Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2009-08-18

Perspektiv

I går vann ÖSK över Djurgården. Men på plan var man knappast bäst. Förutom framför båda målen. Annars hade ju Djurgården minst lika bra spel, men ack så dåliga framåt, och i viss mån bakåt.

Men det var en trist match att titta på. Ändå - det lag som vinner dåliga trista matcher med 2-0 är ett rätt bra lag. Kul.

Dessutom gillar jag Kim Olsen. Bakom mig sitter ett par män som ogillar honom å det skarpaste. Varje misstag kommenteras högljutt. Jag förstår det inte. I går låg han bakom det första målet och säkrade upp slutet av matchen bakåt. Däremellan var han en av få som i vart fall då och då slet ordentligt. Framåt var han den ende. Heja på Kim.

Har varit idrottsfreak i hela livet. Idrottstittarfreak. Kul med nästan all slags sport. Har till och med hyfsad koll på motorsport...

Men ibland går det för långt. Satt i soffan med T och tittade på Usain Bolt 9.58. Hörde och läste därefter alla enorma hyllingar. Som "Jag är glad att ha fått leva samtidigt med Bolt" eller "Detta är det största som hänt" (jag hoppades att det skulle komma ett "inom friidrotten" eller "inom idrotten" men det gjorde det inte).

Visst är det kul att nån kan springa på 9.58. Men det måste finnas perspektiv. Både idrottsligt och samhälleligt. Dagen efter vann Kenenisa Bekele 10.000 meter på 26.45. Vilken tid! Sista 5.000 på 13.05. Skulle vilja påstå att den prestationen slår Bolt med ljusår. Men det är ju inte lika medialt...

Och sedan måste man faktiskt ibland fundera över vilken plats idrotten tar. Bolt springer några meter och plötsligt är det fantastiskt att ha fått leva samtidigt som honom. Varför? Vad har han gjort för världen eller någon annan människa för att han sprungit på 9.58? Inte ett dugg. Det finns miljoner människor, hjältar i det tysta, som är viktigare än Usain Bolt. Lärare, sjuksköterskor, läkare, demokratikämpar... Jag är glad att det finns människor som Aung San Su Kyi, Barack Obama, Nelson Mandela, moder Teresa. Där kan man säga att man verkligen kan vara glad över att ha fått leva samtidigt som dem. Men Usain Bolt?

Jag gillade Anders Gärderuds kommentar kring elitidrotten. Han hade perspektiv på hur svårt och jobbigt det inte var. Jämförde en åttatimmarsdag för en som jobbar fysiskt med hur han tränade som elitidrottsman. Bra med helikopterseende från en som varit mitt inne i det hela.

Så man kunde önska lite mer perspektiv på idrotten. Även ett idrottstittarfreak kan ibland bära den önskan.

Inga kommentarer: