En tunn yta av mänsklighet

Det har gått några dagar utan bloggande. Huvudskälet är att de flesta bloggarna skrivs på kvällarna hemifrån. Vi har haft problem med vårt ADSL som har varit segt så in i bängen. Men nu fungerar det igen. Det är ett litet problem.

Det finns andra delar av världen som har betydligt större problem. Jordbävningen i Chile är en naturkatastrof av det större slaget. Magnituden är bland de största på senare tid. Förvånansvärt få har dött, tack och lov.

I ett av de reportage som sänts efter jordbävningen talades om att många upplevde de plundringar som följde efter bävningen som nästan värre än själva skalvet. Bilden av Chile och chilenaren smutsades ner. Rädslan och otryggheten ökade.

Är detta typiskt för Chile och chilenaren? Eller är det en sann mänsklig reaktion?

Idag finns det många som menar att människan av naturen är god. Vi föds goda, eller möjligtvis som blanka papper, och väljer sedan möjligtvis att göra det onda. Det är en ny filosofi. Tidigare, exempelvis inom kristendomen, har man menat att människan föds in i en värld falen under ondskan och därmed är förutbestämd att göra det som inte är gott. Paulus skriver ungefär så här: Det goda jag vill det gör jag inte, men jag gör det onda jag inte vill göra.

Maktdelningsläran bygger också på detta. Om makten samlas hos en person är sannolikheten större att denna person använder den till det onda. Om olika maktcentra väger upp varandra kan deras motstående intressen skapa ordning ur kaos.

Den sociala liberalismen bygger också i mycket på detta. Människan kommer alltid att välja det onda, i vissa lägen och under vissa omständigheter. Om det onda sedan är ren och skär egoism, eller något annat, är en annan fråga. Men det människan kan göra, kommer hon att göra för att se till sina egna intressen. För att väga upp den enskilda människans möjligheter att välja det onda, måste samhällets gemensamma institutioner väga upp detta. Gemenskaperna skapar större möjligheter att se till helheten, och därmed söka mänskligare vägar.

Nu blev detta rätt religiöst. Man pratar inte så mycket om gott och ont i dagens samhälle. Gud ska ju bara vara god. Ondskan är alltid till för någon annan.

Men skälet till att jag skriver detta är att jag menar att religionen, oavsett om man är troende eller om man bara har åsikten att religionen är en sammanställning av dogmer, faktiskt spelar roll även i dagens samhälle.

Om människan av naturen är god blir det som hände i Chile oförståeligt. Hur kan vanliga, goda, människor förvandlas till tjuvar och banditer på ett ögonblick?

Om människan genom den fallna skapelsen alltid kommer att (kunna) göra det onda, hamnar saken i ett annat läge. Människan är kanske inte mer än ett odjur, täckt av en tunn yta av mänsklighet. I så fall har de gamla liberalerna nog fortfarande en del rätt. Det gäller att bygga starka gemensamma samhällsinstitutioner som kan väga upp den enskilda människans egoistiska och onda handlande.