Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2009-08-20

Bard och liberalismen

Alexander Bard, självutnämnd chefsideolog i vart fall för nätverket Liberati, tycker att ett antal människor inte hör hemma i Folkpartiet. Framförallt är det kristna han vänder sig emot. Vi som har en tro kan söka oss till något annat parti, eftersom vi de facto inte kan bära liberala värderingar, tycks han mena.

Bards ideologiska inställning är i sig rätt oliberal. Vem bedömer vad som är rätt liberalism, och finns det någon rätt liberalism? Har Folkpartiet under 100 år alltså jobbat med fel liberalism? Var de frisinnade som en gång grundade partiet totalt fel ute? De gjorde fel - råkade grunda ett liberalt parti när de egentligen skulle bildat ett värdekonservativt? Shit happens...

Är det alltså så att Bard och hans Liberati står för den liberala sanningen? Men är inte en av liberalismens grundstenar att just våga ifrågasätta dem som menar sig stå för den enda sanningen? Liberalism är att söka sanningen, men ifrågasätta den så fort man tror sig hittat den...

Liberalism, och frisinne, är också öppenhet. Jag erkänner att jag i vissa lägen är klart värdekonservativ. Tron på människans unika, oändliga värde och värdighet kommer jag aldrig att överge, hur konservativt det än kan låta. Innebär denna konservatism att jag är utestängd från Bards liberalism, eller innebär den en utmaning för honom och hans neoliberaler att hävda en annan tro i en öppen dialog?

Folkpartiet har under hela sin tid byggt på en tvåsidighet. Dels den frisinnade, ofta kristet förankrade, traditionen - ibland radikalare i sin utmaning än de flesta ideologier. Dels den liberala, stadsliberala, marknadsliberala eller vad man nu vill kalla den (själv blir jag allt mindre intresserad av prefix och suffix) som har sina rötter i en mer agnostisk intellektualism.

Den basen har eroderat under senare år. Frisinnet har marginaliserats. Delvis på grund av andras ovilja att lyssna, delvis på grund av egen oförmåga och splittring. Men frisinnet i Folkpartiet borde ha en lysande framtid. Som kulturbärare. Som etisk kompass. Som värderingsbärare.

Men det förutsätter naturligtvis en öppenhet från båda sidor. Vi får hoppas att Liberati blir lite mer liberalt...

4 kommentarer:

Christian Dahlgren sa...

Hej Staffan!

Bloggade själv till frisinnets försvar häromdagen. Här är länken:
http://christiandahlgren.wordpress.com/2009/08/17/till-frisinnets-forsvar/

Staffan Werme sa...

Bra skrivet!

Unknown sa...

Jag har aldig sagt att kristna ska lämna Folkpartiet. Jag har sagt att Folkpartiet är ett liberalt och inte ett kristdemokratiskt parti. Sluta sprida lögner på din blogg, Staffan!

Staffan Werme sa...

Det budskap du driver, med "debatten" mot Wikstrlm och senast glädjen över att Utbult lämnat partiet kan kanske tolkas annorlunda, men det är inte så svårt att se ett annat mönster, att det finns en liberalism som är godtagbar, och att en annan liberalism kan stämplas som kristdemokratisk och därmed inte höra hemma i Folkpartiet. Eftersom jag delar flera av både Wikströms och Utbults värderingar innebär det alltså att jag inte är önskvärd i partiet, eller?