Hur hög lön ska en förskollärare ha? Vad är det värt att hon skapar trygga förhållanden, öppna sinnena för språk och samverkan hos barn med alla möjliga olika bakgrunder?
Kan en sjuksköterskas jobb värderas? Hur mycket betyder hennes roll i en äldreomsorg som har individen i centrum och tryggheten som grund?
Ska en socionom ha bättre lön? Ska vi värdera hennes arbete med de mest sårbara barnen högre?
I går ställde jag frågan på kommunfullmäktige, om hur den nya majoriteten prioriterar lönesättningen. Svaret från kommunstyrelseordföranden blev ett stort -------------- ingenting. Det finns någon form av prioritering, Men den bygger i huvudsak på frågan om hur kommunen just nu klarar av att rekrytera. Och hur prioriteringarna ser ut, vet ingen.
Socialdemokraterna har idag ingen tydlig beskrivning av vilka grupper av anställda de vill prioritera. De skriver inte ens att de vill åtgärda osakliga löneskillnader. Det är alltid någon annan, oftast någon tjänsteman, som har ansvaret, som prioriterar och som ser till att jobbet blir gjort.
Men i detta finns ett dubbelfel:
- Örebro är en politiskt styrd organisation. Av våra skattepengar går mer än hälften till löner för våra anställda. Socialdemokraterna kan inte lämna över ansvaret för det till någon annan. Det är kommunstyrelsens ordförandes ansvar att både visa vilka prioriteringar som görs och ta ansvar för de gjorda prioriteringarna. Men icke så i Örebro.
- Löner är politik. Osakliga löneskillnader är något som idag upplevs som ojämställt. Om man åtgärdar det blir det jämställt. "not!" De osakliga löneskillnaderna mäts utifrån en upplevelse som den ser ut idag. Men kvinnolöner i offentlig sektor är generellt sett låga. Det finns en politisk uppgift att se till så dessa kvinnodominerade yrkesområden får högre löner. Det är politik. Det borde kommunstyrelsens ordförande bry sig om. Men icke så i Örebro.
Innan 2007 fanns inte heller några tydliga politiska löneprioriteringar. Då skötte den socialdemokratiske kommunstyrelseordföranden allt själv från sitt rum. Nu finns en mindre grupp, kommunstyrelsens 3-personerspresidium, som har någon form av ansvar. Men vad de gör, om de gör någon och hur det gör det de eventuellt gör, vet ingen. Kanske är det en återgång till att kommunstyrelseordföranden egentligen tar alla beslut själv. Ingen vet. Inga politiska beslut fattas. Inget protokollförs.
För oss i Folkpartiet gäller något annat. När jag var ansvarig för den kommunala organisationen och för medarbetarna, skapade vi en tydlighet kring lönefrågan. Vi hade tre prioriterade områden:
- Osakliga löneskillnader skulle åtgärdas årligen (kosta vad det kosta ville).
- Lönespridningen skulle öka. (Det måste finnas karriärvägar även i offentlig sektor!)
- Kvinnodominerade yrken med eftergymnasial utbildning skulle prioriteras. (Lärare, förskollärare, sjuksköterskor, socionomer...)
Hur gick det? De osakliga löneskillnaderna fixade vi. De två andra misslyckades vi med. Varför?
Ett huvudskäl var att organisationen inte klarade det. Den var fortfarande fixerad vid det socialdemokratiska sättet att tänka. Individualiserade löner är svårt. Att premiera de bästa innebär att andra inte får lika mycket. Det kräver sina chefer. Och det fanns inte den chefskulturen.
På samma sätt var det med ökad lönespridning. Organisationskulturen i kommunen var (och är) fortfarande helt dominerad av det socialdemokratiska sättet att tänka. Precis som kommunstyrelseordföranden sade i fullmäktige igår, så tycker sossarna inte att lönespridning behövs. Och den synen satt i varenda vägg i hela kommunen.
De lärdomarna har jag tagit med mig. Det är bara att inse att om något ska bli gjort, måste det finnas tydliga politiska prioriteringar, tydliga politiska beslut, tydliga politiker som säger vad som förväntas av samtliga lönesättande chefer i hela kommunen, och tydliga politiskt förankrade riktlinjer till personalavdelningen.
Därför kan jag idag säga att när Folkpartiet åter finns som ett majoritetsparti i Örebro, så kommer vi att vara tydliga i våra prioriteringar:
En god lärare är värd mer. Hon som ser barnet när det hoppande kommer till sin första skoldag. Hon som får den trötta tonåringen att se meningen med glosorna och algebra. Hon som skapar liv och spänning i samhällskunskapens berättelser och naturkunskapens myller. Hon som öppnar dörren till kunskap och bildning, och förmår barnen och de unga att själva ta stegen igenom.
En bra förskollärare är värd mer. Hon som möter barnet utan språk och ger det sina första ord. Hon som ser barnet utan sociala sammanhang, och ger det de kontakter det behöver. Hon som ser föräldrarnas oro eller osäkerhet och fyller den med trygghet.
En bra sjuksköterska är värd mer. Hon som skapar livskvalitet för den gamla människan, hela livet, varje dag. Hon som ger trygghet och medmänsklig värme till såväl den gamla som de anhöriga. Hon som har kunskaper och förstår vad den gamla behöver, och hur man kan få livet att bli värt att leva även den sista tiden, med rätt mediciner, med rätt behandling, med den bästa omsorgen.
En bra socionom är värd mer. Hon som ser det trasiga barnet, hittar vägar att stötta och stödja, möta och lyssna. Hon som klarar av att visa på en annan, möjlig väg att gå för barnet, för den unga kvinnan, för familjen. Hon som öppnar en ny värld av nya möjligheter när allt annat har stängts.
Det finns ett parti i Örebro idag som säger att löneprioriteringar inte är politik. Inget kunde vara felaktigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar