Partibyte

Ola Ström meddelade idag att han nästa år tänker kandidera för Krisdemokraterna på deras riksdagslista. Ola var tidigare riksdagsledmot för Folkpartiet. Under de senaste dryga tio åren har han inte haft några politiska uppdrag, en rätt lång karantän...

Han har berättat att hans nya parti mer stämmer överens med de grundvärden kring "socialliberalkonservatism" som bär honom. Människans värde och värderingar är något som annars mest lyser med sin frånvaro i den politiska debatten. Ola och jag har pratat om detta tidigare. Om frisinnet som jag menar var värderingsbäraren i Folkpartiet, men som nu mist mycket av sin forma kraft. Om skillnaden mellan olika former av liberalism.

Nu väljer han att söka att påverka i ett annat parti med en delvis annan ideologi. Är då detta något märkligt? Jag vare sig tror eller hoppas på det, snarare det omvända.

Det finns två faktorer som man bör fundera över i dagens politik som också kan ha bäring på Olas val. Den ena är det allt tajtare samarbetet mellan de fyra allianspartierna. Jag har både skrivit och sagt det tidigare - den troliga utvecklingen är att vi har färre partier i valet till riksdagen 2014 än idag. Inte på grund av att något parti skulle åka ur, utan på grund av att likheten mellan de fyra på riksplanet är så stor, att nyanserna lika väl ryms inom ett parti, eller under en partibeteckningsparaply, som under fyra. Avståndet mellan de olika partierna blir därmed nästan lika odramatiskt som att gå med i Kristna Liberaler eller Stureplanscentern eller någon annan av partiernas undergrupper.

Det andra är att människor förändras över tid. "Den som inte har varit revolutionär i sin ungdom och konservativ i sin ålderdom har inte levat" är ett citat jag någon gång hört. Och det är bara att acceptera. Vi förändras på grund av och tack vare händelser i vår omgivning. Vi upplever att vårt engagemang bara tar sig andra uttrycksformer, men värderingförändringar är också en del av livet och vardagen. Då blir också partibyten, eller värderingsbyten inom partierna, en del av vardagen. De unga revolutionära vänsterpartisterna blir lätt de mest konservativa politikerna som finns, när de förenklat hävdar att allt var bättre förr, på 70-talet...

Men för Folkpartiet innebär Olas berättelse ändå en möjlighet att stanna upp och fundera. Vilka värden är det som styr partiet idag? Var finns värdebärarna, var finns frisinnets värdekärna? Vi som är frisinnade har kanske alldeles för ofta hukat i vassen och inte vågat träda fram. Jag vet nämligen att de frisinnade idealen fortfarande finns runt om i partilandet.

Så jag vill bara önska Ola lycka till i sitt nya uppdrag. Kanske kan du vrida kristdemokraterna lite mer åt det socialliberala hållet? Så jobbar jag med att fortsätta tjata värdekärna i Folkpartiet.