En, kanske två eller tre, svenska soldater har dött i Afghanistan. Var deras död till nytta för afghanerna och världssamfundet?
Det finns olika syn på hur världsfreden ska säkras. Den tydligaste linjen idag är den USA-inspirerade krigslinjen. Det är kriget mot terrorismen som ska säkra freden. Det är våldsanvändning som ska säkra vapenfrihet. Denna syn går igen i både hur FN agerar, liksom i hur enskilda stater hanterar situationen. Storbritannien, Danmark och Spanien är bara några av exemplen på länder som traskar patrull.
Tyvärr finns också i Sverige och i mitt parti våldsförespråkare. Riksdagsledamoten Carl B Hamilton (fp) är en av de värre. Tilltron till våld som konfliktlösningsmetod sitter stabilt i denna liberala(?) själ.
Kanske det är omöjligt att dra tillbaka de militära styrkorna från Afghanistan i dagens läge. Landet skulle kanske kastas in i inbördeskrig och än mer våld. Men problemet är att den situation som finns i landet idag till stora delar är skapad av det land som nu krigar där mest. Afghanistan och talibanerna sågs tidigare som ett gott verktyg för USAs Sovjetpolitik. Landet destabiliserade Sovjetmaktens sydostgräns. Talibanernas uppbyggnad skedde med amerikansk hjälp. Nu får man skörda storm där man sått vind.
På samma sätt är det i Irak. Landet var tidigare en av USAs och flera västländers hjälpare. En motkraft till Iran. De vapen som byggde Husseins terrorvälde skapades inte av öknens sand. De importerades av villiga vapensäljare i väst. Husseins största misstag var att han trodde att USAs tyglar var lösare än de var. Om han fortsatt att vara en god oljeproducent och bara bråkat inom landet, hade nog aldrig vare sig USA eller väst ingripit. Irakiernas människovärde kan tyvärr mätas i olja. Nu finns västvärlden där. Våldet har på kort sikt säkrat oljetillförsel och en spirande demokrati. Men frågan är vad som händer på sikt. När USA lämnar landet - och den dagen rycker allt närmare beroende på amerikansk inrikespolitik - vad kommer då att hända? Inbördeskrig? Total destabilisering? Eller finns ändå fröet någonstans hos det irakiska folket att bygga en ny, demokratisk framtid. Man kan bara hoppas!
En god liberal sade en gång: "Våld är den odugliges sista tillflykt." Tyvärr finns så många oduglingar i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar