människor har idag bloggat om Michael Jacksom? Satt uppe och kollade textTVn i går natt när första meddelandet kom. Hoppades att det var en skröna. Men inte. Mannen som tog popen in i en ny dimension är borta för alltid. Trist. Extra trist eftersom han förberedde ett återtåg med ny musik och nya konserter. Det hade känts bättre för många av oss om han hade fått möjigheten att sluta som artist, och inte som den före detta artisten.
Det finns ett antal artister som formar ens liv. För mig har det varit Stewie Wonder som varit med från början. Hans musik håller jämt, även om en del smörsånger från 80-talet aldrig snurrar hos mig.
Sedan Michael Jackson. Jackson five var ofta lysande 60-talspop in på 70-talet. Och sedan solokarriären. Det finns så otroligt mycket bra. Musiken, men lika mycket dansen som när han var som bäst var rent fantastisk. Dagens mimande hopklippta hoppare skulle inte platsa ens i sista raden i Thriller!
Ja, ja. Det finns mycket att fundera över i livet, varför det är som det är, blir som det blir och aldrig blir som det borde. Det är bara att vara tacksam för det man fått uppleva och det andra gett till en.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar