Märkliga frågor och häxjakt

Öppnar na.se. Johan Pehrson toppar för att han inte vill svara på frågor om sin fortkörning. Är det en nyhet? Är det en nyhet att Johan kört för fort? Varför i så fall inte lägga upp alla de trehundra som åkte fast?

Är det som NAs ledarsida skriver, att man som offentlig person får räkna med att även fortkörningar blir offentliga? Men är det alltså bara Johan Pehrson som är offentlig person och som kört för fort? Eller är det för att han är politiker? För att han är rättspolitisk talesman? Eller är det det "legitima" drevet som nu går, den moderna mediala varianten av häxjakt? Ser man på na.ses kommentarer så var det otroligt tydligt att folk tyckte att det inte var någon stor sak. Vem har inte kört för fort? 60 på en 50 sträcka... Men i papperstidningen är bilden en annan. Varför?

Men hur är det på den andra sidan? Hur många journalister är offentliga personer? Alla borde vara det. Alla borde granskas minst lika hårt som politikerna, eftersom deras makt ofta är betydligt större än en politikers. Så när får vi se ett stort uppslag om att en av NAs journalister kört för fort, eller har en tvist om en ombyggnad? Kan gissa att det aldrig kommer att ske. Vem granskar granskaren? I dagsläget ingen. Det är ett bekymmer som även borde bekymra journalistkåren.

Och så kan man fråga sig vilka frågor man ställer. Ungefär så här: Är det viktigare att politiker följer lagen än att andra gör det? Bland det dummaste jag läst. En av de byggstenar som bygger vårt samhälle är att lagen är lika för alla. Det finns ingen lag speciellt för politiker, eller för journalister. Det finns ingen zon där olika människor ska bedömas olika. I vart fall borde det inte finnas, lagstiftaren menar det så men eftersom även domarna är människor blir det aldrig perfekt. Så hur kan man ställa en fråga som bygger på en syn på att det skulle finnas en lagtolkning för politiker och en för alla andra? Menar journalisten att vanligt folk har en viss rätt att bryta mot lagar, eller???

Även den som försöker vara ett föredöme, att göra mer än vad lagen kräver, misslyckas ibland. Vem har inte kört för fort? Vem har inte betett sig dumt? Hur många har aldrig gjort något fel?

Om politikens pris blir att bli uthängd för sådant som alla gör, att få sitt privatliv offentliggjort, kommer ännu färre att bli politiker, och de som blir politiker kommer att vara människor som egentligen inte borde företräda andra. Det ansvaret är medias och journalistkåren. Ibland är det faktiskt journalistiken som är ett av de största hoten mot demokratin.