjliga resursomflyttningarna minskade från 150 miljoner kronor till knappt halva den summan.
Mycket länge såg det ut som om resursomflyttningarna skulle landa på i storleksordningen 60 - 65 miljoner kronor. Men vi nådde inte heller dit. I nuläget har vi gjort följande:
30 miljoner kronor har satsats på chefsstödjare ute i verksamheten. Varför? För att behovet var akut. Förr fick chefen både sätta upp gardiner, koka kaffe och ringa in vikarier. Nu behöver man det i mindre omfattning och kan arbeta med att stödja och utveckla verksamheten.
Därutöver skulle 30 - 35 miljoner kronor gå till verksamhet. Dit nådde vi inte. Resultatet visar att 16 miljoner går till verksamheterna. Ytterligare cirka 5 miljoner kronor har satsats på högre tjänstgöringsgrader och i vissa fall ökade lönenivåer tack vare höjd kompetens.
Summan cirka 50 miljoner kronor att omfördela är i detta läge den korrekta. Det är en tredjedel av vad vi siktade mot. I det perspektivet är det ett misslyckande. Men: 50 miljoner kronor är enormt mycket pengar.
Och det allra viktigaste: Socialdemokraterna hade under mycket lång tid valt att "ickestyra" den kommunala organisationen. När vi gav personalfunktionerna uppdrag att genomföra FRAM fick de i vissa fall börja från noll. Det har funnits uppgifter om att man ute i organisationen inte vetat att man haft folk anställda, att man har haft fel kompetens på fel plats, att administrativ personal egentligen arbetat med annat och så vidare.
Nu har vi en organisation som har genomfört en unik kompetenskartlägggning. Vi har en organisation som har kompetens att möta de förändringskrav som kommer att ställas. Vi har en organisation med mycket större effektivitet än den tidigare.
Även om resultatet för FRAM hade blivit lägre än det som nu redovisas hade FRAM varit en framgång.
När projektet inleddes ansåg man att det skulle omfatta drygt 1500 medarbetare. Men mycket snabbt insåg man att det skulle påverka den politiska strukturen. Men någon majoritet att förändra den politiska strukturen fanns och finns inte. Bara efter ett par månader hade antalet medarbetare därför mer än halverats. Beräkningarna låg i detta läge på knappt 700 och landade till slut på knappt 600. Det innebar att de möjliga resursomflyttningarna minskade från 150 miljoner kronor till knappt halva den summan.
Mycket länge såg det ut som om resursomflyttningarna skulle landa på i storleksordningen 60 - 65 miljoner kronor. Men vi nådde inte heller dit. I nuläget har vi gjort följande:
30 miljoner kronor har satsats på chefsstödjare ute i verksamheten. Varför? För att behovet var akut. Förr fick chefen både sätta upp gardiner, koka kaffe och ringa in vikarier. Nu behöver man det i mindre omfattning och kan arbeta med att stödja och utveckla verksamheten.
Därutöver skulle 30 - 35 miljoner kronor gå till verksamhet. Dit nådde vi inte. Resultatet visar att 16 miljoner går till verksamheterna. Ytterligare cirka 5 miljoner kronor har satsats på högre tjänstgöringsgrader och i vissa fall ökade lönenivåer tack vare höjd kompetens.
Summan cirka 50 miljoner kronor att omfördela är i detta läge den korrekta. Det är en tredjedel av vad vi siktade mot. I det perspektivet är det ett misslyckande. Men: 50 miljoner kronor är enormt mycket pengar.
Och det allra viktigaste: Socialdemokraterna hade under mycket lång tid valt att "ickestyra" den kommunala organisationen. När vi gav personalfunktionerna uppdrag att genomföra FRAM fick de i vissa fall börja från noll. Det har funnits uppgifter om att man ute i organisationen inte vetat att man haft folk anställda, att man har haft fel kompetens på fel plats, att administrativ personal egentligen arbetat med annat och så vidare.
Nu har vi en organisation som har genomfört en unik kompetenskartlägggning. Vi har en organisation som har kompetens att möta de förändringskrav som kommer att ställas. Vi har en organisation med mycket större effektivitet än den tidigare.
Även om resultatet för FRAM hade blivit lägre än det som nu redovisas hade FRAM varit en framgång.
2008-12-04
Tiden går
Sista kvällen på 40-talet. I morgon fyller jag 50. Då finns det inte ens skuggan av en chans att låtsas att man är ung längre.
Åldrandet är märkligt. Medan kroppen åldras är medvetandet något helt annat. En diffus blandning av allt man varit. En del barn, en del ungdom, en del ung vuxen, en del mer vuxen, en del medelålder. Men erfarenheten av att vara 20, 30 eller 40 är betydligt större än att vara 49 eller då snart 50.
Det är nog ingen större skillnad på att vara 60, 70 eller 80 heller. Åldern är både något subjektivt och objektivt. Du kan vara gammal när du är 25 och fortsätta med det hela livet. Du kan vara lika ung när du är 90 som när du var 30.
Det kan man ju också fundera över när man pratar hur politiken utformas för olika människor i olika generationer.
Åldrandet är märkligt. Medan kroppen åldras är medvetandet något helt annat. En diffus blandning av allt man varit. En del barn, en del ungdom, en del ung vuxen, en del mer vuxen, en del medelålder. Men erfarenheten av att vara 20, 30 eller 40 är betydligt större än att vara 49 eller då snart 50.
Det är nog ingen större skillnad på att vara 60, 70 eller 80 heller. Åldern är både något subjektivt och objektivt. Du kan vara gammal när du är 25 och fortsätta med det hela livet. Du kan vara lika ung när du är 90 som när du var 30.
Det kan man ju också fundera över när man pratar hur politiken utformas för olika människor i olika generationer.
2008-12-03
AP-fonderna är inte Svenska Spel
Socialdemokraterna vill använda svenska folkets pensionspengar som avsatts i AP-fonderna till att "rädda" bilindustrin. Det är märkligt.
Menar verkligen partiet att man ska spela bort miljarder av svenskarnas framtida pensionspengar på att låtsasrädda svensk bilindustri? Är det någon som på allvar tror att staten är en bättre ägare med mer kunskap om vilka bilar som ska säljas och på vilket sätt än industrin själva.
Knappast.
Ibland blir politiken så märklig. I denna kris vill socialdemokraterna satsa miljarder på att rädda några tusen anställda inom utlandsägda bolag. När de själva satt vid makten i mitten av 1990-talet när det också var kris valde de själva att rasera delar av välfärden genom att ta pengar från kommunerna och på det sättet minska antalet jobb i kommunerna med många tusen personer.
Nu kommer säkert ett paket som ska rädda jobben i bilindustrin, tillfälligt och dyrt. Men frågan är om inte pengarna skulle göra större nytta och skapa fler arbeten om man säkrade kommunernas och landstingens ekonomi de kommande åren.
Menar verkligen partiet att man ska spela bort miljarder av svenskarnas framtida pensionspengar på att låtsasrädda svensk bilindustri? Är det någon som på allvar tror att staten är en bättre ägare med mer kunskap om vilka bilar som ska säljas och på vilket sätt än industrin själva.
Knappast.
Ibland blir politiken så märklig. I denna kris vill socialdemokraterna satsa miljarder på att rädda några tusen anställda inom utlandsägda bolag. När de själva satt vid makten i mitten av 1990-talet när det också var kris valde de själva att rasera delar av välfärden genom att ta pengar från kommunerna och på det sättet minska antalet jobb i kommunerna med många tusen personer.
Nu kommer säkert ett paket som ska rädda jobben i bilindustrin, tillfälligt och dyrt. Men frågan är om inte pengarna skulle göra större nytta och skapa fler arbeten om man säkrade kommunernas och landstingens ekonomi de kommande åren.
2008-12-02
Lind eller körsbär
Idag har programnämnd Samhällsbyggnad fattat beslut om att man förespråkar körsbär istället för lindar. Är det rätt beslut? Är det ett politiskt beslut?
Beslutet följer det historiska sättet att fatta beslut i Örebro. Under många år har politiken blivit fast i detaljer, medan den egentliga styrningen av kommunen, de långsiktiga besluten, legat utanför de formella nämndmötena. Det har varit tjänstemän och ibland ett fåtal politiker som hanterat de stora frågorna.
När vi kom till makten försökte vi förändra detta. Hela vår budgetprocess är det tydligaste tecknet på att vi försöker flytta makten över färdriktningen från administration till politik. Det är ett långsiktigt arbete men det kommer att ge resultat.
Egentligen borde aldrig programnämnden fattat beslutet om lindar eller körsbärsträd. Den detaljeringsnivån på besluten borde vara en ren tjänstemannafråga. Politikerna bestämmer över att torget ska förändras, vilka ramar man vill ha (till exempel anpassat för funktionshindrade) och vad det får kosta. Men vi borde inte behöva fatta beslut om vare sig trädsorter eller stenhöjder.
Jag vet att Fredrik Persson sliter hårt med att hantera den tradition av att överlåta även detaljbeslut på politiker. Men hans arbete kommer att ta tid. Det är ytterligare ett skäl för att den nuvarande majoriteten ska få förnyat förtroende i valet 2010. Risken för en återgång till en politisk detaljstyrning, och ett politiskt negligerande av de stora frågorna är uppenbar.
Så var det rätt beslut man fattade? Är körsbär bättre än lindar? Jag är rätt intresserad av trädgårdar och parker. Mycket mer än de flesta. Men jag kan ändå inte säga vad som är rätt. Hur mycket ska historiken betyda? Gestaltningen? Kajorna? Näringslivet? Jag har gjort egna "opinionsundersökningar" på stan och det är 50/50 för de olika alternativen.
Som så ofta ligger svaret i framtiden. Men politikerna borde inte ha behövt fatta beslutet.
Beslutet följer det historiska sättet att fatta beslut i Örebro. Under många år har politiken blivit fast i detaljer, medan den egentliga styrningen av kommunen, de långsiktiga besluten, legat utanför de formella nämndmötena. Det har varit tjänstemän och ibland ett fåtal politiker som hanterat de stora frågorna.
När vi kom till makten försökte vi förändra detta. Hela vår budgetprocess är det tydligaste tecknet på att vi försöker flytta makten över färdriktningen från administration till politik. Det är ett långsiktigt arbete men det kommer att ge resultat.
Egentligen borde aldrig programnämnden fattat beslutet om lindar eller körsbärsträd. Den detaljeringsnivån på besluten borde vara en ren tjänstemannafråga. Politikerna bestämmer över att torget ska förändras, vilka ramar man vill ha (till exempel anpassat för funktionshindrade) och vad det får kosta. Men vi borde inte behöva fatta beslut om vare sig trädsorter eller stenhöjder.
Jag vet att Fredrik Persson sliter hårt med att hantera den tradition av att överlåta även detaljbeslut på politiker. Men hans arbete kommer att ta tid. Det är ytterligare ett skäl för att den nuvarande majoriteten ska få förnyat förtroende i valet 2010. Risken för en återgång till en politisk detaljstyrning, och ett politiskt negligerande av de stora frågorna är uppenbar.
Så var det rätt beslut man fattade? Är körsbär bättre än lindar? Jag är rätt intresserad av trädgårdar och parker. Mycket mer än de flesta. Men jag kan ändå inte säga vad som är rätt. Hur mycket ska historiken betyda? Gestaltningen? Kajorna? Näringslivet? Jag har gjort egna "opinionsundersökningar" på stan och det är 50/50 för de olika alternativen.
Som så ofta ligger svaret i framtiden. Men politikerna borde inte ha behövt fatta beslutet.
2008-12-01
Det goda Örebro
Idag har kommunen haft en omvärldsdag. Dagen var första steget på budgetprocessen inför budget 2010. På väg mot en färdig budget kommer det att bli ett antal andra möten och sammanträden. En del är, precis som dagens möte, för alla oavsett partifärg. Det är viktigt att vi alla har någorlunda samma bilder av både omvärlden och de ekonomiska förutsättningarna innan vi gör de avvägningar vi alltid gör innan vi fattar beslut om hur våra respektive budgetar ser ut.
En av de viktigaste lärdomarna av dagens möte var hur viktigt det är att skapa en gemensam bild, eller berättelse, om vad Örebro står för. Vad är det goda Örebro?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det goda Örebro är olika för varenda människa. Det jag upplever som gott är inte samma sak som det en femåring, en 25-åring eller en 75-åring upplever. Vi har olika historier baserade på så mycket. Man eller kvinna? Rik eller fattig? Frisk eller sjuk? Gammalsvensk eller nysvensk? Det är bara att fortsätta att peka på skillnaderna.
Men om man ser till städer som lyckats att skapa sina egna historier och ibland vända jobbiga bekymmer till positiva utmaningar visar det sig att man ofta hittar det som många kan relatera till oavsett sina olika bakgrunder. Det kan vara minskad brottslighet på Manhattan, Europaanknytningen i Malmö eller det gränslösa Haparanda.
Vad är då det gemensamma som kopplar samman Örebro och oss örebroare? Under dagen kom det fram ganska många förslag. Kilsbergen, Vattenparken, Kulturstaden, Universitetsstaden, Handelsstaden? Den goda välfärdens kommun? Kommunen där det civila samhället syns och stärks?
Med några timmars eftertanke efter dagens slut ser jag att rätt mycket av det vi pratat om redan finns i den budget vi fem partier arbetade ihop inför 2009. Vårt uppdrag nu är kanske mer att göra den ofta rätt politiska texten mer berättande. Historian finns där. Det gäller att lyfta fram den.
En av de viktigaste lärdomarna av dagens möte var hur viktigt det är att skapa en gemensam bild, eller berättelse, om vad Örebro står för. Vad är det goda Örebro?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det goda Örebro är olika för varenda människa. Det jag upplever som gott är inte samma sak som det en femåring, en 25-åring eller en 75-åring upplever. Vi har olika historier baserade på så mycket. Man eller kvinna? Rik eller fattig? Frisk eller sjuk? Gammalsvensk eller nysvensk? Det är bara att fortsätta att peka på skillnaderna.
Men om man ser till städer som lyckats att skapa sina egna historier och ibland vända jobbiga bekymmer till positiva utmaningar visar det sig att man ofta hittar det som många kan relatera till oavsett sina olika bakgrunder. Det kan vara minskad brottslighet på Manhattan, Europaanknytningen i Malmö eller det gränslösa Haparanda.
Vad är då det gemensamma som kopplar samman Örebro och oss örebroare? Under dagen kom det fram ganska många förslag. Kilsbergen, Vattenparken, Kulturstaden, Universitetsstaden, Handelsstaden? Den goda välfärdens kommun? Kommunen där det civila samhället syns och stärks?
Med några timmars eftertanke efter dagens slut ser jag att rätt mycket av det vi pratat om redan finns i den budget vi fem partier arbetade ihop inför 2009. Vårt uppdrag nu är kanske mer att göra den ofta rätt politiska texten mer berättande. Historian finns där. Det gäller att lyfta fram den.
2008-11-30
Volvo och Saab inget för staten
Enligt en beställd undersökning vill sju av tio svenskar att staten ska rädda Volvo och Saab. Rätt märkligt.
Varför dippar de forna svenska stoltheterna? Helt enkelt för att de är för små och inte har hunnit med i utvecklingen. Volvo satsade alldeles för länge på stora bilar där säkerheten var allt. Förbrukning och alternativa drivmedel rationaliserades till och med bort. Vad Saab satsat på sedan man såldes är oklart. Men det har i vart fall inte varit nytänkande.
Nu står vi inför en kris för bilförsäljningen. Dels för att konjunkturerna viker, dels för att klimatet sätter nya gränser för vad en bil ska klara. Här kommer det att krävas massor av miljarder för att bli en av de tillverkare som överlever. Det var i det perspektivet synd att det var amerikanska och inte japanska företag som köpte de svenska märkena. De amerikanska biltillverkarna är hopplöst efter i utvecklingen.
Nu tycker alltså en massa svenskar att staten ska ta över. Jag har svårt att förstå det. Menar de att staten är bättre på att driva företag och sälja bilar än de som gjort det sedan årtionden? Vill de att staten tar tiotals miljarder från skolan och vården för att satsa på utveckling av nya bilar?
De som funderar i den riktningen borde i vart fall titta i backspegeln en gång. 70-talets varvskris kostade staten massor. Men hur många av varven finns kvar idag? Framtidens arbeten ligger inte i ett hopplöst bevarande av gårdagens tekniker. Sverige ska byggas starkt av framtida uppfinningar. Allt annat blir så lätt den socialdemokratiska typen av konservatism som fortfarande styr så mycket av både svenskt näringsliv och svensk politik.
Varför dippar de forna svenska stoltheterna? Helt enkelt för att de är för små och inte har hunnit med i utvecklingen. Volvo satsade alldeles för länge på stora bilar där säkerheten var allt. Förbrukning och alternativa drivmedel rationaliserades till och med bort. Vad Saab satsat på sedan man såldes är oklart. Men det har i vart fall inte varit nytänkande.
Nu står vi inför en kris för bilförsäljningen. Dels för att konjunkturerna viker, dels för att klimatet sätter nya gränser för vad en bil ska klara. Här kommer det att krävas massor av miljarder för att bli en av de tillverkare som överlever. Det var i det perspektivet synd att det var amerikanska och inte japanska företag som köpte de svenska märkena. De amerikanska biltillverkarna är hopplöst efter i utvecklingen.
Nu tycker alltså en massa svenskar att staten ska ta över. Jag har svårt att förstå det. Menar de att staten är bättre på att driva företag och sälja bilar än de som gjort det sedan årtionden? Vill de att staten tar tiotals miljarder från skolan och vården för att satsa på utveckling av nya bilar?
De som funderar i den riktningen borde i vart fall titta i backspegeln en gång. 70-talets varvskris kostade staten massor. Men hur många av varven finns kvar idag? Framtidens arbeten ligger inte i ett hopplöst bevarande av gårdagens tekniker. Sverige ska byggas starkt av framtida uppfinningar. Allt annat blir så lätt den socialdemokratiska typen av konservatism som fortfarande styr så mycket av både svenskt näringsliv och svensk politik.
2008-11-27
Oppositionens historiska oansvarighet
I går i kommunfullmäktige diskuterade vi bokslutsprognos 2. Kanske inte världens mest heta ämne. Men ändå.
Det var intressant att höra att i princip alla företrädare från alla partier var överens om att man idag måste visa stor aktsamhet med kommunens pengar. Rätt ofta lät det som om alla alltid varit överens om det.
Men så är det inte. Dagens opposition har i samtliga hittillsvarande budgetar lagt mer pengar på löpande verksamhet än vad kommunledningen gjort. Därutöver har man haft ett antal förslag som inte varit finansierade överhuvudtaget (främst heltidslöftet som skulle ha kostat kommunen tiotals miljoner kronor) och krav på enorma investeringar (till exempel järnväg till flygplatsen bl.a. för hundratals miljoner enligt vissa beräkningar).
När kommunledningen stått emot dessa överkrav har det låtit att "vi inte sparar för att de måste, utanför att de vill" och liknande skrivningar. Gång på gång har man tagit de höga resultaten för några få år som intäkt för att kraftigt öka utgiftsvolymen.
Om Örebro kommun följt dessa budgetar vet vi var vi varit idag. Då hade det redan 2009 krävts sparpaket, kanske både nödstopp och anställningsstopp. Säkerligen hade människor fått lämna sina anställningar för att det saknats pengar. Politiken hade varit lätt att känna igen. Det tydliga (s)-märket från 1990-talet innebar stora utgiftshöjningar följt av kris och stopp och nedskärningar.
Nu är kommunen i en bättre sits. Vi vet att det kommer att bli kärvt även för oss de kommande åren, men kommunledningen har visat att vi både kan och vill hantera även svåra frågor på konstruktiva sätt. Vi fick kritik för att vi inte satsade mer 2007 och 2008. Jag tror att många idag tackar oss för det.
Det var intressant att höra att i princip alla företrädare från alla partier var överens om att man idag måste visa stor aktsamhet med kommunens pengar. Rätt ofta lät det som om alla alltid varit överens om det.
Men så är det inte. Dagens opposition har i samtliga hittillsvarande budgetar lagt mer pengar på löpande verksamhet än vad kommunledningen gjort. Därutöver har man haft ett antal förslag som inte varit finansierade överhuvudtaget (främst heltidslöftet som skulle ha kostat kommunen tiotals miljoner kronor) och krav på enorma investeringar (till exempel järnväg till flygplatsen bl.a. för hundratals miljoner enligt vissa beräkningar).
När kommunledningen stått emot dessa överkrav har det låtit att "vi inte sparar för att de måste, utanför att de vill" och liknande skrivningar. Gång på gång har man tagit de höga resultaten för några få år som intäkt för att kraftigt öka utgiftsvolymen.
Om Örebro kommun följt dessa budgetar vet vi var vi varit idag. Då hade det redan 2009 krävts sparpaket, kanske både nödstopp och anställningsstopp. Säkerligen hade människor fått lämna sina anställningar för att det saknats pengar. Politiken hade varit lätt att känna igen. Det tydliga (s)-märket från 1990-talet innebar stora utgiftshöjningar följt av kris och stopp och nedskärningar.
Nu är kommunen i en bättre sits. Vi vet att det kommer att bli kärvt även för oss de kommande åren, men kommunledningen har visat att vi både kan och vill hantera även svåra frågor på konstruktiva sätt. Vi fick kritik för att vi inte satsade mer 2007 och 2008. Jag tror att många idag tackar oss för det.
2008-11-26
Äntligen beslut om friidrottshall
Idag fattade kommunfullmäktige beslutet om att bygga en friidrottshall vid universitetet i egen regi. Det är bra. Det är på tiden att beslutet fattats. Den månad som projeketet försenats av oppositionen har inte varit bra för någon.
Friidrotten i Örebro behöver en ny hall. Mässhallen har aldrig varit ett bra alternativ. Nu skapas förutsättningarna för en bra hall i ett bra område där många intressenter kan samsas.
Kommunen kommer även i detta projekt att samarbeta med universitetet. Till detta kommer även intresse från fristående skolor. Samarbetet med friidrottens föreningar består och förstärks. Det innebär stora möjligheter att bygga en bra hall.
I debatten låter det som om det inte är så långt mellan kommunledningens förslag och oppositionens. Men i konkret handling är det tyvärr mycket långt. Om oppositionen ville hantera frågan på ett sätt som ändå gav friidrotten möjligheter så hade man kunnat acceptera beslutet om att ändå bygga. Men man valde att rösta emot. Den enda analys som går att göra är att om man inte själv får diskutera med Akademiska Hus så är det bättre att inget byggs än att Örebro Porten AB får bygga.
Den hållningen är inte bra. Inte för örebroarna. Inte för friidrottarna, framförallt inte för alla de barn och unga som leker och tränar varje dag. Inte för kommunens ekonomi och därmed inte för vare sig välfärd eller skattebetalare. Inte för universitetet. Jag tror inte ens att det är bra för oppositionen som än mer bekräftar sin hållning som nej-sägare.
Friidrotten i Örebro behöver en ny hall. Mässhallen har aldrig varit ett bra alternativ. Nu skapas förutsättningarna för en bra hall i ett bra område där många intressenter kan samsas.
Kommunen kommer även i detta projekt att samarbeta med universitetet. Till detta kommer även intresse från fristående skolor. Samarbetet med friidrottens föreningar består och förstärks. Det innebär stora möjligheter att bygga en bra hall.
I debatten låter det som om det inte är så långt mellan kommunledningens förslag och oppositionens. Men i konkret handling är det tyvärr mycket långt. Om oppositionen ville hantera frågan på ett sätt som ändå gav friidrotten möjligheter så hade man kunnat acceptera beslutet om att ändå bygga. Men man valde att rösta emot. Den enda analys som går att göra är att om man inte själv får diskutera med Akademiska Hus så är det bättre att inget byggs än att Örebro Porten AB får bygga.
Den hållningen är inte bra. Inte för örebroarna. Inte för friidrottarna, framförallt inte för alla de barn och unga som leker och tränar varje dag. Inte för kommunens ekonomi och därmed inte för vare sig välfärd eller skattebetalare. Inte för universitetet. Jag tror inte ens att det är bra för oppositionen som än mer bekräftar sin hållning som nej-sägare.
2008-11-24
Klimat
Ibland önskar man sig ett varmare klimat. Ofta skulle politiken behöva just detta. Men ibland vill man ha det kallare.
Har just sett ytterligare ett reportage om vad som håller på att hända på Arktis. Smältningen av havsisen går mångdubbelt fortare än vad forskarna trott. Ett enormt ekosystem hotas av total kollaps.
Jag undrar hur länge man ska orka hålla glädjen uppe i ett arbete som har så många minuspunkter. Hur ska vi kunna ställa om samhället så snabbt som det behövs? Hur ska jag kunna förmedla vikten av att bevara arter och ekosystem som väldigt få bryr sig om? Är det inte bara att lägga ner och av?
Det finns väldigt lite som pekar på att människan kommer att klara av klimatutmaningen. Det finns mycket som pekat på att vi kommer att köra rakt in i väggen i full fart, kanske med bromsen i botten just före smällen.
Men än så länge finns det hopp. Så det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Som så många gånger förr...
Har just sett ytterligare ett reportage om vad som håller på att hända på Arktis. Smältningen av havsisen går mångdubbelt fortare än vad forskarna trott. Ett enormt ekosystem hotas av total kollaps.
Jag undrar hur länge man ska orka hålla glädjen uppe i ett arbete som har så många minuspunkter. Hur ska vi kunna ställa om samhället så snabbt som det behövs? Hur ska jag kunna förmedla vikten av att bevara arter och ekosystem som väldigt få bryr sig om? Är det inte bara att lägga ner och av?
Det finns väldigt lite som pekar på att människan kommer att klara av klimatutmaningen. Det finns mycket som pekat på att vi kommer att köra rakt in i väggen i full fart, kanske med bromsen i botten just före smällen.
Men än så länge finns det hopp. Så det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Som så många gånger förr...
2008-11-21
Som man känner sig själv känner man andra
En f d landshövding och facklig ledare, tillika socialdemokrat, skriver i tidningen om hur han tror att beslut fattas i Örebro kommun. Hans, och även andra socialdemokraters, syn på beslutsfattande säger mer om deras eget sätt att fatta beslut än något annat.
Socialdemokraterna har en lång tradition av att få bestämma själva. Även när de saknat egen majoritet har deras allianser varit byggda på att de ska bestämma och deras allianspartier ska lyda. Lydnaden har köpts antingen genom ekonomi eller i vissa fall ett mindre antal konkreta politiska beslut. Men makten har legat hos ett parti och framförallt hos en person i det partiet.
Detta sätt att hantera beslut fungerade väl när svensk politik karaktäriserades av partilydnad. De förtroendevalda följde slaviskt ordföranden. Men denna föråldrade modell fungerar allt sämre. Det visas allra tydligast genom den oordning och de majoritetssplittringar de två tidigare socialdemokratiska kommunledningarna fick försöka hantera. Men de misslyckades. Deras självbild och deras sätt att hantera makt klarade inte av den utmaningen.
Fempartikoalitionen som styr Örebro är starkare idag än när vi för två år sedan tog över makten. Skälet till detta är att vi har en stark tilltro till varandra, en ständig dialog med varandra, respekt för varandras likheter och olikheter, en samsyn om att makt, ansvar och befogenheter ska delegeras och därmed en gemensam syn på styrning och ledning.
Jag har en position som kännetecknas av stor makt och stort ansvar. Den makten kan man antingen använda att som dålig chef tvinga sina medarbetare att in i minsta detalj göra det man vill att de ska göra, eller som god ledare samla dem i ett arbete där man med glädje arbetar för samma mål och där mitt uppdrag mer handlar om att dra upp ett antal huvudlinjer. Jag hoppas och tror att det senare arbetssättet är det som karaktäriserar koalitionens olika ledare och ledarskap. Vår stabilitet är ett bevis på detta.
Socialdemokraterna har en lång tradition av att få bestämma själva. Även när de saknat egen majoritet har deras allianser varit byggda på att de ska bestämma och deras allianspartier ska lyda. Lydnaden har köpts antingen genom ekonomi eller i vissa fall ett mindre antal konkreta politiska beslut. Men makten har legat hos ett parti och framförallt hos en person i det partiet.
Detta sätt att hantera beslut fungerade väl när svensk politik karaktäriserades av partilydnad. De förtroendevalda följde slaviskt ordföranden. Men denna föråldrade modell fungerar allt sämre. Det visas allra tydligast genom den oordning och de majoritetssplittringar de två tidigare socialdemokratiska kommunledningarna fick försöka hantera. Men de misslyckades. Deras självbild och deras sätt att hantera makt klarade inte av den utmaningen.
Fempartikoalitionen som styr Örebro är starkare idag än när vi för två år sedan tog över makten. Skälet till detta är att vi har en stark tilltro till varandra, en ständig dialog med varandra, respekt för varandras likheter och olikheter, en samsyn om att makt, ansvar och befogenheter ska delegeras och därmed en gemensam syn på styrning och ledning.
Jag har en position som kännetecknas av stor makt och stort ansvar. Den makten kan man antingen använda att som dålig chef tvinga sina medarbetare att in i minsta detalj göra det man vill att de ska göra, eller som god ledare samla dem i ett arbete där man med glädje arbetar för samma mål och där mitt uppdrag mer handlar om att dra upp ett antal huvudlinjer. Jag hoppas och tror att det senare arbetssättet är det som karaktäriserar koalitionens olika ledare och ledarskap. Vår stabilitet är ett bevis på detta.
2008-11-20
Örebrogalan
På morgontåget upp emot Stockholm för ännu ett sammanträde. Morgnar är hemska. Ju tidigare desto värre. 06.21 från Örebro C är ett alldeles för tidigt tåg. Men ändå för sent. Kommer inte fram till SKL förrän 08.20. Sammanträdet börjar 08.00...
Jag skulle egentligen inte varit hemma över natten. Brukar övernatta i Stockholm. Men i går var det Örebrogalan och jag var tvungen att göra ett undantag.
Tvungen förresten. Galan var en succé! Massor av glada människor. Bra underhållning. En bra konferencier och god mat. Dessutom ett bra upplägg med både glädje och spänning kring pristagarna. Ännu ett lyckat initiativ från kommunledningen.
Utanför stod några få vänstermänniskor och protesterade. De ville kanske inte att den forskare som skrivit årets avhandling skulle uppmärksammas. Eller så tyckte de att den kultursatsning som tog konsten ut på Örebros gator skulle glömmas. Eller att Bondens marknad och miljötänket bakom den var meningslöst.
De har all rätt att tycka det. De har all rätt att tycka att det är fel att man anordnar galor för att uppmärksamma vardagshjältar. Jag tycker det är rätt. De tycker annorlunda. Om målet med samhället är att alla ska ha det lika dåligt och ingen får sticka ut måste man fråga sig hur ett sådant samhälle skulle se ut.
Jag skulle egentligen inte varit hemma över natten. Brukar övernatta i Stockholm. Men i går var det Örebrogalan och jag var tvungen att göra ett undantag.
Tvungen förresten. Galan var en succé! Massor av glada människor. Bra underhållning. En bra konferencier och god mat. Dessutom ett bra upplägg med både glädje och spänning kring pristagarna. Ännu ett lyckat initiativ från kommunledningen.
Utanför stod några få vänstermänniskor och protesterade. De ville kanske inte att den forskare som skrivit årets avhandling skulle uppmärksammas. Eller så tyckte de att den kultursatsning som tog konsten ut på Örebros gator skulle glömmas. Eller att Bondens marknad och miljötänket bakom den var meningslöst.
De har all rätt att tycka det. De har all rätt att tycka att det är fel att man anordnar galor för att uppmärksamma vardagshjältar. Jag tycker det är rätt. De tycker annorlunda. Om målet med samhället är att alla ska ha det lika dåligt och ingen får sticka ut måste man fråga sig hur ett sådant samhälle skulle se ut.
2008-11-18
Friidrottshallen
På dagens Kommunstyrelse fattade vi beslut om att gå vidare med bygget i kommunal regi. Enligt ekonomikontorets beräkningar kommer kommunen att spara mellan 30 och kanske uppåt 60-70 miljoner de kommande 25 åren när vi bygger i egen regi.
Nu är det viktigt att projektet kommer igång så fort som möjligt. Örebros friidrottare behöver en ny hall. Alla förseningar riskerar den verksamhet som idag bedrivs med så god tillväxt.
Nu återstår ytterligare några utmaningar för oss i kommunledningen. Idrottshuset är en sådan. Hur vi moderniserar Trängen en annan. Och behovet av fler allvädersplaner en tredje.
Nu är det viktigt att projektet kommer igång så fort som möjligt. Örebros friidrottare behöver en ny hall. Alla förseningar riskerar den verksamhet som idag bedrivs med så god tillväxt.
Nu återstår ytterligare några utmaningar för oss i kommunledningen. Idrottshuset är en sådan. Hur vi moderniserar Trängen en annan. Och behovet av fler allvädersplaner en tredje.
2008-11-17
Predikan
Min gamla dator lade av i förra veckan. Inte mycket bloggande då, men nu kommer den långa predikan jag höll i går. Varsågoda.
Ps 85:2-14
NT: Rom 8:18-27
Luk 6:20-26
DET FINNS ETT SAMBAND MELLAN OSYNLIGHET OCH VÅLD
För mer än 100 år sedan kolonialiserades Afrika. En del togs av den belgiske kungen Leopold. Detta Kongo visade sig vara en av världens rikaste platser. Oändliga naturresurser gömde sig på och under jorden. Skog och djur. Metaller och diamanter. Och människor i mängd att bruka och förbruka.
Under mer än 100 år har östra Kongo slitits sönder av strider, ofta grundade i jakten på den rikedom dessa naturresurser ger. Ännu pågår eländet. Hur många har dött idag? Etthundra? Ettusen? Fler? En del bedömare menar att det en vanlig dag kan dödas flera tusen kongoleser. Förutom dem som våldtas, misshandlas, fördrivs. Barn, kvinnor, män.
Vi har vetat. Vi har sett. Vi har kunnat följa. Men nästan inget har gjorts. Inga stora militära interventioner. Inga kraftiga FN-resolutioner. Inga protestmarscher. Inga kommittéer. Några få missionärer har gjort det de kunnat, tillsammans med andra ideella organisationer. Men världen har varit tyst, väldigt tyst.
Är det på grund av att vi vet att vi behöver kopparn? Är det för att vi vill ha den där diamanten? För att världsekonomin behöver sina råvarukällor för att fungera? Eller är det av ren slöhet, brist på engagemang? Vad skulle egentligen jag kunna göra – ingenting!
Östra Kongo skulle kunna vara ett av världens rikaste länder. Men hela tiden ligger döden och svälten på lut. Vi offrar människa och miljö – i tystnad.
Rom 12:9-18
Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda.
Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.
Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren.
Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen.
Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte.
Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter.
Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka.
Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.
MILJÖPROBLEMEN BIDRAR TILL ORÄTTVISOR
Vi har säkert alla hört och sett det. Om alla människor på jorden skulle leva som oss i de utvecklade länderna skulle det krävas så mycket resurser så att jorden inte skulle räcka till. Förutom den jord vi går på, skulle det där utanför i rymden behöva sväva ytterligare, en, två, tre, fyra, fem jordklot som bara försörjde oss med allt det vi behöver. Skog för papper, jord för föda, berg för metaller och mineraler, olja och uran.
Men det finns bara ett jordklot. En enda värld i ett ändlöst universum.
Det har alltid funnits miljöproblem där människan funnits. Om vi skulle vara en del av naturen, inte sätta något eget ekologiskt fotspår, skulle världen ha plats för kanske ett par hundra miljoner människor. Nu är vi sex miljarder. Förr var miljöproblemen lokala. En soptipp utanför Jerusalem. Ett järnbruk i Kilsbergen. Där utanför fanns det alltid mer natur att använda. Vi byggde höga skorstenar för att den oändliga luften skulle ta hand om avgaserna. Vi lade rör på bottnen av sjöar och hav för att det lika oändliga vattnet skulle sprida vårt avfall så långt bort att det aldrig återkom.
Men nu är det annorlunda. Lika annorlunda som det egentligen alltid varit.
Idag tog jag bilen till kyrkan, som jag alltför ofta gör. Skälen varierar. Det är för bråttom. Det är för dåligt väder. Det är motvind. Bussen går för sällan.
Varenda meter jag och bilen förflyttade oss leder världen närmare en ekologisk kollaps. Varenda meter släppte vi kanske ut just den där koldioxidmolekylen som gör att klimatutvecklingen når den ”tipping point” som vi alla borde frukta.
Klimatforskarna är skrämmande överens om hur klimatet förändras. Deras förutsägelser stämmer skrämmande ofta in. Om vi vill så kan vi själva se det. Inte så att denna regniga och blåsiga höst, denna milda novemberhelg, är beviset på klimatförändringarna. Men vi alla är medvetna om att något förändrats. De vita vintrarna varje år tog slut för länge sedan. Snön kommer, och vi kommer säkert att få fler kalla och vita vintrar. Men det är inte samma sak. Vi vet det. Men vill vi egentligen veta?
Den ”tipping point” forskarna oroar sig för är det man inte kan veta. Väldigt många system utvecklas inte linjärt. Det kanske inte blir 0,01 grad varmare varje år. Rätt vad det är händer något som man inte kunnat förutsäga, men kanske kunnat gissa, och utvecklingen sticker iväg. Förra året smälte en massa havsis vid Nordpolen. Många förvånades. Ingen hade kunnat förutsäga att det skulle ske i fjol, kanske om tiotals år, men inte nu. Vad händer nästa år? Enorma regn? Smältande tundror? Orkaner på rad? Eller – ingenting?
Förr, när vi trodde att det var annorlunda, att vi kunde bygga skorstenar och lägga rör för att sprida gifter och avfall, blev orättvisorna tydliga. Vi tog både material och människor och förbrukade dem. Först som slavar. Sedan som arbetare. Ibland – i vissa länder som Kongo, var och är gränserna flytande. Det koloniala förtrycket var tydligt.
Nu är förtrycket mer diffust. Frågar man nationalekonomerna så kan de bevisa att antalet fattiga i världen minskat. Även om skillnaden mellan de allra rikaste och de allra fattigaste blivit större, så har både andelen, och nu även antalet, riktigt fattiga minskat. Världen blir både mer och mindre rättvis. Mer – för att fler blir mindre fattiga. Mindre – för att skillnaderna ökar.
Men även i glädjen av att fler lyfts ur fattigdom måste vi se den övergripande frågan: Hur ska vi någonsin kunna lyfta dem till vårt välstånd om vårt välstånd bygger på att vi egentligen har fem jordklot mer än vad vi har? Bygger vi egentligen inte vårt välstånd på deras ofärd? Jorden klarar inte sex miljarder svenskar!
Kol 1:15-20
Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen,
ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.
Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.
Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste,
ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom
och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
VÅR EGOISM ÄR EN AV DE ALLRA STÖRST MILJÖBOVARNA
Hur mäter man egentligen ondska?
I Auschwitz var det enkelt. I Gulag likaså. Ondskan under Kinas kulturrevolution, eller de Röda Khmerernas skräckvälde kan räknas i miljontals döda.
Men hur mäter vi vår egen ondska?
I begynnelsen skapade Gud både jord och himmel, hav och land, djur och växter. Och han såg att det var gott.
Men nu är vi i färd med att förröda detta fantastiska som Gud sade var gott.
Hur många djurarter finns det på jorden? Fem miljoner? Femtio? En sak är säker – det finns färre idag än i går. Varje dag, varje timme, kanske oftare, försvinner en djurart från jordens yta för alltid. De flesta har aldrig någon sett, än mindre brytt sig om. Ibland upprörs några fler över att den sista tigern kanske snart lämnar djungeln, att den sista smalnäbbade spoven snart sträckt över Europas himmel, att den sista Yangtzedelfinen lagt sig att dö på flodens botten. Men vi är inte många.
Några fler kanske saknar storspovens flöjtande på våren. En och annan funderar över när man senast hörde lärkan. Eller när man såg en äng med gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Problemet är att allt detta utrotande sker genom vårt eget sätt att leva. En stor del beror på att vi människor blir allt fler. De delar av jorden som ännu inte brukas av människan är lätt räknade. Och där många människor bor blir den biologiska mångfalden mycket ofta mycket mindre.
Men en lika stor del beror på vårt sätt att leva. Vi köper kött från Sydamerika där djuren fått beta på regnskogsjord. Och regnskogen huggs ner för att vi behöver timmer från plantager, mat från sojaodlingar, metaller och andra naturresurser för att kunna leva det liv vi vill. Det är denna regnskog som är mest hotad, där flest arter försvinner.
Men det är inte bara där. Ofta tror vi att vi i Sverige är bättre än de flesta på att bevara djur och växter. Men verkligheten är en annan. Sverige ligger till exempel i botten vad gäller hotade fågelarter. Lärkan är kanske snart bara ett minne i en sång.
Den biologiska mångfalden beskrivs ofta som en tät väv av trådar. Många trådar syns inte, men behövs för att bära de som ska synas. Drar man ur en tråd händer inte mycket. Är väven mycket tät kan man dra tråd efter tråd utan att något synligt händer. Men plötsligt finns inte stabiliteten kvar. Väven faller samman.
På samma sätt kan det gå med den värld Gud såg på och blev glad för. Det inte bara kan, det händer. Ekosystem kraschar och återhämtar sig inte. Som överfisket: Torsken utanför Kanada. Sillen vid Island. Öknen breder ut sig i Sahel efter överbetade ängar och skogar. Överallt lämnas människor utan försörjning och en värld utan mångfald.
Är det ondska? Hur ska vi i så fall mäta den?
KYRKANS UNIKA BIDRAG ÄR HOPP, ETT TROTSIGT HOPP OM FÖRÄNDRING
Det är så otroligt lätt att vara domedagsprofet när man talar om natur och miljö, klimat och fred. Aldrig har jordens natur varit så hotad som idag. Aldrig har miljön varit så ansträngd. Aldrig har klimatet orsakat sådana skador som idag. Aldrig har rustningen kostat mer.
Och ändå är det bara början. Fler djur och växter kommer att dö ut. Jord, luft och vatten kommer att få ta emot enorma mängder gifter många år till. Klimatförändringarna har bara börjat. Och i miljöförstöringens spår kommer kriget.
Med Bibelns språk skulle jag säga: Ve er som lever idag. Ni vandrar mot undergången.
Jag läser Bibeln från pärm till pärm. Om och om igen. Fastnar ofta för det som sägs i Gamla Testamentet. Amos är min favoritbok. Amos ställer in sig i ledet av domsprofeter. Hans bok skulle väl kunna vara en bild av dagens samhälle, där girighet och egoism går före allt.
Men den Gud som sände Amos ville inte bara försöka få folket att lyssna och förstå. Det är inte bara dom och verop. Gud har en annan plan. Gud har alltid en annan plan. Vi människor kan tro att vi både kan och vet. Men Gud vet att vi väldigt ofta saknar både kunskap och vett. Ändå vill han oss väl.
Så i morgon ändrar vi liv. Lever på det sätt som världen och våra medmänniskor klarar. Vi vet vad det betyder: Mindre bilresor. Mer kultur. Mindre prylar. Mer mänsklig gemenskap. Mindre resursslöseri. Mer förnöjsamhet. Eller? Risken att vi, du och jag, fortsätter precis som vanligt är rätt stor.
Vad ska vi då göra? Klä oss i säck och aska? Slita vårt hår och ropa ut verop på gator och torg, på TV och internet? Kanske det är en uppgift för någon. Helt säkert förresten – med Amos i tankarna.
Men för de flesta av oss innebär det något helt annat. Ett stilla sökande efter Guds rike. En försiktig vandring mot rättfärdighet. En vilja att i vart fall försöka. En bön om att Guds ande ska ge oss stöd mitt i vår svaghet. Ett hopp om att nästa dag i vart fall på något sätt blir den första på en ny livsvandring. Och det är nog.’
Ps 85:2-14
NT: Rom 8:18-27
Luk 6:20-26
DET FINNS ETT SAMBAND MELLAN OSYNLIGHET OCH VÅLD
För mer än 100 år sedan kolonialiserades Afrika. En del togs av den belgiske kungen Leopold. Detta Kongo visade sig vara en av världens rikaste platser. Oändliga naturresurser gömde sig på och under jorden. Skog och djur. Metaller och diamanter. Och människor i mängd att bruka och förbruka.
Under mer än 100 år har östra Kongo slitits sönder av strider, ofta grundade i jakten på den rikedom dessa naturresurser ger. Ännu pågår eländet. Hur många har dött idag? Etthundra? Ettusen? Fler? En del bedömare menar att det en vanlig dag kan dödas flera tusen kongoleser. Förutom dem som våldtas, misshandlas, fördrivs. Barn, kvinnor, män.
Vi har vetat. Vi har sett. Vi har kunnat följa. Men nästan inget har gjorts. Inga stora militära interventioner. Inga kraftiga FN-resolutioner. Inga protestmarscher. Inga kommittéer. Några få missionärer har gjort det de kunnat, tillsammans med andra ideella organisationer. Men världen har varit tyst, väldigt tyst.
Är det på grund av att vi vet att vi behöver kopparn? Är det för att vi vill ha den där diamanten? För att världsekonomin behöver sina råvarukällor för att fungera? Eller är det av ren slöhet, brist på engagemang? Vad skulle egentligen jag kunna göra – ingenting!
Östra Kongo skulle kunna vara ett av världens rikaste länder. Men hela tiden ligger döden och svälten på lut. Vi offrar människa och miljö – i tystnad.
Rom 12:9-18
Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda.
Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.
Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren.
Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen.
Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte.
Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter.
Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka.
Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.
MILJÖPROBLEMEN BIDRAR TILL ORÄTTVISOR
Vi har säkert alla hört och sett det. Om alla människor på jorden skulle leva som oss i de utvecklade länderna skulle det krävas så mycket resurser så att jorden inte skulle räcka till. Förutom den jord vi går på, skulle det där utanför i rymden behöva sväva ytterligare, en, två, tre, fyra, fem jordklot som bara försörjde oss med allt det vi behöver. Skog för papper, jord för föda, berg för metaller och mineraler, olja och uran.
Men det finns bara ett jordklot. En enda värld i ett ändlöst universum.
Det har alltid funnits miljöproblem där människan funnits. Om vi skulle vara en del av naturen, inte sätta något eget ekologiskt fotspår, skulle världen ha plats för kanske ett par hundra miljoner människor. Nu är vi sex miljarder. Förr var miljöproblemen lokala. En soptipp utanför Jerusalem. Ett järnbruk i Kilsbergen. Där utanför fanns det alltid mer natur att använda. Vi byggde höga skorstenar för att den oändliga luften skulle ta hand om avgaserna. Vi lade rör på bottnen av sjöar och hav för att det lika oändliga vattnet skulle sprida vårt avfall så långt bort att det aldrig återkom.
Men nu är det annorlunda. Lika annorlunda som det egentligen alltid varit.
Idag tog jag bilen till kyrkan, som jag alltför ofta gör. Skälen varierar. Det är för bråttom. Det är för dåligt väder. Det är motvind. Bussen går för sällan.
Varenda meter jag och bilen förflyttade oss leder världen närmare en ekologisk kollaps. Varenda meter släppte vi kanske ut just den där koldioxidmolekylen som gör att klimatutvecklingen når den ”tipping point” som vi alla borde frukta.
Klimatforskarna är skrämmande överens om hur klimatet förändras. Deras förutsägelser stämmer skrämmande ofta in. Om vi vill så kan vi själva se det. Inte så att denna regniga och blåsiga höst, denna milda novemberhelg, är beviset på klimatförändringarna. Men vi alla är medvetna om att något förändrats. De vita vintrarna varje år tog slut för länge sedan. Snön kommer, och vi kommer säkert att få fler kalla och vita vintrar. Men det är inte samma sak. Vi vet det. Men vill vi egentligen veta?
Den ”tipping point” forskarna oroar sig för är det man inte kan veta. Väldigt många system utvecklas inte linjärt. Det kanske inte blir 0,01 grad varmare varje år. Rätt vad det är händer något som man inte kunnat förutsäga, men kanske kunnat gissa, och utvecklingen sticker iväg. Förra året smälte en massa havsis vid Nordpolen. Många förvånades. Ingen hade kunnat förutsäga att det skulle ske i fjol, kanske om tiotals år, men inte nu. Vad händer nästa år? Enorma regn? Smältande tundror? Orkaner på rad? Eller – ingenting?
Förr, när vi trodde att det var annorlunda, att vi kunde bygga skorstenar och lägga rör för att sprida gifter och avfall, blev orättvisorna tydliga. Vi tog både material och människor och förbrukade dem. Först som slavar. Sedan som arbetare. Ibland – i vissa länder som Kongo, var och är gränserna flytande. Det koloniala förtrycket var tydligt.
Nu är förtrycket mer diffust. Frågar man nationalekonomerna så kan de bevisa att antalet fattiga i världen minskat. Även om skillnaden mellan de allra rikaste och de allra fattigaste blivit större, så har både andelen, och nu även antalet, riktigt fattiga minskat. Världen blir både mer och mindre rättvis. Mer – för att fler blir mindre fattiga. Mindre – för att skillnaderna ökar.
Men även i glädjen av att fler lyfts ur fattigdom måste vi se den övergripande frågan: Hur ska vi någonsin kunna lyfta dem till vårt välstånd om vårt välstånd bygger på att vi egentligen har fem jordklot mer än vad vi har? Bygger vi egentligen inte vårt välstånd på deras ofärd? Jorden klarar inte sex miljarder svenskar!
Kol 1:15-20
Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen,
ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.
Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.
Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste,
ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom
och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
VÅR EGOISM ÄR EN AV DE ALLRA STÖRST MILJÖBOVARNA
Hur mäter man egentligen ondska?
I Auschwitz var det enkelt. I Gulag likaså. Ondskan under Kinas kulturrevolution, eller de Röda Khmerernas skräckvälde kan räknas i miljontals döda.
Men hur mäter vi vår egen ondska?
I begynnelsen skapade Gud både jord och himmel, hav och land, djur och växter. Och han såg att det var gott.
Men nu är vi i färd med att förröda detta fantastiska som Gud sade var gott.
Hur många djurarter finns det på jorden? Fem miljoner? Femtio? En sak är säker – det finns färre idag än i går. Varje dag, varje timme, kanske oftare, försvinner en djurart från jordens yta för alltid. De flesta har aldrig någon sett, än mindre brytt sig om. Ibland upprörs några fler över att den sista tigern kanske snart lämnar djungeln, att den sista smalnäbbade spoven snart sträckt över Europas himmel, att den sista Yangtzedelfinen lagt sig att dö på flodens botten. Men vi är inte många.
Några fler kanske saknar storspovens flöjtande på våren. En och annan funderar över när man senast hörde lärkan. Eller när man såg en äng med gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Problemet är att allt detta utrotande sker genom vårt eget sätt att leva. En stor del beror på att vi människor blir allt fler. De delar av jorden som ännu inte brukas av människan är lätt räknade. Och där många människor bor blir den biologiska mångfalden mycket ofta mycket mindre.
Men en lika stor del beror på vårt sätt att leva. Vi köper kött från Sydamerika där djuren fått beta på regnskogsjord. Och regnskogen huggs ner för att vi behöver timmer från plantager, mat från sojaodlingar, metaller och andra naturresurser för att kunna leva det liv vi vill. Det är denna regnskog som är mest hotad, där flest arter försvinner.
Men det är inte bara där. Ofta tror vi att vi i Sverige är bättre än de flesta på att bevara djur och växter. Men verkligheten är en annan. Sverige ligger till exempel i botten vad gäller hotade fågelarter. Lärkan är kanske snart bara ett minne i en sång.
Den biologiska mångfalden beskrivs ofta som en tät väv av trådar. Många trådar syns inte, men behövs för att bära de som ska synas. Drar man ur en tråd händer inte mycket. Är väven mycket tät kan man dra tråd efter tråd utan att något synligt händer. Men plötsligt finns inte stabiliteten kvar. Väven faller samman.
På samma sätt kan det gå med den värld Gud såg på och blev glad för. Det inte bara kan, det händer. Ekosystem kraschar och återhämtar sig inte. Som överfisket: Torsken utanför Kanada. Sillen vid Island. Öknen breder ut sig i Sahel efter överbetade ängar och skogar. Överallt lämnas människor utan försörjning och en värld utan mångfald.
Är det ondska? Hur ska vi i så fall mäta den?
KYRKANS UNIKA BIDRAG ÄR HOPP, ETT TROTSIGT HOPP OM FÖRÄNDRING
Det är så otroligt lätt att vara domedagsprofet när man talar om natur och miljö, klimat och fred. Aldrig har jordens natur varit så hotad som idag. Aldrig har miljön varit så ansträngd. Aldrig har klimatet orsakat sådana skador som idag. Aldrig har rustningen kostat mer.
Och ändå är det bara början. Fler djur och växter kommer att dö ut. Jord, luft och vatten kommer att få ta emot enorma mängder gifter många år till. Klimatförändringarna har bara börjat. Och i miljöförstöringens spår kommer kriget.
Med Bibelns språk skulle jag säga: Ve er som lever idag. Ni vandrar mot undergången.
Jag läser Bibeln från pärm till pärm. Om och om igen. Fastnar ofta för det som sägs i Gamla Testamentet. Amos är min favoritbok. Amos ställer in sig i ledet av domsprofeter. Hans bok skulle väl kunna vara en bild av dagens samhälle, där girighet och egoism går före allt.
Men den Gud som sände Amos ville inte bara försöka få folket att lyssna och förstå. Det är inte bara dom och verop. Gud har en annan plan. Gud har alltid en annan plan. Vi människor kan tro att vi både kan och vet. Men Gud vet att vi väldigt ofta saknar både kunskap och vett. Ändå vill han oss väl.
Så i morgon ändrar vi liv. Lever på det sätt som världen och våra medmänniskor klarar. Vi vet vad det betyder: Mindre bilresor. Mer kultur. Mindre prylar. Mer mänsklig gemenskap. Mindre resursslöseri. Mer förnöjsamhet. Eller? Risken att vi, du och jag, fortsätter precis som vanligt är rätt stor.
Vad ska vi då göra? Klä oss i säck och aska? Slita vårt hår och ropa ut verop på gator och torg, på TV och internet? Kanske det är en uppgift för någon. Helt säkert förresten – med Amos i tankarna.
Men för de flesta av oss innebär det något helt annat. Ett stilla sökande efter Guds rike. En försiktig vandring mot rättfärdighet. En vilja att i vart fall försöka. En bön om att Guds ande ska ge oss stöd mitt i vår svaghet. Ett hopp om att nästa dag i vart fall på något sätt blir den första på en ny livsvandring. Och det är nog.’
2008-11-05
Fira Obama!
Klockan är snart tre onsdagen den 5 november. Nu ska den socialliberala gruppen på majoritetskansliet gå och fira att en socialliberal nu snart sitter på presidentposten i USA. Det var åtta år sedan sist, Bill Clinton. Och före dess ytterligare 16, tror jag - Jimmy Carter på 70-talet.
Det är inte lätt att översätta amerikansk politik till svenska (synen på vapen och dödsstraff är något som inte förenar) men mycket av det Barack Obama står för är traditionell socialliberal politik. Det är intressant att så många politiker från olika partier nu försöker sig på att gifta sig med Obama. Alla från vänstern till högern försöker. Men det finns rätt lite att ta på när vänstern och socialdemokraterna tror sig vara Obamas närmaste partier.
Men nu är det tårtparty på Vasa.
Det är inte lätt att översätta amerikansk politik till svenska (synen på vapen och dödsstraff är något som inte förenar) men mycket av det Barack Obama står för är traditionell socialliberal politik. Det är intressant att så många politiker från olika partier nu försöker sig på att gifta sig med Obama. Alla från vänstern till högern försöker. Men det finns rätt lite att ta på när vänstern och socialdemokraterna tror sig vara Obamas närmaste partier.
Men nu är det tårtparty på Vasa.
Ändra forskningsproppen!
Jag stödjer helhjärtat Örebro Universitets arbete för mer pengar till forskning. Forskningspropositionen måste kompletteras och förändras för att inte skapa stagnation.
Jag har tidigare sagt att det är bra att Örebro universitet får mer pengar till sin forskning. Men efter en djupare genomläsning av hela propositionen blir bilden mer splittrad och tveksamheterna kring vad forskningsministern egentligen vill större.
De knappa 14 miljoner som staten ger till ny forskning vid Örebro universitet är en droppe i havet sett till den totala forskningssatsningen. Örebro kommuns satsning på forskarskolan är nästan dubbelt så stor! Kommunens framtida planer kommer att överträffa statens med många miljoner.
Proppen skapar två problem. Det första handlar om traditionalism kontra nyskapande. Tyvärr är det så att det bara är de etablerade universiteten som har haft forskningsministerns öra. Ett enda av de stora universiteten får mer i ökade bidrag än alla de nyare universiteten.
Man säger att man genom detta vill skapa spjutspetsforskning på ett fåtal universitet. Men det finns två systemfel i detta. Det ena är problemet med vad man gör med de andra universiteten. Om forskningsministern menar att bara de stora universiteten har god forskning, borde man ta konsekvenserna av detta. Det innebär i princip en uppdelning i universitet med forskning, och universitet och högskolor enbart med utbildning. Men en sådan uppdelning görs inte. Delvis beror det säkert på att även forskningsministern tror att grundutbildande lärosäten behöver forskning. Men utifrån grundtankarna i propositionen är det att kasta pengar i sjön.
Det andra systemfelet handlar om att man gör universitetsområdet statiskt och därmed riskerar stagnation. Om bara de stora, gamla universiteten alltid hade fått mest och de nya aldrig kunnat komma till tals, hade väl Sverige fortfarande bara haft universitet i Uppsala och Lund…
Nya universitet, utan den ibland tyngande traditionen och med önskan om att skapa nya forskningsstrukturer kan skapa nya förutsättningar för bra forskning. Universitetsväsendet skulle må bra av en större intern konkurrens.
Det andra stora problemet med propositionen är hur regeringen valt att fördela övriga resurser. Den enkla mätbarhet kring publiceringar som nu gäller har säkert sina fördelar. Men fokus ligger enbart på de gamla, traditionella forskningsområdena, företrädesvis med teknisk/naturvetenskaplig bakgrund.
Inom medicinen får inte omsorgsforskning några stora medel, utan det är det naturvetenskapligt medicinska området som premieras. Humaniora finns överhuvudtaget inte med, trots att skolans mantra; läsa, skriva, räkna, just bygger på den humanistiska grundsynen. Det dubblade värdet av humaniorapubliceringar väger lätt i förhållande till de fokusområden som så klart pekas ut.
Västra Mälardalen behöver ett starkt universitet med starka forskarmiljöer. Örebro är det naturliga valet som centralort för ett sådant universitet. Samarbetet med de övriga lärosätena måste förstärkas. Samtidigt måste man kräva att fördelningen av forskningsmedel kraftigt förändras.
I min roll som kommunstyrelseordförande pekar jag oupphörligen på att universitetet är den enskilt viktigaste faktorn för ett framtidsinriktat Örebro. Universitetet som motor för allt från den hållbara stadsutvecklingen över jämställdhet och offentlig förvaltning till företagande och näringsliv inom olika sektorer är ojämförbar. Jag avser att fördjupa och bredda kommunens engagemang i Örebro universitet i den takt kommunen själv förmår förändra sin egen organisation för att kunna ta emot de resultat en strategisk allians kring FoU-frågor med Örebro Universitet kommer att innebära. Målsättningen måste vara betydligt högre än de nålpengar forskningsministern nu vill ge.
Jag har tidigare sagt att det är bra att Örebro universitet får mer pengar till sin forskning. Men efter en djupare genomläsning av hela propositionen blir bilden mer splittrad och tveksamheterna kring vad forskningsministern egentligen vill större.
De knappa 14 miljoner som staten ger till ny forskning vid Örebro universitet är en droppe i havet sett till den totala forskningssatsningen. Örebro kommuns satsning på forskarskolan är nästan dubbelt så stor! Kommunens framtida planer kommer att överträffa statens med många miljoner.
Proppen skapar två problem. Det första handlar om traditionalism kontra nyskapande. Tyvärr är det så att det bara är de etablerade universiteten som har haft forskningsministerns öra. Ett enda av de stora universiteten får mer i ökade bidrag än alla de nyare universiteten.
Man säger att man genom detta vill skapa spjutspetsforskning på ett fåtal universitet. Men det finns två systemfel i detta. Det ena är problemet med vad man gör med de andra universiteten. Om forskningsministern menar att bara de stora universiteten har god forskning, borde man ta konsekvenserna av detta. Det innebär i princip en uppdelning i universitet med forskning, och universitet och högskolor enbart med utbildning. Men en sådan uppdelning görs inte. Delvis beror det säkert på att även forskningsministern tror att grundutbildande lärosäten behöver forskning. Men utifrån grundtankarna i propositionen är det att kasta pengar i sjön.
Det andra systemfelet handlar om att man gör universitetsområdet statiskt och därmed riskerar stagnation. Om bara de stora, gamla universiteten alltid hade fått mest och de nya aldrig kunnat komma till tals, hade väl Sverige fortfarande bara haft universitet i Uppsala och Lund…
Nya universitet, utan den ibland tyngande traditionen och med önskan om att skapa nya forskningsstrukturer kan skapa nya förutsättningar för bra forskning. Universitetsväsendet skulle må bra av en större intern konkurrens.
Det andra stora problemet med propositionen är hur regeringen valt att fördela övriga resurser. Den enkla mätbarhet kring publiceringar som nu gäller har säkert sina fördelar. Men fokus ligger enbart på de gamla, traditionella forskningsområdena, företrädesvis med teknisk/naturvetenskaplig bakgrund.
Inom medicinen får inte omsorgsforskning några stora medel, utan det är det naturvetenskapligt medicinska området som premieras. Humaniora finns överhuvudtaget inte med, trots att skolans mantra; läsa, skriva, räkna, just bygger på den humanistiska grundsynen. Det dubblade värdet av humaniorapubliceringar väger lätt i förhållande till de fokusområden som så klart pekas ut.
Västra Mälardalen behöver ett starkt universitet med starka forskarmiljöer. Örebro är det naturliga valet som centralort för ett sådant universitet. Samarbetet med de övriga lärosätena måste förstärkas. Samtidigt måste man kräva att fördelningen av forskningsmedel kraftigt förändras.
I min roll som kommunstyrelseordförande pekar jag oupphörligen på att universitetet är den enskilt viktigaste faktorn för ett framtidsinriktat Örebro. Universitetet som motor för allt från den hållbara stadsutvecklingen över jämställdhet och offentlig förvaltning till företagande och näringsliv inom olika sektorer är ojämförbar. Jag avser att fördjupa och bredda kommunens engagemang i Örebro universitet i den takt kommunen själv förmår förändra sin egen organisation för att kunna ta emot de resultat en strategisk allians kring FoU-frågor med Örebro Universitet kommer att innebära. Målsättningen måste vara betydligt högre än de nålpengar forskningsministern nu vill ge.
2008-11-04
Handhälsning eller inte
Läser just i Aftonblade om Carl Hamilton som blivit upprörd över att han smyginspelats under en diskussion om handhälsande på muslimska kvinnor. Han vill hälsa på dem. De vill bli respekterade för att de inte vill hälsa. Vem har rätt?
Jag måste erkänna att jag själv en gång blivit satt i samma situation. Två elever från en gymnasieskola kom för att prata med mig. Den ena hade huvudduk. Hon ville inte handhälsa på mig. Jag blev förvånad och bestört men kom mig inte för att göra något annat än att sätta mig ner.
jag har länge funderat över den händelsen och vad som kommer att hända nästa gång någon inte vill ta i min hand för att jag är man. Jag skulle ha väldigt svårt att acceptera en sådan situation. För mig handlar det om så mycket. Det öppna och demokratiska samhället. Jämställdhet. Likheten mellan människor. Respekt för den man är.
Ickehandhälsandet bygger upp olikhet mellan kvinna och man. Det bygger på att mannen på något sätt inte är ren. Det bygger på att kvinnor inte kan och får göra samma saker som män. Det visar orespekt. Det bygger murar.
Var går gränsen för den gemensamma kulturbas som alla måste omfatta för att det mångkulturella samhället ska fungera? Hur viktig är demokrati, jämställdhet och likheten mellan människor oavsett kön, ras, social och etnisk bakgrund i förhållande till rätten att utöva religiösa dogmer?
Jag har sagt det förr och kan säga det igen: För att det mångkulturella samhället ska kunna existera krävs en gemensam kulturell bas som måste omfatta alla. Vi måste bli bättre på att diskutera och samtala om den utifrån olika utgångspunkter. Men vi måste också våga försvara den kulturella bas vi menar är central och viktig. Rätten att bli berörd oavsett om man är man eller kvinna är för mig en sten i denna bas.
Jag måste erkänna att jag själv en gång blivit satt i samma situation. Två elever från en gymnasieskola kom för att prata med mig. Den ena hade huvudduk. Hon ville inte handhälsa på mig. Jag blev förvånad och bestört men kom mig inte för att göra något annat än att sätta mig ner.
jag har länge funderat över den händelsen och vad som kommer att hända nästa gång någon inte vill ta i min hand för att jag är man. Jag skulle ha väldigt svårt att acceptera en sådan situation. För mig handlar det om så mycket. Det öppna och demokratiska samhället. Jämställdhet. Likheten mellan människor. Respekt för den man är.
Ickehandhälsandet bygger upp olikhet mellan kvinna och man. Det bygger på att mannen på något sätt inte är ren. Det bygger på att kvinnor inte kan och får göra samma saker som män. Det visar orespekt. Det bygger murar.
Var går gränsen för den gemensamma kulturbas som alla måste omfatta för att det mångkulturella samhället ska fungera? Hur viktig är demokrati, jämställdhet och likheten mellan människor oavsett kön, ras, social och etnisk bakgrund i förhållande till rätten att utöva religiösa dogmer?
Jag har sagt det förr och kan säga det igen: För att det mångkulturella samhället ska kunna existera krävs en gemensam kulturell bas som måste omfatta alla. Vi måste bli bättre på att diskutera och samtala om den utifrån olika utgångspunkter. Men vi måste också våga försvara den kulturella bas vi menar är central och viktig. Rätten att bli berörd oavsett om man är man eller kvinna är för mig en sten i denna bas.
Stenar på gatan
NA gör det igen. Hanterar verkligheten svajigt. Denna gång handlar det om stenar på Köomangatan. Man hade kunnat vinkla artikeln på två sätt. Man valde naturligtvis det ena, det där politikerna fick stå med skammen. Men är det rätt?
Förutom att artikeln innehåller ett antal sakfel, exempelvis har aldrig några stenar fraktats fram eller tillbaka till Stortorget för att läggas om på samma ställe, skapar tidningen åter den egna bilden av verkligheten där bilden blir viktigare än vad som är rätt.
Bilden: Klantiga politiker orsakar kostnader på många hundratusen kronor.
Men bilden kunde lika gärna varit: Politiker som tar funktionshindrades vardag på allvar ser till så att gatan blir så bra som möjligt. För det är ju just det som skett. Istället för att acceptera den plan för gatan som fanns och som togs fram före vårt styre, vill vi så långt möjligt se staden ur ett mångfaldsperspektiv där även funktionshindrades vardag är självklar. I ett sådant perspektiv - är 400.000:- kronor en riktig satsning för att slippa trottoarkanter och värna de funktionshindrade, oavsett ålder?
Problemet med en tidning utan konkurrens är att den bild man sätter på många sätt blir sann. Man kan också välja att förstärka eller försvaga den. Efter söndagens artikel med alla sakfel, förstärker man intrycket av att politikerna inte förstår genom måndagens artiklar. Varför inte en stor bild på Fredrik Persson där han får säga att vi tagit så mycket hänsyn som bara möjligt i det rådande läget och det även efter den kontakt med handikapporganisationer som skett inför den stora omvandlingen av city? Nej - en sådan artikel skulle ju störa bilden.
Och idag en väl placerad insändare av någon som menar att Fredrik Persson ska betala detta själv och aldrig mer få bli politiker, med bild och allt, medan Fredrik Perssons svar hamnar under mitten på andra sidan. Varför inte sett till så båda bilderna kommit fram samtidigt? På samma sida? NA vet mycket väl hur många fler läsare insändarsidan har, hur mycket mer läsvärde en artikel med bild har. Så: Varför inte beskriva hela sanningen på ett riktigt sätt? Nej - det kan ju störa den bild av politiker i allmänhet och kommunledningen i synnerhet som NA vill sätta.
Media är en del av det demokratiska systemet. Jag bekymras ofta över den brist på insikt kring sin egen maktposition som media ofta har. Jag bekymrar mig också över hur de politiska partierna ska överleva i en stad där den dominerande tidningen så ofta väljer att visa en bild av politiker som får än färre att vilja och/eller våga engagera sig.
NA verkar tro att enbart den perfekte kan bli politiker. Visa mig den människan och jag ska visa på det omänskliga samhälle hon kommer att skapa.
Förutom att artikeln innehåller ett antal sakfel, exempelvis har aldrig några stenar fraktats fram eller tillbaka till Stortorget för att läggas om på samma ställe, skapar tidningen åter den egna bilden av verkligheten där bilden blir viktigare än vad som är rätt.
Bilden: Klantiga politiker orsakar kostnader på många hundratusen kronor.
Men bilden kunde lika gärna varit: Politiker som tar funktionshindrades vardag på allvar ser till så att gatan blir så bra som möjligt. För det är ju just det som skett. Istället för att acceptera den plan för gatan som fanns och som togs fram före vårt styre, vill vi så långt möjligt se staden ur ett mångfaldsperspektiv där även funktionshindrades vardag är självklar. I ett sådant perspektiv - är 400.000:- kronor en riktig satsning för att slippa trottoarkanter och värna de funktionshindrade, oavsett ålder?
Problemet med en tidning utan konkurrens är att den bild man sätter på många sätt blir sann. Man kan också välja att förstärka eller försvaga den. Efter söndagens artikel med alla sakfel, förstärker man intrycket av att politikerna inte förstår genom måndagens artiklar. Varför inte en stor bild på Fredrik Persson där han får säga att vi tagit så mycket hänsyn som bara möjligt i det rådande läget och det även efter den kontakt med handikapporganisationer som skett inför den stora omvandlingen av city? Nej - en sådan artikel skulle ju störa bilden.
Och idag en väl placerad insändare av någon som menar att Fredrik Persson ska betala detta själv och aldrig mer få bli politiker, med bild och allt, medan Fredrik Perssons svar hamnar under mitten på andra sidan. Varför inte sett till så båda bilderna kommit fram samtidigt? På samma sida? NA vet mycket väl hur många fler läsare insändarsidan har, hur mycket mer läsvärde en artikel med bild har. Så: Varför inte beskriva hela sanningen på ett riktigt sätt? Nej - det kan ju störa den bild av politiker i allmänhet och kommunledningen i synnerhet som NA vill sätta.
Media är en del av det demokratiska systemet. Jag bekymras ofta över den brist på insikt kring sin egen maktposition som media ofta har. Jag bekymrar mig också över hur de politiska partierna ska överleva i en stad där den dominerande tidningen så ofta väljer att visa en bild av politiker som får än färre att vilja och/eller våga engagera sig.
NA verkar tro att enbart den perfekte kan bli politiker. Visa mig den människan och jag ska visa på det omänskliga samhälle hon kommer att skapa.
2008-10-31
Ändrat läge
Synovates senaste undersökning är intressant. Kanske speciellt för Örebro. För första gången på rätt länge har de fem koalitionspartierna i Örebro majoritet i opinionen, sett utifrån rikssiffror.
Ett av skälen till att vinden vänt är att väljarna dels gett regeringen godkänt i finanskrisens skugga. Dels att den gett socialdemokraterna underbetyg som alliansskapare.
Om man återgår till Örebro så borde detta ha likadan effekt här. Kommunens ekonomi är stark när många andras skakar. Jämför bara landstingets socialdemokrater och deras kriser, och koalitionens Örebro med vår trygghet.
Vi visar också att vi kan samarbeta väl, alla fem. Det artar sig till en intressant andra halvlek.
Ett av skälen till att vinden vänt är att väljarna dels gett regeringen godkänt i finanskrisens skugga. Dels att den gett socialdemokraterna underbetyg som alliansskapare.
Om man återgår till Örebro så borde detta ha likadan effekt här. Kommunens ekonomi är stark när många andras skakar. Jämför bara landstingets socialdemokrater och deras kriser, och koalitionens Örebro med vår trygghet.
Vi visar också att vi kan samarbeta väl, alla fem. Det artar sig till en intressant andra halvlek.
2008-10-29
Ordförande - ordningsfråga
De senaste kommunfullmäktigesammanträdena har företrädare för oppositionen rätt ofta begärt ordningsfråga under den allmänna frågestunden. De menar att det är fel att majoritetsföreträdaren har sista ordet och att hon eller han därför kan angripa oppositionen utan att oppositionen kan svara.
Det finns ett antal märkligheter i detta sätt att hantera den lokala demokratin.
För det första har vi gjort en överenskommelse om hur den allmänna frågestunden ska gå till. Alla partier har varit överens om att majoriteten ska ha sista ordet. Utöver detta har vi som majoritet på fullmäktige sagt att vi ska försöka minimera frågor till oppositionen i det sista inlägget eftersom de inte kan besvaras. Så när man från oppositionen är irriterad över att majoriteten får sista ordet, borde man ta ut sin ilska på sina egna partiföreträdare som kommit överens om reglerna.
För det andra frågar man sig vilken ordning de önskar. Först ställer man frågan. Sedan försöker vi besvara den. Därefter kommer det ett kraftigt politiskt angrepp från oppositionen på den majoritetsföreträdare som besvarar frågan. Vad ska sedan hända? Menar oppositionen att majoritetsföreträdaren bara ska bocka och buga? Eller ska man besvara angreppet på ungefär samma sätt? Har oppositionen rätt att angripa majoriteten men inte tvärsom?
För det tredje måste man fundera över hur oppositionen använder kommunfullmäktige. Flera av de "ordningsfrågor" som begärts har istället blivit ett extra avslutande inlägg. På det sättet har oppositionen själv frångått den överenskommelse man menar är så viktig att följa.
Kommunfullmäktige är inte alltid den mest upplyftande tillställningen. Antalet besökare är ofta litet, det mediala genomslaget inte alltid optimalt, genomslaget hos allmänheten än mindre. Därför måste vi som enskilda ledamöter se till så att värdet av fullmäktige inte än mer förminskas. Att begära ordningsfråga om och om igen när det finns en överenskommelse som alla partier står bakom är kanske inte det bästa sättet att göra det.
Det finns ett antal märkligheter i detta sätt att hantera den lokala demokratin.
För det första har vi gjort en överenskommelse om hur den allmänna frågestunden ska gå till. Alla partier har varit överens om att majoriteten ska ha sista ordet. Utöver detta har vi som majoritet på fullmäktige sagt att vi ska försöka minimera frågor till oppositionen i det sista inlägget eftersom de inte kan besvaras. Så när man från oppositionen är irriterad över att majoriteten får sista ordet, borde man ta ut sin ilska på sina egna partiföreträdare som kommit överens om reglerna.
För det andra frågar man sig vilken ordning de önskar. Först ställer man frågan. Sedan försöker vi besvara den. Därefter kommer det ett kraftigt politiskt angrepp från oppositionen på den majoritetsföreträdare som besvarar frågan. Vad ska sedan hända? Menar oppositionen att majoritetsföreträdaren bara ska bocka och buga? Eller ska man besvara angreppet på ungefär samma sätt? Har oppositionen rätt att angripa majoriteten men inte tvärsom?
För det tredje måste man fundera över hur oppositionen använder kommunfullmäktige. Flera av de "ordningsfrågor" som begärts har istället blivit ett extra avslutande inlägg. På det sättet har oppositionen själv frångått den överenskommelse man menar är så viktig att följa.
Kommunfullmäktige är inte alltid den mest upplyftande tillställningen. Antalet besökare är ofta litet, det mediala genomslaget inte alltid optimalt, genomslaget hos allmänheten än mindre. Därför måste vi som enskilda ledamöter se till så att värdet av fullmäktige inte än mer förminskas. Att begära ordningsfråga om och om igen när det finns en överenskommelse som alla partier står bakom är kanske inte det bästa sättet att göra det.
2008-10-28
Vardagshjältar
I dag var jag på besök på Anhörigscentrum. Det arbete som görs av Carina Oscarsson och hennes medarbetare är fantastiskt. Minst lika fantastiskt är att Röda Korsets frivilliga ställer upp med sin tid och sina resurser för att stötta anhörigvårdare och deras anhöriga i behov av vård och omsorg.
I går på en av mina återkommande Vasa-träffar mötte jag en av mina absoluta favoriter till vardagshjältar. 90-åringen M slöt upp för att åter prata om vad man borde göra för att se till så äldreomsorgen fungerar bättre. Hon är fantastisk!!!
Tänk att ha ett sådant rörligt intellekt när man är 90. Tänk att vara så engagerad. Tänk att fortsätta planera framåt. Tänk att fortsätta påminna oss politiker om vad vi borde göra. Tänk att vara så positiv. Tänk att ha en sådan humor.
Det finns människor som bara genom att finnas lyser upp vardagen. M är en sådan människa.
I går på en av mina återkommande Vasa-träffar mötte jag en av mina absoluta favoriter till vardagshjältar. 90-åringen M slöt upp för att åter prata om vad man borde göra för att se till så äldreomsorgen fungerar bättre. Hon är fantastisk!!!
Tänk att ha ett sådant rörligt intellekt när man är 90. Tänk att vara så engagerad. Tänk att fortsätta planera framåt. Tänk att fortsätta påminna oss politiker om vad vi borde göra. Tänk att vara så positiv. Tänk att ha en sådan humor.
Det finns människor som bara genom att finnas lyser upp vardagen. M är en sådan människa.
2008-10-27
Ekonomi i fokus
Hur skulle Örebro kommuns ekonomi sett ut om socialdemokraterna behållit makten efter valet? Frågan är viktig att ställa i ett läge där de ekonomiska förutsättningarna för kommunsektorn snabbt försämrats.
Det troliga är att kommunens intäkter varit lägre, på grund av att en socialdemokratisk regering inte klarat arbetslinjen lika bra. Kostnaderna hade varit högre, eftersom fler varit i utanförskap. Alliansregeringen har rent objektivt lyckats med att ge fler svenskar arbete, oavsett ursprung eller bostadsort.
Men även lokala beslut hade påverkat kommunens ekonomi.
Socialdemokraterna drev 2006 frågan om rätten till heltidstjänster. Om detta beslut hade blivit en realitet, hade kommunens kostnadsmassa ökat med tiotals miljoner kronor per år, kanske upp emot 50 miljoner kronor.
Socialdemokraterna vågade inte driva igenom FRAM-projektet, som i dagsläget gett kommunens verksamheter ett tillskott på drygt 60 miljoner kronor.
Socialdemokraterna drev igenom enorma satsningar på infrastruktur utan att ha intäktssidan klar. Det Eurostopprojekt vi nu realiserar saknade förutsättningar under den förra kommunledningen. Investeringarna var på tiotals miljoner. De finansiella kostnaderna på flera miljoner per år.
Socialdemokraterna vill utan analys skriva på ett avtal om Citybanan som skulle kosta kommunen minst 90 miljoner kronor. Det är mer än dubbelt så mycket som vi hittills reserverat.
De två vänsterpartiernas budgetar har hittills karaktäriserats av svag ekonomisk analys och svag ekonomisk trovärdighet. De innehåller kostnadsdrivande förslag på mer än tio miljoner kronor per år.
Sammantaget innebär detta att kommunens resultat redan 2008 skulle riskera att vara negativt. Troligheten för kraftiga nedskärningar 2009 och 2010, alternativt kraftiga skattehöjningar, är stor. Eller snarare - liten. Med tanke på hur de tidigare regerat skulle knappast nedskärningarna kommit före valet. Då hade istället underskotten fått skena. Men 2011 hade nödbromsarna slagit till och nedskärningarna kommit.
Koalitionen i Örebro står för en annan politik. Vi tar ekonomin på allvar. Den skillnaden är viktig, både för örebroarna, för kommunens anställda och för välfärden.
Det troliga är att kommunens intäkter varit lägre, på grund av att en socialdemokratisk regering inte klarat arbetslinjen lika bra. Kostnaderna hade varit högre, eftersom fler varit i utanförskap. Alliansregeringen har rent objektivt lyckats med att ge fler svenskar arbete, oavsett ursprung eller bostadsort.
Men även lokala beslut hade påverkat kommunens ekonomi.
Socialdemokraterna drev 2006 frågan om rätten till heltidstjänster. Om detta beslut hade blivit en realitet, hade kommunens kostnadsmassa ökat med tiotals miljoner kronor per år, kanske upp emot 50 miljoner kronor.
Socialdemokraterna vågade inte driva igenom FRAM-projektet, som i dagsläget gett kommunens verksamheter ett tillskott på drygt 60 miljoner kronor.
Socialdemokraterna drev igenom enorma satsningar på infrastruktur utan att ha intäktssidan klar. Det Eurostopprojekt vi nu realiserar saknade förutsättningar under den förra kommunledningen. Investeringarna var på tiotals miljoner. De finansiella kostnaderna på flera miljoner per år.
Socialdemokraterna vill utan analys skriva på ett avtal om Citybanan som skulle kosta kommunen minst 90 miljoner kronor. Det är mer än dubbelt så mycket som vi hittills reserverat.
De två vänsterpartiernas budgetar har hittills karaktäriserats av svag ekonomisk analys och svag ekonomisk trovärdighet. De innehåller kostnadsdrivande förslag på mer än tio miljoner kronor per år.
Sammantaget innebär detta att kommunens resultat redan 2008 skulle riskera att vara negativt. Troligheten för kraftiga nedskärningar 2009 och 2010, alternativt kraftiga skattehöjningar, är stor. Eller snarare - liten. Med tanke på hur de tidigare regerat skulle knappast nedskärningarna kommit före valet. Då hade istället underskotten fått skena. Men 2011 hade nödbromsarna slagit till och nedskärningarna kommit.
Koalitionen i Örebro står för en annan politik. Vi tar ekonomin på allvar. Den skillnaden är viktig, både för örebroarna, för kommunens anställda och för välfärden.
2008-10-25
ÖSK-GAIS 1-0
ÖSK vann över GAIS i går. Men det var bland det sämsta jag sett på Behrn arena i år. GAIS borde vunnit stort. Det fanns få i ÖSK som presterade något som helst positivt. Magnus Kihlberg var OK. John Alvbåge tog det han skulle. Patrik Anttonen gjorde väl något bra, men sedan - uselt rakt igenom. Det handlade mer om att laget i framförallt andra halvlek backade så långt och att GAIS inte var tillräckligt på för att komma igenom.
Kanske ÖSK var mer fokuserade på om Olsens kontrakt var skrivet eller ej. Kanske var man otaggade eftersom kontraktet är klart. Kanske det var trist att spela en fredagkväll då man ville sitta hemma och fredagsmysa. Men ändå var det 7500 som fredagsmyste, eller kanske fredagsryste, på BA! Den hemmasiffran kommer få lag idag upp i. Och hemska tanke - tänk om både Örgryte och Häcken går upp - och Peking får lämna!!!
ÖSK vann i alla fall. Nu ligger man 9a i tabellen med chans på 6 plats. Det är inte helt illa av ett lag som rätt många experter trodde var en avstigningskandidat. Men jag såg med glädje att till och med SVTs expert-Thomas trodde på ÖSK som höstens lag. Och så blev det.
Jag säger som jag sagt förut: Ge tränarna ytterligare tid så kommer ÖSK att vara ett lag för topp 5. Med lite flyt i våras hade vi kunnat vara där redan i år. Men det är en annan historia.
Kanske ÖSK var mer fokuserade på om Olsens kontrakt var skrivet eller ej. Kanske var man otaggade eftersom kontraktet är klart. Kanske det var trist att spela en fredagkväll då man ville sitta hemma och fredagsmysa. Men ändå var det 7500 som fredagsmyste, eller kanske fredagsryste, på BA! Den hemmasiffran kommer få lag idag upp i. Och hemska tanke - tänk om både Örgryte och Häcken går upp - och Peking får lämna!!!
ÖSK vann i alla fall. Nu ligger man 9a i tabellen med chans på 6 plats. Det är inte helt illa av ett lag som rätt många experter trodde var en avstigningskandidat. Men jag såg med glädje att till och med SVTs expert-Thomas trodde på ÖSK som höstens lag. Och så blev det.
Jag säger som jag sagt förut: Ge tränarna ytterligare tid så kommer ÖSK att vara ett lag för topp 5. Med lite flyt i våras hade vi kunnat vara där redan i år. Men det är en annan historia.
2008-10-23
Universitetet
Örebro universitet får nästan 14 miljoner av staten i ökade forskningsbidrag. Det är bra. Bättre än det någonsin varit under någon annan regering. Men det borde och kunde varit mycket mer.
Det finns en övertro på hur bra de gamla universiteten är. Ökningen för ett av de gamla universiteten är lika stor eller större än de sammanlagda ökningarna för de nyaste universiteten och högskolorna.
Visst krävs det satsningar på starka forskningsmiljöer på stora universitet. Men frågan är om skillnaderna måste vara så stora. Frågan är också om storleken har betydelse eller om det kan finnas forskningscentra även på mindre universitet som kan övertrumfa de gamla universiteten.
Nu är det som det är. Jag kommer att fortsätta att arbeta stenhårt för att Örebro Universitet ska få bättre förhållanden och ett starkare stöd från staten. Örebro universitet är den enskilt viktigaste faktorn för en bra utveckling av Örebro kommun. När vi tog över makten hade kommunen och universitetet knappt något samarbete. Nu spirar det överallt. Men vi är inte nöjda.
Örebro har alla förutsättningar att bli en stark universitetsstad med en stark forskningsmiljö och en bra utbildningsort för många. Vårt läge gör det till en av de viktigaste utmaningarna. Det arbetet är högprioriterat nu och i framtiden.
Det finns en övertro på hur bra de gamla universiteten är. Ökningen för ett av de gamla universiteten är lika stor eller större än de sammanlagda ökningarna för de nyaste universiteten och högskolorna.
Visst krävs det satsningar på starka forskningsmiljöer på stora universitet. Men frågan är om skillnaderna måste vara så stora. Frågan är också om storleken har betydelse eller om det kan finnas forskningscentra även på mindre universitet som kan övertrumfa de gamla universiteten.
Nu är det som det är. Jag kommer att fortsätta att arbeta stenhårt för att Örebro Universitet ska få bättre förhållanden och ett starkare stöd från staten. Örebro universitet är den enskilt viktigaste faktorn för en bra utveckling av Örebro kommun. När vi tog över makten hade kommunen och universitetet knappt något samarbete. Nu spirar det överallt. Men vi är inte nöjda.
Örebro har alla förutsättningar att bli en stark universitetsstad med en stark forskningsmiljö och en bra utbildningsort för många. Vårt läge gör det till en av de viktigaste utmaningarna. Det arbetet är högprioriterat nu och i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)