Busstider och politik

Det blev en väldig diskussion kring bussarna. Ska man ha samtrafik på nätterna eller inte? När ska sista bussen gå? Vem har beslutat om busstiderna? Vems är ansvaret?

Det man kan säga först och främst är att beslutet om ett nytt linjenät är ett av de enskild största besluten denna mandatperiod. Vi har velat göra det möjligt för fler att ta bussen. Fler ska kunna se att bussen är ett reellt alternativ till bilen. Fler bussar ska antingen köra snabbare mellan stora målpunkter, eller längre för att göra det närmare för fler att ta bussen även om den då går lite långsammare. Sedan har vi också sagt att Drottninggatan ska vara bussfri i så stor utsträckning som möjligt, men att det ska finnas ett pendelalternativ över stan.

Sedan får konsulter och tjänstemän jobba. Och det har de gjort. Jag tror och hoppas att det nya linjenätet uppfyller alla, eller i vart fall merparten, av de önskningar vi haft. Fler kommer förhoppningsvis att inse att bussen är ett bättre alternativ än bilen.

Men som i de flesta processer blir en del fel. Nattrafiken på helgerna är ett sådant fel. Då gäller det att rätta till det. Här blir frågan omedelbart politisk. Det är vi som ska ha de täta kontakterna med medborgarna. Vi får lyssna och ta till oss av olika synpunkter och sedan prioritera.

När frågan om nattbussar kom upp så har vi också gjort det. Nu pågår ett snabbjobb för att finna lösningar. Det är bra.

Vad ska man då lära av detta? Ungefär samma sak som när det gäller avvikelser i vård och omsorg: Lär av misstagen men gör aldrig om dem. Hitta system där enskilda medarbetare kan våga ta upp fel man själv begått, inte för att straffas utan för att fler ska lära. Jobba vidare mot de mål som är satta. Var inte rädd för att förändra för att förbättra. Håll alltid fokus på medborgarna. De är våra uppdragsgivare.

Skapa helt enkelt en lärande organisation med fokus på medborgaren.