Såg i går en intressant dokumentär om USAs ekonomiska bekymmer. Statsskulden är ofattbara 8 700 000 000 000 dollar. En ofattbar summa, byggd under många är med små eller större budgetunderskott.
Det intressanta med programmet var tillbakablickarna kring varför budgetunderskottet uppkommit. En del beror på minskade inkomster. Det är framförallt de republikanska presidenterna som sänkt skatter.
En del beror på ökade utgifter. Olika krig har kostat pengar. Men även privat konsumtion byggd på offentliga krediter och offentlig konsumtion har överstigit budgetutrymmet.
En del beror på ökade statliga utgifter utan täckning i inkomstökningar. Under bland annat krisperioder har staten gått in och ökat sina utgifter för att klara konjunkturen.
Vad har då detta lett till? Som synes - ett gigantiskt underskott. För att klara underskottet skulle USA behöva dubbla skatteuttaget, från ca 20 till ca 40 %. Vem tror på det? Eftersom det inte kommer att ske kommer underskottet att växa till dess det blir ohanterligt och det blir en gigantisk finanssmäll
Vad lär man sig då av detta?
Risken är stor att vi i dagsläget tror att vi genom att öka de offentliga utgifterna kan klara av den ekonomiska krisen. Men lärdomen är att det kanske blir bra på kort sikt men att man på lång sikt binder ris åt egen rygg.
Det socialdemokraterna nu försöker få människor att tro på liknar rätt mycket det republikanska sättet att styra USA. Öka kostnaderna på kort sikt utan att veta vad som händer nästa år... Jag tror mer på att hålla koll på både inkomster och utgifter.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2 kommentarer:
Jo det var ju därför konstigt att regeringen Reinfeldt gjorde ROT-bidraget permanent och inte som en konjunkturberoende åtgärd. Nu ägnar sig Sverige åt det USA sysslat med länge. Att permanenta skattesubventioner och skattesänkningar som borde vara tillfälliga. Underskott?
Det permanenta med bidraget är väl att det inte finns något tydligt slutdatum. Tror inte att någon kan säga när konjunkturen vänder.
Men den största skillnaden är att alliansregeringen under hela sin regeringstid får ekonomin att gå ihop. Även när det krisar hanterar Borg o co ekonomin ansvarsfullt. Det är det bara Clinton som klarat av i USA i modern tid.
Alla ökade utgifter och ökade bidrag som socialdemokraterna nu kräver är märkligt nog amerikans republikansk ekonomisk politik.
Skicka en kommentar