Allemansrätt för Örebroarna

I går på kommunstyrelsen i Örebro beslutade majoriteten, i detta fall helt drivet av socialdemokraterna, att lämna ett svar på Naturvårdsverkets utredning om allemansrättens framtid. Det yttrandet öppnade för att allemansrätten skulle gå från att vara en bred rättighet med få lagstadgade begränsningar, till att allemansrätten istället blir en lista med vad som är tillåtet. Yttrandet sade inte det rakt ut, men öppnar för den utvecklingen.

Mot denna utveckling stred Folkpartiet, med stöd av alla andra oppositionspartier. Vårt förslag kan du läsa här nedan. Allemansrätten är en omistlig del av Sverige!

Den svenska allemansrätten är en omistlig del av såväl natur- som friluftsupplevelser för många svenskar, som en del av det svenska kulturarvet. Örebro kommun menar att det idag inte finns några skäl för att förändra grunderna för allemansrätten som den idag fungerar. Vi har följande kommentarer till Naturvårdsverkets utredning:

1) Allemansrättens karaktär av en rättighet som begränsas enbart av det som uttryckligen är förbjudet ska värnas. Örebro kommun ifrågasätter starkt de önskningar om olika former av ”listor” eller liknande som ska tydliggöra såväl rättigheter som skyldigheter. Sådana ”listor” riskerar att kraftigt begränsa allmänhetens möjligheter att fritt vistats i skog och mark av två skäl:

a) om en tidigare upplevd rättighet inte finns med i rättighetskatalogen/listan innebär det de facto att den kan anses falla utanför allemansrätten, och

b) en rättighetskatalog kan enkelt ändras och begränsas genom en snabb process i Sveriges riksdag. Sådana ändringar kan komma efter påtryckningar från olika organisationer eller intresseföreningar/nätverk.

2) Förslagen om att göra skillnad mellan fysiska och juridiska personers rätt till allemansrätt, eller snarare juridiska personers möjlighet att använda allemansrätten för sin verksamhet, kräver kontinuerliga avvägningar. Örebro kommun menar att gällande lagstiftning bör kunna användas för de rättighetsintrång som en markägare kan få kännas vid och som lokalt kan bli för omfattande. Örebro kommun menar inte att det är möjligt att göra skillnad på större eller mindre företag i bruket av allemansrätt.

3) Örebro kommun ifrågasätter starkt möjligheten att med olika former av skadeståndsfonder hantera intrång som faller utanför allemansrätten. Skälen för detta är:

a) Det synes ofta i princip omöjligt att kunna klarlägga om ett rättighetsintrång skett, och vem som bär ansvaret för skadan. Denna osäkerhet innebär omfattande problem och risker för en lika omfattande administration av fonden.

b) Frågan om vem som ska betala in till en sådan fond är sannolikt omöjlig att hantera. Även om man skulle begränsa inbetalningarna till juridiska personer blir det enormt svårhanterligt och innebär en enorm administration för att hantera systemet. Hur inbetalningar skulle ske, om användaren inte har svenskt medborgarskap eller är en juridisk person med annan hemvist än Sverige, är oklart.

c) Om en fond etableras, kan det också innebära en annan syn på hur vi brukar naturen. Den varsamhet som varit en grund för allemansrätten kan, genom att skador ersätts ur fonden, minska.

Avslutningsvis vill Örebro kommun åter understryka att den svenska allemansrätten är en omistlig del av svenskt friluftsliv, vårt förhållningssätt till natur och naturvård och även en del av vår kulturella tradition. Den nuvarande lagstiftningen, med de begränsningar som tydliggjorts genom särskild lagstiftning, synes fortfarande bäst anpassad för att värna allemansrätten idag och i framtiden.