Den sista Sovjetstaten...

Det blev ett kapitel till. I sagan om Storstenshöjden. Och den är inte roligare.

I går på kommunstyrelsen var frågan om uppsägningen av arrendet och avhysningen av Storstenshöjden AB uppe för information. Kommundirektören informerade om sitt sätt att se på saken. Informationen skapade fler frågor än den eventuellt besvarade. Och den pekade än en gång på att detta inte är en fråga för kommundirektörer, utan för de ansvariga politikerna, Lena Baastad och Björn Sundin.

Några av de frågor som informationen ställde var:

Accepterar kommundirektören att Storstenshöjden egentligen köpt anläggningen, eftersom han accepterar att de inte anser sig bundna av arrendeavtalet?
Vad innebär uppsägningen konkret?
Vad innebär beskedet om avhysning konkret?
Finns legala förutsättningar för såväl uppsägning som avhysning?
Vad kommer det att kosta?

Jag fick inga svar på några frågor. Det var bara det skrivna ordet som gällde. Därför yrkade jag att kommunstyrelsen skulle besluta:

att återkalla delegationen för kommundirektören i alla frågor som rör mellanhavandena mellan kommunen och Storstenshöjden AB. (Skälet var självklart att få ansvaret att falla på dem det ska falla på, majoritetens politiker i allmänhet och Lena Baastad och Björn Sundin i synnerhet.)

att få en ekonomisk redovisning av kostnaderna för uppsägningen och vilka kostnader en avhysning skulle innebära för kommunen. (En uppsägning av ett arrende innebär att kommunen måste lösa ut arrendatorn, eller att arrendatorn tar alla sina grejor med sig och kommunen måste köpa nytt.)

Lena Baastad och Rasmus Persson (c) yrkade på avslag. Alla S, KD och C-ledamöter röstade för avslag. Ingen förvånad. Kommunstyrelsens ordförande vill inte ta ansvar. Kommunens medborgare ska hållas utan information.

Idag på kommunfullmäktige skulle samma fråga diskuteras, eftersom Folkpartiets motion om försäljning av Storstenshöjden AB skulle behandlas. Det blev ungefär samma diskussion en gång till.

Skillnaderna är kända. Vi i Folkpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna vill sälja. Socialdemokraterna säger att de vill sälja, men inte till Storstenshöjden. Vänstern vill inte sälja. Vad KD och C vill är lika oklart som det mesta andra i deras politik, annat än att de stödjer sossarna i det mesta.

Jag har bloggat om några av de senaste turerna i mina förra bloggar. Jag trodde knappast att det kunde bli värre. Men det blev det.

Som avslutning på debatten gick Lena Baastad idag upp och berättade att hon gett kommundirektören i uppdrag att undersöka vad Fritidsförvaltningen kunde göra för att hålla backen igång även efter en avhysning av Storstenshöjden AB. Jag kippade efter andan!

Här går kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjätte största stad ut och berättar att hon har gett kommundirektören i uppdrag att undersöka hur han ska driva en anläggning, utan att det finns någon laglig grund för direktivet. Oavsett vad Lena Baastad tycker, är inte äganderätten till anläggningen klar. Oavsett vad Lena Baastad tycker, äger inte kommunen alla de investeringar som Storstenshöjden AB gjort i anläggningen de senaste åren.

Det Lena Baastad nu gör, är alltså att hon ger kommundirektören i uppdrag att planera för att en kommunal förvaltning ska använda en privat företagares egendom för att driva en anläggning som har en oklar ägarbild.

Jag är ingen juridisk expert, mina juridiska studier ligger för långt tillbaka, men att en kommun planerar för att ta över en privat näringsidkares egendom verkar för mig vara som att planera för en brottslig gärning. Kommunen ska, enligt kommunstyrelsens ordförande, planera för att driva verksamheten vidare med den privata näringsidkarens egendom.

I andra länder, med andra politiska system, kallas det konfiskation. Det brukar användas i stater som inte har ett demokratiskt styrelseskick som grund. Men i Örebro ger kommunstyrelsens ordförande kommundirektören i uppdrag att planera för en sådan konfiskation. Och vad händer?

Jag skulle frankt vilja påstå att i 289 av Sveriges 290 kommuner skulle ett sådant uttalande leda till en omöjlig sits för såväl kommunstyrelsens ordförande som för kommundirektören. Krav på avgång skulle också följas av en nödvändig avgång. Den högste politiskt ansvarige kan inte uttala sig på det sätt som Lena Baastad idag gjorde i kommunfullmäktige i Örebro. Det är förnedrande för hela demokratin och hela det politiska systemet och för hela kommunledningen.

Men hittills har granskningen av Lena Baastads maktutövning varit i princip obefintlig. Så det som gäller i 289 av Sveriges kommuner, fortsätter nog att gälla i bara 289 kommuner.