Egots konsekvenser

Är vi ensamma skepp på en öde ocean? Fria att färdas åt det håll vi vill utan att bekymra oss om någon annan?

Erik Gandinis film "The Swedish Theory of Love" har premiär dagarna före riksdagen fattar beslut om att ensamstående kvinnor ska ha rätt att få så kallad assisterad befruktning. Det är som en tanke. Riksdagens beslut är ett naturligt steg på den väg Gandini hävdar inleddes med Olof Palmes politik på 1970-talet. En socialistisk individualism - en frigörelse av kvinnan från familjen - där jämställdheten var i fokus.

Det har fått konsekvenser. Amanda Björkman beskriver det översiktligt i DN. Sverige sticker också i detta avseende ut från hur världen i övrigt ser ut. Ensamheten blir allt mer norm. Det finns fördelar och nackdelar med allt.

Sannolikt fanns det inte i beslutsfattarnas tanke att utvecklingen skulle se ut så här när de för drygt 40 år sedan fattade sitt beslut. Men som så ofta vill, orkar eller klarar inte människor av att lyfta blicken från detalj till helhet, och än mindre från dagen till morgondagen. Det blir också allt tydligare att dagens situation kombineras med ett vuxenrättighetsperspektiv. Det gäller att hamna rätt i kraven från olika individer, att staten ska lösa deras situation och möta deras krav. Den vuxnes ego och den vuxna individens krav på behovstillfredsställelse blir norm. De långsiktiga konsekvenserna för samhälle, samhällskultur, normer, etik och moralsyn undertrycks.

Jag upplevs av vissa som stockkonservativ. Det finns ytligt sett skäl för det. Jag har varit negativ till allt från samkönade äktenskap till adoptionsrätt för såväl samkönade som ensamstående. Det är inte en gång jag anklagats för att vara homofob.

Men - jag har aldrig brytt mig om en människas sexuella läggning. Det är en icke-fråga för mig. Vad människor gör mellan lakanen, med vem eller vilka, är en fråga mellan människorna och, om man så tror, mellan henne och Gud.

Men när staten kommer in så måste man lyfta blicken. Och man måste fundera över vad den statliga inblandningen får för långsiktiga konsekvenser. Det är extra viktigt idag. Skälet: Det finns inte längre något tydligt alternativ normativt centrum. Staten är både stat och kyrka. Eller snarare kyrkan har i mycket lämnat sin normativa roll och accepterat att staten vet bäst även här.

Ett typexempel är SMER - statens medicinsk-etiska råd - som kommer med yttranden kring frågor som exempelvis assisterad befruktning för ensamstående. Det är intressant att läsa Barbro Westerholms, min partikamrat och medlem i SMER, inlägg på facebook. Barbro Westerholm skriver:

Att beslutet blev ja beror mycket på att Statens medicinsk etiska råd där jag är medlem, gjorde en grundlig genomgång av frågan. Vi anlitade barnläkare, barnpsykologer, gynekologer och djupdök i litteraturen. Resultat - de här barnen är så önskade och har de utöver sin mamma ett bra socialt nätverk så har de det bra.

Det är ett övertydligt exempel på när beslutsfattare inte lyfter blicken tillräckligt. Frågan blir enbart hur de barn som kommer till genom assisterad befruktning kommer att må. Svaret blir, inte oväntat, att de flesta är önskade och kommer att må bra.

Men kanske är det inte dessa barn som drabbas. När barn blir en vuxenrättighet, rättigheten till barn blir en vuxenrättighet, kan det få andra konsekvenser. Jag har skrivit om det förr. Om man har rätt TILL barn, har man då också rätt FRÅN barn? Och om det i detta läge enbart handlar om barn - innebär det i morgon att man har rätt TILL en annan vuxen individ (eller gör vi liberaler skillnad på värdet och värdigheten hos den vuxna individen och hos barnet?) men också rätt FRÅN en annan vuxen individ?

Och här landar vi åter hos Gandini. Svenskar är månne redan världens ensammaste människor. Och nu kan vi bli än ensammare. En mor och en far är inte längre en nödvändighet för barnaskapet. Staten menar nu än mer (det började redan med rätt till adoptioner, dels samkönade- men framförallt ensamstående-) att barnens rätt till en mor och en far är underordnad de vuxnas krav på och behov av att få barn. Vad får det för konsekvenser?

Jag vet inte. Men det jag vet är att jag inte hört någon ens fundera över dessa konsekvenser. Inte någon politiker. Inte någon filosof. Inte någon teolog. Det närmaste jag hittills kommit är prästen, teologen och skribenten Annika Borgs recension av Gandinis film i Barometern. I en rätt negativ recension avslutar hon med meningarna:

Individualism är ett tveeggat svärd. Den har skapat frihet och välstånd, men kan även invagga människor i den falska föreställningen att vi inte är beroende av varandra. Det är ett viktigt tema att borra i.

Det borrandet borde gjorts tidigare. Men det är aldrig för sent att börja.

För medan svenskarna allt mer frigör sig från behovet av andra människor, ökar behovet av en stat som tar medmänniskans roll, i allt från barnafödande till vård i livets slut. Och det borde vi fundera över vad det innebär. För människans värde och värdighet.

Allt medan ytterligare ett antal begravningar enbart bevistas av den tjänstgörande prästen...