Många nya örebroare

SCB kom med sina siffror på inflyttningen till Örebro i veckan. Visar sig att vi ökar mer än 1800 personer. Det är bra för Örebro men ännu bättre för länet. Hade inte Örebro ökat så mycket så hade länet totalt sett minskat sin befolkning. Hade Örebro ökat lika lite(...) som Västerås hade det varit ett bekymmer för länet.

Men Örebro ökar mycket. Både genom inflyttning från resten av Sverige, genom inflyttning från andra läner, genom inflyttning från resten av länet och genom födslar. Det är bra.

Det visar också att den bild som allmänheten har av Örebro blir allt mer positiv. Örebro är en bra stad och en bra kommun. Här finns jobb, en vacker stad, idrott i Sverigeelit och med stor bredd. En fantastisk kultur, en natur som är unik. Här finns handel och mötesplatser. Här finns ett av Sveriges intressantaste universitet.

Och här finns en kommun som ger förutsättningar för fler att förverkliga sina liv. De senaste två åren har det hänt massor i Örebro. 2009 kommer det, trots konjunkturnedgång och internationell dysterhet, att hända än mer positivt för oss örebroare och alla andra som vill flytta hit, turista här, konferera och mötas eller bara har vägarna förbi.

Örebro är ändå rätt fantastiskt. Det är lätt att vara stolt örebroare!

Gnäll från Stoppalliansen

Idag har oppositionen begärt att återremittera programmet om stadens torg. Varför? Det officiella skälet är ekonomin. Men den har aldrig varit intressant förut. För två månader sedan beslutade samma partier att göra om sin budget och lägga ut hundratals ofinansierade investeringsmiljoner för att, som de sade, värna jobben. Nu gäller inte det. Nu menar de istället att frågan om hur många miljoner som fastighetsägarna kommer att lägga är avgörande, är det tre eller fem miljoner? Man kan fråga sig varför det i ena stunden är enkelt att finansiera 500 miljoner, och i nästa omöjligt att finansiera fem? Man kan fråga sig om varför det inte duger med att såväl ansvarigt kommunalråd som programchefs uppgifter duger?

Svaret är naturligtvis politik.

Vänsterpartierna vill inte acceptera att det finns en kommunledning som kan och vill driva en offensiv politik för en stadsförnyelse.
Stoppalliansen vill för allt i världen stoppa, stanna och förstöra för örebroarna. Partipolitikens egenintressen tar över värnet av örebroarnas angelägenheter.
Gnäll- och stoppolitikens enda mål är att sätta käppar i hjulet för kommunledningen och den politik vi vill föra. De använder möjligheterna till minoritetsåterremisser flitigt.

Det är synd för Örebro och örebroarna.

Tvär(s)nytt bekänner färg

(S)VT (den oberoende TVn...) bekänner färg. Till och med högste chefen klarar inte av att skilja mellan den objektiva journalistiken och den påverkade. Först valde en journalist att följa vänsterpartiernas namnsättning av koalition Örebro, och menade att vi var en "högerallians". Sedan tog chefen ställning för att miljöpartiet var medlem i alliansen.

Båda dessa uttalanden pekar på det bekymmer som jag redan tidigare redovisat. Den mediala kanal som borde vara objektiv är ofta den mest subjektiva. Om det beror på födsel, ohejdad vana eller att de politiska rötterna hos journalisterna finns till vänster och man därmed har lättare att lyssna med vänsterörat låter jag vara osagt.

Det finns en möjlighet till. Det är att Örebro är så genomsocialdemokratiserat att även journalisterna "tänker" socialdemokratiskt. (S) har tolkningsföreträde. Den risken är uppenbar. Även vi politiker oavsett politisk färg tänker mer socialdemokratiskt än i många andra kommuner.

Men det blir ett allvarligt bekymmer för både samhället och demokratin om membranet mellan ren partipolitik och statligt finansierad journalistik blir för tunt.

Trist partipolitik i lågkonjunkturens spår

Regionrådet i Örebro går in i raden av lokala företrädare som kräver att regeringen ska ge extrapengar till kommunerna för att vi ska klara lågkonjunkturen. Man kan ha förståelse för det. Men det finns för många tecken på att det nu håller på att bli mer partipolitik och mindre realpolitik av detta.

Örebro kommun kommer att få jobba för att få budgeten att gå ihop 2010 om inget mycket positivt sker när det gäller konjunkturläget. Men de knapppa två procenten som detta gäller är något som vi egentligen ändå borde göra. Vi måste kunna hantera både upp- och nergångar i konjunkturer men framförallt vad gäller behovsförändringar.

Antalet elever i skolan minskar, såväl i grund- som gymnasieskolan. Det måste synas i kostnadsläget.

Antalet äldre i behov av kommunal omsorg ligger still eller minskar svagt. Det måste också synas.

Den som läser Sveriges Kommuner och Landstings lilla skrift "Välfärdsmysteriet" (och det borde fler göra innan man begär extra pengar) kan se att kommunernas i princip kostnader ökar vare sig behoven minskar eller ökar. Det är ett stort bekymmer. Vi måste bli bättre att hantera behovsförändringar både uppåt och nedåt.

Det staten borde göra, istället för tillfälliga bidrag som bara riskerar att stoppa förändringstrycket, är att bestämma vad som är statens och kommunernas roll. Jag kommer att upprepa detta envist till dess det gör resultat.

Men om det blir partipolitik av detta riskeras allt. Det borde även en regeringssamordnare tänka på.

Ökande ekonomiska utmaningar

I tisdags förberedde kommunstyrelsen ärendet om förändrad budget 2009 och budgetförutsättningar för åren 2010 - 2012. Vi visade på att Örebro kommun har en stabil ekonomisk bas och att de förändringar som nu krävs är inom rimlighetens ram.

Samtidigt valde vi att för budgetförutsättningarna ha en än mer negativ syn på verkligheten än vad Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hade i sin prognos i december. Vi reserverade ytterligare 20 miljoner kronor som buffert för än större försvagningar.

Idag kom SKLs senaste prognos. Den är än mer dyster än de tidigare. Man skriver ner skatteprognoserna ytterligare. 2009 blir mer besvärligt, men framförallt 2010 blir det mörka året i denna konjunkturcykel. En snabb genomräkning visar att detta kan komma att innebära ytterligare 100 miljoner kronor i omvandlingskrav för kommunen.

Är det en katastrof? Är detta den djupaste krisen sedan 1930-talet? SKL är tydlig i sin analys. Svaret är nej. Denna svacka är för Sveriges del inte djupare än krisen i början på 1990-talet. Det finns andra länder som har större problem, och för världen är denna totala konjunkturnedgång unik. Men det har funnits liknande kriser tidigare.

Det finns både mörka och ljusare sidor i en kris. När intäktsökningen avtar ser allt mörkt ut. Men samtidigt innebär en lägre ränta, lägre prisökningar och lägre löneökningar lindring.

Det gäller att i dagsläget hålla huvudet kallt, och agera med eftertänksamhet, vishet och förstånd för att försvara välfärden och bruka skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Idag, som alltid.

Stötta inte amerikanska bolag

Socialdemokraterna försöker nu få svenska staten att gå in med miljardbelopp för att stötta SAAB. De undviker nogsamt att prata om att ett sådant stöd egentligen går till ett av de största multinationella bolagen som har sitt säte i USA.

De undviker också att prata om vad pengarna skulle användas till och hur länge de skulle räcka. SAAB går enligt uppgift med 500 miljoner i förlust i månaden. 5.000.000.000 kronor räcker ett knappt år. Till detta kommer utökade kostnader för slutframtagande av de nya bilmodeller som ligger i pipelinen.

SAAB har gått back de senaste 18 åren. Finns det någon som tror att svenska staten skulle vara bättre att ta fram och sälja bilar än GM? Knappast. De pengar som staten i så fall skulle satsa kommer att vara borta fortare än kvickt. Och när de är slut står staten i alla fall med alla avvecklingskostnader och alla arbetslöshetskostnader.

Det finns många skäl för staten att tänka över sitt uppdrag och vad det innebär att värna skattebetalarnas pengar. Det borde även oppositionen göra.

Saknad

Har inte varit aktiv på bloggen på ett tag. Det finns orsaker till detta. Kan uttryckas som följer:

Saknad

kärnkraftsuppgörelse

Så har de fyra allianspartierna träffat en överenskommelse kring kärnkraften. Rätt salomonisk må man säga. Inte fler reaktorer, ingen ersättning för Barsebäck. Men möjlighet att förnya de som redan finns och bygga nya när de nuvarande blir för gamla.

Det finns väl få som kramar kärnkraft. Riskerna för attentat och problemen med slutlagring finns fortfarande. Problemen med produktion av material till kärnvapen finns också ständigt närvarande.

Men klimatkrisen måste få oss alla att tänka om. I min prioriteringsordning kring vilka energislag som först måste fasas ut ligger inte kärnkraften först. Kol, olja och fossilgas - i den ordningen - ligger före kärnkraften.

Kärnkraftsutbyggnaden får inte heller påverka de andra alternativen. Besparingspotentialen är enorm. Ny teknik inom sol, vind och vågor skapar förhoppningar. De måste ha nödvändigt stöd. Men än är vi inte där.

Därför välkomnar jag uppgörelsen. Min största oro är att de sista strömmande vattnen därigenom tystnar. Än mer elcertifikat utan undantag för vattenkraft kan komma att innebära dödsstöten för den biologiska mångfalden i de få kvarvarande fria bäckarna, åarna och älvarna. Vattenkraftsutbyggnadens tid måste vara över.

Bankakut

Staten har beslutat att stötta bankerna med ytterligare 50 miljarder för att få igång utlåningen. Eftersom bankerna har ett kapitaltäckningskrav så innebär det att bankernas lånemöjligheter utökas med 500 miljarder. Det är bra.

Ett av de största problemen med ekonomin nu är just lånemöjligheterna. Även om det finns behov och finns intjänandeförmåga så erbjuder bankerna antingen för dåliga villkor, eller inga lån alls. Förhoppningsvis innebär detta att hjulen börjar snurra.

Ett annat, långsiktigare, problem är vad denna kris egentligen säger om bankerna och bankernas ledningar. Har de senaste årens storvinster byggts på stabila grunder, där goda bankmän gjort goda avvägningar och därmed fått goda ersättningar? Eller har de byggts på luftslott, övervärderade papper och fastigheter och på spekulationsbubblor?

Bankernas centrala roll i samhället bör säkerligen utvärderas under de kommande åren. Kanske det är dags för en "Sparbanksrevival" där vi får en bank som är mer av en kooperation (kanske Swedbank återgår från att vara ett aktiebolag som vilket som helst, till ett bolag där spararnas och låntagarnas intressen sätts i centrum - omöjligt men en intressant tanke) - som en motvikt till de andra bankerna som både kan och ska väga andra intressen tyngre.

Örebro Hockey

Örebro Hockey vann i går. Knappar in på Tingsryd i toppen.

Jag hade tippat förlust i tippakampen mot ordföranden Falander. Varför då? Hockeyhatare?

Jag måste erkänna att mitt hjärtelag i hockey är Brynäs ända sedan jag som kolt sprang runt i Sandviken. Jag måste också erkänna att jag tycker att hockeyn tyvärr allt mer blivit kamp och allt mindre spel. Det gamla Sovjetunionen med Michajlov, Krutom och Makarov är i detta perspektiv tyvärr bara ett minne.

Men det är mycket bra att Örebro Hockey vinner och vinner mycket. Framförallt för att det sporrar barn och ungdomar till engagemang. Bra för bilden av Örebro. Roligt för alla tusentals supportrar.

Men det är ju inte roligt om vi tippar lika varje gång. Nån får ta på sig spridningen...

Så grattis till denna seger, Örebro Hockey, och lycka till på vägen mot alla andra!