Strejktider

Så var de första varslen detta förhandlingsår lagda. Ingen är nog speciellt förvånad. Det har liksom legat i luften. Arbetsgivarna har sagt att det inte finns något löneutrymme, utöver löneglidningen. Fackföreningarna hävdar att utrymmet är rätt stort. På det offentliga området handlar det om väl över 3 % om alla sidoeffekter räknas in.

Förhandlarna har en svår väg att vandra. Löneökningstakten får inte fördjupa lågkonjunkturen eller minska uppgången. Samtidigt måste den inhemska konsumtionen hållas uppe. Och här ligger kanske det största problemet. Hur ska man samordna en industri som lever i ett enormt konkurrenstryck i en global lågkonjunktur med omfattande produktionsminskningar, med det av olika statliga och kommunala åtgärder drivna konsumtionsföretagandet? Hur ska man gifta ihop Handels med Metall? Finns någon medelväg?

När Unionen gjorde upp om 2,6 % på 18-månadersbasis kunde man kanske hoppas att detta skulle vara en rikslikare. Att parterna skulle funnit den gyllene medelvägen. Men LO var snabba med att kritisera avtalet. Arbetsgivarna har hållit en lägre profil. Med de strejkvarsel som nu läggs verkar tyvärr klimatet inte ha blivit bättre.

Och fortfarande återstår förhandlingarna för de offentliganställda...

De senaste 24 månaderna liknar ingenting. Från ljusaste ljust till mörkaste mörkt och nu en uppgång som för vissa ser ut att gå som tåget, medan för andra bara segar på utan större lyft. Och dessutom alla dessa frågetecken. Hur går det med räntorna? Fastighetsbubblan? Är det en tillfällig uppgång och kommer det i så fall att dippa rejält igen? Hur klarar sig skatteunderlaget för kommuner och landsting? I år? 2011?

Det finns en risk att parterna ser verkligheten ur minst två helt olika synvinklar. Riskerna för oförståelse, och därmed olika stridsåtgärder, är uppenbara. Så länge inte Metall har träffat sin uppgörelse.

Men att gå ut i strejk, att äventyra den inhemska konsumtion som ändå till viss del håller konjunkturen gående, är knappast en optimal åtgärd i ett läge som detta. Det behövs visa förhandlare, både bland fack och arbetsgivare, som verkligen väger buden på guldvåg. Och som väljer att bortse från att det i år är valår.