Valfrihet som förändrar

Var på seminarium i förmiddags. Socialstyrelsen inbjöd till en timme om tacksamma tanter som förvandlas till kunniga kravställare. Det handlar om en ny generation äldre som inte accepterar att bara tacka och ta emot. Allt mer kommer man att kräva att få sin omsorg och sin vård individualiserad.

Det är bra.

Samtidigt visar det sig att Lagen om Valfrihet, LOVen, kommer att förändra Sverige för alltid. 50 kommuner har infört LOV. 150 håller på. Socialstyrelsen visar på flera olika sätt att just kraven på att själva kunna välja är centrala för dagens och morgondagens äldre. LOVen är kanske det bästa sättet att uppfylla dessa krav. Till och med PRO stämmer in i kören om att valfrihet är bra och behövs.

Det är också bra.

Det är bara att inse att den gammalsvenska modellen, byggd ur socialdemokratins ideologi, håller på att raseras. Åldrandet har länge varit en kollektiv process. Nu blir den individuell. Det går åt samma håll som tidigare förskolan och skolan. Förr skulle politiker bestämma vad som var bäst för dig, för dina barn och för dina föräldrar. Nu får du allt mer bestämma själv.

Det är bra.

Visst kommer det alltid att finnas människor som inte kan eller vill bestämma själv. För dem måste vi skapa system som tar hand om och rättar till, som stödjer och lyfter. Men de är förhållandevis få. De stora, generella systemen måste inriktas på alla de som kan och vill vara med och forma sina liv, även upp i mycket hög ålder.

Det är också bra.

Kvällen tillbringades i Almedalen, först med trekvart med Ullenhag utfrågad av Västsvenska Handelskammaren. Det var en avspänd tillställning. Sedan med Björklund från stora scenen. Mycket folk. ABBA-låtar. Sol och värme. Och talet då?

Det var ett tungt tal. Stora frågor. Många detaljer. Rätt i det mesta. Men som så ofta i svensk politik saknar jag visionerna, den där känslan att vara en del av något större, drömmen om förändringen till ett bättre land, en bättre värld. Den försvinner bland alla detaljer. Jan Björklund är på det sättet en i raden av alla de svenska politiker av alla färger som är mer administratör än visionär. Jag kan nog räkna upp sex andra i riksdagen i dag!

Jag tror inte Obama hade uttryckt sig på samma sätt...